Arbetslöshet - en potentiell skjuts till egenföretagande

2. Bakgrund och teoretiska utgångspunkter

2.3. Arbetslöshet - en potentiell skjuts till egenföretagande

2.3. Arbetslöshet - en potentiell skjuts till egenföretagande

Egenföretagande kan enligt Behrenz et al. (2016) vara en väg ut ur arbetslöshet.

Individer som engagerat sig i egenföretagande kan i högre grad ses gå vidare till icke bidragsfinansierade verksamheter eller studier (Behrenz et al. 2016).

Kommuner gynnas av ett ökat företagande då detta inbringar mer skatt samtidigt som arbetslösheten kan minskas och fler kan slussas in i sysselsättning. Enligt Behrenz et al. (2016) gynnas de som har lägre utbildning allra mest av de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Kommunen kan bidra med utbildning och kompetensutveckling och på så sätt främja individers förmåga att vidareutvecklas.

Egenföretagande kräver dock ett större individansvar sett till jämförelsen att enbart

vara anställd, men det ökade ansvaret och risken kan påverka individer positivt, vilket i sin tur ger effekter på attityder mot stödjande institutioner (Stenkula 2012).

Caliendo et al. (2015) lyfter däremot hur nyföretagare som startar företag genom subventionerade medel inte fullt ut behöver ta ansvar för risker då konsekvenserna inte märks förrän stödet upphör. Nyföretagare, vars företag etableras som en väg ut ur arbetslöshet, kan i större utsträckning än andra nyföretagare ses ha problem i sin företagsplanering. Caliendo et al. (2015) lyfter hur företag startade med subventionerade medel, hållbarhetsmässigt har en hög överlevnadsgrad men en lägre tillväxt.

Arenius och Minniti (2005) menar att valet att bli egenföretagare till viss del är beroende av sysselsättningsalternativ, men det är otydligt om arbetslöshet skapar fler företagare eller ej. En hög arbetslöshet kan leda till fler etableringar såväl som färre, egenföretagande kan vara en nödvändighet likväl som det är en stor risk för en arbetslös individ (Sorgner & Fritsch 2018). Nyetablering av ett företag kan vara en väg in på arbetsmarknaden, men kräver enligt Mukwarami et al. (2017) stor kunskap i hur ett företag drivs för att företaget på lång sikt ska överleva.

Långtidsarbetslösa är den grupp som i minst utsträckning blir nyföretagare. Den tidsperiod de varit ifrån arbetslivet kan leda till att de tappat kompetens och motivation. Det är således inte arbetslösheten i sig som är det största problemet (Audretsch et al. 2015). Miles et al. (2017) lyfter även hur situationsbaserat lärande kan uppnås genom institutionella insatser, som relevant förståelse och utveckling.

Entreprenöriella färdigheter kan nås genom utbildning och träning där peer-to-peer och självreflektion enligt Miles et al. (2017) kan bidra till förståelse, uppfattning och utvärdering av ekonomiska tillfällen i ett företag. Enligt Audretsch et al. (2015) är det av vikt att i ett tidigt skede av arbetslöshet sätta in resurser och utbildning för att underlätta entreprenörskap och nyföretagande. En bra utbildning i entreprenörskap ger enligt Semerci och Cimen (2017) en ökad kvalité i företaget, vilket visar på vikten av utbildning inför nyföretagande.

13 2.4. Utbildning och kunskap

En annan aspekt av självbestämmanderätten för en kommun är att utbildning ingår i kommunernas ansvar. Behrenz et al. (2016) menar att kommuner är en viktig beståndsdel i hur utbildning utformas och påverkar ett näringsliv. För den enskilde kan det vara en svår uppgift att ta sig an och kräver stor planering med en övergripande förståelse av vilka beståndsdelar som bör ingå. Där kan verksamheter som ut mot samhälle och myndigheter underlätta. Nyföretagare kan till exempel uppleva svårigheter i att uppbåda tillräckligt med startkapital, ha ett för litet nätverk och en för dålig insikt i hur en verksamhet bör drivas. Därför krävs kunskap om företagsvärlden och hur verksamheter och etableringar fungerar, vilket kan underlättas genom stöd från näringslivsverksamheter. Därför bör utbildning av entreprenörer och nyföretagare vara en del av kommuners arbete för att främja nyetableringar i regionerna (Behrenz et al. 2016). Johnstone et al. (2018) beskriver hur utbildning i entreprenörskap däremot kan ses som en svår uppgift och snarare uppmuntras genom kultur snarare än en regelrätt utbildning. 1998 beslutades det att utbildningsansvaret skulle tilldelas kommuner, vilket skulle öka regionens möjligheter till att ta vara på utmärkande attribut och egenskaper (Hansen &

