Ett förstärkt efterlevnadsskydd för sambor?

6.1.

Kort om sambors efterlevnadsskydd i Danmark, Norge och Finland I flera andra rättsordningar är efterlevnadsskyddet för sambor starkare än i Sverige.¹³⁰ Sambor i Sverige erhåller till viss grad ett efterlevnadsskydd genom SamboL och kan därmed inte direkt jämföras med Norges och Danmarks rättsordningar eftersom det där saknas en specifik sambolag. Finlands sambolag skiljer sig från den svenska SamboL varför inte heller sambor i Sverige och Finland direkt kan jämföras med varandra.¹³¹ Danmark, Norge och Finlands lösningar kan dock fungera som inspiration för hur den svenska arvsrättsliga samboregleringen skulle kunna förändras och därmed förstärka sambors efterlevnadsskydd. Härnäst kommer därför de nordiska ländernas lösningar att kort behandlas.

I Danmark kan sambor upprätta samlevnadstestamente om de tillsammans har, har haft eller väntar barn, alternativt om de levt ihop i minst två år då ena sambon avlider, enligt 88 § andra stycket arveloven (AL). Ett samlevnadstestamente innebär enligt 87 § AL att sambor kan komma överens om att de helt eller delvis ska ärva varandra och därmed åstadkomma samma skydd som gäller för makar.

I Norge har sambor en begränsad arvsrätt införts under vissa förutsättningar. Enligt 28 b § arveloven (Al) har sambor som tillsammans har, har haft alternativt väntar barn rätt till kvarlåtenskap motsvarande fyra gånger ”folketrygdens grunnbelopp”.¹³² Norge är ensamma med att ha infört en legal arvsrätt för sambor med gemensamma barn. Sambors efterlevnadsskydd har även förstärkts genom en möjlighet för efterlevande sambo att sitta kvar i oskiftat bo, vilket kan jämföras med lottläggnings- och övertagandereglerna i SamboL som gäller för efterlevande sambo men inte den avlidna sambons arvingar.¹³³

I Finland kan efterlevande sambo erhålla underhåll ur kvarlåtenskapen. Bidrag från dödsboet förutsätter dock att sambons försörjning försämrats efter den andra sambons död. Bidraget ska således syfta till att trygga efterlevande sambos försörjning.¹³⁴ Bestämmelsen återfinns i 8 kap.

2 § FÄB och blir tillämplig på samboförhållanden som uppfyller förutsättningarna enligt den finska sambolagen, d.v.s. sambor som har eller har haft barn tillsammans, alternativt väntar barn. Även de som levt ihop i minst 5 år omfattas av den finska sambolagen.¹³⁵

130 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 209.

131 Walleng, Att leva som sambo, s. 336.

132 Motsvarar Sveriges basbelopp.

133 Walleng, Att leva som sambo, s. 359 f.

134 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 175.

135 Walleng, Att leva som sambo, s. 367.

28

6.2.

Lagstiftarens kritik och doktrinens föreslag på lösningar

Det har i framställningen redogjorts för kritik både för och emot ett förstärkt efterlevandeskydd för sambor. Lagstiftaren har uttalat att äktenskapet bör utgöra den centrala samlevnadsformen inom familjerätten och vill inte genom lagstiftning skapa en samlevnadsform som rankas lägre.

Walleng menar dock att det inte är helt klart för vem samboförhållandet skulle rankas lägre om lagstiftningen blev mer omfattande. Den samlevnadsform som förekommer mellan sambor med gemensamma barn kan arvsrättsligt jämföras med makars eftersom de i många avseenden liknar varandra. En indikation på att sambor och makar likställs är att de i en mängd blanketter hos olika myndigheter kryssar i samma ruta för att definiera sin relation.¹³⁶ Det torde därmed kunna anses vara tidsenligt att införa en arvsrättslig lagstiftning för sambor med gemensamma barn eftersom makar i samma levnadssituation har det.

I doktrinen diskuteras flera olika förslag på lösningar för ett förstärkt efterlevnadsskydd för sambor. Brattström och Singer har i ett samarbete med nordiska familjerättsforskare lagt fram förslag rörande sambors förstärkta efterlevnadsskydd i form av principer för en arvsrättslig reglering.¹³⁷ I sin studie framför även Walleng sin åsikt rörande vissa lösningar som föreslagits.

