Sammanfattande slutsatser
1 Litteraturen om händelserna 948-49 är relativt omfattande, se exempelvis
Ingemar Dörfer, "Stalins nordiska balans. Soyjetunionen och Norden 1948- 1949", Internasjonal Politikk 1965: 2, eller Orjan Berner, Sovjet & Norden. Samarbete, säkerhet och konflikter under femtio år (Stockholm: Bonnier Fakta, 1985), 44-67.
2 Angående notkrisen se t ex Max Jakobson, Egna vägar. Studier i Finlands utrikespolitik efter andra världskriget (Stockholm: Norstedts, (1968), 104- 122; eller Arne Olav Brundtland, "Nordisk balanse för og nå", Internasjonal Politikk 1966:5, 507-517. I min redogörelse har jag främst berört de händel ser under notkrisen som påverkat tankarna om en nordisk balans. Det finns dock alternativa hypoteser om orsakerna till krisens uppkomst och avveckling, bl a att den var en avspegling av Berlinkrisen, sovjetiskt missnöje med finsk inrikespolitik eller att den orsakats av maktstrider i Kreml; se t ex Harald Hamrin, "Minns ni notkrisen hösten 1961? Maktkamp i Kreml drabbade Finland" Dagens Nyheter 22/3 1981.
3 Thomas Torsvik, "Politisk vinter i Finland" Samtiden 1962:2, enligt Brundt land, Nordisk balanse för og nå, 531.
4 Se den vidare framställningen för exempel.
5 Wilhelm Agrell, Om kriget inte kommer. En debattbok om Sveriges framtida försvars- och säkerhetspolitik (Stockholm: Liber, 1979), 90.
6 Documents on Finnish Foreign Policy, 1979, 19, cit. i Erik Noreen, "The Nordic Balance: A Security Policy concept in Theory and Practice" Coopera tion and Conflict, XVIII, 1983, 51.
7 Uttrycket nordisk balans används som beteckning både för en beskrivning av det säkerhetspolitiska läget i Norden och för en teori om en nordisk balansme kanism. Den senare betydelsen är inte tilltalande för Helsingfors p g a vad teorin säger om i) Sovjets avsikter gentemot Finland, ii) att Finland "spelar under täcke" med Norge och NATO, iii) att ökat norskt samarbete med NA TO kan rättfärdiga ökade sovjetiska krav på Finland, se Steve Lindberg, Nordisk säkerhetspolitik - fiktiv balans? (Åbo: Meddelanden från Statsve tenskapliga Fakulteten vid Åbo Akademi, ser. A 147, 1980), 14, 20, samt Brundtland, The Nordic balance (Oslo: Norsk Utenrikspolitisk Institutt, NUPI notat Nr 229, december 1981), 9f.
8 Jämför exempelvis formuleringarna i Vår säkerhetspolitik. Betänkande om svensk säkerhets- och försvarspolitik av 1978 års försvarskommitte (SOU 1979: 42), 65 med de i Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet. Rapport från 1984 års försvarskommitte (SOU 1985: 23), 43.
9 Cit. i Johan Jörgen Holst, Norsk Sikkerhetspolitikk i strategisk perspektiv, Band I (Oslo:1967), 131.
1
°
Förutom tidigare nämnda verk av Brundtland, även samme författares "Nordisk balanse på nytt" Internasjonal Politikk 1976: 3, 599-639, och "Den klassiske, den ornsnudde og den fremtidige nordiske balanse" i Sovjetunio nen, Östeuropa og dansk sikkerhetspolitik, Ole Nörgaard och Per Carlsen (eds), (Esbjerg: Sydjysk Univ, forlag, 1981), 83-99.
11 Anders Sjaastad, "Svensk sikkerhets- och forsvarspolitikk i et fremtidsper
spektiv" i Elva åsikter om svensk säkerhetspolitik (Stockholm: Folk och försvar, 1979) 306, och en norsk regeringsrapport om säkerhet och nedrust ning Stortingsmeldning 101 (Oslo: juni 1982), 80, cit. i Rene Nyberg, "Se curity Dilemmas in Scandinavia. Evaporated Nuclear Options and Indigen ous Conventional Capabilities" Cooperation and Conflict, XIV, 1984, 7lf,
12 Enl Katarina Brodin, Säkerhetspolitisk utveckling i Norden (Stockholm: REI
Försvarsdepartmentet, 19,?8), 30.
