Vid krigsutbrottet 1914 fanns vid vardera armen och marinen endast 3-4 flygplan. Genom beslut av 1914 års riksdag inlemma des flyget i försvarsorganisationen och fastställdes till att omfatta 27 spaningsflyplan för armen och 8 för marinen. Organisationen skulle vara genomförd den 1 januari 1916.1
Importsvårigheter under första världskriget hämmade den in hemska flygplansproduktionen. Försvarsviljan var emellertid på grund av kriget hög i landet, och till armens och marinens förfo gande ställdes ett antal enskilda flygplan. 2 1917 disponerade ar men 42 flygplan varav 12 donerats och marinen 22 varav 14 utgjorde donation. 3 Inom den fastställda försvarsorganisationen utökades antalet flygplan successivt. Efter första världskriget köptes överskottsmateriel från utlandet. 4
Genom 1925 års försvarsbeslut skapades den 1 juli 1926 det självständiga flygvapnet organiserat på ledning, fyra flygkårer, flygskola i Ljungbyhed och två centrala verkstäder. Från armen
och marinen överfördes 56 krigs- och 40 skolflygplan. Fram till 1931 skulle flygvapnet utrustas med 229 flygplan. 5 Planerna kom dock inte att hålla, eftersom anslagen urholkades av fördyringar till följd av modernare materiel.6 I början av 1935 fanns jämfört med det i 1925 års försvarsbeslut planerade antalet flygplan drygt hälften. Bombflygplan saknades helt och bristen på jaktflygplan var stor.7
Med 1936 års försvarsbeslut jämställdes flygvapnet helt med de övriga försvarsgrenarna genom införandet av flygstab, egen kommandoexpedition samt kadettutbildning. Förbanden be nämndes flottiljer och skulle bestå av fyra bomb-, en jakt- och två spaningsflottiljer. Det var alltså först efter 1936 års försvarsbeslut som rena jaktförband bildades. Före denna tidpunkt hade förban den utgjorts av blandade kårer. FS, som tillkom 1938, blev flyg vapnets första rena jaktflottilj. 8 Antalet flygplan fastställdes till 257, uppdelade på 150 bomb- (torped-), 45 jakt- och 52 spa ningsflygplan. 9
Rekrytering av flygförare
Från armen och marinen rekryterades de första militära flygförar na. Alla var officerare. 10 Vid första världskrigets utbrott var anta let utbildade endast fem. Eftersom brist rådde på militära flygfö rare kontraktsanställdes därför ett antal civila. Sammanlagt fanns inom Sverige vid denna tidpunkt ca 20 flygförare med tilldelade aviatörsdiplom.11 På grund av flygets expansion under första
världskriget räckte inte de från armen och marinen kommendera de officerarna till. En vidgad rekryteringsbas erfordrades. Därför gavs 1916/17 möjligheter till flygförarutbildning för underoffice rare, underbefäl och värnpliktiga. Det fast anställda manskapet avsett för flygmekanikertjänst blev också en god rekryteringskälla för flygförare.12
Enligt 1925 års försvarsbeslut skulle huvuddelen av den flyg tjänstgörande personalen utgöras av från armen och marinen kommenderad personal. Frågan om direktrekrytering av officera re till flygvapnet lämnades öppen eftersom man med hänsyn till flygvapnets ringa omfattning tillsvidare ansåg transportförfaran det tillfyllest. De som inte erhöll tjänst på stat i flygvapnet eller som inte önskade detta återgick efter kortare eller längre tid till
sin försvarsgren men förblev för viss tid krigsplacerade i flygvap net. Även de som erhållit fast stat i flygvapnet kunde under vissa förutsättningar och inom sex år erhålla återtransport till sin ur sprungliga försvarsgren. 13 Övergång till flygvapnet från armen och marinen av kvalificerade officerare begränsades av ovillighet från officerarnas sida eftersom karriärmöjligheterna i flygvapnet var sämre. Flygvapnet saknade före 1936 formellt egen stab och kunde därför inte erbjuda samma möjligheter som gällde för officerarna i armen och marinen.14
Sammansättningen av flygvapnets officerskår blev heterogen eftersom grundutbildningen genomförts vid olika vapenslag. Det ta utgjorde grunden för interna stridigheter vilket kom att försvå ra utvecklingen. Vidare var det ofördelaktigt för armen och ma rinen med ständigt kommenderad personal till flygvapnet.15 På grund av dessa olägenheter påtalade 1930 års försvarskommis sion, att den från armen och marinen kommenderade personalen borde inskränkas till det antal som erfordrades vid flygförbanden för direkt samverkan med de övriga försvarsgrenarna.16
Flygvapnets fast anställda manskap rekryterades till en början också från armen och marinen, och vissa uttogs till flygförare. Volontärerna rekryterades däremot från början dir�kt till flygvap net. 17 Efter genomgången utbildning vid vicekorpral-, korpral och furirskola, cirka fyra år, uttogs de bästa efter frivilligt åta gande till flygutbildning. Från denna katerori rekryterades däref ter personal för utbildning till officer. De som inte kvalificerade sig fick istället utbildning till underofficer.18
I flygvapnet infördes genom 1925 års försvarsbeslut reservoffi cerare i flygförartjänst. De första påbörjade sin utbildning 1927 .19
Denna kategori kom därmed att utgöra flygvapnets första direkt rekryterade officerare. 20 Motiven var ekonomiska: organisationen behövde inte utökas och civilflyget kunde förses med kvalificerad personal. Man ville förhindra avgångar av värdefull stamper sonal. 21
Rekrytering av flyglärare
Det finaste en flygförare kunde bli på den tiden var flyglärare och därför var det inga problem med rekryteringen till denna katego ri. Vid flygskolan ansåg man, att flyglärarna var bästa flygförarna
eftersom de flög mest. Den flygtjänst som bedrevs vid övriga flygförband sågs mer eller mindre över axeln. Förutsättning för uttagning var dock genomförd jaktkurs till vilken endast de bästa kommenderades. Denna differentiering av flygförarna var ett arv från första världskriget, då flygaress som Richthofen m fl spred glans åt jaktflyget. 22
Sammanfattning
Den personella och materiella utvecklingen samt flygets organisa toriska expansion präglades av arvet från första världskriget, då de många olika personalkategorierna i flygförartjänst tillkom, samt av ekonomiska problem. Sammansättningen av flygvapnet med personal grundutbildad i olika försvarsgrenar skapade motsätt ningar vilket försvårade utvecklingen.
För att få tillgång till erforderligt antal flygförare utan att behöva utöka fredsorganisationen samt för att förse civilflyget med piloter och därmed minska avgångarna av stampersonal infördes genom 1925 års försvarsbeslut kategorin reservofficerare i flygförartjänst.
Kommendering till tjänst som flyglärare var attraktiv och förut satte genomförd jaktkurs. Endast de bästa uttogs för denna ut bildning.