2.1. En kort bakgrund
Under 1960-talet blev samboförhållanden vanligare och allt fler barn föddes utanför äktenskap.
Med denna utveckling följde komplicerade utmaningar där domstolar och lagstiftare hade att ta ställning till huruvida ny lagstiftning för samboförhållanden behövdes samt hur en sådan lagstiftning skulle utformas.30 De förändrade familjebildningsvanorna innebar således en tydlig ökning av antalet barn som föddes med ogifta föräldrar.31 Trots skillnaderna mellan äktenskap och samboförhållanden har instituten sociologiskt betraktats som likvärdiga sedan 1970-talet.32 Som en följd av den allt vanligare sambokonstruktionen, och det ökade antalet utomäktenskapliga barn, kom direktiv där det diskuterades hur de nyuppkomna familjerättsliga frågorna skulle hanteras. Direktiven riktades till en kommitté av familjesakkunniga vilka kom att utreda familjerättsliga frågor under lång tid.33 Av direktiven framgick att en ny reglering borde vara neutral till olika typer av samlevnadsnormer och moraluppfattningar samtidigt som äktenskapet fortsatt skulle ha en central roll inom familjerätten.34 En neutralitetsideologi för äktenskap och samboende växte således fram.35 Kommittén av familjesakkunniga menade att två tolkningar var möjliga för den framväxande neutralitetsideologin: att samboende väljer vilka normer som gäller för deras samboende och motsatsvis att samma regler gäller för både sambor och gifta.36 Hur neutralitetsideologin skulle tolkas var således inte tydligt. Enligt Lind har de två värderingar som huvudsakligen kommit att prägla rättsutvecklingen varit skyddet för den svagare parten och friheten att välja tillämpliga regler på samboförhållanden.37
Dagens sambolag föregicks av tre lagar vilka reglerade sambors rättigheter gentemot varandra.
Det lades stor vikt vid att barn inte skulle påverkas av föräldrarnas val att endast vara samboende. Föräldrarnas samlevnadsform skulle således inte påverka barnet vare sig direkt eller indirekt. Barnets intresse skulle fortsatt tillgodoses på bästa sätt i den fortsatta reformutvecklingen.38 Nämnas bör att barns behov av försörjning vid föräldrarnas död inte är lika omfattande i modern tid eftersom det i första hand är samhällets ansvar att ombesörja dem som inte kan försörja sig. En anledning är också att barnen ofta är vuxna när föräldrarna avlider.39 Gemensamma barn till makar ärver först efter den andra förälderns död genom den
30 Lind, Göran, Sambolagen m.m. – En kommentar, Norstedts Juridik, Stockholm, 2013, s. 16 f. [cit. Lind, Sambolagen m.m. – En kommentar].
31 Lind, Sambolagen m.m. – En kommentar, s. 19.
32 Lind, Sambolagen m.m. – En kommentar, s. 22.
33 Agell & Brattström, Äktenskap Samboskap Partnerskap, s. 263; Lind, Sambolagen m.m. – En kommentar, s.
31 f.
