Arbetsminnesträning

Alla respondenter tränar arbetsminnet med sina elever, fast på olika sätt. S1 säger att hon först vill ha kunskap om vad elevens svårighet är. För att ta reda på om det rör sig om problem med att minnas flera instruktioner gör hon egna övningar. Hon låter eleverna arbeta med mönster för att kunna se att företeelser återkommer. Eleverna får kategorisera, sortera och beskriva klossar och geometriska figurer. S1 observerar på vilket sätt eleven gör. S1 använder gärna konkret material. Hon lägger mönster som eleven skall lägga efter, låter eleven sortera pärlor efter givna instruktioner och liknande övningar. När det gäller brister i arbetsminnet är träningen viktig, anser S1. Det gäller att hjälpa eleven att hitta strategier som underlättar inlärningen.

S1 ser det viktigt att övningarna sker i ett praktiskt sammanhang och att det finns en mening i övningarna. Man bör träna korta stunder, i synnerhet när det gäller uppmärksamhetsövningar och sedan gå över till att arbeta med något annat. Eventuellt kan man därefter komma tillbaka till övningen igen. Träningen måste vara i form av lek med kreativa övningar för att få eleven att minnas och bygga upp strategier kring det. Det gäller att träna många gånger med samma sak och sedan bygga vidare på det.

S1 har hört talas om arbetsträningsprogrammen RoboMemo och Greppet, men har inte sett dem själv. Hon vet att det finns olika träningsprogram, men hon är tveksam till om det är rätt att leda in eleverna på strikta program.

S1, S2 och T nämner att de använder sig av övningar från Pia Wallenkrans läromedel ”Träna dina sinnen”.

S2 använder sig av bildsekvenser med enkla bilder på föremål när hon tränar arbetsminnet hos sina elever. Hon börjar med två, tre bilder för att sedan öka antalet. Det rör sig om visuell träning där eleven först får se bilderna, sedan vänder S2 dem upp och ner och eleven skall då komma ihåg bilderna. Sifferserier tränas auditivt då eleven får repetera olika sifferserier som S2 säger. Det kan till exempel vara att upprepa i samma eller omvänd ordning. Hon nämner också dataprogrammet ”Klicker”, ett program för yngre elever med läs- och skrivsvårigheter, som också innehåller övningar för minnesträning. I övningarna gäller det att komma ihåg föremål i rätt ordningsföljd. Då är det bra att använda sig av flera sinnen, menar S2. De äldre eleverna tränar olika minnesstrategier, såsom minneskartor. S2 nämner även Madisons test, som hon använder som träningsmaterial.

S3 poängterar vikten av att arbetsminnesträningen skall vara så lustfylld som möjligt. Hon använder sig av kort ”Läs och Förstå” som innehåller instruktioner i flera led som eleven skall utföra. Mängden av instruktioner ökas efter hand. ”Memory”, anser S3, är ett utmärkt sätt att träna minnet, både med ordbilder och konkreta föremål. En annan övning

är att säga flera ord i en viss kategori men där ett av orden inte hör till kategorin exempelvis hund, katt, gris och hus. S3 samtalar med eleven om förra träningstillfället, för att hjälpa honom/henne att komma ihåg vad man arbetade med då. Att alltid låta eleven återberätta det han/hon läst är också ett sätt att träna minnet, då behövs ofta en tydlig struktur som hjälp vid återberättandet. Det kan även ske skriftligt när det gäller de äldre eleverna. Eleverna får även arbeta med studieteknik, i form av att kunna ta ut stödord ur en text.

S3 arbetar med ett dataprogram som heter Mini. Det är ett program där det finns många instruktioner i flera led. S3 upptäcker elevernas brister här, eftersom de är väldigt motiverade och ändå inte lyckas. Dataprogram är bra, därför att de ger samma instruktion gång på gång. Elevernas resultat blir på det sättet mätbart.

S4 säger sig ha ett ”sammelsurium” av övningar, som genom åren blivit hennes egna träningsprogram. Hon har samlat ihop delar av program, som hon tillsammans med sina egna erfarenheter, utvecklat till sitt eget arbetsmaterial. Hon nämner ”MG läs- och skriv” av Maj-Gun Johansson som ett bra dataprogram, vilket hon använt i många år. I det finns övningar som eleverna kan träna hemma. Annat material hon talar om är skrivet av Ekener, Lund och Witting. S4 väljer övningar som eleven behöver och ger honom/henne sitt speciella träningsprogram. S4 använder sig också av dataprogram vid träning av arbetsminnet, dessutom tränar eleverna ordavkodning med olika metoder.

