5.1. Arvsrätt efter varandra och egendomens fördelning vid bodelning
Den huvudsakliga skillnaden mellan sambor och makar är att sambor inte har någon arvsrätt efter varandra medan makar som huvudregel ärver hela kvarlåtenskapen efter den andres död.Vid förekomsten av gemensamma barn har dessa rätt till sin laglott och har alltså företräde framför efterlevande sambo. För makar med gemensamma barn ärver dessa först när den efterlevande makan avlider varför denna skillnad är den mest framträdande. Den efterlevande makan har då fri förfoganderätt över kvarlåtenskapen till dess att denne dör. Gemensamma barn till makar respektive sambor framställs ha samma behov eller snarare icke behov av arv vid den ena förälderns död.117 Med andra ord är det en beaktansvärd skillnad eftersom makar och sambor i denna situation torde kunna likställas, d.v.s. att de eventuellt har större behov än barnen att ärva efter den avlidne. I förarbetena till ÄktB uttrycks även att det kan anses naturligt för gemensamma barn att erhålla arv först efter båda föräldrarnas död. Vidare anses bröstarvingar inte heller behöva samma ekonomiska skydd som tidigare motiverats.
Sammanfattningsvis borde därför en arvsrätt för sambor med gemensamma barn vara motiverad utifrån lagstiftarens uttalanden avseende barns minskade behov av arv efter en avliden förälder.
Den egendom som ska ingå i en bodelning är giftorättsgods för makar och samboegendom för sambor. Samboegendom är begränsad till att endast inkludera bostad och bohag medan giftorättsgods är all egendom som inte är enskild egendom. Det är av betydelse om egendomen var ägnad att vara sambornas gemensamma vilket återigen visar på en skillnad mellan makars och sambors rätt till viss egendom efter den andres död. Egendomen ska vara ämnad att vara sambornas gemensamma för att den ska ingå i en bodelning medan egendom för makar endast undantas om den är enskild. Sambor kan också ha enskild egendom som ska undantas från bodelningen men för makar kan exempelvis fritidsfastigheter, bilar och andra fordon ingå. Även om hälftendelningen av samboegendom och giftorättsgods vid bodelning ser likadan ut kan värdet av egendomen med anledning av det ovan framförda skilja sig åt väsentligt. Egendomens värde är oftast högre vid äktenskap än vid samboförhållanden och därför får generellt sett en ekonomiskt svag maka mer än en ekonomiskt svag sambo.118 Efterlevnadsskyddet i form av värdet på den egendom som efterlevande maka eller sambo erhåller kan följaktligen anses vara olika starkt. Med anledning av att samboförhållandena ökar torde denna skillnad kunna anses förlegad eftersom följden innebär att en efterlevande sambo inte anses lika skyddsvärd.
Barn har, oavsett om deras föräldrar är sambor eller makar, rätt till sin laglott. Det betyder att även om sambor skulle ärva varandra har bröstarvingars rätt till arv inte gått förlorad. Som ovan nämnts anses barn inte heller ha ett behov av att ärva före sin förälder varför det egentligen inte finns något som motiverar att barn ska ärva framför efterlevande förälder utifrån ett barnperspektiv. Barn har alltid rätt till sin laglott och således en efterarvsrätt som inte skulle gå förlorad även om sambor hade en legal arvsrätt eller ett utökat efterlevnadsskydd.
117 Boström & Israelsson, Är arvsrätten föråldrad?, s. 644.
118 Walleng, Att leva som sambo, s. 206 f.
25
5.2. Basbeloppsreglerna och testamenten
En ytterligare skillnad som förekommer mellan sambor och makar i fråga om arv är den lilla basbeloppsregeln och basbeloppsregeln. Makar har rätt till egendom till ett värde som är tvåfaldigt det värde som gäller för sambor. För kortare samboförhållanden eller sådana samboförhållanden som uppstår senare i livet kan det framstå som en befogad skillnad eftersom det kan förefalla vara mer rimligt att deras egna arvingar ärver före den andra sambon.119 Sambor med gemensamma barn torde däremot befinna sig i en liknande samlevnadssituation som makar varför en basbeloppsregel till samma värde kan anses vara för handen.
Basbeloppsreglerna har för avsikt att skydda efterlevande maka och sambo. Utifrån de skyddsintressen som förarbetena framför har både efterlevande sambo och maka, där gemensamma barn finns, ett behov av ekonomiskt skydd. Vid förekomst av gemensamma barn torde skillnaden inte framställas som tillräckligt motiverad eftersom en efterlevande sambo eller maka kan anses lika skyddsvärda.