Brattström och Singer föreslår en lösning där ytterligare egendom bör inkluderas i bodelningen utöver bohag och bostad. Till exempel skulle all egendom som införskaffats för sambornas gemensamma bruk kunna ingå.¹³⁸ Huruvida det föreligger samäganderätt till viss egendom är emellertid inte alltid helt klart med anledning av den dolda samäganderätt som kan föreligga.

Om egendom införskaffats för gemensamt bruk framstår således inte alltid som tydligt och praxis åskådliggör den tvistighet som kan förekomma huruvida egendom ägs av samborna gemensamt eller inte. Däremot kan den föreslagna lösningen bidra till att mer egendom inkluderas i en eventuell bodelning och av lösningen torde följa att det ekonomiska skyddet för efterlevande sambo stärks.

Walleng instämmer att lösningen skulle kunna utöka delningsreglerna genom att all egendom som förvärvats och införskaffats under samboförhållandet ska ingå. Då skulle egendomen avse fast egendom, lösöre och även annan typ av egendom så som bankmedel eller aktier. Walleng problematiserar emellertid lösningen eftersom det inte alltid framstår som helt klart när ett samboförhållande uppstår och upphör.¹³⁹ Lagstiftaren har uppställt vissa förutsättningar för att ett samboförhållande ska anses föreligga vilket tydliggör problematiken kring bedömningen om ett samboförhållande föreligger eller inte. Eftersom det för makar genom giftermålet finns en viljeförklaring är det betydligt lättare att fastställa samlevnadens existens. Huruvida ett samboförhållande föreligger beror således på omständigheterna i varje enskilt fall och tenderar därmed att emellanåt bli svårbedömt. Dock kan två personer som bor ihop och har gemensamma barn presumeras vara sambor. Lösning skulle innebära ett utökat efterlevnadsskydd men gemensamma bröstarvingar skulle fortfarande ha rätt att få ut sin laglott före efterlevande sambo.

136 Gabrielsson & Sydow, Sambo: ensammare än du tror, s. 96 ff.

137 Asland, John m.fl, Nordisk Samboerrett, Gyldendal Juridisk, 2014.

138 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 211.

139 Walleng, Att leva som sambo, s. 394.

29 Det bör framhållas att sambor i en sådan situation bör kunna undanta egendom som kan anses vara sambons enskilda på samma sätt som makar kan enligt 10 kap. 2–3 §§ ÄktB. Walleng framför att nya delningsregler skulle få betydelse även vid förekomst av en legal arvsrätt för sambor eftersom det kan ha upprättats testamenten eller finnas särkullbarn.¹⁴⁰ En sådan lösning torde därför medföra ett förstärkt efterlevnadsskydd men som ensam lösning skulle den möjligen inte innebära en tillräcklig skillnad från vad som nu gäller. Ett argument som kan anföras som skäl mot utökade rättsverkningar är att samboförhållanden inte har samma stabilitet som äktenskap. Walleng understryker emellertid att förekomsten av instabila samboförhållanden inte är tillräckligt bärande skäl mot en eventuell utökning av delningsreglerna i SamboL.¹⁴¹

Kritiken mot ett förstärkt efterlevnadsskydd som grundar sig i att samboförhållanden kan anses instabila får viss tyngd i Wallengs studie. I studien framkommer att många samborelationer upphör efter tre år. Däremot visar samma studie att samboförhållanden i större utsträckning kan antas vara mer stabila med anledning av att fler bor ihop utan att ingå äktenskap. Andelen barn födda till föräldrar som är sambor är även mycket vanligare nu än för ett decennium sedan.¹⁴² Med anledning av att sambor numera har gemensamma barn skulle en lösning enligt Brattström och Singer vara att dessa ges en möjlighet att avstå sitt arv efter sin avlidna förälder till förmån för den andra. Bröstarvingar till sambor skulle därmed hamna i samma rättsliga situation som gemensamma bröstarvingar till makar.¹⁴³ Boström och Israelsson föreslår också lösningen att gemensamma barn ska kunna avstå från sitt arv till förmån för efterlevande förälder likt 3 kap.