S4 använder också hjärngympa som träning. Då åsyftas inte den form av hjärngympa som korsordslösande och liknande ger. Specialpedagogens hjärngympa syftar till att öka koncentrations- och inlärningsförmågan. I flera av övningarna gör eleverna korsvisa rörelser, exempelvis korsvisa klappningar på knäna. En annan övning innebär att eleven ska forma en åtta med ett finger runt ögonen och samtidigt följa fingerrörelsen med ögonen. Idéerna om denna hjärngympa har S3 fått från en speciallärare på en annan skola. Hon säger: ”Jag märker att någonting händer i hjärnan, att man stimulerar många sinnen när man gör det här, du korsar hjärnhalvorna. Jag har inte kunnat konstatera vad det här är, men det fungerar jättebra.” Även S5 har arbetat med braingym, hon har lärt sig detta på en kurs och anser att denna träning är bra arbetsminnesträning. Hon har arbetat med glosinlärning och tabellträning med hjälp av hjärngympa och menar att minnet stimuleras och rent av förbättras. Det gäller särskilt automatiserad inlärning.

S5 betonar vikten av att ta reda på vad det är som behöver tränas upp. Hon arbetar mycket med minnesbilder, att få elever att se en inre bild av det som skall memoreras. Det är viktigt att utnyttja alla sinnen när man

tränar arbetsminnet. Ett annat sätt att arbeta är att låta eleverna upprepa ord eller tabeller, man börjar med ett mindre antal ord/tabeller för att sedan successivt öka antalet. S5 arbetar också med geometriska figurer, vilka eleverna ska memorera och sedan beskriva. S5 nämner ett arbetsmaterial som heter ”Ordluckan”, som går ut på att visualisera ord.

Både T och L har varit träningsansvariga vid genomförandet av RoboMemo träningsprogram, ett dataprogram för minnesträning utarbetat vid Karolinska Institutet. T beskriver programmet som ett bestämt antal övningar som eleven skall gå igenom varje dag fem dagar i veckan. Varje träningstillfälle skall pågå ungefär en halv timme. T anser att programmet är ganska krävande. L ger en utförligare beskrivning av arbetet med RoboMemo. Hon menar, att det är ett jättetufft program och att eleven verkligen måste vara motiverad för att kunna genomföra det. Både eleven och föräldrarna skall vara medvetna om att det är ett stort arbete. Det krävs mycket av eleven, föräldrarna och även av den träningsansvariga. Träningen pågår i 25 dagar enligt särskilt träningsschema. Innan övningarna börjar går man noggrant igenom vad träningen innebär. Varje vecka utdelas det en belöning som föräldrarna ansvarar för. Belöningarna bestäms och skrivs in i schemat innan träningsperioden börjar. Förutom eleven, föräldrarna och den träningsansvariga pedagogen deltar en coach i Stockholm. Coachen, en psykolog, har telefonkontakt med både eleven och den träningsansvariga en gång per vecka. Varje dags program består av åtta olika övningar. Eleven har femton försök per övning. Resultatet för varje övning visas överskådligt i ett stapeldiagram.

Frekvensen av arbetsminnesträning

Specialpedagogerna S1, S3 och S4 har alltid något moment som tränar arbetsminnet när de undervisar sina elever. S2 arbetar med arbetsminnesträning i perioder. Hon säger att hon träffar sina elever så ofta att hon märker när det är dags att återkomma med träning. S5 tränar arbetsminnet väldigt sporadiskt, uppskattningsvis två gånger per månad. Samtliga intervjuade specialpedagoger menar att all arbetsminnesträning kombineras med den vanliga specialundervisningen. Det är invävt i den.

Utvärdering av träningsresultat

Respondenterna utvärderar på olika sätt. S1 bokför mycket noga det hon arbetar med och gör sedan en egen utvärdering. Hon kartlägger och sammanställer resultaten, som sedan redovisas för klassläraren. Genomgången av utvärderingen tillsammans med klassläraren är mycket viktig, anser S1. S2 gör inga formella utvärderingar. Hon ser om eleven har gjort några framsteg under det kontinuerliga arbetet, någon långsiktig