13 SOU 1979: 42, 65, samt Overbefälhavarens perspektivplan, Del l, presente rad i broschyren Hur ska vårt försvar bidra till fred? Utblick mot sekelskiftet (Stockholm: Försvarsstabens Informationsavdelning, 1979), 22f.
14 Se vidare framställning,
15 Nils Andren, "Det säkerhetspolitiska mönstret i Norden", Vårt Försvar
1981 :6, l 4f; Tomas Ries, The Nordic dilemma in the 80's: maintaining regional stability under new strategic conditions (Genve: PSIS Occasional Papers, nummer juli 1982), 13.
16 Se t ex Andren, nordiska balansens framtid (Stockholm: Folk och för-
svar, 1976), 19, eller Brodin, Säkerhetspolitisk utveckling i Norden, 1. An dren och Brodin har en lite kluven inställning till begreppet nordisk balans, de ställer sig bakom den deskriptiva betydelsen, men kritiserar också tidvis Brundtlands teori och förefaller dessutom föredra uttrycket "mönster" fram för "balans".
17 Einar Lyth, Den nordiska balansen (Stockholm: Utrikespolitiska Institutet,
Världspolitikens dagsfrågor 1977: 6)1 8. Denna skrift utgör, tillsammans med samme författares Militärt försvar i Norden (Stockholm: Folk och Försvar, 1979) och Andren, Den nordiska balansens framtid den bästa och mest representativa redovisningen av den syn på nordisk balans som länge var dominerande i Sverige,
18 Andren, Den n b framtid, 44f; Brodin i Brodin Katarina, Linder Sven G och
Östling Sven Erik, Hot och Säkerhet (Stockholm: Folk och Försvar, 1981), 63f och 74ff; Lindberg, 1 L
19 Brodin, Säkerhetspolitisk utveckling i Nordeuropa (Stockholm: SSLP, 1982),
Bilaga 2; Lyth, Den nordiska balansen, 8,
20 Låg profil innebär bl a att norrmännen inte tillåter NATO flyg och örlogsfar
tyg att uppträda på norskt territorium öst om 24:e längdgraden, samt att främmande trupp inte får öva i Finnmarks Fylke och att de norska styrkorna där uppgår till maximalt I 500 man. Danmark tillämpar motsvarande regler för Bornholm och området öst 16:e längdgraden. SOU 1979: 42, 64; även Andren, Den n b framtid, 20.
21 John Kristen Skogan, "Norsk Sikkerhetspolitikk" i Andren ( ed) Säkerhetspo
litik i Norden (Stockholm: Folk och Försvar, 1984), 27f, Skogan understryker att kärnvapenpolitiken inte som baspolitiken gjorts explicit avhängig av från varon av angrepp eller angreppshot, Danmark anses inte betrakta kärnvapenbasering i fred som ens en tänkbar möjlighet, Brodin, Säkerhetspo litisk utveckling i Norden (Stockholm: SSLP/REI, 1982), 52.
22 Lyth, Militärt försvar, 80,
Lindberg, 1 och Erling Bjöl, Nordic Security (London: IISS, Adelphi Papers Nr. 181, 1983), 30ff. Bjöls skrift är en ypperlig och faktaspäckad genomgång av nordiska siikerhetsfrågor.
24 Andren, Säkerhetspolitik {Stockholm: Utrikespolitiska Institutet, 1984), 80 och 85; även Ries The Nordic Dilemma, 20
25 Andren, Den n b framtid, 23, Ries, The Nordic Dilemma, 3f.
26 Exempelvis Clive Archer, Deterrence and Reassurance in Northern Europe (Aberdeery_: Center for Defense Studies, Centre Piece Nr. 61 1984), 16; Brodin, "Ar stabiliteten i Norden hotad?" i Fred och säkerhet. Debatt och analys 1982-83 Bo Huldt och Erik Holm ( eds) (Stockholm: Akademilittera tur, 1983), 260.
27 Andren, Vårt Försvar, 15; Erik Rossander "Sverige och den nordiska balan sen: Vilken betydelse har neutralitetsdoktrinen?" Dagens Nyheter 17/1 1983.
