Specialpedagogens professionalitet och yrkesidentitet

Entydigt visar flera tidigare studier (Göransson et al., 2015; Bladini, 2004) att special- pedagogen av olika skäl har vissa svårigheter med att hävda sin profession.

Det som definierar specialpedagog som yrke påverkas av kravställandet i annonserna. Det faktum att arbetsgivarna i allt högre grad kräver examen ökar enligt Svensson (2015a) möjligheterna för specialpedagogen att legitimera sin yrkesutövning, även om det i dagsläget inte krävs en legitimation för att arbeta som specialpedagog. Det faktum att arbetsgivaren inte kräver specialpedagogutbildning försvårar för ett yrke att hävda sin professionalitet enligt Thomas Brante & Göran Svensson (2015). Ytterligare försvårande är det faktum att plats- annonserna till en början söker en specialpedagog som förväntas utföra samma uppgifter som specialläraren vilket exempelvis Kerstin Göransson et al. (2015) och Desirée von Ahlefeldt Nisser (2009) ser som en anledning till att det blir svårare för specialpedagogen att hävda ett eget kunskapsområde inom en profession.

Arbetsgivarens definition av specialpedagogens uppdrag avgör specialpedagogens utrymme att utföra sitt uppdrag enligt examensordningen. Lennart Svensson (2015a) menar att stats- makten påverkar professionalisering genom de styrdokument som reglerar organisationen och i undersökningen är examensordningen statsmaktens möjlighet att styra över skolan som organisation. Andra offentliga dokument som exempelvis utredningen om elevhälsa (SOU

72

2000:19) som enligt Eva Hjärne och Roger Säljö (2013) lägger skolproblemet hos individen har därmed ett motstridigt budskap i förhållande till examensordningen. Motstridiga budskap riskerar påverka arbetsgivare och övrig personal inom organisationen i deras tolkning av specialpedagoguppdraget och specialpedagogiska åtgärder.

Arbetsgivaren som företrädare för organisationen har enligt Lennart Svensson (2015a) stor betydelse i formandet av de olika regler, rutiner, traditioner men även i skapandet av

specialpedagogens känsla av tillhörighet till en kollektiv grupp vilket påverkar identitet. I Pija Ekström (2004) studie visar arbetsgivarens svaga styrning av det specialpedagogiska

uppdraget. I den aktuella studien finns olika organisationers skilda tolkningar av uppdraget vilket kommer det påverka möjligheten att bygga en gemensam profession och yrkesidentitet. Positivt för yrkesrollen är att samstämmighet mellan examensordningens intentioner om inkluderande åtgärder och arbetsgivares efterfrågan och beskrivning av uppdraget ökar under tidsperioden. Även Gunnar Berg (1999) menar att en styrdokumentens beskrivning och hur andra uppfattar uppdraget måste överensstämma som en förutsättning för professionalism. Genom specialpedagogens ensamma ansvar, tilldelat av statsmakten, för vissa skol-

utvecklande, utredande, stöttande uppgifter kommer yrkesgruppen att ha kontroll över ett visst område. Enligt Andrew Abbott (1988) ger det en möjlighet att utveckla sin profession. Kerstin Bladini (2004) föreslår handledning, en uppgift som examensordningen anger som en

kompetens och som även anges i flertalet annonser som en uppgift. Utredningar, kart- läggningar och åtgärdsprogram, med dokumentationskrav, är exempel på uppgifter specialpedagog anses ansvara för vilket skulle kunna innebära en förstärkning av special- pedagogens profession. Med, enligt Lennart Svensson (2015b), individens större betydelse för tillit och förtroende kommer specialpedagogens profession delvis vara på individnivå i vilken utsträckning arbetsgivaren och övrig personal ger specialpedagogen att utföra sina uppgifter. Arbetsgivarna uttrycker i flera fall att de önskar en specialpedagog som har kvalitéer med egenskaper kopplade till empati och känslor vilket Ulla-Britt Bladini (1990) menar blir ett hinder i professionaliseringsprocessen. Det skulle gynna professionaliseringsprocessen och om arbetsgivaren istället betonade den vetenskapliga kopplingen vilket även återfinns i examensordningen. Ett ytterligare exempel på betydelsen i kopplingen mellan teori och praktik visar även en brittisk studie (Rosen-Webb, 2011). Desirée von Ahlefeldt-Nisser (2009) ser att specialpedagogen skall vara kopplad till ledningsgrupp för att öka yrkets professionalisering vilket en brittisk studie stödjer (Cole, 2007).

