Kategoribenämning Ny benämning - Militärhistorisk tidskrift 1986

Benämningen "stamflygförare" ansågs då förslaget framfördes inte vara helt lyckad, men någon bättre hade inte kunnat åstad kommas. Den ansågs av chefen för flygvapnet vara för lång och obekväm och hade inte den klang som den nya flygförarkategorin behövde bl a med hänsyn till rekryteringen. Stamflygförare fast slogs därför av riksdagen på chefens för flygvapnet förslag som en tillfällig benämning. 94

Något synligt initiativ till förändring av benämningen togs inte förrän 1949. I Underrättelser från flygledningen utlystes inom flygvapnet en namnpristävling.95 1950 kungjordes att vinnande förslag blev fältflygare.96 Något motiv gavs inte, men inom flyg ledningen hade en gallupp genomförts, varvid majoriteten rös tade för fältflygare. (Historiskt finner man emellertid, att benäm ningen användes på 1920-talet fast då med en annan innebörd). Titeln gavs fullt utbildade flygförare och tilldelades samtliga kate gorier. Titeln utmärktes med fältflygarmärket, vinge och krona i broderat tyg, och bars på övre delen av vänstra rockärmen. 97

Kungl Maj :t beslutade på chefens för flygvapnet förslag den 1 september 1950 att stamflygförarna fr o m den 1 oktober 1950 skulle benämnas fältflygare. 98

Sammanfattning

Det svenska flyget var varken personellt eller materiellt rustat för luftkrigföring vid första världskrigets utbrott. En snabb uppbygg nad krävdes vilket resulterade i ett brokigt materielbestånd samt att flera flygande personalkategorier tillkom. Detta kom att utgö ra det arv på vilket det självständiga flygvapnet senare skulle skapas. Fram till 1936, då flygvapnet erhöll direktrekrytering via egen kadettskola försågs flygvapnet med officerare kommende rade eller överförda från armen och marinen. Detta innebar, att flygvapnet under 1920- och 30-talet kom att personellt bli myc ket heterogent vilket försvårade utvecklingen.

Endast officerare och underofficerare samt ett fåtal underbefäl var anställda på stat vilket innebar, att majoriteten av flygvapnets personal var kontraktsanställd. Förhållandena i armen och ma rinen var likartade. Följden blev, att genomströmningen av perso nal blev stor vilket medförde höga kostnader för rekrytering, utbildning och civilanställningsåtgärder. Systemet var oekono miskt. Personalen lämnade försvaret när den var som mest an vändbar. Rekryteringsbehovet var stort. Försvaret kunde inte er bjuda lika höga löner som det civila samhället. Följden blev kännbara vakanser.

Under inverkan av andra världskriget uppnådde flygvapnet sin största organisation och kom därmed att mer än fördubblas jäm fört med vad som förutsetts i 1936 års försvarsbeslut. Den snabba expansionen medförde problem med tillförsel av materiel samt rekrytering och utbildning av personal. För att täcka behovet av officerare och flygförare tvingades flygvapnet att i stor omfatt ning utnyttja korttidsanställda piloter. Reservofficerarna kom därför under beredskapstiden att utgöra en regulator för att fylla vakanserna för officerare på stat. För att täcka behovet av flygfä rare återupptogs utbildningen av värnpliktiga flygförare vid andra världskrigets början.

Under beredskapstiden var det politikerna som ville påskynda utvecklingen och uppbyggnaden av flygvapnet till skillnad från mellankrigsåren. Trots detta såg politikerna fram emot krigsslutet och ville inte skapa en organisation med stor del fast anställd personal som riskerade att permanentas med d_ryga bestående kostnader som följd. Därför utnyttjades till stor del kontraktsan-

ställd personal för att åstadkomma elasticitet i organisationen. De stora kostnader som blev följden av korttidsanställningssystemet samt att rek_ryteringsbehovet inte kunde täckas medförde, att politikerna tillsatte 1944 års manskapsutredning. Syftet var, att försöka reducera det kontraktsanställda manskapet och därmed minska kostnaderna och rekryteringsbehovet.