28 Lars Killander, "Avskrekkning og beroligelse" - norsk försvarspolitik under 80-talet'' (Stockholm: Utrikespolitiska Institutet, Världspolitikens dagsfrågor 1984: 2), 12f. Killander redogör för det norska beslutet att visa återhållsam het genom att förhandlagra den tunga materielen för en amerikansk marinin fanteribrigad i Tröndelag, i stället för i Troms som planerat; dessutom för det mindre kända beslutet att brigadens luftkomponent inte skulle få vara utrus tad med attackplanet A-6 lntruder, vilket den normalt är, utan med A-4 Skyhawk som har betydligt kortare räckvidd och därmed från baser i Trönde lag inte kan nå mål i Sovjet.
29 Rossander.
30 Exempelvis Andren, Den n b framtid, 14; eller Horst Peters "A western View" i The Northern Flank in a Central European War, (ed) Lars B Wallin
(Stockholm: FOA, 1982), 100. 31 Lyth, Militärt försvar, 93.
32 Se t ex Hans Blix, Stabilitet och säkerhet i Norden: Anförande av utrikesmi nistern den 1/11 1978 (Stockholm: UD, 1978), lff; även Andren Den n b framtid, 14; och SOU 1979:42, 63.
33 Andren, Den n b framtid, 10 och 22ff.
34 Lyth, Militärt försvar, 92.
35 Rossander. Gunnar Jervas angriper denna mer statiska syn i "Bevara den nordiska balansen" Svenska Dagbladet. 3/3 1981.
36 Se exempelvis Jervas, SvD, 3/3 1981; Killander, 27ff; Lyth, Den nordiska balansen, 26; Lindberg, 14; Ries, The Nordic Dilemma, 20; SOU 1979: 42, 65.
37 Andr�n, Den n b framtid, 14; Brodin, Nordeuropa, 53.
38 Nils Orvik, "Nordisk balanse og nordisk atomfri sone", Vårt Försvar 1981 : 1,
6. --- ---
39 Utrikesminister Sandler agerade vid upprepade tillfällen 1938 och 1939 för stöd till Finland, bl a genom gemensamt försvar av Åland. Under vinterkriget, då Sverige deklarerade sig "icke-krigförande" men inte neutralt, levererades betydande mängder krigsmateriel till Finland, trots brister i det svenska försvarets beredskap. Totalbilden av Sveriges agerande under denna tid var dock en ovilja till risktagande för Finlands skull (tex förbudet mot transite- ring av en undsättningsstyrka från västmakterna). Krister Wahlbäck, Den svenska neutralitetens rötter, (Stockholm: UD informerar 1984: 3), 23-30. 40 Gäller framför allt vid flygoperationer riktade mot Norge och Atlanten, något
som alltmer kommit i debattens centrum under senare år. Inflytelserika inlägg har här gjorts av Bo Hugemark, "Nordatlanten och Norden - en krigsskåde-
plats" Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift 1982: 1, 31-41; och av Jervas, Föråldrad neutralitetspolitik? (Stockholm: Folk och försvar, Försvar i Nutid 1984: 4), 19ff.
41 Cit i Brodin, Nordeuropa, 53,
42 Cit i Brundtland, Nordisk blanse för og nå, 520; respektive Brundtland, Den klassiske, 88.
43 Det första steget i de västnordiska socialdemokraternas ''omvändelseprocess'' i zonfrågan togs av Jens Evensen i ett tal inför de norska kemiindustriarbetar förbundets kongress den 3/10 1980, till parti- och statsledningens utomor dentliga häpnad. För en redovisning av händelseutvecklingen, se Johan Tun berger, Norden - en kärnvapenfri zon?, (Stockholm: Folk och försvar, 1982), 78ff.
44 Alva Myrdal. "Den nordiska obalansen", Tiden 1981: 2, 70. 45 Noreen, 4 7.
46 Ibid.
47 Kjell Goldmann, Det internationella systemet. En teori och dess begränsning ar (1978), (Stockholms Universitet - Statsvetenskapliga Institutionen, 1982}, 33ff.
48 Myrdal, 69f.
49 Geopolitik är inte något som stater har eller bedriver (ungefär som social eller utrikespolitik), utan stater har geopolitiska lägen och -intressen och är föremål för, eller upphov till, geopolitiska hot. Myrdal har i artikeln satt geopolitik inom citationstecken, och jag har tolkat hennes sats i den andra bemärkelsen (läge/intresse/hot).