73

Profession är inte ett statiskt tillstånd utan Andrew Abbott (1988) menar att det är en process där område och gränser ständigt omförhandlas vilket har skett under perioden, först i samband med den nya utbildningen och sedan med beslutet att återinföra speciallärarutbildningen. Förhandlingen sker ständigt inom skolan, gränssättningen gentemot annan personal, och Gunnar Berg (1999) menar att här måste specialpedagogen själv få utrymme att tolka upp- draget. Men genom utvecklingsuppdraget skulle chanserna stärkas vilket Kristina Ström (1999) ser som viktigt för professionaliseringsprocessen. Ström menar att en stark yrkesgrupp av specialpedagoger skulle kunna bidra till ökad kategorisering och avvikelse för att öka behovet av yrkesgruppen, vilket i sin tur skulle leda till ett fortsatt ökat behov av special- undervisning. Det skulle kunna vara en förklaring till det ökande antalet diagnosticeringar och kravet på ökad kompetens inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Professionsprocessen är nära sammanbundna med den identitetsbildande processen. Om specialpedagogen har svårigheter att hävda sin profession kommer enligt Svensson (2015a) chansen till en kollektiv tillhörighet minska som i sin tur påverkar specialpedagogens yrkes- identitet.

Yrkesidentiteten börjar formas redan under specialpedagogutbildningen, vilken bygger på examensordningen, och på så sätt formas personerna, enligt Cecilia Franzén (2009) in i yrket. Det får sedan betydelse när problem ska lösas och beslut fattas. Enligt Göran Lassbos (2010) studie anpassade specialpedagogerna sin yrkesidentitet till andra gruppers förväntningar och där platsannonsen är ett exempel på arbetsgivarens förväntningar. Platsannonsernas alltmer anpassning till examensordningar ger en god grund för specialpedagogen att utöva yrket enligt den identitet de förvärvat under utbildningen. Men om sedan specialpedagogen i sin yrkesutövning möter andra förväntningar kan det enligt Marie Aurell (2001) påverka special- pedagogens identitet. Det som avgör enligt Aurell är hur specialpedagogen utnyttjar sitt handlingsutrymme vilket i sin tur får betydelse hur specialpedagogen uppfattar sig själv i sitt yrke, Det innebär att specialpedagogen kan kontrollera sin identitet på en kollektiv nivå. En introduktion med handledare menar Rachel Roegeman et al. (2017) och Joanne Arnold (2017) skulle stärka specialpedagogens yrkesidentitet. Specialpedagogen ska med sin utbildning omforma sin yrkesidentitet vilket kan vara ett skäl de identifierade svårigheterna att hävda sig inom skolan. Dessutom har specialpedagogen som en del av elevhälsan uppdraget att vara länken mellan lärare och elevhälsa vilket enligt Ingrid Hylander och Gunilla Guvå (2017) påverkar yrkesidentiteten. En trygg yrkesidentitet är enligt Margareta Normell (2002) av betydelse för samarbete och i en organisation som skolans, där specialpedagogen förväntas

74

samarbeta med andra är det av största vikt att specialpedagogen har en trygg yrkesidentitet. För specialpedagogen som förväntas samarbeta, vilket betonas i platsannonserna, med flera andra grupper blir det avgörande för specialpedagogens professionella förhållningssätt och resultat.

När skolan förväntas förändra sin inriktning av det specialpedagogiska stödet, från enskilt stöd till anpassningar av lärmiljön sker det en förändring i organisationen, praktiken. Det innebär att identiteter omförhandlas. Genom att de olika grupperna på skolan möts kommer de nya identiteterna att skapas och då skapas en praktik. Dock menar Etienne Wenger (1998) att engagemanget mellan grupperna måste vara ömsesidigt. Inga-Lill Vernersson (1998)

identifierade i sin studie av speciallärarna att deras mellanställning hindrade yrkesgruppen att betraktas som en auktoritet och bli respekterad för sin kompetens, Troligtvis överensstämmer det även för specialpedagoger eftersom platsannonserna mer och mer efterfrågar en special- pedagog som förväntas utföra den typen av uppgifter som innebär en funktion som står mellan pedagoger och ledning.

Specialpedagogernas möjligheter att utöva sin yrkesroll och en profession, därmed en yrkesidentitet påverkas av många olika faktorer dels på samhällsnivå dels på organisations- nivå. Analysen av annonserna visar att arbetsgivarnas tolkningar av det specialpedagogiska uppdraget så småningom överensstämmer med examensordningar vilket torde innebära att specialpedagogen har haft möjlighet att forma en yrkesidentitet. Dock finns det andra faktorer som påverkar så som exempelvis övriga styrdokument med motstridigt budskap och andra forskningstrender som exempelvis kravet på ökat antal diagnosticeringar som påverkar arbetsgivare och övrig personal inom organisationen. Studien resulterar i att även om arbets- givare genom sin makt ger specialpedagogen utrymmet att utveckla sin yrkesidentitet kan övrig personal eller personer utanför skolan verka hämmande och förhindra processen. Det senare har inte varit syftet med aktuell studie.