V ad gällde införande av stamflygförarna, torde detta inte haft något samband med förhållandena i armen och marinen. Initiati vet togs av chefen för flygvapnet i syfte att effektivisera organisa tionen. Den snabba tekniska utvecklingen med behov att omskola personal till mera komplicerade flygplantyper, de höga utbild ningskostnaderna, beredskapskraven, den höga haverifrekvensen, önskan om fö_ryngring av personalen på grund av ökade fysiska krav samt att freds- och krigsorganisation i huvudsak överens stämde, utgjorde faktorer som krävde direktrek_rytering och an ställning för längre tid. Det engelska systemet med "Short service pilots" var förebild för stamflygförarsystemet.

Flygvapnets tekniska personal föreslogs få civilmilitär ställning, och skulle helt inriktas på den tekniska tjänsten. Rekrytering av flygande personal skulle inte längre göras från manskapet.

Med chefens för flygvapnet förslag som grund framlade 1944 års manskapsutredning omfattande förändringar för flygvapnets manskapsorganisation. Mindre förändringar föreslogs för armen och marinen.

Av de framlagda förslagen beslutade riksdagen den 2lfjuni 1946 om minskningar för det kommande budgetåret vad gällde kontraktsanställd personal och mindre ökningar av fast anställd personal för armen och marinen. För flygvapnets del togs inga beslut vad gällde manskapet. Politikerna och de militära myndig heterna ville avvakta resultatet av 1945 års försvarskommitte angående försvarets framtida organisation och inte föregripa kommande beslut. Dessutom innefattade manskapsutredningens förslag åtskilliga problem som ytterligare måste utredas. Däremot fattades beslut om att införa den nya stamflygförarkategorin fr o m den l juli 1946 eftersom detta inte skulle föregripa kom mande organisationsbeslut samt för att inga rek_ryteringsproblem förväntades för denna kategori.

Till chefens för flygvapnet och manskapsutredningens förslag, att avskaffa reservofficerare, reservunderofficerare och underoffi-

cerare på stat i flygförartjänst samt värnpliktiga flygförare togs ingen ställning, för att inte föregripa det kommande beslutet om den framtida organisationen.

De enda egentliga argumenten mot en organisationsförändring för den flygande personalen kom från Underofficersförbundet som inte accepterade avskaffandet av underofficerare i flygförar tjänst. Reservofficersförbundet agerade inte mot förslaget före riksdagens beslut. Enda reaktionen från reservofficerarnas sida kom från en enskild reservofficer genom ett inlägg i Tidskrift för reservofficerare.

Stamflygare tillkom som en tillfällig benämning. Efter en namnpristävling avgjordes att kategorin skulle benämnas fältfly gare vilket fastställdes av Kungl Maj :t att gälla fr o m den 1 oktober 1950.

Beräknat personalbehov för flygvapnet i fred samt utfall 1936-19471 Bilaga

(Parentes anger antal flygande för respektive kategori)

Beräknat Befint- Beräknat antal under Vid fullt Befint-

antal enligt an- uppsättningsperioden uppsatt ligt

Kategori ligt 1930 tal flyg- antal

års för- 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 vapen 1947/48 svarskom- mission Officerare 255 254 301 253 415 490 559 751 460 på stat Underoffi- 175( 45) 177 227 281 357 427 516 820(357) 482( 69) cerare på stat Manskap 1 015(133) 2 300 2 680 3 115 3 600 4 175 4 360 4 365(290) 2 741 (112) Reserv- 340(334) 91 125 185 260 335 415 457(307) 400(273) officerare Reserv- 89( 59) 45 55 65 75 100 125 200(135) 117( 13) underofficerare Värnplik- 145 195 245 330 415 500 350 tiga flyg- förare ... 1

sou

_{1935: 41 s 95, 1942: 1 s 603-611, s 673-674}

c.o _{2 Officerare i intendenturtjänst ej inräknade}

Noter

1 _{Söderberg, N., Arvet från armens och marinens flyg. Kungl. Västmanlands}

flygflottiljs historia 1929-1979. Västerås 1979, s 31-32. Böhme, K.-R, För svarskommissioner och försvarsbeslut. Kungl. Västmanlands flygflottiljs histo ria 1929-1979. Västerås 1979, s 503.

