avse-ende; de formar ett tids- och rumsmönster på och utanför arbetsplatsen. I detta
kapitel skildras Linas arbetsdag, hur Gunnel är beroende av ett vardags-mönster. Detta jämförs med hur Varuhusgruppens aktiviteter är organiserade.
Ett tidschema utan marginaler
Vi har redan berört Linas ekonomiska bekymmer, men hon har också andra svårigheter. Lina har svårt att passa tider, att följa en bestämd tids-struktur, och en stor del av hennes planeringskapacitet går åt till att följa ett ”komprimerat och inrutat” schema.
Hur ser Linas arbetsdag ut? I och med husköpet har resorna blivit längre än tidigare, hon är nu långpendlare och tvungen att lämna barnet hos dagmamman tidigt på morgonen. Därefter måste hon hinna med bussen för att komma i tid till morgonsysslorna. Arbetsplatsen tillämpar visser-ligen flextid, vilket innebär att hon har möjlighet att komma mellan åtta och nio; under förutsättning att hon hinner med sina uppgifter. Den första arbetsuppgiften för dagen är kaffekokning. Men om Lina kommer för sent, hinner hon inte få kaffet färdigt i tid vilket får till följd att hennes övriga arbetsuppgifter blir försenade. Om hon skulle behöva uträtta egna ärenden under dagen, och det händer ofta, måste hon göra dessa under lunchrasten och då hinner hon inte arbeta igen eventuellt förlorad tid. Om arbetsdagen förskjuts på grund av att en arbetsuppgift tar längre tid än beräknat, blir hon tvungen lägga denna eller någon annan uppgift åt sidan. På eftermiddagen måste Lina åka hem vid en bestämd tidpunkt för att hämta barnet hos dagmamman, inte heller då hinner hon arbeta igen förlorad tid. Lina har ofta svårt att hinna med samtliga arbetsuppgifter.
Ett intellektuellt funktionshinder innebär vanligen – som i Linas fall – att personen har svårigheter att bedöma tidsåtgång för alternativa tillväga-gångssätt, till exempel för att vinna tid.
Det innebär att Lina inte har förmåga att rationalisera sitt arbete i någon högre grad (se kap. 2 eller Kylén, 1986).
En sammanfattning av Linas situation är att arbetsdagens och vardagens struktur eller mönster bidrar till att skapa en del av hennes svårigheter. De förstärks av hennes redan stora ekonomiska svårigheter. Den över-gripande problematiken skapas av en kombinationen av att ha ett intellektuellt funktionshinder, ett familjeliv och ett arbete med uppgifter som skall utföras enligt ett schema som inte lämnar utrymme för avvikelser.
Även för Filip på Hamburgerrestaurangen utgör arbetet en viktig del av ett vardagsmönster. Vi sitter en dag på ett kafé och jag har just frågat vad Filips familj anser om hans arbete:
Filip: De tycker det är ett bra jobb.
PO: Tycker du att det är ett bra jobb?
Filip: Ja.
PO: Varför tycker du att det är ett bra jobb?
Filip: Man får mycket att göra på dagarna man behöver inte vara hemma och arbetslös och så.
Vid ett annat tillfälle sitter restaurangchefen Lisa och jag och samtalar om vad Filip gör på sin fritid. Filip har, som tidigare nämnts, inga vänner i staden där han bor. Lisa berättar att han cyklar, promenerar, läser böcker eller surfar på sin dator. Filip träffar enligt restaurangchefen Lisa
”inte särskilt ofta” någon utanför familjen. Han är för det mesta ensam och
då surfar han mycket på Internet:
Han gör väl inte så mycket när han är hemma. Då är det väl bättre att har ett jobb att åka till i stället för att bara sitta hemma och surfa hela dagarna.
Nu måste han rätta sig efter arbetstider, och när han arbetar, så arbetar han sig trött: ”Han är så trött på kvällarna så han stupar i säng”, förklarar
Lisa. Om vi skall jämföra situationerna för de lönebidragsanställda
personerna, kan man säga att för Lina är det en del av ett pressande och tvingande mönster sammanflätat med hennes familjeprojekt.
128
För Filip är arbetet en viktig del av en fast rutin eller ett mönster som skapar en form eller en struktur och hjälper honom att bryta isolering. I följande avsnitt skall vi se vilken betydelse arbetsdagens struktur har för personerna inom daglig verksamhet. Om Filip stillsamt konstaterar att det är bra att komma ut och träffa andra människor och att slippa vara arbetslös, så är vardagsstrukturen för Gunnel på Godisfabriken snarare en rutin som hör samman med kompetens och status och som kan vara svår att bryta.