50 Lyth, Militärt försvar, 14; SOU 1979: 42, 66ff. 51 Lyth, Militärt försvar, 89, Rossander.
52 Lyth, Den nordiska balansen, 19f; SOU 1979: 42, 68f. 53 Lyth, Militärt försvar, 90f.
54 D
rygt 60 % eller ca 2/3 brukar det hävdas i debatten, exempelvis Brodin, Fred och säkerhet, 246. Hon påpekar dock, liksom Bjöl, 22, att Nordflottan de senaste åren fått en allt mindre tilldelning av nya SSBN, som i stället gått till Stilla havsflottan. Aktuella uppgifter visar att Nordflottans andel av SSBN nu är nästan exakt 60 % och av de missiler dessa bär (SLEM) 61 %, The Military Balance 1985-1986 (London: The International Institute for Strategic Stu dies, 1985), 21 ff.
55 Angående behovet av bl a flygbaser i Norge för skydd av SSBN, se särskilt Hugemark, Nordatlanten, 33ff; och Bjöl, 2lf. Vad gäller NATO:s Atlantför bindelser, se förutom dessa båda författare exempelvis Brodin, Fred och säkerhet, 252 och Ries, "Defending the Far North", International Defense Review 1984: 7, 875.
56 Brodin, Fred och säkerhet, 248 och 254; f n 15 st, dvs 38 % av Nordflottans SSBN, Military Balance, 26.
57 Bjöl, 24; Hugemark, Nordatlanten, 36; samme författare "Försvar för neutra litet: Jaktflyget får nyckelroll", Dagens Nyheter den 31/1 1983.
58 Killander, 5; Sjaastad, Elva åsikter, 301.
59 SOU 1979: 42, 68. Tyska och danska flottorna har tillsammans fler ubåtar än den sovjetiska Östersjöflottan, dessutom kommer tyska marinflyget inom några år att ha 110 Tornadoplan avsedda för sjömålbekämpning, Military Balance, 27, 45 och 49f.
60 Hugemark, Svenska Dagbladet, den 8/7 1983. 61 Brodin, Fred och säkerhet, 254;
62 Ibid, 252f; Killander, 6; SOU 1979: 42, 66. 63 Killander, 5; SOU 1979: 42, 68.
64 Brodin, Fred och säkerhet, 259; Hugemark, Nordatlanten, 32; och Jervas
Föråldrad neutralitetspolitik? 23, jämför också not 58.
65 Ries, Defending, 875;
66 Lyth, Militärt försvar,. 12 och 15; SOU 1979: 42, 65.
67 Brodin, Fred och säkerhet, 263; Brodin pekar bl a på att de två mekaniserade
divisioner som finns i Kolaområdet inte är fullständigt bemannade i fred. (Om detta rådet i stort, men inte fullständigt, enighet bland bedömare i väst.) Ries, Defending, 877, instämmer i huvudsak, men påpekar att Sovjet, genom utbyggnad av förhandslager, infrastruktur och transportresurser, skaffat sig förmåga att mycket snabbt förstärka området med styrkor frän de södra delarna av Leningrads milo. Han understryker också att särskilt offensiva resurser, som attack- och transporthelikoptrar och ytterligare marininfanteri, tillförts Kola på senare tid, något som väckt oro i Norge. Se exempelvis Skogan, 33.
68 Bjöl, 25; Killander, 20ff.
69 Lyth, Militärt försvar, 28ff.
70 Andren, Den n b framtid, 77; Steven Canby, "Svenskt försvar: Politik och
strategi", Vårt försvar 1981: 3, 4ff. Denna artikel (tidigare publicerad på engelska i maj/juninumret 1981 av IISS tidskrift Survival) av en ledande amerikansk strategisk forskare, har väckt stor uppmärksamhet både inom och utom Sverige.
71 Andren, Den n b framtid, Lyth, Militärt försvar, 80 och 84. 72 Bjöl, 14; Lyth, Militärt försvar, 70 ff.
73 Andren, Den n b framtid, 16; Brodin, Nordeuropa, 45.
74 Exempelvis LY,th, Militärt försvar, 92f; och Ries, Defending, 877ff.
75 Bl a Brodin, "Åsikter om nordisk balans", Vårt försvar 1981: 2, 4ff; Peters,
119; Ries, The Nordic Dilemma, och Lindberg, 14. Lindberg betraktar inte sig själv som förespråkare för begreppet nordisk balans, men menar att i denna mening överensstämmer det med verkligheten.