2 _{Böhme 1979, s 503.}

3 _{Norrbohm, G./Skogsberg, B., Att flyga är att leva. Smeets 1975, s 22-23.} 4 _{Söderberg 1979, s 32-33. Böhme 1979, s 503.}

5 _{SOU 1935: 41, s 13. Böhme 1979, s 506.}

6 _{Böhme, K.-R., Svenska vingar växer. Flygvapnet och flygindustrin 1918-}

1945. Kristianstad 1982, s 44-45. 7 _{Böhme 1982, s 41-48.} 8 _{Norrbohm/Skogsberg, s}_136. 9 _{Böhme 1979, s 508-510. Dens. 1982, s 15.} 10 Söderberg 1979, s 31-32. 11 Norrbohm/Skogsberg, s 30. 12 _{Söderberg 1979, s 32.} 13

sou

_{1935: 41, s 13, 102, 104, 110.} 14 _{Böhme 1982, s 13-14.} 15

sou

_{1935:41, s 103.} 16

sou

_{1935: 41, s 106.} 17

sou

_1935:41,_s_106. 18 _{SOU 1935:41,}_s_{122. Odquist, G.}

1 Reservpersonal. Kungl. Västmandlands flygflottiljs historia 1929-1979. Västerås 1979, s 383.

19 _{Odquist, s 389.}

20 _{SOU 1935: 41, s 126. Odquist, s 383.} 21 _{Odquist, intervju 1984-06-18.}

22 _{Bjuggren, B., Attack. Stockholm 1975, s 40. Söderberg, N., Med spaken i}

näven. Smålandsstenar 1971, s 212. 23 _{Böhme 1982, s 42.} 24 Böhme 1982, s 49-50. 25 _{Böhme 1982, s 54.} 26 _{Söderberg 1971, s 185-334.} 27 _{Böhme 1982, s 17.} 28 _{Norrbohm/Skogsberg, s 181, 189, 194, 203, 214.} 29 SOU 1942: I, s 603, 672. 30

sou

_{1942: 1, s 601.} 31

sou

_{1947: 72, s 658.} 32 _{SOU 1942: 1,}_s_{602. Odquist, s 389.} 33

sou

_{1942: 1,}_s_675. 34 _{SOU 1942: 1, s 672, 675. Odquist, s 389.}

35 _{Svenska flygvapnets rulla 1929-935/36.} 36

sou

_{1935:41, s 102.}

sou

_{1942: 1, s 675.}

sou

_{1942: 1, s 602.}

39 _Jfr.

sou

_{1942: 1, s 10-13, 39-40.} 40 _{Böhme 1982, s 50-52.}

41 _{SOU 1946: 7, s 7. SOU 1947: 72, s 652. RTbvd 15, prop. 130, s 45-46.} 42

sou

_{1946: 7,}_s_8.

43 _{Krigsarkivet (KrA): FS/Centralexpeditionen B I vol. 51: CFV H}₆₄_{7 /45 nr}

sou

_{1942: 1,}_s₆₁₂

45 _{Böhme 1982, s 51. Statsliggare 1936/37, 1940/41, 1942/43, 1946/47 och}

1947/48, 46

sou

_{1942: 1, s 13-15.} 47

sou

_{1935: 41, s 130,}

sou

_{1942: 1, s 635.} 48

sou

_{1942: 1, s 40-41, 672,} 49

sou

_{1942: 1,}_s_633. 50 _{Odquist, intervju 1984-06-18.} 51

sou

_{1942: 1,}_s_{624, 676.} 52

sou

_{1942: 1,}_{s 649,} 53

sou

_{1942: 1, s 628-629.}

sou

_{1946: 7, s 64-65, 74.} 54 _{Odquist, s 383,} 55

sou

_{1942: 1,}_s_633, 56 _{SOU 1935: 41,}_s_{ll 1 113, 116, 192.} 57 _{SOU 1942: 1, s}_653,_675._{Odquist, s 383.} 58 _{Odquist, intervju 1984-06-18.} 59

