1.1. Bakgrund
Med anledning av det samboförhållande som under 30 år varade mellan den numera avlidna författaren Stieg Larsson och Eva Gabrielsson uppmärksammades frågan om efterlevande sambos rätt till arv och utökat efterlevnadsskydd. Skälet till att frågan uppmärksammades var att Eva blev arvlös och därmed inte fick ta del av den miljardindustri som Stieg lämnade efter sig. Stieg dog plötsligt och inget testamente hade upprättats. Händelsen uppmärksammades även i utländsk media och situationen beskrevs som obegriplig.1 De arvsrättsliga konsekvenserna som följde av Stiegs död är ett tydligt exempel på den problematiska situation som kan uppstå för en efterlevande sambo, som ett resultat av den i Sverige icke existerande arvsrättsliga regleringen för sambor.
En tredjedel av alla parförhållanden förmodas vara samboförhållanden.2 I en studie av Walleng anser 62 % av de deltagande att efterlevande sambo bör ärva hela kvarlåtenskapen eller åtminstone delar av den, inte minst vid förekomst av gemensamma barn.3 Enligt sambolagen (2003:376) (SamboL) ärver sambor inte varandra och på grund av bröstarvingars rätt till laglott har efterlevande sambo en begränsad arvsrätt trots upprättande av testamente.4 I förarbetena till SamboL konstateras att allt fler lever i samboförhållanden. Frågan om en mer heltäckande reglering har även varit uppe för diskussion i förarbetena.5 Efter utvärdering av den numera upphävda lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (1987 års sambolag) konstaterade även kommittén av familjesakkunniga att antalet samboförhållanden ökar.6 Samboförhållanden är idag en accepterad samlevnadsform, vilket också ökar efterfrågan på en reglering som så långt det är möjligt skyddar efterlevande sambo ekonomiskt.7 Avsaknaden av arvsrättslig sambolagstiftning tydliggör skillnaderna mellan makar och sambor med gemensamma barn, vilka kan anses befinna sig i en snarlik samlevnadssituation.8
Samboendekommittén konstaterade i sitt betänkande Nya samboregler att äktenskap är sambors främsta valmöjligheter om de vill åstadkomma ett mer omfattande rättsligt skydd för efterlevande.9 Makar hade i början av 1900-talet inte arvsrätt före gemensamma bröstarvingar
1 Gabrielsson, Eva & Sydow, Gunnar von, Sambo: ensammare än du tror, Blue Publishing, Stockholm, 2010, s.
19 ff. [cit. Gabrielsson & Sydow, Sambo: ensammare än du tror].
2 Brattström, Margareta & Singer, Anna, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, uppl. 5, Iustus Förlag, Uppsala, 2020, s. 208 [cit. Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap]; Agell, Anders & Brattström, Margareta, Äktenskap Samboskap Partnerskap, 6 uppl., Iustus förlag, Uppsala, 2018, s. 260 [cit. Agell &
Brattström, Äktenskap Samboskap Partnerskap]. Jfr Walleng, Kajsa, Att leva som sambo – En civilrättslig studie av det rättsliga skyddet för sambor och om det är i takt med sin tid, Iustus Förlag, Uppsala, 2015, s. 88 f. [cit.
Walleng, Att leva som sambo] där studien visar att andelen sambor idag utgör 40 % av alla samlevande par.
3 Walleng, Att leva som sambo, s. 102 f.
4 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 209 f.
5 Prop. 2002/03:80 Ny sambolag, s. 25 [cit. Prop. 2002/03:80].
6 SOU 1999:104 Nya samboregler, s. 174 [cit. SOU 1999:104].
7 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 211.
