Anskaffning av flygmateriel enligt 1925 års försvarsbeslut verkar ha skett utan djupare analys. Någon egentlig materielplan hade aldrig utarbetats, utan underlaget lär ha tillkommit över ett grogglas.23
1936 års försvarsbeslut fattades på andra grunder. Åt 1933 års flygkommission uppdrogs att klarlägga riktlinjerna för planering av materielanskaffningen. Resultatet visade sig i att politikerna på ett annat sätt än tidigare var beredda att bevilja medel för de av riksdagen fattade besluten. Trots detta inträffade, som efter 1925
års försvarsbeslut, att fördyringar urholkade anslagen samt att flygvapnet hävdade att materielanskaffningen måste göras enligt försvarsbeslutet.
Under inverkan av det utrikespolitiska läget löstes emellertid knuten, och statsmakterna tillsköt redan första budgetåret ytterli gare medel.24 1939/40 beviljades anslag i sådan omfattning, att flygvapnet kunde byggas ut vida mer än vad som krävts inför 1936 års försvarsbeslut. Då hade man begärt 9 flottiljer och 540 flygplan, men beslutet blev 7 flottiljer och 257 flygplan. 1939/40 beslutade emellertid riksdagen, att flygvapnet fram till 1944 skul le byggas ut och omfatta 17 flottiljer och I 018 flygplan.25 Denna delvis oförutsedda expansion medförde på grund av kriget svårig heter med materielanskaffningen. Efter stora ansträngningar köptes flygplan från USA, England, Tyskland och Italien samti digt som en inhemsk produktion genomfördes på licens samt genom utveckling av egna konstruktioner. Flygplanbeståndet kom därigenom att bestå av ett relativt stort antal flygplantyper av varierande kvalitet. Ett exempel utgjorde sorgebarnet Ca proni.26
Tabell 1. Flygande förband enligt riksdagsbesluten 19 2 5 - 1944
Riksdags- Bomb Jakt Spaning Summa Krigs-
beslut torped flygplan
1925 4 blandade kårer 4 229 1936 4 I 2 7 257 1940 4 3 3 10 596 1941 5 3 3 11 596 1942 7 6 3 16 959 1944 7 7 3 17 1018
Tabell I visar flygvapnets förbandsuppbyggnad och beslutad krigsflygplananskaffning. Flygvapnet hade 194 7 kvantitativt nått sin största personella och materiella styrka. Riksdagen beslutade 1948 att flygvapnets organisation inte fick utökas ytterligare. 27
Flygplanbeståndet kom att bli mycket heterogent under tidspe rioden 1936-1947. Även om man räknar olika versioner av samma flygplantyp till en kom under angiven tidsperiod skolflyg-
plansystemet att innehålla 9 typer i tjänst, jakt- 10, torped- och spaning- 11, bomb- och attack- 9 samt transportsystemet 7 olika typer.28 För underhållstjänsten innebar detta givetvis stora svårig heter och det är lätt att inse att de betingade extrakostnaderna skulle skjuta i höjden. Konsekvenserna för utbildning, flygsäker het, beredskap och därtill förknippad ekonomi kommer att be handlas i senare kapitel.