Gustafsson, 2019). Utbildning inom entreprenörskap och egenföretagande ses som en viktig faktor i att främja nyföretagande (Semerci & Çimen 2017). Olika sorters utbildning påverkar hur omgivningen utformas och på så sätt främjar egenföretagande. Strukturen i samhället kan alltså uppmuntra befolkningen till att starta företag och även påverka hur väl det går för företagen som startas (Semerci

& Cimen 2017). Elert (2014) menar dock att utbildning inte kopplats samman tydligt nog med hur väl det går för företagare. I valet av sysselsättning som egenföretagare går forskningen isär. Utbildningen inom entreprenörskap bör enligt Hamburg (2014) utvecklas inom skolan. Vissa menar att utbildning inom skolan bidrar till att fler studenter väljer inriktningen medan andra påstår att kulturen i samhället är av större vikt (Semerci & Cimen 2017). Genom ett projektbaserat arbetssätt över längre tid kan en större förståelse för mekanismerna i företagande förstås och utvecklas vilket Lindster Norberg (2016) lyfter i arbetet med Ungt Företagande.

Utbildning kan leda till en högre kvalitet av egenföretagande och på så sätt är investeringar inom utbildning av entreprenörskap fördelaktigt (Van der Sluis et al.

2008). Yusuf (2012) resonerar kring hur utbildning också kan vara viktigt på så sätt att individen har en större förståelse för vilka möjligheter som kräver en viss uppoffring och på så sätt leder till att vissa potentiellt osäkra projekt läggs ned.

Nyföretagare kan i stor utsträckning ses som överoptimistiska i uppstarten av sitt företag (Cassar 2010). För att öka förståelsen kan en företagsplanering göras där en tydligare bild av företagets framtid eventuellt kan tydas. En ex-ante synvinkel på företagsplanering är viktigt för att försöka skapa en tydligare bild av företagets potentiella framgång och förutspå de nackdelar som kan uppkomma (Chwolka &

Raith 2012). Däremot garanterar inte en företagsplanering en lyckad uppstart av företag. En ökning av företagsplaneringar kan istället enligt Chwolka och Raith (2012) leda till färre nyetableringar. Forskningen går enligt Chwolka och Raith (2012) isär, då planering dels kan leda till bättre fungerande företag likväl som det kan leda till att den initiala idén inte genomförs. I en stor del av ex-post lyckade entreprenöriella uppstarter har det visat sig att företagsplaneringar inte genomförts eller bara genomförts till viss del, vilket visar på att företag kan lyckas även utan företagsplanering. Vilken sorts marknad nyföretagaren tänkt slå sig in på kan enligt Wei et al. (2018) vara av vikt för huruvida företagsplanering bör göras.

2.5. Tillgången till kapital för nya företagare

God tillgång till kapital kan ses som en drivande faktor gällande nyföretagande men är enligt tidigare forskning inte ett konsekvent skäl till att starta företag (Lofstrom et al. 2014). Den ekonomiska situationen hos en individ kan ha betydelse för varför en individ startar företag och viss forskning visar att alternativkostnaden kan påverka individer till att inte ta risken att starta företag (Zanakis et al. 2012).

Däremot visar Zanakis et al. (2012) i sin data, att primära faktorer till nyföretagande, inte är så beroende av finansiella variabler utan snarare av motivationsfaktorer. Individens finansiella status föreslår inte en tydlig koppling mellan nyföretagare och personligt nettovärde (Lofstrom et al. 2011). Däremot lyfter Lofstrom et al. (2014) att tillgången till kapital inte är densamma för alla, speciellt när det kommer till att initialt låna kapital.

15 Eftersom större delen av den finansiella marknaden består av kapital från låneinstitut i Sverige är det också denna form som är vanligast som externt kapital hos nyföretagare (Berggren & Silver 2010). Många låneinstitut kräver en säkerhet, och på grund av moral hazards nekas ofta låntagaren och möjligheter till nya företag minskar för mindre förmögna personer. Det finns en korrelation mellan personlig förmögenhet och egenföretagare, men korrelation kan likaväl bero på att många förmögna hellre väljer den inriktningen än andra arbeten (Lofstrom et al. 2014).