undersökning för att se om resultatet på sikt förbättrats genomförs inte. S2 tycker att hon lägger märke till när eleven utvecklas, växer till sig och får strategier så att det klarar sig. Det är dock inte säkert att det är arbetsminnet som förbättrats, då detta är svårt att mäta. S3 säger, att när det står i åtgärdsprogrammet att det handlar om minnesträning är det lättare att utvärdera. När det inte är så tydligt formulerat sker utvärderingen ofta i form av ett samtal med klassläraren om hur det fungerar i klassen. Har det blivit bättre med uppmärksamhet och koncentration? Vid dessa samtal används inte begreppet arbetsminne. S4 utvärderar sitt arbete med arbetsminnesträning genom en objektiv mätning med ett ordkedjetest och ett bokstavskedjetest. Detta genomförs 2-3 gånger per termin. När S4 märker att eleverna blivit bättre gör hon testet igen. Hon konstruerar skattningsskalor där eleven får märka ut var han/hon befinner sig i skrivning och läsning i början av träningen. Detta upprepas efter några månaders träning. S4 anser att det är en bra motivation för eleven att se att resultatet förbättrats. S5 gör ingen utvärdering av träning med arbetsminnet.

T och L redogör för hur träningsprogrammet med RoboMemo utvärderas. Arbetet utvärderas av alla inblandade det vill säga elev, föräldrar, träningsansvarig samt coach. En träningsrapport lämnas som visar resultaten. Här redovisas hur läget var från början och hur det förbättrats. Coachen genomför också en avslutande intervju med eleven. En sammanfattning visar vilken nytta eleven haft av arbetsminnesträningen och där bedöms också om eleven skulle gagnas av ytterligare en träningsperiod, en så kallad boosterträning.

6.1.4 Fortbildning

Behov av fortbildning

Samtliga respondenter tycker att det behövs fortbildning om arbetsminnet. S1 säger, att om hon hade vetat mer om arbetsminnet hade det gått fortare att analysera svårigheterna och ta sig an det pedagogiska arbetet. Nu är svårt att veta vad man skall titta efter, eftersom hon anser sig känna till alldeles för lite om minnet och dess funktioner. S2 önskar att arbetsminnet och dess funktion hade funnits med som ett moment i specialpedagog- utbildningen. Hon tillägger att arbetsminnet är ett ämne som inte diskuterats särskilt mycket förrän de senaste åren. T säger att det skulle vara bra om det spreds mer kunskap om arbetsminnet i skolorna både till klasslärare och specialpedagoger. L tycker att det skulle vara spännande med mer fortbildning om arbetsminnet, men hon är inte säker på om hon

hade varit intresserad på samma sätt innan hon börjat arbeta med RoboMemo.

Intresset hos kollegor

Majoriteten av de intervjuade tror att deras kollegor skulle vara intresserade av fortbildning i ämnet. S1 menar att arbetsminnesträning är en uppgift för specialpedagogen. S2 anser att det är angeläget att uppmärksamma kollegorna på nyttan av arbetsminnesträning och att det är angeläget att det blir en allmän kunskap. S3 betonar vikten av att sprida kunskapen om sambandet mellan arbetsminne och koncentrationssvårigheter. Hon tror att det ökar motivationen för fortbildning. Kännedom om arbetsminne kan leda till att man inte dömer ut elever som glömmer, tror S4, pedagogerna kan förstå vad problemet kan bero på. S5 menar att hennes kollegor ”är intresserade av att lära sig mer om arbetsminnet men de vet nog inte om det”, hon tror att kollegorna inte är medvetna om att det finns den formen av träning.

Former för fortbildning

När det gäller formerna för fortbildning är alla respondenter överens om att konkreta, praktiska övningar som går att omsätta i undervisningen är bra. S5 ger uttryck för detta: ”Det som man bara får sitta och höra, det gör man aldrig, men har man testat att göra det på en fortbildning, så gör man det faktiskt.” S1 efterlyser även vetskap om hur brister i arbetsminnet uttrycker sig och hur man som klasslärare kan stödja dessa elever på rätt sätt. S2 antar att det inte är så många som tänker på hur arbetsminnet fungerar, så man bör börja med att väcka frågan och uppmärksamma hur viktigt arbetsminnet är för inlärningen. Lärarna måste få kunskap, så de inser att elever som ger intryck av att inte förstå, kan ha problem med arbetsminnet. S2 menar att minnet är en begåvningsfaktor. Om det bara är specialpedagoger som utför arbetsminnesträning, riskerar det att bli en isolerad företeelse, träningen borde istället bli en del av arbetet som utförs i klasserna. Även föräldrar bör uppmärksammas på vikten av att i tidig ålder träna minnet på sina barn, minnesträning kan börja redan i förskolan. S3, S4 och T framför att fortbildning även bör var teoretiskt underbyggd genom föreläsningar.