Eftersom undersökningen av arbetsplatskulturerna (kap. 7) genomfördes med kvantitativ metod, redovisas den i ett särskilt avsnitt. Syftet med denna delstudie var att undersöka vilken betydelse arbetsplatskulturen har för att personer med intellektuella arbetshandikapp skall ingå i arbetsgemenskapen (integreras).
Mätinstrumentet
Arbetsplatsundersökningarna genomfördes med hjälp av ”The Workplace Culture Survey” (Hagner, 2000), ett instrument med vars hjälp det är möjligt värdera och beskriva arbetsplatskulturer. Resultatet kan användas för att utveckla naturligt stöd – ”natural support” – åt arbetstagare med funktionshinder.
Mätinstrumentet består av två delar, en som syftar till att uppskatta styr-kan i arbetsplatskulturen och en med vars hjälp man undersöker graden av integrering av en funktionshindrad person på arbetsplatsen. Fråge-batteriet utgörs av totalt 31 frågor kring olika delar av arbetsplats-kulturen. Frågorna täcker följande områden: tre frågor om social interaktion, fem frågor om arbetsuppgifternas organisering, sju frågor om gemensamma aktiviteter och 16 frågor om övriga förhållanden på arbetsplatsen. Instrumentet är av ordinalskaletyp med svarsalternativen ”ja” eller ”nej” på båda delarna. Svaren visar dels på styrkan i arbets-platskulturen där fler ja-svar betyder starkare arbetsplatskultur. Den andra delen visar inklusion – integration – på arbetsplatsen; fler ”ja” betyder starkare integration av personen. Resultatet av skattningen redo-visas genom ”ja-svar” i procent av totala antal möjliga ”ja” (31 ja = 100 procent), även grad av integrering redovisas som antalet ”ja-svar” i för-hållande till möjliga ”ja” (n = 31) uttryckt i procent.
54
Översättning och anpassning
Mätinstrumentet är utarbetat efter amerikanska förhållanden och frågorna måste därför översättas och anpassas till de förhållanden som råder på svensk arbetsmarknad. Första steget var därför att översätta instrumentet till svenska, därefter gjordes en bedömning om det var användbart för sitt syfte.
En grupp personer som var väl insatta i förhållanden som gäller ”funktionshinder och arbetsmarknad” ombads att bedöma instrumentet utifrån sina olika erfarenheter – som forskare, praktiker och egen förstahandserfarenhet av funktionshinder. Gruppen lämnade viktiga bidrag till språkliga korrigeringar som resulterade i ändringar av orda-lydelsen i några frågor, men inte medförde några genomgripande föränd-ringar av instrumentet. Därefter återöversattes instrumentet till engelska och översättningen jämfördes med den ursprungliga versionen. Resultatet visade på en god överensstämmelse.
Urval
Fyra arbetsplatser valdes ut för undersökningen: Varuhuset, Godis-fabriken, Hamburgerrestaurangen och Kontoret. Arbetsplatsen Kontoret föll bort på grund av att respondenten där var barnledig under den period observationerna genomfördes. Avsikten var att ersätta Kontoret med Ramlistfabriken, med motiveringen att där fanns ungefär lika många anställda och respondenten var av samma kön och med jämförbar livs-situation – ung kvinna, småbarnsförälder med familj – som på Kontoret, men respondenten på Ramlistfabriken var uppsagd från sitt arbete. Kontoret ersattes då med Plåtslageriet, en liten hantverks- och industri-arbetsplats med två anställda män, där respondenten var en hemma-boende ogift ung man.
Genomförande
Två personer genomförde delstudien. Varje arbetsplats besöktes under ungefär en halv dag och då intervjuades handledare eller arbetsledare samt den funktionshindrade personen, med undantag av Varuhuset där intervjun med gruppen följde en annan procedur. I samband med intervjun genomfördes också observationer på arbetsplatserna. Manua-lerna ifylldes oberoende av varandra.
För att bedöma mätinstrumentets reliabilitet beräknas överens-stämmelsen mellan två oberoende bedömare, så kallat interbedömar-förfarande eller interbedömarreliabilitet. Det innebär, enligt Polster och Collins, att två observatörer oberoende av varandra mäter samma undersökningsenhet och vid samma tidpunkt (Polster och Collins 1988). Undersökningen genomfördes tillsammans med en erfaren forskare. Reliabiliteten bestäms av andelen sammanfallande mätresultat uttryckt i procent (procentuell överensstämmelse).
Data bearbetades med hjälp av statistik- och dataprogrammet; SPSS– Statistical Package for Social Sciences, version 10.0 (Körner och Wahlgren, 1998; SPSS 10.0 1989-2000; Aronsson, 2001). Antalet positiva svar jämfördes med totala antalet frågor och redovisades som procent-andel. Svaren från samtliga arbetsplatser och frågornas innehåll jämför-des och analyserajämför-des.
Reliabiliteten – överensstämmelsen mellan båda bedömarna – beräk-nades även med Cohens Kappa (Öst, 1979; Rigby, 2000). Kappa används vid skattning av binära variabler och är ett mått på överensstämmelse mellan två oberoende bedömare. Koefficienten tar även hänsyn till slumpmässig överensstämmelse. Kappa är positivt om den observerade överensstämmelsen är större än vad slumpen visar.
56
FALLSTUDIER
Fallstudierna har delvis genomförts med etnografisk inriktning, eftersom det är en öppen och flexibel metod med möjlighet till inblick i dagligt liv och den undersökta personens perspektiv (Bogdan och Taylor, 1975; Fetterman, 1989; Jorgensen, 1989; Arnstberg, 1997).