Enligt Behrenz et al. (2016) är det även mindre troligt att en individ med negativ inkomst kommer få kapital från banker. Vissa marknader är kapitalintensiva på så sätt att det krävs mycket resurser, vilket begränsar individer med mindre kapital (Lofstrom et al. 2014). Mergemeier et al. (2018) lyfter också hur nyföretagande kräver en hel del resurser och tid så det handlar om hur individen upplever hinder.

Problem är subjektiva, så att ha ett nationellt bidragsstöd är bidragande för tillväxten av nya företag. Honig och Karlsson (2013) skildrar även nystartskapital, som en del i tillgång till kapital. Eftersom det inte bara handlar om att samla kapital till att starta upp ett företag utan även anskaffa finanser till nya resurser, rekrytering av personal, initiera produkter på marknaden, etcetera. Sveriges hårda reglering av till exempel löner (Andersson & Klepper 2013) kan vara en bidragande orsak till svårigheten att starta företag då rekrytering kan bli svårt för nyföretagare.

Företagaren kan ha svårt att betala en marknadsmässig lön i början av företagets fas. Detta kan i sin tur leda till att konkurrenskraftig arbetskraft inte söker sig till en tjänst med lägre lön. Sveriges bestämmelser om sist in först ut kan också avskräcka engagemang från kvalificerad arbetskraft (Andersson & Klepper 2013). Legitimitet är därför en viktig beståndsdel av nyföretagande inte bara ekonomiskt sett, utan även hur företagare påverkas av institutionella begränsningar i processen av stöd i uppstart (Honig och Karlsson 2013).

Kremel och Yazdanfar (2015) menar att de flesta företag bör använda sig av stöd och konsulterande hjälp när de är i uppstarten eller i senare stadier av deras process, eftersom detta är en viktig del i lanseringen av ett nytt företag. Det finns forskning som stödjer att misslyckade företag inte fått tillräckligt med stöd, privata eller

offentliga. Specifikt i Sverige där brist på rådgivning och kontakter har visat sig vara ett hinder (Kremel & Yazdanfar 2015). Nya företag begränsas ofta av nationella och regionala processer men i Sverige menar Lofstrom et al. (2014) att processen kan förenklas genom hjälp av regionala byråer, om de har en företagsplanering. Ett område där det finns krav på att presentera en business plan är när personer söker bidrag hos institutioner. Behrenz et al. (2016) redogör för hur

“Starta eget bidrag” kan hjälpa individer i uppstarten av deras företag, där de har rätt till bidrag som motsvarar sex månaders inkomststöd. Detta är ett stöd som betalas ut av den svenska Försäkringskassan, men ofta är förknippat med individer som inte är aktiva på arbetsmarknaden och för att kunna vara berättigad stöd finns kriterier, såsom att vara delaktig i aktivitetsprogram etcetera. (Behrenz et al.

2016). Zanakis et al. (2012) diskuterar företagsklimat och vilka faktorer det finns till att människor startar företag. Zanakis et al. (2012) visar på hur motivation, kunskap, erfarenhet och ett socialt kontaktnät kan kopplas samman till varför vissa individer fastnar i beslutsprocessen och andra tar sig vidare till handlingsfas och faktiskt startar företaget. Ett sätt att reducera risken i att starta företag är att använda sig av ett nätverk (Kremel & Yazdanfar 2015).

2.6. Kontaktnät

Att företagaren har möjlighet att vara del i ett kontaktnät är viktigt men även att de aktörer som bistår med stöd i detta samverkar till att skapa en omgivning som främjar företagande (Zanakis et al. 2012). Regional samverkan handlar om att olika institutionella organisationer, EU och privata aktörer formulerar gemensamma visioner för näringslivet och arbetar med främjande aktiviteter (Pierre 1992). Dock sätter regionaliseringen en ansträngning på hur näringslivet samordnas och arbetsfördelas, eftersom det handlar om hur interaktionen mellan de olika aktörerna ser ut (Gossas 2006). En framgångsrik samordning och ett stabilt nätverk handlar dock till stor del om hur individerna i organisationerna fungerar och interagerar. En samordning mellan kommungränser kan kompliceras genom olika politiska styrningar och resursfördelningar. Däremot driver stordriftsfördelarna med samverkan ett större engagemang (Gossas 2006).

17 Ett socialt nätverk är däremot snarare ett nätverk av kunder, företag, leverantörer och banker. Ett socialt nätverk kan bidra till att åtnjuta de resurser som behövs för att företaget skall bli framgångsrikt (Zanakis et al. 2012). Faroque et al. (2017) menar att ett socialt nätverk kan fås genom kommunen. Ett socialt nätverk är viktigt i framgångsrika företagsklimat (Westlund et al. 2014). Enligt Mukwarami et al.

