I arbetsgruppens slutrapport anges att musiken huvudsakligen bedömts efter kriterierna sång-barhet och konstnärlighet. Sångsång-barhet bedömdes efter följande faktorer: ”tonartens lämplig-het, tessitura (dvs. sångens omfång), vilka intervall melodin haft och hur dessa inträtt i melo-din, rytmik, melodins allmänna förmåga att locka till allsång och taktarten (tempo, takt-artsbyten)”. Konstnärligheten har bedömts utifrån frågeställningar om ”originalitet/banalitet, förhållandet mellan text och musik, logik och hållbarhet”. Man ansåg det viktigt att psalmerna kan ”uppfattas och förstås inom en mycket begränsad tidsrymd”,427 vilket jag tolkar som en syftning på gudstjänstsituationen.
Nedan ges exempel på att begreppen sångbarhet och konstnärlighet kan överlappa eller gripa in i varandra i vissa fall. De faktorer som anges i anslutning till dessa begrepp är inte alltid entydiga och ofta beroende av såväl inre som yttre förhållanden, individuella och kollektiva, men används ändå här vid granskning och bedömning. Jag använder i stort sett arbetsgruppens begrepp i min genomgång nedan.
Sångbarhet: Tonarter och tonomfång, dur och moll, kyrkotonart, intervall, taktarter och rytm, praktiska omständigheter
Att en melodi upplevs som sångbar kan bland annat bero på att den känns förutsägbar och sammanhängande i strukturen samt att det är lätt att sjunga med i den, vilket i sin tur kan på-verkas av röstmässiga förutsättningar, melodins tonomfång och ackompanjemangets utform-ning.428 Igenkännande kan också göra att en psalm upplevs som sångbar, och denna aspekt har troligen beaktats när tre psalmer för kyrkliga handlingar fick välkända melodier,429 bland annat ”Barnet döps i nådens hav”. Däremot fick två av begravningspsalmerna, 905 ”Nu läm-nar vi tillbaka” och 906 ”Alltför omöjlig att fånga”, nya och komplicerade melodier som knappast motsvarar sångbarhetskriteriet.
Tonarter och tonomfång
Arbetsgruppen angav tonartens lämplighet som den första sångbarhetsfaktorn. En tonart kan anses lämplig för en psalm, om melodins omfång i denna tonart är bekväm för de flestas röster och därmed fungerar väl för sång. Den andra faktor som angavs var tessitura, och be-greppet användes i rapporten synonymt med melodins omfång.430 Jag beaktar hela tonom-fånget, inte enbart tessituran i dess egentliga betydelse, i ett antal exempel.
En vanlig synpunkt bland gudstjänstbesökare är att psalmerna går för högt.431 En allmän tendens i nutida psalmböcker är att melodier sänkts till lägre tonart för att höga toner
426 I Ps 872. Pentatonik= en skala som innehåller fem toner, vanligast inom folkmusik, i olika delar av världen. Aulin & Oldermark s. 29.
427 Kristus vandrar s. 17, 21; Arbetsgruppen /…/ Anteckningar … 2003.01.26-28. 428 Engström s. 127, 130f.
429 Exempel: Ps 900, 902, 903.
430 Kristus vandrar s. 21; Mer exakt betecknar tessitura det tonomfång, där merparten av en sångstämma rör sig och innefattar inte enstaka toner utanför detta omfång. NE Band 18 s. 196 – tessitura.
172
ska undvikas. I Ps2000 förekommer tvåstruket d432 sparsamt och ingen melodi överstiger denna tonhöjd. Förutom av tonhöjden påverkas sångbarheten av de höga tonernas placering, start- och sluttoner, upprepningar, melodirörelser, notvärden och dynamik. Samtidigt som höga toner vållar problem för många röster, kan även låga toner vara svåra att sjunga för många, speciellt för barn och för vuxna otränade sångare,433 men detta problem upp-märksammas sällan och upplevs troligen som mindre besvärande. Hälften av melodierna innehåller toner under c’, två tredjedelar av dessa h och bess,434 som är sångbart för de flesta, medan en tredjedel innehåller g och a, vilket däremot är alltför lågt för många röster.