Personalbehov
Den enorma expansion som beskrivits i föregående avsnitt skedde dock inte utan problem. Att på tio år, med koncentration till senare delen av perioden, bygga upp en organisation mer än två och en halv gång så stor som var planerad 1936 krävde stor personaltillgång på alla nivåer. Personalkadrarna kunde inte ut ökas så snabbt som behövdes för uppsättning av nya förband. Materielanskaffningen gick snabbare än tillförseln av personal. Speciellt saknades personal till ledningsfunktionerna. Officerare krävdes för dessa uppgifter och kravet var, att alla skulle vara flygutbildade. 29 Reservofficerarna kom därför att få stor betydel se för att fylla vakanserna vid flygförbanden. Vid mobilisering skulle huvuddelen av förbanden uppsättas med reservpersonal.30 Enligt 1942 års försvarsbeslut och efterföljande påökningar skulle antalet reservofficerare uppgå till 525 varav 260 i flygtjänst.31
Under beredskapstiden kom en stor del av reservpersonalen att ständigt tjänstgöra vid flygförbanden varav en del i direkt ledande befattningar. 32 1941 års försvarsutredning utgick i sina kostnads beräkningar från att 2/3 av flygvapnets samtliga reservofficerare, särskilt de flygutbildade, skulle fullgöra frivillig tjänstgöring tills behovet av officerare på stat var täckt.33 Eftersom personalsitua tionen under uppbyggnadsskedet var svår, gavs från 1937 möjlig het för reservofficerare, trots deras kortare utbildningstid, att övergå på stat. Dessutom övervägde 1941 års försvarsutredning möjligheten att återuppta överföring av officerare från armen och marinen till flygvapnet. 34
Som tidigare nämnts, utbildades värnpliktiga flygförare med början 1916/17. Utbildningen av denna kategori upphörde när reservofficersutbildningen i flygvapnet tagit fasta former vilket inträffade i slutet av 1920- eller början av 1930-talet. Totala
antalet utnämnda reservofficerare flygtjänst under perioden 1928-1935 framgår av tabell 2.35
Tabell 2. Totalt antal utnämnda reservofficerare i flygtjänst
1928-1935
1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935
12 18 23 31 39 44 52 59
Orsaken till avskaffandet av värnpliktiga flygförare var, att färdig heten inte tillfredsställande kunde bibehållas under längre tid efter tjänstgöringstidens slut och att de därför inte var användbara i krigsförbanden. 36 Med anledning av krigsutbrottet återupptogs flygutbildningen av värnpliktiga 1939 för att snabbt få fram flyg förare. Reservofficerarna kom att täcka vakanserna på stamoffi cerarna och de värnpliktiga flygförarna luckorna som uppstod bland reservofficerarna.37 Reservofficerarna kunde dock inte ut nyttjas i högre befattningar utan fick täcka vakanserna på förban den upp till kaptensnivån. Därigenom kunde vissa officerare på stat frigöras från förbanden för att tjänstgöra på staberna.
Av beredskapsskäl hade det varit önskvärt, att all personal i krigsförbanden hade utgjorts av stampersonal. Detta skulle emel lertid medfört sådan utökning av flygvapnets stater, att dels kost naderna skulle blivit för höga och dels uppfyllnaden av staterna skulle tagit för lång tid.38
Utöver det akuta behovet av personal, betingat av beredskapen under andra världskriget samt beslutad organisationsutökning, fanns från politikernas sida en strävan att undvika kostnadskrä vande bindningar för framtiden. Med tanke på att kriget så små ningom skulle upphöra ville man skapa elasticitet i personalorga nisationen genom att inte binda sig för alltför många anställda med fullmakt. Man skulle eftersträva en balansgång mellan en rationell och funktionsduglig organisation med hög beredskap, vilken i sig krävde en stor del fast anställd personal, och låga kostnader med så små bindningar för framtiden som möjligt. Vad gällde officerare och underofficerare på stat ansåg man, att detta system måste bibehållas för att inte äventyra rekryteringen. 39
Det under tidsperioden 1936-194 7 för flygvapnet framräk nade personalbehovet för i denna utredning aktuella kategorier
samt det verkliga utfallet framgår av bilaga 1. En överrekrytering av manskap i flygvapnet utom vad gällde flygförare hade gjorts medan en bristsituation förelåg för övriga kategorier. Bland dessa var rekryteringen av reservofficerare bäst. Civilflyget hade inte användning av alla sina piloter under andra världskriget. Utbildad reservpersonal tjänstgjorde därför frivilligt i stor utsträckning un der hela beredskapstiden. Med hänsyn till beredskapsfaktorn ut gjorde bristen på officerare och underofficerare samt att en stor del av flygförarna var korttidsanställd personal de värsta olägen heterna.
Sammanfattning
Under andra världskriget beslutade riksdagen om en avsevärd utbyggnad av flygvapnet utöver vad som fastställts i 1936 års försvarsbeslut. Utvecklingen gick så snabbt, att personal inte kun de rekryteras och utbildas i erforderlig omfattning. Bristen på officerare och underofficerare på stat var påtaglig och reservoffi cerarna kom därför att spela en betydande roll. För att kunna bemanna det snabbt utökade flygplanbeståndet återinfördes värnpliktiga flygförare.
Statsmakterna strävade efter att skapa elasticitet i personal organisationen för att kunna åstadkomma smidiga anpassningar efter rådande läge. Därför gjordes stora satsningar på korttidsan ställd personal.