En arbetsdag innebär för Gunnel att hon följer mycket bestämda rutiner och procedurer. Hon har bestämda åsikter om sina arbetsuppgifter som innebär att hon inte vill att man förändrar dem. Gunnel har arbetat längst tid på arbetsplatsen, hon kan alla sina moment och vet hur de skall utföras. Fabriken alternerar mellan sex olika sorters gräddbullar. Hanna och Rickard förändrar produktionen och byter produkter mer frekvent än tidigare ägare. Dessutom förkortar de ibland arbetsdagarna för att gå hem tidigare på ett sätt som tidigare ägare inte brukade göra. Detta har Gunnel svårt att acceptera. Hanna och Rickard berättar att de har varit tvungna att lära sig hur de skall tala om för Gunnel när de genomför förändringar i produktionen.
Rickard: Hon är väldigt rutinfast eller vad man säger.
Fredagar har dom alltid gjort ”negerbullar” här tidigare. Alltid! Nu gör vi ”munkar” eller ”fiskar” eller något.
Och då blir det ett himla liv för det och då får man ju förklara för Gunnel att nu har vi kunder som skall ha dem på måndag. Och så kanske man får säga det fem gånger.
Hanna: Ja och till slut!
Rickard: Och till slut så förstår hon det och accepterar det.
Men det är alltid så där först, att du inte får ändra på något.
Gunnel är den person på Godisfabriken som håller hårt på rutinerna. Eftersom hon har arbetat längst tid av samtliga behärskar hon arbets-rutinerna väl. Hon kan dem, som Hanna säger, ”bättre än sina chefer”.
Hanna säger också, något skämtsamt, att Gunnel har ”uppfostrat tre chefer”.
Gunnels intellektuella funktionshinder medför att hon, i likhet med Lina, har svårt att sätta sin arbetsuppgift i ett övergripande sammanhang, att se hur hennes arbetsuppgift utgör en del av produktionen och styrs av kundens behov (se Kylén, 1986). Arbetsdagens rutiner och procedurer skapar ett mönster där Gunnel finner sig till rätta och så länge som arbetsuppgifterna inte förändras i någon högre grad ger de henne ut-rymme att känna sig kompetent.
Arbetsdagens struktur påverkar även Varuhusgruppen. Om Gunnel på Godisfabriken bara har sporadisk kontakt med den sociala omsorgen, så har Varuhusgruppen tätare. De utgör, som redan nämnts i föregående kapitel, en formell grupp inom omsorgsorganisationen. Av mina observationer vid gruppens planeringsmöten framgår att arbetet på Varuhuset är bara en av många aktiviteter som gruppmedlemmarna har tillsammans; de gör utflykter, har teckenspråkskurs och motion. Gruppen gör en gemensam semesterresa, den så kallade ”önskeveckan”, och driver diskotek för personer med utvecklingstörning i kommunen (se s 10-11). En allmän uppfattning inom daglig verksamhet i kommunen är att det är mycket attraktivt att vara med i gruppens verksamhet. Intervjuer bekräftar även att medlemmarna i Varuhusgruppen tycker om att vara med i gruppen, eftersom man säger att, ”man gör så många roliga
saker”. Det ger medlemskapet hög status som visar sig genom att det är
många som vill komma med i gruppen.
Varuhusgruppen är en aktivitetsbaserad struktur inom omsorgs-verksamhetens ram där medlemskapet får sin belöning; det är en nyckel till gemensamma och intressanta aktiviteter. Gruppen har också ett deltagarinflytande, alla är närvarande vid veckokonferenserna där man planerar sina aktiviteter. Man kan säga att gruppmedlemskapet innebär ”en organiserad möjlighet” inom ramen för omsorgsorganisationen, där medlemmarna kan påverka och välja mellan olika erbjudanden som läggs fram för dem.
För både Gunnel på Godisfabriken och medlemmarna i Varuhusgruppen innebär arbetet ett möjlighet att erhålla status. För Gunnel innebär det en personlig statusposition genom att hon behärskar sina arbetsuppgifter. Ett medlemskap i Varuhusgruppen innebär en relativ statusposition i
130
förhållande till övrig omsorgsverksamhet genom att de deltar i en attraktiv aktivitetsbaserad verksamhet.
Sammanfattningsvis kan sägas att för Lina tenderar den struktur som
arbetet är en del av, att bli ett yttre tvång som förstärks av det eko-nomiska dilemma hon befinner sig i. Filip förhåller sig till en stödjande struktur som han funnit sig tillrätta i och som är i samklang med hans ekonomiska situation. Gunnel på Godisfabriken, som befinner sig i utkanten av omsorgsorganisationen, behöver en struktur som hon behärskar och där hon får möjlighet att visa sig kompetent. Varuhus-gruppen ingår som en del av en organiserad verksamhet inom omsorgs-organisationens ram; ett strukturerat erbjudande av olika aktiviteter som är attraktiva för gruppen, men också för dem som står utanför gruppen.