(2017) bidrar ett socialt kontaktnät med andra företag till en miljö där leverantörer och distributörer drar nytta av varandra. De fördelar som finns är inte endast i form av att det skapas ett företagsklimat som främjar företagande. Utan även stöd i form av informationen som finns tillgänglig, så som arbetslivserfarenhet och organisationsmodeller (Zanakis et al. 2012).

En större konkurrens och en högre andel företag i mer tätbefolkade områden kan dock leda till att nätverken blir mindre betydelsefulla. Stor konkurrens i urban miljö kan bidra till ett svagare nätverk vilket ställer högre krav på entreprenörens förmåga att agera främjande gällande tillväxten av sitt företag (Freire-Gibb & Nielsen 2014).

Nätverken kan enligt Freire-Gibb och Nielsen (2014) vara av större betydelse i de glesbefolkade områden där den institutionella miljön till viss del kan motverka företagande. Individer i glesbefolkade områden kan i större utsträckning använda sig av sitt nätverk för lärande jämfört med sina jämlikar i tätbebyggda områden (Freire-Gibb & Nielsen 2014). Det finns enligt Elert (2014) ett samspel mellan socio kulturella och ekonomiska faktorer som påverkar omgivningen till att vara mer främjande av företagande. Det gäller även det lokala området, sett till vikten av att ha en stödjande omgivning. Det kan även sannolikt bidra till att en individ väljer att starta sin verksamhet på marknaden, eftersom ett socialt nätverk är ett sätt att reducera risk och öka företagets prestation (Kremel & Yazdanfar 2015).

Ansel et al. (2017) lyfter hur samverkan kan vara positivt för kommuner, eftersom de lär av varandra vad som fungerar och hur olika problem kan lösas. I en hierarkisk struktur kan det ibland skapas förvirring om hur olika målsättningar skall implementeras och då kan samverkan mellan kommuner underlätta processen.

Ansel et al. (2017) beskriver Sverige som ett timglas, där styrkan ligger i nationell och kommunal styrning men är mindre stark i regionalt perspektiv. Regional styrning är till exempel, landstingen och länsstyrelserna. Deras styrning handlar om

att koordinera kommuner och överblicka att nationell styrning implementeras, men det är varierande hur mycket kommuner samverkar med regionala aktörer.

2.7. Sammanfattning av kapitlet

Kapitlet börjar med en kort introduktion om Sveriges institutionella struktur och hur den kan påverka nyföretagande, sett till kommunernas autonomi och hur detta i sin tur kan bidra till olika förhållningssätt i kommuner (Elert 2014). Vidare diskuteras outsourcing och styrning som verktyg som påverkar näringslivet.

Därutöver lyfts vikten av lokala förutsättningar och huruvida nyföretagande är en väg ut ur arbetslöshet (Behrenz et al. 2016). Kapitlet fortsätter med ytterligare en aspekt av självbestämmanderätten; utbildning och kunskap inom företagande, där Hansen och Gustafsson (2019) menar att regioner har möjlighet att uppmuntra företagande mer i utbildning. Vidare diskuteras finansiering där till exempel Kremel och Yazdanfar (2015) menar att företag bör ta hjälp i form av rådgivning och ekonomiskt stöd. Berggren och Silver (2010) pekar däremot på hur kapital från låneinstitut är den vanligaste vägen att finansiera sitt företag. Kapitlet avslutas med fördelarna att vara en del i ett kontaktnät (Kremel & Yazdanfar 2015) och hur samordning kopplas till företagare.

3. Metod

I följande kapitel förklaras metodologiska val och konstruktionen redogörs för studien. Det förs en diskussion utifrån de urval som gjorts och hur det insamlade materialet har bearbetats.

3.1. Forskningsdesign

Vårt syfte med uppsatsen var att beskriva relationen mellan företagande och kommuner i Sverige genom att se närmare på ett antal olika faktorer som främjar företagande. David och Sutton (2016) lyfter hur en god litteraturundersökning är fördelaktig när det kommer till att samla information i ett ämne och därför var fokuset initialt att skapa sig en grundlig förståelse av ämnet från både litteratur och studier. Detta krävde dock ett öppet tillvägagångssätt för att kunna analysera och tolka resultatet, eftersom det valda ämnet inte handlar om vad som är rätt eller fel.