sou

_{1942: 1, s 602, 607-608.}

°

_{KrA: FS/Centralexpeditionen B I vol. 56: CFV till Kungl. Maj:t nr 913}

1947-10-11.

sou

_{1946: 7,}_s_11.

62 _{SOU 1946: 7, s 6, 14. Axhamre, B., Offkersrekryteringen. Ny militär tid-}

skrift nr 10 1948.

63 _Axhamre.

64 _{Norrbohm/Skogsberg, s 54, 335-336.}

sou

_{1947: 72, s 624-625, 729-730.}

66 _{SOU 1946: 7,}_s_{5-6. Karen, H, Krigsmaktens fast anställda manskap. Ny}

militär tidskrift nr 4 1946.

67 _{KrA: FS/Centralexpeditionen BI vol. 51: CFV H 647/45 1946-01-18.} 68

sou

_{1946: 7, s 5-6.}

69 _{KrA: FS/Flygavdelning, del Il 1945 F III vol. 3: Fst avd. F nr H 38: 8}

1945-02-27. Särskilda anvisningar nr 1 rörande flygvapnets

70 _{Odquist, intervju 1984-06-18. Falk, intervju 1984-06-26.}

71 SOU 1935: 41, s 1-2. SOU 1942: 1, s 601-602. SOU 1946: 7, s 77. KrA: FS/Centralexpeditionen BI vol. 51: CFV H 647/45 nr 73 1946-01-18.

72 KrA: FS/Centrale�peditionen BI vol. 51: CFV H 647/45 nr 73 1946-01-18. Vol. 55: CFV till OB nr 226 1947-03-08. SOU 1946: 7, s 77. SOU 1947: 72, s 106,624.

73 _{KrA: FS/Centralexpeditionen BI vol. 51: CFV H 647/45 nr 73 1946-01-18.}

74 KrA: FS/Centralexpeditionen BI vol. 51: CFV H 647/45 nr 73 1946-01-18. SOU 1942: I, s 638-639.

75 _{Odquist, intervju 1984-06-18.}

76 _{Odquist, intervju 1984-06-18. Falk, intervju 1984-06-26.}

sou

1942: 1, s 638-639.

78 _{KrA: FS/Centralexpeditionen BI vol. 51: CFV H 647/45 nr 73 1946-01-18.} 79 _{Riksarkivet (RA): Försvarsdepartementets arkiv: Konseljakt 1946-06-28 nr}

323 vol. III : CFV nr 494 1946-05-11. KrA: FS/Centralexpeditionen B I vol. SI: CFV H 646/45 nr 373 1946-01-18.

8_{° KrA: FS/Centralexpeditionen BI vol. 51: CFV H 647/45 nr 73 1946-01-18.}

sou

_{1946: 7,}_s_66-_72.

sou

_{1946: 7, s 75.}

sou

_{1946: 7,}_s_{76-80, 128.} 85

sou

_{1946: 7, s 103.}

86 _{Riksdagstryck (RT): 1946 bd 14, prop. 120, s 15. 1947 bd 15 prop. 130,}_s 62-63, 84.

87 _{RA: Försvarsdepartementets arkiv: Konseljakten 1947-02-28 prop. 130 vol.} l: Nr 65 Svenska Underofficersförbundet 1946-02-l 0.

88 _{RA: Försvarsdepartementets arkiv: Konseljakten 1947-02-28 prop. 130 vol.} I: Svenska Reservofficersförbundet 1946-02-09.

89 _{Billing, N.G.E., Flygets reservofficerare. Tidskrift för reservofficerare nr. 1} 1946.