Vad avser testamenten är de av stor betydelse för sambor som vill ärva varandra eftersom det är sambors enda möjlighet till den avlidna sambons kvarlåtenskap. När det finns gemensamma barn har dessa alltid rätt till sin laglott men den övriga egendomen kan genom testamente erhållas av efterlevande sambo. För makar är ett testamente inte av samma betydelse eftersom de genom den rådande lagstiftningen ärver hela kvarlåtenskapen efter varandra. Barn har rätt till sin laglott men först efter att båda föräldrarna avlidit. Sambor med gemensamma barn riskerar bevisligen att i högre grad hamna i ekonomiskt trångmål efter den ena sambons död jämfört med makar. Det beror på att makar har ett fullt efterlevnadsskydd efter den avlidne med anledning av den betydligt mer omfattande arvsrättsliga reglering som blir tillämplig på makars egendomsförhållanden. Möjligheten till upprättande av testamente är för sambor därför av väldigt stor betydelse, även om de aldrig har rätt att fritt förfoga över gemensamma barns laglott. Regleringen om testamente är densamma för makar och sambor. Skillnaden som aktualiseras här är att testamenten är avgörande för sambor medan de för makar inte ”behövs”
om de vill ärva efter varandra.
5.3. Lagstiftarens motivering till skillnaderna
Som ovan konstaterats är ett av de argument som motiverar nämnda arvsrättsliga skillnader att sambor alltid kan ingå äktenskap.120 Lagstiftaren menar att det finns en risk med att rättsregler blir tillämpliga på samboförhållanden utan någon uttrycklig vilja från parterna, vilket kan resultera i att alltför omfattande regler är oönskade.121 Sambor som själva vill bestämma över de rättsverkningar som ska följa av deras samlevnad kan få en mer komplicerad situation eftersom de då till exempel måste avtala om att viss egendom ska vara enskild. Lagstiftaren vill inte skapa ett samlevnadsförhållande alltför likt äktenskapet på grund av risk för en samlevnadsrelation av lägre rang. Det framgår däremot inte helt tydligt för vem en mer
119 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 211.
120 Se ovan avsnitt
121 Prop. 2002/03:80, s. 25; SOU 1999:104, s. 174 f.
26 omfattande lagstiftning skulle uppfattas vara av lägre dignitet.122 Däremot kan resonemanget anses svagt eftersom det föreligger en social och ekonomisk gemenskap mellan sambor och det är just det arvsrätten huvudsakligen ska skydda.123 De skyddsintressen arvsrätten är baserad på eftersträvas således inte på samma sätt i den arvsrättsliga regleringen för sambor. För kortvariga samborelationer kan det anses motiverat men för sambor med gemensamma barn kan skyddsintresset anses vara detsamma som för makar.
Sambors rättsliga ställning påminner om den rättsliga ställning som makar hade före 1921 års giftermålsbalk.124 Däremot är en efterlevande sambos ställning sämre idag än den var för en efterlevande maka, med anledning av att det endast är samboegendom som ingår i en bodelning mellan sambor.125 Samboförhållanden kan variera i tid och ofta är äktenskap i regel längre varför det kan anses motiverat att ha en mer omfattande reglering för makar i fråga om arvsrätt.126 Även med tanke på att äktenskap är en tydlig viljeförklaring från parterna om en gemensam ekonomi.127 Numera finns en tydlig vilja att sambor med gemensamma barn bör ha arvsrätt efter varandra eftersom det idag är en accepterad samlevnadsform.128 Även om skillnaderna enligt lagstiftaren tidigare varit motiverad torde ökningen av samboförhållanden där det finns gemensamma barn medföra en annan uppfattning.
Förutom arvsrätt innehåller den svenska rättsordningen omfattande lagstiftning för samboförhållanden varför människor uppställer förväntningar i form av tillhandahållande av regler som skyddar efterlevande sambo ekonomiskt.129 Samboförhållanden kan konstateras ha fått en starkare ställning som institut i samhället varför en mer omfattande arvsrättslig lagstiftningen kan motiveras, framför allt när sambor har gemensamma barn. Gemensamma barn ger en indikation på en livsgemenskap som försvarar att jämställa sambor med makar i den arvsrättsliga kontexten.
122 Se ovan avsnitt 2.2.
123 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 211.
124 SOU 1925:43, s. 130 ff.
125 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 211.
126 Walleng, Att leva som sambo, s. 410.
127 Agell & Brattström, Äktenskap Samboskap Partnerskap, s. 281 f.
128 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 211.
129 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 211.
27