8 Walleng, Att leva som sambo, s. 406 f.
9 SOU 1999:104, s. 175.
3 utan den arvsrättsliga reglering som idag gäller mellan makar antogs genom den tidigare gällande giftermålsbalken (1920:405).10 Den arvssituation som makar tidigare befann sig i liknar således den som sambor idag befinner sig i. Äktenskapets centrala roll framhålls återkommande inom familjerätten. Samtidigt anses att lagstiftningen inte bör medföra svårigheter för personer med gemensamma barn som väljer att vara sambor.11 En legal arvsrätt för sambor med gemensamma barn liktden arvsrätt som gäller för makar är således inte helt otänkbar eftersom dessa samlevnadsformer liknar varandra.12 I Wallengs studie fastställs att en arvsrättslig reglering, likt den som gäller för makar, efterfrågas. Sambor efterfrågar således en arvsrättslig reglering där efterlevande sambo ärver hela kvarlåtenskapen före gemensamma barn.13 Bevisligen har makar och sambor jämförts med varandra, både gällande arv och samlevnad, varför det ter sig naturligt att fortsatt jämföra dessa med varandra.
Att lagstiftaren gör skillnad på äktenskap och samboförhållanden sker förvisso inte omotiverat.
Äktenskap har kommit till stånd genom viljeförklaring och således ett avtal, medan samboförhållanden ger utrymme för ändamålsresonemang där parternas vilja får betydelse tillsammans med de förutsättningar som utformats i lagen.14 Den stora skillnaden är därmed att fastställande av att ett samboförhållande föreligger inte alltid ter sig lika självklart som vid äktenskap. Däremot torde samboförhållanden där det finns gemensamma barn kunna likställas med äktenskap i högre grad. Mot bakgrund av likheterna kan en arvsrättslig sambolagstiftning uppfattas som betydelsefull både för efterlevande sambo och för sambornas gemensamma barn.15 Det är således för sambor med gemensamma barn som avsaknaden av arvsrättslig reglering torde vara störst eftersom efterlevande sambo då ofta är i behov av ekonomiskt skydd.16
En legal arvsrätt för sambor diskuteras flitigt i doktrinen17 och flertalet motioner har lagts fram i riksdagen rörande frågan.18 Men trots flertalet förslag och diskussioner har dessa inte medfört några lagändringar. Lagstiftaren torde därmed förmedlat att sambor inte ska ärva varandra, med undantag om de upprättar testamente. Den legala arvsrätten ska därmed enligt lagstiftaren endast tillfalla äkta makar. Samboförhållanden där det finns gemensamma barn fortsätter emellertid att öka vilket följaktligen torde resultera i en efterfrågan av arvsrättslig reglering för sambor. Med anledningen av det framförda samt avsaknaden av arvsrättslig sambolagstiftning är det av intresse att utreda och belysa sambors behov av förstärkt efterlevnadsskydd vid förekomst av gemensamma barn.
10 SOU 1925:43 Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken, s. 130 ff. [cit. SOU 1925:43].
11 Agell & Brattström, Äktenskap Samboskap Partnerskap, s. 263.
12 Walleng, Att leva som sambo, s. 406 f.
13 Walleng, att leva som sambo, s. 385.
14 Agell & Brattström, Äktenskap Samboskap Partnerskap, s. 281 f. Se vidare nedan avsnitt 3.1. för redogörelse av vilka förutsättningar som gäller för att ett samboförhållande ska anses föreligga.
15 Walleng, Att leva som sambo, s. 407.
16 Brattström & Singer, Rätt arv – fördelning av kvarlåtenskap, s. 210.
17 Se vidare nedan avsnitt 6.
18 Se bl.a. Mot. 2016/17:352 av Rickard Nordin (C), En modern arvsrätt för samboskap och Mot. 2011/12:C330 av Marianne Berg m.fl. (V), Sambors arvsrätt.
4
1.2. Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera den arvsrättsliga regleringen för sambor respektive makar. Syftet med uppsatsen är även att diskutera om en arvsrättslig reglering för sambor med gemensamma barn är motiverad och därmed om sambor bör jämställas med makar i arvsrättsligt hänseende. Syftet kommer att uppfyllas genom att följande frågeställningar besvaras:
• Vilka är de främsta arvsrättsliga skillnaderna mellan sambor och makar?
• Vilka alternativa arvsrättsliga lösningar kan förstärka efterlevnadsskyddet för sambor?
• Kan en förändrad arvsrätt för sambor kritiseras ur lagstiftningshänseende?