I nio översatta psalmer där melodierna behållits har sänkning skett.435 Ett exempel på sänkning är Ps 801 ”Sjung till Guds ära”436 som är noterad i F-dur både i den engelska för-lagan och i Ps86 med tonomfång c’-d’’, alltså inom det som kan betraktas som normalomfång även i Ps2000. Här har den ändå sänkts, till Ess-dur, vilket medför omfånget bess-c’’. Ps 908 ”Gud är mysterium”, även i originalutgåvan arrangerad för fyrstämmig kör,437 är exempel på en svensk psalm som sänkts, från C-dur till H-dur. I C-dur är melodins tonomfång c’-d’’ med en stor andel låga toner och tonen d’’ som högsta ton endast en gång, vilket inte är högre än flertalet av de nya psalmerna. Efter sänkning har melodin omfånget h-ciss’’, och i den fyr-stämmiga körsatsen som behållits blir understämmorna så låga att de blir svåra att sjunga.
För psalmer med mjuk och stilla karaktär kan låga tonomfång ofta kännas naturliga. Ett exempel på en meditativ psalm som gärna sjungs svagt och mjukt är Ps 854 ”I smyg” med lågt och mycket begränsat omfång, h-fiss’. Ett annat exempel är Ps 842 ”Det är tyst och tomt”, en psalm om sorg, i a-moll och med omfånget a-c’’. Merparten av melodin rör sig mellan a och a’ med både början och slut på den lägsta tonen. Trots att tonhöjden är måttlig kan c’’ som förekommer två gånger ändå kännas högt därför att det ”sticker ut”.
Det finns även exempel på rytmiskt livliga melodier där omfånget är lågt och be-gränsat, vilket röstmässigt kan försvåra sången som i Ps 896 ”Till ett”, i E-dur med omfånget h-h’, alltså endast en oktav. Startton är h, och i detta låga läge finns många tonupprepningar på korta notvärden, vilket kräver aktiv artikulation och försvårar samtidighet i unison sång. Riktigt lågt är tonomfånget i Ps 882 ”Kärleken som aldrig svek”, oktaven a-a’ i D-dur, med a som startton och första ton i flera fraser.438
Ett exempel på motsatsen, en melodi med stort tonomfång, är Ps 830 ”Stad i ljus”, a-d’’. Den är röstkrävande till följd av det stora tonomfånget men också genom att d’’ upprepas på långa notvärden. Denna psalm är ursprungligen skriven som solosång och kan nog knap-past anses sångbar för vanlig församlingssång. Röstkrävande är också Ps 884a ”Nåden är en vanlig dag”, inte på grund av omfånget i sig, c-c’’, utan därför att melodin, som består av två snarlika halvor, stiger upp till tvåstaviga slutord med långa notvärden, halvnoter på c’’. Påsk-psalmen Ps 867 ”Gläd er och jubla” är också krävande att sjunga med långa fraser med korta notvärden, stora språng i melodin samt tonupprepningar på d’’ i församlingssvaren,
Dur och moll, kyrkotonart
Durtonarter är vanligast i Ps2000; två tredjedelar av melodierna går i dur. Växlingar mellan dur och moll förekommer, som i Ps 838 ”Tyng inte jorden”. Första versen går i Bess-dur. I andra versen omtyds tonarten till bess-moll, vilket speglar en förändring i textens
432 Nedan används apostrofer för att ange oktav. ’ avser ettstrukna oktaven, ’’ tvåstrukna. Tonangivelse utan apostrof avser lilla oktaven.
433 Arbetsgruppen 2003.01.26-28.
434 H och bess används som tonnamn för att ge entydighet.
435 Engström, s. 131f; Sänkta översatta psalmer: Ps 801, 802, 805, 810, 833, 834, 853, 878, 887. 436 Stralsund 1665.
437 SKS Körmusik 1008.
173
ningsläge, och i tredje versen sker en återgång till Bess-dur. Genom dessa växlingar byter melodin klang och stämning, vilket kan vålla osäkerhet och försämra sångbarheten. Sekvenser på tersavstånd, som i Ps 834 ”Gud av rättvisa och frihet” där dur och moll växlar mellan fraserna, kan däremot upplevas som att melodin upprepas.