76 Här finns ett stort antal inlägg, några exempel: Margit Silberstein, "Norska
försvarsplanerare oroliga. Svensk försvarsförmäga minskar trots ökat hot", Svenska Dagbladet den 5/12 1986; Canby, 4ff; Fälldin dt. i Brodin, Nordeu ropa, 49; Andren, Den n b framtid, l 19f; ÖB, Hur ska vårt försvar bidra till fred, 22; SOU 1979:42, 65.
77 Andren, Den n b framtid, 10 och 23; Killander, 27f; Ries, The Nordic Dilemma, 23.
78 Rossander.
79 Myrdal, 70; Agrell, En tredje ståndpunkt i försvarsfrågan (Stockholm: Folk
och försvar, Försvar i nutid 1982: 3), 18f.
80 Wilhelm Agrell och Håkan Wiberg, Säkerhet och nedrustning, (Stockholm:
Folk och försvar, Försvar i nutid 1980: 4/5), 53.
81 lbid; även Agrell, Om kriget inte kommer, 94.
82 Dessa frågeställningar diskuteras bl a i Goldmann, "Sverige och den interna
tionella säkerheten". Tio debattinlägg om svensk säkerhetspolitik, (Stock holm: Folk och försvar, 1985), 91f.
83 "Counterforce": strategisk kärnvapeninsats mot ofta små och/eller hård
gjorda mål av direkt militär betydelse. Kräver vapen med hög träffnoggrann het. "Countervalue": strategisk kärnvapeninsats mot ytmäl av t ex ekonomisk betydelse, eller mot befolkningscentra. Kan genomföras utan krav på stor träffnoggrannhet hos vapnen.
nas försvarsanslag går till kärnvapensystem. Detta stämmer med officiell amerikansk statistik, för Sovjetunionen finns inga siffror offentliggjorda. 85 Ibid, 22ff. En mycket väldokumenter�p genomgång av den internationella
debatten i frågan görs i Lars B Wallin, Oversikt av den internationella debat ten kring det framtida konventionella Europakrigets karaktär, (Stockholm: FOA Rapport Cl0118-M3, 1981). Se även not 105.
86 Angående "flexible response" se exempelvis Wallin, Doktrin, teknik och framtida krig, (Stockholm: Folk och försvar, 1979), 16. Angående sovjetisk doktrin se SOU 1985: 23, 25; David Holloway, The Soviet Union and the Arms Race, (New Haven och London: Yale University Press, 1983); Charles J. "Soviet Doctrine, Equipment Design and Organization, an integrated approach to war", International Defense Review, 1983: 12, 1715, l 718ff. Dick hävdar att förändringar i sovjetiska markstridsförbands organisation visar på att man där strävar efter att föra ett krig konventionellt.
87 Militärische Theorie und militärische Praxis, (Berlin: 1972), 339 och 359, cit. i Alf Edeen, Sovjetunionens säkerhetspolitik, (Stockholm: SSLP, 1978), 27f. (Författaren Zjoltov var enligt Edeen 1978 chef för den sovjetiska militär-po litiska akademin.) De sovjetiska reglementen som hittills översatts och publicerats i väst har dock vanligen en mycket positiv syn på kärnvapenan vändning i strid, se särskilt A.A. Sidorenko, Nastuplenie, (Moskva: 1970), engelsk översättning: The Offensive, (U.S. Air Force, Soviet Military Thought Nr. 1).
88 Hugemark, Nordatlanten, 31-41, Ries, Defending, 877. Jervas menar i polemik med detta resonemang att ryssarna inte, i detta för dem känsliga område, skulle riskera en större konflikt för så begränsade mål. Om SSBN ges tillbakadragna patrulleringsområden nära Murmansk kan de ändå skyddas hävdar han. Föråldrad neutralitetspolitik? 21. Det får dock anses tveksamt om ryssarna skulle acceptera att tränga ihop sina SSBN på en så relativt liten yta, särskilt som vattendjupet i Barents hav ofta inte är mer än 200 meter. Brodin, Fred och säkerhet 249.
89 Bl a 63:e Marininfanteribrigaden (med landstigningstonnage) i Petsamo, och 76:e Gardesfallskärmsdivisionen i Pskov, båda fullständigt bemannade i fred. Ries, Defending, 878.