Denscombe (2016) menar att denna typ av problematik oftast tenderar att passa bättre till studier som utgår från ett kvalitativt tillvägagångssätt. Vilken syftar till att beakta olika faktorer i ett samband för att kunna få bättre förståelse av en viss typ av situation eller problem (Denscombe 2016). Det förutsatte en viss förståelse kring ämnet men ändå en öppenhet att det kunde tillkomma faktorer utifrån vår data, så uppsatsen utgick från en kombination av induktiv och deduktiv ansats. En abduktiv ansats kan även vara fördelaktig när verkligheten skall återspeglas i mindre skala, eftersom verkligheten relaterar till grundad teori (Denscombe 2016).

Vi valde att utföra en fallstudie, där ämnet hanteras som ett slags ”fall” som representerar ett förhållande och hur detta eventuellt representerar ett större spektrum. Fallstudier används ofta där forskningen syftar till att undersöka ett fenomen och hur det korrelerar med andra orsaker (David & Sutton 2016).

Fallstudien kan ge utrymme till att förklara varför, snarare än att belysa innebörden.

David och Sutton (2016) betonar dock att fallstudier har nackdelar när det kommer till generaliserbarheten. Den tillåter däremot en öppenhet till att ge förståelse över

kausalitet i ämnet, vilket var viktigt för utförandet av studien. Det fall som studeras är relationen mellan kommuner och nyföretagande utifrån ett antal faktorer som valdes utifrån den insamlade litteraturen. Bryman och Bell (2011) lyfter hur en fallstudie i högre utsträckning kan användas för att kunna utläsa utmärkande variabler.

3.2. Urvalsmetod av studiens respondenter

Den kända populationen i studien är Sveriges 290 kommuner. Urvalsramen i undersökningen är en lista från Nyföretagarbarometern (Nyföretagarcentrum 2019). Utifrån listan har sedan två urval gjorts. Ett i den övre delen av listan med kommuner där det startats fler företag. Ett andra urval har gjorts i den nedre delen av listan där det startats färre företag. Listan rankar kommunerna utifrån antal nystartade företag per 1000 invånare. Nyföretagarbarometerns urval av företag inkluderar alla nystartade aktiebolag, enskilda näringsidkare, handelsbolag och kommanditbolag. Efter den initiala uppdelningen har fem slumpmässiga kommuner i respektive urval valts ut och därefter en respondent i respektive kommun. De fem kommuner där det startats flest företag kallar vi grupp 1 och de fem kommuner där det startats färre företag kallar vi grupp 2.

Bryman och Bell (2011) lyfter att en fallstudie kan betona variabler i större utsträckning om den utförs efter kunskap och selektion, därför har respondenten avsiktligen valts på grund av deras roll inom kommunen. Respondenterna i de tio kommunerna består av sju näringslivsutvecklare, en näringslivssamordnare och två näringslivschefer. Respondenterna har arbetat olika lång tid på de respektive kommunerna och har goda kunskaper om vad som efterfrågas i studien. Fallstudier är sådana som används för att se en bredare syn och kunna kritisera generalisering (Bryman & Bell 2011). Eftersom uppsatsen syftar till att få en inblick i hur företagande främjas utifrån kommunens perspektiv, har det varit viktigt att få en beskrivande aspekt av kommunernas arbete. Detta kräver en viss informationsbas och att urvalet av respondenter specifikt har valts ut för sin relevanta kunskap och erfarenhet inom ämnet, vilket i sin tur kan misskreditera objektiviteten för

21 uppsatsen. David och Sutton (2016) menar dock att det alltid finns en risk för detta i forskning, speciellt när det kommer till att undersöka normativa påståenden.

Undersökningen använder ett explorativt, icke-sannolikhetsurval (David & Sutton 2016). Eftersom syftet med urvalet är att få en inblick i informationen som finns, kan det inte heller undvikas att ha ett visst inflytande över urvalsprocessen. I studien användes ett subjektivt urval eftersom respondenterna valts ut på grund av den kunskap som de besitter och det är också det urval som har möjlighet att ge relevans åt vad som är ett representativt urval (Denscombe 2016). Problematiken gällande tidsaspekten och möjliga resurser har bidragit till urvalets storlek. Infallsvinkeln gällande faktorerna var att börja med ett fåtal och allt eftersom utröna vilka faktorer som hade betydelse hos kommunerna. Det var även en avvägning mellan att använda sig av informanter eller respondenter, där en informant ger upplysning i ämnet och en respondent snarare ger sin syn eller uppfattning av situationen

In document Företagande i kommuner (Page 19-0)