Alla melodier har inte tydlig dur-molltonalitet. Vid seminariet i Farfa efterlystes nya infallsvinklar på psalmmelodier, och här tillkom melodin till Ps 866 ”Stabat Mater”, inspi-rerad av frygisk kyrkotonart, ett tonspråk från kyrkans äldsta tid som i vår tid kan kännas främmande för många.439 Melodin är noterad med två b-förtecken men melodin känns besläktad med d-moll och uttrycker vemod. Dock förekommer många tillfälliga förtecken, och tonarten känns svävande. Inga ackord finns angivna i psalmboken.
Ytterligare några melodier är otydliga beträffande dur och moll. Melodin till Ps 825 ”Var inte rädd för vreden” är noterad med ett b-förtecken med inledning i D-dur och avslut-ning i D-moll. Melodin växlar mellan dur och moll och innehåller många tonartsfrämmande ackord. Ps 863 ”Kvinnan som smorde Jesus” är noterad som c-moll men melodin innehåller många tonartsfrämmande steg och avslutas i C-dur. Ps 874 ”Röj plats för tron” har inga fasta förtecken men många tillfälliga, och tonförrådet omfattar tio toner, alltså varken C-dur eller a-moll. Melodin inleds med ett C och slutar på ett F i ett F-ackord med G i basen. Däremellan växlar harmoniken på ett sätt som ger en obestämd tonartskänsla.
Även i Ps 884a ”Nåden är en vanlig dag”, noterad som c-moll, finns många tillfälliga förtecken och tonarten är obestämd. Ps 854 ”I smyg” är noterad med två korsförtecken. Melodin rör sig inom en kvint, h-fiss’ med många halvtonssteg. Möjligen antyds h-moll genom ackordet Fiss7, durdominant i h-moll, som anges för en paustakt mellan verserna. Ps 833 ”Inte med makt” är noterad som f-moll men tonartskänslan är svävande.440
Gemensamt för psalmer där tonartskänslan är otydlig och svävande är att sång-barheten försämras. Som en del av sångsång-barheten angavs i rapporten ”melodins allmänna förmåga att locka till allsång”,441 vilket jag menar inte uppfylls i dessa krävande melodier. Intervall
Intervall anges som en sångbarhetsfaktor, vilka intervall som finns i melodin och hur dessa inträder.442 Intervall kan medföra olika slags svårigheter, både harmoniska och röstmässiga.
Hur intervallen stämmer med förväntningarna har betydelse; deupplevs som enkla om de är
förutsägbara, men även steg som normalt är enkla kan vålla problem om de känns onaturliga i sitt sammanhang eller om de avviker från välkända mönster. I melodin till Ps 854 ”I smyg” finns många halvtonssteg som är svåra att intonera unisont liksom i Ps866”Stabat mater”. I båda dessa psalmer förekommer tillfälliga förtecken, som kan försvåra för dem som sjunger efter notbilden.
Ps 850 ”Mamma! Var är du?” innehåller flera kvint- och septimsprång uppåt. Septim-er som kan vara svårsjungna intSeptim-ervall speglar här dissonansSeptim-er i texten, vilket kanske kan un-derlätta tonträffningen. Exempel på röstkrävande intervall är oktavsprång som finns i Ps 817b ”Med hjärtats tillit”, näst sista takten, och i Ps 841 ”Sjung in ljus i alla städer”, i början av de tre första fraserna. Fallande kvinter är röstmässigt svåra att sjunga, särskilt när de överraskar
439 E-post från tonsättaren, Ole Brinth 2008.11.04; Kyrkotonarterna är skaltyper som är grundval för gregoriansk sång. Aulin & Oldermark s. 30f; Kyrkotonarter är vanligare i liturgisk sång än i psalmer. Skalan i denna melodi avviker från autentisk frygisk kyrkotonart på d genom att en extra ton, giss, infogats mellan g’ och a’. Frygiska melodier uttryckte ofta glädje och optimism, en känsla som idag måste läras in. Herrestahl, s. 91, 93. I Ps 866 uttrycker melodin motsatsen, ett starkt vemod.