Genomförande
Deltagande observation
Under fältarbetet har flera datainsamlingsmetoder använts, främst delta-gande observation; både ostrukturerade och riktade observationer. Undersökningen har gjorts med strävan efter etnografisk öppenhet (Bogdan och Taylor, 1975; Fetterman, 1989; Jorgensen, 1989; Arnstberg. 1997) med hänsyn taget till kontexten, det vill säga arbetsplatsen och dess omgivning.
Vid observationstillfällena har jag deltagit i arbetet när undersöknings-personen har utfört sina vanliga uppgifter. Arbetet har till exempel inne-burit postsortering, enklare handräckning, prismärkning och stöld-skyddsmärkning, förpackning av varor samt plåtslageriarbeten. Iförd arbetsplatsens vanliga arbetskläder har jag vanligtvis inte skiljt ut mig från företagets ordinarie anställda vid besöken, utan uppträtt som en av de anställda inför kunder.
Ostrukturerade observationer
Kristiansen och Krogstrup menar att observationer är den mest direkta metoden för att samla data i undersökningspersonens naturliga omgiv-ning. Ostrukturerade observationer innebär att forskaren är en deltagare, vilket är en förutsättning för att observera (Kristiansen och Krogstrup, 1999). Ambitionen har varit att fånga ett brett spektrum av iakttagelser men med fokus på arbetsplats, individ och samspel.
Avsikten har till exempel varit att förstå hur personer på arbetsplatserna uppfattar till exempel de funktionshindrades möjligheter och begräns-ningar, där arbetskamraternas och de funktionshindrade personernas syn skiljer sig från forskarens och undervisarens synsätt. Under de första besöken på arbetsplatserna utarbetades en intervju- och observations-guide.
Strukturerade observationer
Under den senare delen av fältarbetet genomfördes även strukturerade observationer och intervjuer (Kristiansen och Krogstrup, 1999). För detta användes en observations- och intervjumanual (Bilaga 2) som även lämnade utrymme för ostrukturerade observationer, samtal och samspel på arbetsplatsen. I observationerna ingick dessutom frekvensstudier, till exempel registrerades hur många gånger besökare, kunder och arbets-kamrater vände sig till de funktionshindrade arbetstagarna.
Samtal och ostrukturerade intervjuer
Ett samtal sker mellan två personer på någorlunda lika villkor (Arnstberg, 1997). På en arbetsplats förekommer vardagliga samtal kring vad som händer på och utanför arbetsplatsen – kring arbetsuppgifter, arbetskamrater och inte minst funderingar och tankar. Det är ett naturligt sätt att umgås under arbetet. Samtalen har varit ett sätt att få information, och inte minst kompletterande information om respon-denternas tillvaro, både i och utanför arbetet. Under samtalets gång fanns det möjligheter att, på ett naturligt sätt, fråga och fråga om, då något var oklart. En annan form är vad Burgess beskriver som en ”konversation med ett syfte”; ostrukturerade intervjuer (Burgess, 1991). Den ostrukturerade intervjun har varit ett sätt att få del av en persons biografi eller yrkeshistoria. Det har även varit ett sätt att få en mer ingående beskrivning av intressanta eller betydelsefulla detaljer; förhål-landen eller händelser på arbetsplatsen.
Intervjuer
Vid slutet av fältarbetet genomfördes intervjuer med ett utvalt antal personer på arbetsplatserna – en arbetsledare, en arbetskamrat och de intellektuellt funktionshindrade personerna. Intervjuerna gjordes utifrån
58
en semistrukturerad manual som lämnade utrymme för följdfrågor. Intervjuerna spelades in på minidisc.
Fältanteckningar
Fältanteckningar har skrivits ned eller talats in på minidisc. Direkt efter observationstillfällena har de skrivits rent. Efter hand har anteckningar utformats och förts på ett sätt som känts bekvämt för mig (Bogdan och Taylor, 1975; Jorgensen, 1989). De inleds oftast med en övergripande beskrivning av inramningen. Jorgensen menar att detta är något som man senare inte lägger märke till utan den tas ofta för givet. Anteckningarna innehåller även personliga känslor, infall, gissningar och spekulationer. Jag har funnit att det varit viktigt att föra fältanteckningar över händelser i tidsföljd, med noteringar om varför, vilka som är inblandade och hur detta analyseras. En erfarenhet är att det bästa har varit att hålla beskrivande anteckningar och kommentarer, gissningar, teoretiska referenser och spekulationer åtskilda, detta för att underlätta kodning och analys.
Jorgensen förordar papper och penna som datainsamlingsredskap, vilket också är min erfarenhet. Jag har haft blocket på armen eller framför mig på bordet och skrivit stickord eller så mycket som varit möjligt för stun-den och sedan så fort som möjligt kompletterat anteckningarna. Det har varit klart enklare att anteckna med papper och penna än att spela in en konversation på diskett. Däremot har det gått bra att spela in vissa samtal och intervjuer, men det har ibland påverkat karaktär och stämning i samtalet och intervjun. Vissa respondenter har varit mindre benägna att fälla starka och värderande omdömen, andra har haft en mer högtidlig hållning när inspelningsapparaten varit på (Bogdan och Taylor, 1975; Jorgensen, 1989). Jag har även fotograferat på arbetsplatserna. Jorgensen (Op. cit.) är mycket positiv till fotografering och menar att det är en oöverträffad teknik för att få realistiska bilder av personer och platser. Jorgensens erfarenhet är att människor tycker om att bli fotograferade, vilket även är min erfarenhet. Fotografierna som visar interiörer och personer på arbetsplatserna har fungerat som minnesanteckningar eller som en form av fältanteckningar.