34 Dir. 1970 Ju:52 - Utredning angående den familjerättsliga lagstiftningen.
35 Agell & Brattström, Äktenskap Samboskap Partnerskap, s. 263.
36 SOU 1972:41 Familj och äktenskap, s. 91 [cit. SOU 1972:41].
37 Lind, Sambolagen m.m. – En kommentar, s. 32.
38 Prop. 1973:32 Ändringar i giftermålsbalken m.m., s. 84 f.
39 Lind, Göran, Utmaningar inom familjerätten, SvJT 100 år (festskrift), s. 67–86, på s. 83.
9 så kallade efterarvsrätten varför det torde kunna konstateras att barns intresse idag tillgodoses även om de inte ärver efter den först avlidna föräldern.40
Den numera upphävda lagen (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad (1973 års sambolag) medförde sambors rätt att vid samboförhållandets upphörande överta den gemensamma bostaden, efter en behovsprövning, under förutsättning att bostaden huvudsakligen använts som gemensam.41 Rätten till övertagande av bostad gällde särskilt med hänsyn till förekomsten av gemensamma barn. I den tidigare gällande 1987 års sambolag infördes en ny reglering vilken innebar att sambor fick rätt till hälften av bostadens och bohagets värde för det fall det förvärvats för gemensam användning. De gamla reglerna överfördes till den nya lagen och regleringen för samkönade samboförhållanden återfanns i den numera upphävda lagen (1987:813) om homosexuella sambor. Den sistnämnda lagen upphörde i samband med införandet av SamboL med anledning av att lagen idag är könsneutral.42 Den tidigare gällande 1987 års sambolag innefattade även en rätt för sambor att erhålla egendom motsvarande ett värde på två prisbasbelopp vid den andra sambons död.43
Regeringen tillkallade en samboendekommitté som hade till uppgift att utvärdera 1987 års sambolag. I sitt efterkommande betänkande Nya Samboregler år 1999 konstaterades att det fortfarande skedde en ökning av antalet samboförhållanden vilket gav upphov till frågan om sambolagstiftningen borde vara mer heltäckande än vad som erhölls genom den tidigare gällande 1987 års sambolag. Det hänvisades då till att sambor, för individuell trygghet och juridisk stabilitet, kunde gifta sig alternativt ingå partnerskap. Frågan avslogs därav med nämnda motivering.44 Enligt förarbetena till den nuvarande SamboL skulle lagens huvudsyfte fortfarande vara att skydda den svagare parten vid samboförhållandets upphörande. I förarbetena uttrycktes även att regler för sambor så långt som möjligt bör likna reglerna som gäller för makar och registrerade partners.45
År 2003 trädde dagens SamboL i kraft och ersatte den tidigare 1987 års sambolag. Det innebar främst en överföring av bestämmelserna i den tidigare lagen men SamboL blev som ovan nämnt könsneutral. Det skedde endast vissa förtydliganden och således bestod sambolagstiftningens huvudsyfte: att ge den svagare parten ett minimiskydd. SamboL kan beskrivas som en social och ekonomisk skyddslag. Dels med anledning av att sambor genom indispositiva regler erhåller en övertaganderätt vid förekomst av gemensam bostad, dels genom dispositiva regler om bodelning avseende gemensam bostad och gemensamt bohag.46
40 Se vidare nedan avsnitt 4.5. om efterarvsrätt.
41 1 § lag (1973:651) om ogifta samboendes gemensamma bostad.
42 Agell & Brattström, Äktenskap Samboskap Partnerskap, s. 260 ff.; Lind, Sambolagen m.m. – En kommentar, s. 31 ff.
43 Prop. 1986/87:1 Om äktenskapsbalk m.m., s. 2 f. [cit. Prop. 1986/87:1]. Se vidare nedan avsnitt 3.2.1. om lilla basbeloppsregeln.
44 SOU 1999:104, s. 175; Prop. 2002/03:80 s. 25.
45 Prop. 2002/03:80, s. 25.
46 Walleng, Att leva som sambo, s. 61.
10
2.2. Sambolagens syfte och minimiskydd
Sambolagstiftningens huvudsakliga syfte är att ge den svagare parten ett minimiskydd då ett samboförhållande upphör.47 Med den svagare parten avses den som är ekonomiskt svagare.
Historiskt är det kvinnan som har betraktats som den svagare parten då mannen ofta varit skriven på bostaden samtidigt som det oftast varit kvinnan som fått vårdnaden om de gemensamma barnen vid samboförhållandets upplösning.48 Med andra ord har sambolagstiftningen till en början varit en skyddslag för kvinnan. I takt med samhällsutvecklingen har dock kvinnans roll på olika sätt förändrats vilket har bidragit till att lagstiftningen idag är könsneutral.