440 Melodin är komponerad 1971 av Knut Nystedt och först utgiven som körsång. Psalmen ingick i underlaget till
Ps86, i Psalmer och visor 1975:2. Tillägg del 1:2. En av de experimentella melodierna från Hymnologiska institutet.
441 Kristus vandrar s. 21. 442 Kristus vandrar s. 21.
174
som i Ps 802 ”Du, Gud, kan visa nya vägar”, från d’ till a i andra och fjärde versernas sjätte takt. Nästa steg är en sext uppåt, vilket försvårar ytterligare. Ps 867 ”Gläd er och jubla” har en mycket rörlig melodi som understryker textens dramatik och som innehåller många olika in-tervall liksom många tillfälliga förtecken. Små skillnader mellan fraser minskar förutsäg-barheten. Melodin kräver full uppmärksamhet och god notläsning men också god röstteknik. I Ps 846 ”Väglöst är landet” finns både kvinter och sexter, fallande och stigande, så tätt tillsam-mans att det blir svårt att höra skillnaden och att intonera rätt.
Taktarter och rytm
Taktarten443 avgör pulskänslan som kan vara ett stöd vid sång och ha betydelse för uttrycket. Många melodier har enkla taktarter, två- och tretakt. Ett exempel är Ps 801 ”Sjung till Guds ära”, som är noterad i 3/4-takt enligt den skotska förlagan444 och har tydlig pulskänsla, kan jämföras med Ps86:168 Kom inför Herren”, som är noterad i 9/4-takt. Tretakten i Ps 801 har tätare mellan ettorna, alltså betonade toner, än niotakten i Ps86:168 och uttrycker därigenom mer energi och intensitet, vilket stämmer väl överens med textinnehållet. Exemplen på tvåtakt är också många. Vid Ps 886 ”Dig Kristus, läkare vi ber”, en rytmisk koral, anges ”alla breve-takt”,445 dock utan taktindelning. Denna koral ingår även i Ps86, dels i rytmisk form som i Ps 42 ”Se, Jesus är ett tröstrikt namn”, dels i fyrtakt som i Ps 82 ”Gud, se i nåd till dessa två”. Rytmiska koraler i Ps86 tillhör inte de mest ”insjungna” eller frekventa,446 och Ps 886 hade vunnit i sångbarhet om man valt den mer välkända versionen i fyrtakt.
Olika taktarter förekommer i vissa melodier, med eller utan angivelse. I oregelbundna taktarter som till exempel sjutakt blir pulskänslan svag, till nackdel för sångbarheten. Exem-pel på sjutakt finns i Ps 836a ”Dansen kring guldkalven”, där versen sjungs i 7/8-takt och ref-rängen i 8/8-takt, 3+3+2, trots att det inte finns någon innehållsmässig kontrast mellan vers och refräng. Mellan vers och refräng finns pauser som kan vålla rytmisk osäkerhet. Ps 840a ”Sjung om staden” inleds med en hel paustakt, som i ackompanjemangsboken innehåller en introduktion till rytmen. Melodin är noterad i 7/8-takt så när som på en inskjuten takt i 4/4 i mitten av versen, som ger känslan att melodin stannar upp.
För Ps 802 ”Du, Gud, kan visa nya vägar” anges 3/4- och 4/4-takt. Dock finns en fem-takt inskjuten som näst sista fem-takt i andra och fjärde verserna, vilket inte anges i notbilden i psalmboken.447 Ps 823 ”Till glädjen” har ingen taktart noterad i psalmboken men sjungs i 3/4-takt utom en 3/4-takt placerad före första frasslutet som sjungs i 4/4-3/4-takt, vilket bryter pulskänslan mitt i versen.448 Ytterligare exempel på att en takt eller flera takter i avvikande taktart skjutits in finns till exempel i Ps 813 ”Kom vandra genom gatorna” som är noterad som 4/4-takt. I den fjärde raden finns en 6/4-takt som förbereder för två korta rader, där 4/4-takten återkom-mer. Texten i den inskjutna takten stämmer dock väl med taktarten och här uppstår därför knappast problem. Paustakt mellan verserna är ovanligt men kan vara praktiskt därför att det ger tid för andning, som i Ps 822 ”Badar i ljus”.