90 Skogan, 3lff; Lindberg, 16; Agrell & Wiberg, 49.
91 En annan fråga är om USA skulle bedöma det vara värt att göra krigets första kärnvapeninsats just i Norge, om inte läget på centralfronten krävde kärnva pen.
92
sou
1979: 42, 13;sou
1985: 23, 57.93 Se exempelvis Pierre Lellouche, "Har NATO någon framtid? - En europeisk åsikt", Fred och Säkerhet 1982-83, 158; och Nils Gylden, "Den nya kärnva pendebatten", Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tid skrift, 1982: 1, 15ff.
94 Dock finns det enligt uppgifter i väst kemiska stridsspetsar till SS-23, en missil som ersätter SCUD-B men har längre räckvidd (500 km), och från Balticum kan nå mål i södra och mellersta Sverige. Dick, "Soviet Operational �oncepts, Part Il", Military Review, 1985: 10, 10.
95 OB, Hur ska försvaret bidra till fred?, 25.
96 Anthony Preston, "Strategic sealift aims to sustain US military forces", Jane's Defense Weekly, den 27/4 1985, 718.
97 Hugemark, Nordatlanten, 33.
98 Ries, Defending, 875; Hugh K. ODonnell, "Northern Flank Maritime Offen sive", U.S. Naval Institute Proceedings, 1985: 9, 44; Richard Bowman påpe-
kar också i "Soviet Options on NATOs Northern Flank", Armed Forces Journal International, 1984: 4, 88, de politiska konsekvenserna om Västeuro pa skulle vara avskuret från USA under fredsförhandlingar efter ett stillestånd på centralfronten.
99 Brodin, Fred och säkerhet, 252.
100 SOU 1985: 23, 55; Ries stödjer sig bl a på det faktum att 75 % av sovjetflot tans moderna attackubåtar finns i Norra flottan, Defending, 875; även O'Donell, 45.
101 Bowman, 93; Bjöl, 21; Dessutom finns det inneboende fördelar med ett överraskande anfall, dvs ett anfall innan förstärkningar hunnit tillföras från Sydnorge/Storbritannien. Killander, 28. Hans-Henrik Rönnow för i Svenska hotbilder, (Stockholm: Utrikespolitiska Institutet, Världspolitikens Dagsfrå gor 1985: 5}, 19, fram den intressanta hypotesen att Sovjet först med stora styrkor skulle ta Norden, under det att man samtidigt bedrev försvar på centralfronten. Först när man skurit av Atlantförbindelserna, och därigenom säkrat överlägsna möjligheter till styrketillväxt, skulle man angripa motstån darens huvudstyrka; ett exempel på "indirect approach" i mycket stor skala. Att sovjetiska förband i Centraleuropa skulle föra en defensiv strid verkar dock tveksamt, inte minst med tanke på riskerna för WP sammanhållning. 102 Hugemark, Nordatlanten, 36ff.
103
B och C: tecken finns på detta. Ries, Defending, 875; Brodin, Fred och säkerhet, 249f.
104
Andren, Den n b framtid, 16; Brodin, Nordeuropa, 45.
105 Agrell & Wiberg, 20. Förre armechefen Nils Sköld (som blev långlivad i sin befattning) har använt sig av denna metod när han på grundval av antalsjämförelser hävdar att det i Europa råder balans i konventionella styrkor, Nils Sköld, Styrkerelationer i Europa. En studie avseende konven tionella militära styrkor, (Stockholm: Folk och försvar, Försvar i nutid 1985: 3). Skölds metoder och resultat har kritiserats snabbt respektive grundligt av Bror Stefenson, "Gammalmodiga resonemang", Dagens Ny heter den 19/5 1985; och Hugemark, "Militär balans och europeisk säkerhet - ett fält för osäkra bedömningar", Fred och säkerhet, Debatt och analys 1984-85, 79-109.
106 Lyth, Militärt försvar, 92.
107 ,,Optimister": Bl a Bowman, 98; Canby, 6ff; Nyberg, 72f; Ries, 877ff. ODonnell, 48, är mer tveksam och fruktar särskilt ett överraskande anfall ur fredsgruppering.