9 § ÄB. Däremot förespråkar de att gemensamma barns rätt till laglott bör slopas redan nu för att det torde vara i linje med den allmänna rättsuppfattningen eftersom samboförhållandena ökar och inte minst där det finns gemensamma barn.¹⁴⁴ För det fall en bröstarvinge är underårigt skulle ett samtycke från överförmyndare eller överförmyndarnämnd krävas enligt 3 kap. 9 § ÄB för avstående av arv.

Brattström och Singer diskuterar även en ytterligare lösning vilken skulle innebära en liknande arvsrätt för sambor som för makar. Den innebär att sambor ges möjlighet att i testamente förordna om att den avlidnes kvarlåtenskap ska fördelas på sådant sätt som om samborna varit gifta.¹⁴⁵ Det kan jämföras med det i Danmark så kallade samlevnadstestamente som sambor kan upprätta enligt lag. Återigen skulle sambors bröstarvingar då likställas med makars eftersom deras rätt till arv skulle ta form likt den efterarvsrätt som regleras i 3 kap. 2 § ÄB. Walleng framhåller däremot att det i praktiken kan vara svårt att få till stånd ett sådant skydd. Det kräver att det finns kännedom om de rättsverkningarna som följer av samboförhållanden samt om de valmöjligheter som finns att utöka det rättsliga skyddet. Enligt Wallengs studie torde den kunskapen hos sambor vara bristfällig då alla inte nås av informationen.¹⁴⁶ I Danmark saknas statistik på andelen sambor som upprättat ett samlevnadstestamente och om ett liknande

140 Walleng, Att leva som sambo, s. 398.

141 Walleng, Att leva som sambo, s. 411.

142 Walleng, Att leva som sambo, s. 410.

143 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 212.

144 Boström & Israelsson, Är arvsrätten föråldrad?, s. 647.

145 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 212.

146 Walleng, Att leva som sambo, s. 404 f.

30 testamente skulle få genomslag i Sverige torde vara tvivelaktigt eftersom sambor i Sverige generellt sett sällan upprättar testamenten.¹⁴⁷

Boström och Israelsson menar också att en lösning skulle kunna vara att sambor genom testamente kan avtala om att gemensamma barn ska ärva efter att båda föräldrarna avlidit och därmed erhålla den efterarvsrätt som föreligger för makars gemensamma barn.¹⁴⁸ Walleng anser emellertid att för att ett sådan avtal ska komma till stånd behöver sambor rättshandla vilket kan vara svåråtkomligt när sambor inte nåtts av information rörande samboförhållandets rättsverkningar. Sambor förutsätts även diskutera och följaktligen komma överens om vilka rättsverkningar som ska följa vid ett eventuellt dödsfall vilket inte torde framstå som självklart.¹⁴⁹ Det kan således finnas flertalet utmaningar för att sambor ska avtala om deras rättsliga skydd och på så sätt stärka efterlevnadsskyddet vid dödsfall. Vidare kan bröstarvingars val att avstå sitt arv te sig olika beroende på omständigheterna i övrigt, exempelvis barnets ålder eller egna vilja.

Lagstiftarens argument om att sambor möjligtvis valt bort äktenskap och de rättsverkningar som följer av samlevnadsformen är återkommande i debatten om sambors efterlevnadsskydd. I Wallengs studie framkommer emellertid att det finns andra anledningar än just rättsverkningar som gör att sambor inte ingår äktenskap. Ofta är det den ekonomiska frågan som skjuter upp ett giftermål eller så kan det vara resultatet av att sambor är unga alternativt inte har tid.¹⁵⁰ Att sambor alltid kan gifta sig är således inte ett tillräckligt bärande argument. Det finns inte heller några indikationer på att samboförhållanden kommer minska. Att åstadkomma ett bra efterlevnadsskydd är således inte ett marginellt problem enligt Boström och Israelsson.¹⁵¹ Efterlevande sambo riskerar närmare bestämt hamna i ekonomiskt trångmål vid förekomst av gemensamma barn. I Finland har efterlevande sambo i en sådan situation möjlighet att erhålla underhåll ur den avlidna sambons kvarlåtenskap. På så sätt tryggas efterlevande sambos försörjning. En sådan lösning skulle förhindra att sambor i Sverige hamnar i en ekonomiskt svår situation eftersom försörjningen tryggas i större utsträckning.