Ett antal psalmer tycks vara tänkta för ett rytmiskt fritt eller varierande sångsätt, men att tillämpa ett fritt sångsätt vid församlingssång är svårt, speciellt som tillfälle till instudering och övning sällan ges och sången inte dirigeras. Ps 849 ”Kom Gud med fred” är hämtad från en muntlig tradition och transkriberad. Här är flera taktarter inskrivna, 2/4-, 3/4- och 4/4-takt, och notbilden ser ut som ett försök att notera ner ett fritt sångsätt. Ps 910 ”Stilla min själ” har
443 Aulin & Oldermark s. 20-22.
444 Stralsund 1665; Ps 801 har tre jämna fjärdedelar i takt 16. I Ps86: 2 och 168 finns en punktering i mot-svarande takt. Min erfarenhet är att vana psalmsånger sjunger denna punktering även i Ps 801.
445 I alla breve-takt är halvnoten taktenhet. Aulin & Oldermark s. 21.
446 Strassburg 1545; Karlsson 2002. Arbetsmaterial, frekvenslistor; Engström s. 92. 447 Angivet i ackompanjemangsboken.
175
ingen taktart angiven men innehåller taktstreck som delar in texten i fraser. Här saknas pulskänsla, och melodin är rytmiskt svår. Vid Ps 887 a ”Himlens timmerman” anges varken taktart eller taktindelning,449 och melodin passar för ett fritt, reciterande sångsätt. Ett fritt sångsätt är lämpligt även för Ps 810 ”Den värld som nyss var kall och död”, där takt-artsangivelse saknas. Inte heller vid Ps 806 ”Solen och månen/Biejjiem jih askem” anges taktart, men melodin är indelad i takter med taktstreck och innehåller följande taktarter: 4/4, 5/8 och 6/8. Psalmen kräver ett rytmiskt omväxlande sångsätt.450 Ps 904 ”Nu har ett hjärta blivit löst” har taktindelning men ingen taktart angiven. Taktarten växlar mellan 2/4 och 3/4,451 och betoningar infaller ganska konsekvent på ettorna. I Ps 802 ”Du, Gud, kan visa nya vägar” ingår tre taktarter: 3/4-, 4/4- och 5/4-takt. Ps 911 ”Brustet halleluja” är noterad i alla brevetakt. Melodin kan upplevas som komplicerad till följd av långa pauser, synkoper452 och växling mellan notvärden, och en känsla av att även tempot växlar kan uppstå.
Kontrast mellan vers och refräng kan framhävas genom byte av taktart. I verserna i Ps 830 ”Stad i ljus”, där ett fritt sångsätt verkar naturligt, växlar 3/4-takt och 4/4-takt. I ref-rängen ändras karaktären och blir mer storslagen; här är taktarten 4/4-takt. Ps 874 ”Röj plats för tron” är noterad i 3/4-takt i verserna och i 4/4-takt i refrängraden, en anpassning till textrytmen i den bestämda uppmaningen, ”Röj plats för tron, röj plats för tron”.
Arbetsgruppen menade att ”den musikaliska klädedräkten” inte sällan är en genera-tionsfråga,453 och i de nya psalmerna finns både rytmiska och harmoniska drag som innebär förnyelse. Synkoper tillhör de nyare dragen i psalmmelodier, och exempel finns bland annat i Ps 807 ”En psalm om en orättvis Gud – tack”, i Ps 808 ”Vad är Gud?”, i Ps 873 ”En psalm om att inte ge upp” och i Ps 907 ”Människa, ditt liv är stort”. Ibland kan influenser från popmusik anas, och synkopering är ett vanligt drag även i ”trubadurvisor”. Till stilen hör att pulsen oftast markeras i ackompanjemanget, vilket också stöder sången. Melodier i denna stil upplevs troligen som mer sångbara av yngre än av äldre. Som exempel kan anges Ps 822 ”Badar i ljus” och Ps 883 ”Utan dej”.