108 Terrängen i framför allt Lyngenområdet i Troms gynnar starkt försvarsstrid, bl a finns bara en användbar väg i framryckningsriktningen. Om försvaret sköts skickligt och man kan få attackflyg från NA TO behöver inte oddsen vara överväldigande. Dock innebär det ökande sovjetiska oberoendet av vägar (amfibiekapacitet, helikoptrar} liksom specialförband (Spetsnaz) faror för att försvarsställningarna kan rullas upp.
109 Agrell, Om kriget inte kommer, 94; Lev Voronkov, "Sovjetisk misstro mot svensk försvarsförmåga: 'Alltmer kostsamt och utsiktslöst'", Dagens Ny heter den 12/3 1982.
110 Ries, The Nordic Dilemma, Bihang: Ka1ta 4. 111
Riksdagen, Försvarsutskottets yttranden m m, 80/81:19. 112 Riksdagen, Motion 80/81: 349; Myrdal, 78.
113
SOU 1985: 23, 73f; Sverker Åström, Sweden's policy of neutrality, (Stock holm: Svenska Institutet, 1983), 6ff.
114
ning och undervisning, Betänkande av folkrättskommitten, (SOU 1984: 56), 261.
115 Ibid, 262.
116 Olof Palme, Utrikes- och säkerhetspolitik, Olof Palmes anförande om utrikes- och säkerhetspolitik vid socialdemokraternas kongress 1984, (Stock holm: Utrikesdepartementet, 1984), 5.
117 Harald Hamrin, "Sverige försvarssköld för NATO i norr" (Intervju med Berard Rogers), Dagens Nyheter den 4/10 1981.
118 Cit i Peters, 119.
119 Sjaastad, Elva åsikter, 119; dessutom cit. i Bengt Liljestrand, "Det nordiska mönstret i säkerhetspolitiken", Dagens Nyheter den 14/6 1980. Motsvaran de synpunkter finns även i den amerikanska försvarsledningen: Dov.S. Zak heim, verksam i ledningen på USA:s försvarsdepartement, hävdar i "NA TO's Northern Front: Developments and Prospects", Cooperation and Con flict, XVII, 1982, 204, att en reduktion av Sveriges väpnade neutralitet eller av finsk vilja att bevara sitt oberoende, kunde leda till att NATO krävde baser i Norge och Danmark.
12° Cit i Jaakko Iloniemi, "Utrikespolitikens utved<lingsperspektiv på lång sikt i Finland", Sverige och Finland. Neutralitetspolitikens väsen i två länder, ( ed) Pär Stenbäck, (Kulturfondens för Sverige och Finland skriftserie, 1977), 1 lf. 121 Killander, "Säkerheten gagnas bäst av aktiv utrikespolitik", (Intervju med Gerasimov och Voronkov) Tempus den 19/4 1984. Något överraskande med tanke på den inställning till svenskt försvar som Voronkov redovisade i en DN-artikel 1982 (se not 109).
122 Agrell, Om kriget inte kommer, 95 f. 123 Agrell & Wiberg, 47f.
124 Sjaastad, "The positive aspects predominate", Norwegian Defense Review, 1984, 2.
125 Killander, 15.
126 World Armaments and Disarmaments. SIPRI Yearbook 1985, (London och Philadelphia: Taylor & Francis, 1985), 272f; SOU 1985: 23, 47f; Lindberg påstår också i "förändring av svensk neutralitet - och följder för Finland", Internationella studier, 1984: 4, 8, att detta förhållande också gäller för sjuttiotalet, något som dock inte stämmer med SIPRI:s siffror.
Summary
The Nordic balance is the common label for a group of different but related concepts on the security situation in Fenno-Scandinavia since World War two. These concepts constitute an integral part of the established view on regional security. They have, however, been challenged by critics daiming that the assumptions and arguments on which they build are false.
This paper is the result of a study analyzing published objections to these concepts, with the object of determining whether these objections disprove the concepts. The scope of this paper is limited to the politico-descriptive concept and the military-descriptive concept of the Nordic balance. It excludes the explanatory concept and does not analyze normatively based nations or argu ments.
Of the objections raised against the politico-descroptive concept all but one are found to be faulty and of no consequence. The valid point that is made does not show a flaw in the concept, but rather restates one of its known !imitations, namely that the political Nordic balance could not survive very strong externa! challenges, such as would appear in wartime.
None of the arguments used against the military-descriptive concept under mine it substantially, but critics have spotlighted a significant !imitation in the