En självständig arvsrätt för sambor skulle innebära ett fullt arvsrättsligt skydd för en efterlevande sambo men med anledning av samboförhållandens olikheter skulle en sådan reglering medföra vissa problem. Bland annat vid vilken tidpunkt sådan arvsrätt ska inträda samt hur omfattande den ska vara. Boström och Israelsson diskuterar behovet av ett förstärkt efterlevnadsskydd och enligt deras mening kan det återkommande problemet kring sambors bristfälliga arvsrättsliga skydd lösas med en arvsrätt likt den som finns för makar. De vidhåller även att en sådan lagstiftning mest troligt kommer ske på sikt.¹⁵² Brattström och Singer föreslår att arvet skulle kunna bestå av samboegendom vilket skulle innebära en ökning av egendomens värde ju längre samboförhållandet fortgår.¹⁵³ En självständig arvsrätt avseende en del av den

147 Walleng, Att leva som sambo, s. 350.

148 Boström & Israelsson, Är arvsrätten föråldrad?, s. 646.

149 Walleng, Att leva som sambo, s. 405 f.

150 Walleng, Att leva som sambo, s. 412 f.

151 Boström & Israelsson, Är arvsrätten föråldrad?, s. 646.

152 Boström & Israelsson, Är arvsrätten föråldrad?, s. 646.

153 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 212.

31 avlidna sambons kvarlåtenskap skulle också kunna vara en potentiell lösning för att stärka efterlevnadsskyddet.¹⁵⁴

Likt Boström och Israelsson diskuterar Walleng kring en legal arvsrätt för sambor och menar att många sambor har en livsgemenskap som kan likställas med den som finns hos makar. När sambor har gemensamma barn torde den efterlevande också anses särskilt skyddsvärd eftersom gemensamma barn indikerar att sambor uppnått en livsgemenskap som i arvsrättsligt hänseende kan jämställas med makar. Walleng anser att det inte finns tillräckliga skäl som talar emot en legal arvsrätt vid förekomst av gemensamma barn varför efterlevande sambo då bör tillerkännas en legal arvsrätt, både för barnets och förälderns bästa.¹⁵⁵ I Brattströms och Singers samarbete med nordiska familjerättsforskare har de lagt fram förslag som innebär att sambor med gemensamma barn ska likställas med makar med gemensamma barn förutsatt att den arvsordningen inte sätts ur spel med anledning av testamenten.¹⁵⁶ Norge har infört en begränsad arvsrätt för bland annat sambor med gemensamma barn. Den begränsade arvsrätten innebär att efterlevande sambo har rätt till kvarlåtenskap motsvarande ett värde på fyra basbelopp. En sådan lösning i Sverige skulle medföra en legal arvsrätt för sambor som liknar makars även om den inte skulle vara riktigt lika omfattande. Äktenskapet skulle fortsatt då ha ett mer omfattande skydd, vilket sammanfaller med lagstiftarens syn på äktenskapet som den främsta samlevnadsformen, samtidigt som sambors efterlevnadsskydd skulle stärkas.

Walleng kritiserar en legal arvsrätt som baseras på en tidsgräns för samboförhållandets varaktighet med anledning av att det kan vara svårt att då nå en skälig lösning i varje enskilt fall. Det vore med andra ord oskäligt att förekomst av arvsrätt avgörs baserat på dagar innanför eller utanför en uppställd tidsgräns. Med andra ord skulle det i sådana fall krävas en realistisk syn hos rättstillämparen när ett samboförhållande uppstått och avslutats.¹⁵⁷ En självständig arvsrätt för alla samboförhållanden kan inte alltid motiveras men däremot borde sambor, där det förekommer gemensamma barn, kunna erhålla den arvsrätten. En sådan arvsrätt skulle följaktligen innebära att efterlevande sambo i den situationen ska ha samma basbeloppsskydd som makar enligt 3 kap. 1 § andra stycket ÄB. En lösning där legal arvsrätt beror på en bestämd tidsgräns skulle däremot kunna anses vara det mest ändamålsenliga för sambor utan barn.¹⁵⁸

154 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 213.

155 Walleng, Att leva som sambo, s. 407.

156 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 213.

157 Walleng, Att leva som sambo, s. 408.

158 Walleng, Att leva som sambo, s. 409.

32

In document Vi vill inte gifta oss Bör sambolagen reglera arvsrätt vid förekomst av gemensamma barn? (Page 31-36)