Flera melodier har paus på första slaget, och här är det extra viktigt att sången stöds genom ackompanjemanget. Exempel på detta är Ps 802 ”Du, Gud, kan visa nya vägar”, Ps 806 ”Solen och månen/Biejjiem jih askem” och Ps 916 ”Ge mig en plats där jag kan växa”. Även inne i melodin behöver pauser markeras eller fyllas ut för att inte sångbarheten ska bli lidande; exempel är Ps 841 ”Sjung in ljus i alla städer” och Ps 850 ”Mamma! Var är du?”. Praktiska omständigheter
Sångbarheten är också beroende av praktiska omständigheter. Psalmbokens typografiska utformning är viktig; man ska hinna läsa medan man sjunger.454 Sättet att sjunga psalmer i gudstjänst är speciellt och inte självklart för den som är ovan. I sammanhang där alla förvän-tas sjunga med finns vanligen en försångare eller dirigent, men detta gäller i regel inte vid psalmsång. En impuls att börja sjunga ges oftast genom ett instrumentalt förspel, och därefter leds och stöds sången enbart av orgel eller andra instrument. Man sjunger unisont tillsammans ur psalmboken, ”a vista” om psalmen är obekant.455 Det kanske vore lämpligt att finna mer aktiva former att leda församlingen i sången av de nya psalmerna.
449 I ackompanjemangsboken anges taktarterna C(=4/4), 5/4, 6/4 och 3/4. I takt 5 anges a’, ska vara aiss’.
450 Ingår i den lulesamiska psalmboken som Ps 14. Där anges dessa taktarter. I ackompanjemangsboken till
Ps2000 finns melodi med ackord, inget utskrivet ackompanjemang. I koralboken till den lulesamiska psalmboken finns ett pianoackompanjemang.
451 Dessa taktarter anges i ackompanjemangsboken.
452 Synkop innebär att betoningen förskjuts från betonad (stark) taktdel till obetonad (svag) taktdel. Aulin & Oldermark s. 22.
453 Kristus vandrar s. 21.
454 Albertsen 1982 s. 51; Användarvänlighet behandlas i kapitel 3 under rubriken ”Typografi…”. 455 Engström s. 12.
176
Konstnärlighet: Originalitet, logik, kongenialitet, hållbarhet
För bedömning av konstnärlighet sattes alltså följande kriterier upp: ”originalitet/banalitet, logik och hållbarhet samt förhållandet mellan text och musik”.456 Det måste underförstås att arbetsgruppen inte tog med melodier man bedömde som banala, och begreppet banalitet be-handlas därför varken i arbetsgruppens rapport eller här.
Originalitet
I arbetsgruppens rapport nämns alltså originalitet457 som en aspekt av konstnärligheten.
Förutsättningarna för originalitet i psalmmelodier är inte särskilt goda. Melodierna skrivs oftast till en färdig text vilket tillsammans med att de bör vara sångbara för många människor begränsar tonsättarens möjlighet att vara originell. Tillämpat enbart på musiken i Ps2000 skulle de melodier som helt eller delvis avviker från den traditionella dur-molltonaliteten kunna ses som originella, till exempel Ps 833 ”Inte med makt”, Ps 863 ”Kvinnan som smorde Jesus”, Ps 866 ”Stabat mater” och Ps 874 ”Röj plats för tron”.458 Svårigheten att förena originalitet med sångbarhet är uppenbar i dessa exempel med oklar dur-moll-tonalitet och svåra intervall.
Logik
Logik i fråga om psalmmelodier tolkar jag som förutsägbarhet, regelbundenhet och frihet från avvikelser, vilket snarast är frågor om sångbarhet, och logik kan i vissa fall innebära motsatsen till originalitet. Sekvenser kan upplevas som logiska; när man hört en tonföljd, känns den igen även sedan den transponerats och blir därmed lätt att sjunga. Exempel finns i Ps 834 ”Gud av rättvisa och frihet” med två sekvenser, Ps 893 ”Här vid ditt bord” med tre sekvenser i melodins första del och två i den sista, samt i Ps 897 ”Det sker ett under i