90 _{RT: 1946 bd 14, prop. 120, s 17-23. SOU 1947: 72, s 3.}

91 _{Försvarets socialbyrå organiserades 1946 genom sammanslagning av Försva} rets anställningsbyrå och Arbetsmarknadskommissions värnpliktsbyrå. Upp giften var att främja manskapsrekryteringen till försvaret, underlätta civilanställning för avgånget militärt manskap samt vara tillsynsmyndighet enligt familjebidr rdningen och lånemyndighet vid lån från Värnplikts- lånefonden. Vid äggning av manskapsrekrytering och civilanställning benämndes byrån i regel Försvarets anställningsbyrå. Svensk uppslagsbok. Bd. 11. Malmö 1950, s 57.

92 _{RT: 1946 bd. 14, prop. 120, s 19-22. RA: Försvarsdepartementets arkiv:} Konseljakten 1947-02-28 prop. 130 vol. I: Försvarets civilförvaltning remiss svar 1947-05-24.

93 _{RT: 1946: Riksdagens skrivelse 325.}

94 _{KrA: FS/Centralexpeditionen B I vol. 51: CFV H 647/45 nr 73 1946-01-18.} RA: Försvarsdepartementets arkiv: KOnseljakt 1946-06-28 nr 323 vol. III: CFV nr 494 1946-05-l l.

95 _{Underrättelser från flygledningen (UFL) nr 11 1949, s 280.} 96 _{UFL nr 3 1950, s 85-86.}

97 _{Bjuggren, s 37. Ljungdahl, A., En flygofficers minnen. Stockholm 1972. s 77.} Odquist, intervju 1984-06-18. Falk, intervju 1984-06-26.

Z usammenfassung

Während des Zweiten Weltkriegs wurde die schwedische Luftwaffe erheblich verstärkt. Das fiihrte u.a. zu einem Mangel an Piloten, der nur durch die Einberufung von Reserveoffizieren und die Ausbildung von Wehrpflichtigen zu Flugzeugfiihrern einigermassen behoben werden konnte. Allerdings erhöhten sich dadurch auch die Personalkosten stark, zumal sich die Umschulung von Reserveoffizieren und W ehrpflichtigen auf neue, immer kompliziertere Flug zeugtypen als schwierig und kostspielig erwies.

Bereits 1944 schlug der Oberbefehlshaber der Luftwaffe daher entscheidende Veränderungen der Personalorganisation vor, die durch Reichstagsbeschluss ab Haushaltsjahr 1946/4 7 durchgefiihrt wurden. Die Ausbildung von Reserveoffi zieren und Wehrpflichtigen zu Flugzeugfiihrern wurde abgeschafft. An ihre Stelle sollten, teilweise nach dem Vorbild der englischen "Short service pilots" auf Zeit dienende Piloten treten. Im Gegensatz zu ihren englischen Kameraden sollten die schwedischen Flugzeugfiihrer jedoch nicht zu Offizieren ausgebildet werden.

Voraussetzung fiir die Einstellung zum Piloten auf Zeit oder, wie sie ab 1950 bezeichnet wurden, zum Feldflugzeugföhrer war mindestens der Abschluss der Volksschule. Bewerber mussten mindesten 18 und durften nicht älter als 21 Jahre sein. Nach erfolgreicher Ausbildung zum Flugzeugföhrer konnte ihre Anstellung bis zum 28. Lebensjahr verlängert werden. Während der Dienstzeit konnten sie sich weiterbilden und sich als Offiziersanwärter bewerben. Der Reichstagsbeschluss von 1946 setzte voraus, dass die Luftwaffe etwa ein Drittel ihrer Offiziersanwärter aus der neuen Pilotenkategorie rekrutierte. Dieser Reichstagsbeschluss rechnete auch damit, dass durchschnittlich jährlich 110 Bewerber zum Feldflugzeugfiihrer eingestellt wiirden.

In document Militärhistorisk tidskrift 1986 (Page 191-200)