Av vad som framgår av förarbeten har sambolagstiftningen uppfyllt sitt syfte på ett tillfredställande sätt och det finns ett brett stöd för lagen även om lagstiftningen till en början uppfattades som kontroversiell. Tanken med SamboL är att den inte ska likna äktenskapregleringen i allt för stor utsträckning. SamboL har således inte för avsikt att vara lika heltäckande och det saknas bland annat bestämmelser om arvsrätt. Grundtanken är således att sambor ska omfattas av rättsregler som inte är allt för utförliga med anledning av att lagstiftaren vill undvika att framkalla ett äktenskapsliknande förhållande av lägre dignitet.49 Det är dock oklart för vem en mer utförlig lagstiftning skulle vara av lägre rang.50 Arvsrätten ska fungera som ett ekonomiskt skydd för den ekonomiska och sociala gemenskap som ofta förekommer mellan sambor varför ett sådant argument torde vara svagt.51
Den tidigare gällande 1973 års lag fokuserade på det praktiska problemet att ge den behövande sambon rätt att överta den gemensamma bostaden vid ett samboförhållandes upphörande, vilket kan benämnas som ett socialt behov. Skyddet utökades därefter genom den numera upphävda 1987 års lag till att även vara av ekonomiskt slag. Utöver det sociala skyddet gav dispositiva bestämmelser om likadelning av samboegendom ytterligare skydd för den svagare parten samtidigt som de indispositiva reglerna om övertaganderätt kvarstod. Lagstiftaren har haft för avsikt att utjämna den ekonomiska obalans som kan uppstå vid ett samboförhållandes upphörande med anledning av att ekonomin under ett samboförhållande ofta blivit gemensam eller åtminstone sammanlänkats.52
Lagstiftarens ändamål har varit att förtydliga lagstiftningens rättsverkningar samt de skillnader som finns mellan samboförhållanden och äktenskap. Enligt förarbetena till den tidigare gällande 1987 års sambolag uttalade lagstiftaren att sambor eventuellt valt samboskap i stället för äktenskap med anledning av att den omfattande äktenskapslagstiftningen inte skulle vara tillämplig på deras samlevnadsförhållande.53 Det framgår tydligt att SamboL utformats med
47 SOU 1999:104, s. 174; Prop. 2002/03:80, s. 25.
48 SOU 1972:41, s. 214 f.
49 Prop. 2002/03:80, s. 25.
50 Walleng, Att leva som sambo, s. 63.
51 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 211.
52 Walleng, Att leva som sambo, s. 61.
53 Prop. 1986/87:1, s. 99.
11 utgångspunkt i separation som upphörandefaktor snarare än dödsfall.54 Utöver minimiskyddet som bodelningsreglerna ger har lagstiftarens inte funnit skäl att förstärka efterlevande sambos skydd. Därmed torde lagstiftaren inte bedömt att praktiska skäl för utökat efterlevnadsskydd varit för handen eller att en efterlevande sambo behöver starkare skydd än den avlidna sambons arvingar.55 Det kan idag diskuteras huruvida resonemangen håller eftersom många väljer att leva som sambor vilket föranleder att samboförhållanden inte bara upplöses på grund av separation utan även med anledning av den ena sambons död.
Lagstiftningen har avsett att skydda den svagare partens ekonomiska behov men också det sociala. Även om det är bohag och bostad som utgör den gemensamma egendomen i ett samboförhållande, för såväl kortvariga som långvariga förhållanden, var lagstiftaren medveten om att minimiskyddet inte var tillräckligt för alla samboförhållanden.56 Det är därmed av vikt att känna till att det i SamboL reglerade efterlevnadsskyddet för sambor är begränsat i jämförelse med personer som ingått äktenskap eller är registrerade partners.
Sammanfattningsvis erbjuder SamboL endast ett minimiskydd för efterlevande sambo. För att förstärka det begränsade skydd som lagen uppställer måste ett testamente upprättas eller lagen förändras.
54 Prop. 1986/87:1, s. 40
55 Walleng, Att leva som sambo, s. 63.
56 Prop. 1986/87:1, s. 99.
12