Professionella handlingar med koppling till begreppet

Brister i arbetsminnet uppdagas på flera olika sätt och att det är så kan bero på att det inte förekommer något likartat tillvägagångssätt för pedagogerna att upptäcka detta. Ännu en gång påvisas frånvaron av en tydlig begreppsuppfattning. Det grundläggande för pedagogerna är troligen inte att undersöka om eleverna har svårigheter just med arbetsminnet, istället fokuserar de på vilka svårigheter eleven har för att därefter kunna sätta in lämpliga stödåtgärder. Eftersom arbetsminne inte är ett etablerat begrepp i det här sammanhanget benämner man oftast inte svårigheterna som brister i arbetsminnet, istället talar man om att eleven har nedsatt koncentrationsförmåga och/eller att eleven har svårt att ta instruktioner i flera led. Uppmärksamhetssvårigheter kan leda till koncentrationsproblem och vise versa. Det kan vara svårt att urskilja orsakerna till problemen. Det råder trots allt enighet i pedagogernas uppfattning att det finns ett samband mellan koncentration och arbetsminne. Även om respondenterna saknar distinkt definition av begreppet arbetsminne nämner de vid ett flertal tillfällen att de ser ett samband mellan koncentrationssvårigheter och ett bristande arbetsminne.

Intervjuerna visar att alla våra respondenter tränar arbetsminnet med sina elever. Gemensamt är att träningen sker både visuellt och auditivt. Vid inlärning är det viktigt att låta eleverna använda flera olika sinnen. Det framgår tydligt att våra intervjuade pedagoger använder sig av övningar där flera sinnen tränas. Det är också betydelsefullt att eleverna upplever träningen som lustfylld, vilket leder till bättre resultat. Våra pedagoger poängterar detta vid flera tillfällen. Det lustfyllda lärandet skall genomsyra all undervisning.

De framhåller vikten av att lära elever minnestrategier. Flera av dessa strategier hör ihop med studieteknik. Strategierna blir till en hjälp för eleverna i deras vardagliga skolarbete. Det här är färdigheter som gagnar alla elevers lärande oavsett om de har bristande arbetsminne eller inte. Dataprogram tycks vara ett bra sätt att träna arbetsminnet. Detta visar inte minst RoboMemo träningsprogram. Vi har dock, i vår undersökning,

endast träffat två pedagoger som aktivt arbetat med programmet så det är omöjligt för oss att dra några slutsatser utifrån det.

Det tycks finnas obetydligt med färdigt material som är riktat mot träning av arbetsminnet. Specialpedagogerna använder sig av eget material, men också av kombinationer av färdigt material som de själva sammanställt för att passa just de behov som deras elever har. Många av övningarna är hämtade ur skiftande läromedel. Det finns följaktligen övningar som är direkt riktade till arbetsminnesträning, men de ingår oftast i ett mer komplext läromedel och utgör endast en ringa del av detta. Avsaknaden av färdigt material för träning av arbetsminnet menar vi är en följd av att begreppet inte är implementerat i skolans värld. Vår uppfattning är dock att detta är ett aktuellt ämne och vi upplever en tendens till förändring där medvetenheten om arbetsminne bland skolpersonalen ökar.

Ett helt annat sätt att träna på är hjärngympa, där bland annat korsvisa rörelser aktiverar de olika hjärnhalvorna. I dessa övningar känner vi igen den gamla skolgymnastiken. Dessa övningar visar sig alltså vara gångbara än idag.

En självklar följd av att det saknas kriterier gällande arbetsminnesträning, är att det inte heller ges några specifika resurser. Specialpedagogerna har trots detta tränat elever som de anser behövt arbetsminnesträning. Även om det inte per definition framkommer i åtgärdsprogrammen att arbetsminnet ska tränas, kan det enligt pedagogernas tolkning vara underförstått att så är fallet. Det är följaktligen så att det inte finns något uppdrag och heller inga resurser att utföra arbetsminnesträning, trots detta utförs denna typ av träning med elever.

Utvärderingen av arbetsminnesträning sker på olika sätt hos våra respondenter. Vid utvärderingen benämns inte träningen som arbetsminnesträning, utan den ingår som en del av specialundervisningen. De flesta har en informell utvärdering för sig själva och som i vissa fall delges klassläraren. Man konstruerar och utför utvärderingar på något som inte är tydligt fastställt. Det beror sannolikt på det ansvar som pedagogerna känner för sitt arbete. Begreppet arbetsminne och arbetsminnesträning uppfattas som relevant fast det saknas en distinkt begreppsförklaring.

En av orsakerna till att en formell utvärdering inte sker kan vara att det är svårt att mäta resultatet, då pedagogerna inte vet vad som ska mätas och även att det inte tydligt framgår att det är arbetsminnet som tränas. Även här handlar det om tydliggörande av begreppet. För de pedagoger som arbetat med RoboMemo hör utvärderingen till träningsprogrammet och blir då en naturlig del av processen.

Eftersom de intervjuade specialpedagogerna anser att brister i arbetsminnet är en inlärningssvårighet som hämmar lärandet, är det naturligt att träningen sker i samband med annan specialundervisning.

Skolpsykologen utför, på uppdrag, tester där det kan upptäckas att en elev har brister i sitt arbetsminne. Han säger sig själv inte ha metoder för hur dessa brister skall åtgärdas. Någon systematisk träning förekommer inte, enligt honom, på skolorna. Trots detta ger han exempel på övningar som är gångbara vid träning av arbetsminne, han nämner högläsning och att återberätta det som lästs. Det är något som är frekvent förekommande i skolan utan att det benämns arbetsminnesträning, menar vi.

Fastän skolpsykologen ställer sig frågande till hur brister i arbetsminnet ska åtgärdas, poängterar han att träning av arbetsminnet måste vara väl genomtänkt, den måste ske kontinuerligt, men kan mycket väl kombineras med annan specialundervisning. Som all annan undervisning måste denna träning vara lustfylld och bygga på elevens starka sidor. En för eleven stark motivation ger bättre resultat. Vikten av att elevens förutsättningar tillgodoses betonas och att träningen ger bäst resultat vid en till en undervisning. Han vet följaktligen rätt väl vilka förutsättningar som krävs vid träning av arbetsminnet, men denna kunskap når inte pedagogerna.

Upptäckten av brister i arbetsminnet behöver inte nödvändigtvis ske i tester och screeningar utan det kan och bör även ske i det dagliga mötet med eleverna, menar skolpsykologen. Det anser vi att pedagogerna är väldigt skickliga på men att det på grund av en bristfällig begreppsanalys inte uppmärksammas.

Sammanfattningsvis ser vi en grupp professionella som pekar på, att arbetsminne och arbetsminnesträning är ämnen som borde ha en given plats i skolans värld. Samtliga är överens om att det fordras en gemensam och tydlig definition av begreppen för att träning skall kunna ske på ett optimalt sätt. Vi ser en samlad kompetens som behöver lyftas fram och ges möjlighet att vidareutvecklas.