De föreslagna förändringarna var mest genomgripande för flyg vapnets del. Av intresse i detta sammanhang är främst de argu ment som framfördes med anledning av att stamflygförarkate gorin föreslogs införas.
Manskapsutredningens förslag godtogs av övervägande delen av remissinstanserna. Med undantag för Svenska underofficers förbundet anmäldes avvikande uppfattningar endast i detaljfrå gor. Samtliga militära remissinstanser yttrade, att man då inte med hänsyn till pågående utredningar borde binda sig för ett slutläge i fråga om personalorganisationen. Dock ansåg man, att de av utredningen för budgetåret 1946/ 4 7 föreslagna åtgärderna kunde genomföras utan att föregripa beslutet om försvarets fram tida organisation. Denna uppfattning delades även av 1945 års försvarskommitte. 86
Argument
Svenska underofficersförbundet delade inte uppfattningen om avskaffande av underofficerare i flygförartjänst. Man ansåg, att föryngring av flygförarkadern i sig var berättigad men att ålderns betydelse inte borde överskattas. För de flygande underofficerare, som till stor del bemannade divisionerna och hade 15- 20 års aktiv flygtjänst bakom sig, borde det finnas plats i organisationen när den aktiva flygtjänsten upphörde. Man pekade på flygtrafikle darbefattningar, som bäst lämpade sig för personal med mångårig flygtjänst samt andra inom flygsäkerhetstjänsten förekommande befattningar. Även inom stabs- och förvaltnigstjänsten, främst på regional nivå, borde utrymme för underofficersbefattningar kun na skapas. Chefens för flygvapnet argument, att slopande av rekrytering av flygande personal från manskapet helt undanryckte rekryteringsmöjligheterna för underofficerare i flygförartjänst, ansågs heller inte bärande. Om man kunde rekrytera officerare från stamflygförarna borde det vara lättare att rekrytera underof ficerare denna väg. Underofficersförbundet var inte berett, att med framlagda argument som grund, erkänna det berättigade i att avskaffa de flygande underofficerarna. Slutlig ställning borde tas först när erfarenheter av den nya organisationen erhållits. 87
Svenska reservofficersförbundet avgav märkligt nog inga mot argument i frågan inför beslutet 1946. Man svarade, att eftersom ärendet berörde andra personalkategorier än de reservanställda officerarna fanns ingen anledning att avge något yttrande i frågan. Centralstyrelsen hade emellertid observerat, att frågan om att flygande reservofficerare skulle ersättas med stamflygförare be rörts i manskapsutredningen. Därför förutsattes, att man seder mera skulle beredas tillfälle att yttra sig i denna fråga. Något sådant yttrande har inte gått att spåra. 88
Flygande reservofficerare torde ha utgjort en minoritet inom reservofficersförbundet. Därför har möjligen viljan att bevaka intressena för denna grupp varit låg, alternativt att reservofficers förbundet medvetet inte ville gå emot flygvapenledningen. Den enda reaktion som kunnat spåras är ett inlägg av den flygande reservofficeren, kaptenen N GE Billing, i Tidskrift för reservoffi cerare. Han ansåg, att införandet av stamflygförare, föryngring av
den flygande personalen och föreslagen rekryteringsväg var bra
men att minimikravet var för lågt. Elever med enbart folkskola skulle inte kunna tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen vid flygskolan och därför var det inte ekonomiskt försvarbart att kosta på dessa dyrbar flygutbildning. De civila flygbolagen skulle säkert inte anställa denna kategori ens om den militära skolningen sökte ta hänsyn till deras krav. Därför borde realexamen utgöra minimikrav.
Trots införande av stamflygförare fanns starkt vägande skäl för att bibehålla ett begränsat antal reservofficerare i flygförartjänst. Ett av dessa var behovet av reservofficerare i marktjänst. För att på bästa sätt kunna utöva dessa befattningar, särskilt de som baskompanichefer, borde reservofficerarna ha varit flygande. 89
Syftet med Billings inlägg kan diskuteras. Frågan är om han endast uttalade sig som enskild reservofficer eller om han fram förde en enad syn från samtliga flygande reservofficerare men inte vågade stå för det. Huruvida inlägget var riktat mot flygvapenled ningen eller mot reservofficersförbundet är svårt att med ledning av källmaterialet uttala sig om. Möjligen var det dubbelriktat.
Sammanfattning
Chefen för flygvapnet inskränkte sig till att inför 1946 års riks dagsbeslut föreslå införande av stamflygförare fr o m den 1 juli 1946 samt anmälde att en minskning av rekryteringen till man skap avsågs. Stamflygförarna skulle omfatta två kategorier med folkskola respektive realexamen som grund. Kontraktstiden före slogs till sex och ett halvt respektive sex år men kunde förlängas till högst 28 års ålder. Efter avslutat kontrakt skulle två obligato riska repetitionsövningar genomföras samt därefter ges möjlighet till två frivilliga. Krigsplacering avsågs under fyra år efter avslutad kontraktstid för att därefter kvarstå tre år i personalersättningsre serven. Möjlighet till officersutbildning skulle ges för dem som bedömdes lämpliga. Reservofficerare, reservunderofficerare, manskap och värnpliktiga skulle inte längre flygutbildas.
Resultatet av 1944 års manskapsutredning sammanföll med chefens för flygvapnet förslag vad gällde stamflygförare. Utred ningen föreslog dock införande av civilmilitära tekniker och en flottiljpolisorganisation. För försvaret som helhet föreslogs en halvering av det långtidsanställda manskapet.
Argument mot framförda förslag vad gällde stamflygförarna kom väsentligen endast från Underofficersförbundet, som inte godtog framlagda argument för ett avskaffande av flygande un derofficerare. Reservofficersförbundet avgav inga matargument i frågan. Endast en enskild reservofficer debatterade genom ett inlägg i Tidskrift för reservofficerare.
Försvarets remissinstanser ville inte låsa sig inför beslutet för den kommande femårsperioden. De begränsade förslagen för budgetåret 1946/ 4 7 kunde dock accepteras.