1.3. Avgränsningar
Samboregleringen innefattar många lagregler rörande sambors mellanhavanden. Sambors rättsliga förhållande behandlas endast i det avseende det har betydelse för parternas ifrågakommande ekonomiska ställning vid samboförhållandets upphörande med anledning av dödsfall. Vad avser makars förmögenhetsrättsliga förhållanden kommer det endast behandlas i den utsträckningen det är av relevans för en jämförelse med och kritisk utvärdering av det rättsliga skydd som gäller för efterlevande sambo.
1.4. Metod och material
Den rättsdogmatiska metoden kommer att användas för att uppfylla uppsatsens syfte och besvara dess frågeställningar. En exakt definition av den rättsdogmatiska metoden saknas även om flertalet författare försökt att definiera den. Det råder dock en delvis gemensam uppfattning om vad metoden innebär, vilken kommer utgöra framställningens utgångspunkt. Metoden syftar till att beskriva gällande rätt med hjälp av rättskällorna. Det innebär att gällande rätt fastställs och systematiseras genom en analys av rättskällornas innehåll.19 Framställningen kommer således fastställa gällande rätt genom den rättsdogmatiska metoden och ett deskriptivt förhållningssätt. Det innebär att sambo- och äktenskapsregleringens grundläggande värderingar, ändamål, framväxt, karaktär, uppbyggnad och innehåll kommer att utredas i arvsrättsligt hänseende.20
Den rättsdogmatiska metoden är inom rättsvetenskapen den mest brukade metoden och innebär att författaren med hjälp av de rådande rättskällorna utreder potentiella lösningar på juridiska problem.21 Enligt Lehrberg ger metoden således utrymme för redogörelser i form av tänkbara
19 Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare – Ämne, material, metod och argumentation, 4 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2018, s. 49 ff. [cit. Sandgren]; Lehrberg, Bert, Praktisk juridisk metod, 13 uppl., Iusté, Uppsala, 2021, 203 ff. [cit. Lehrberg]; Jareborg, Nils, Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004, s. 1–10, på s. 4 f.
20 Lambertz, Göran, Nyttig och onyttig rättsvetenskap, SvJT 2002, s. 261–278, s. 265 f. [cit. Lambertz].
21 Kleineman, Jan, Rättsdogmatisk metod, Nääv, Maria, & Zamboni, Mauro, (red.), Juridisk metodlära, Studentlitteratur, Lund, 2013, s. 21 [cit. Kleineman].
5 lösningar för hur gällande rätt skulle kunna utformas, ett så kallat de lege ferenda-perspektiv.22 Även Sandgren menar att det finns utrymme för de lege ferenda-argument om det innebär en utveckling av uppsatsens analys vad avser gällande rätt.23 Framställningen har därmed ett konstruktivt förhållningsätt – de lege ferenda – där betänkta resonemang analyseras.24 Därmed kommer uppsatsen innehålla kritiska ställningstaganden och följaktligen redogöra för möjliga lösningar samt analysera dem.Av vikt är dock att läsaren upplever en tydlighet för när gällande rätt fastställs respektive när det görs kritiska ställningstaganden. Huruvida argumenten är av beskrivande eller lösningsorienterad karaktär måste således framstå som tydligt.25
Framställningen beskriver även hur det rättsliga skyddet för efterlevande sambo ser ut i angränsande länder och därmed förekommer även ett komparativt inslag. Genom att beskriva hur delar av den arvsrättsliga lagstiftningen för sambor ser ut i andra nordiska länder kan förslag på hur den svenska regleringen skulle kunna se ut analyseras djupare. Vissa föreslagna lösningar avseende den svenska arvsrätten för sambor ligger i nära anslutning till hur sambors arvsrätt är reglerad i våra grannländer. Den rättsdogmatiska metoden tillämpas även avseende de komparativa inslagen eftersom gällande rätt beskrivs utifrån de olika ländernas lagstiftning.
De rättskällor som ligger till grund för uppsatsens beskrivning av gällande rätt är lagstiftning, förarbeten, rättspraxis och doktrin, vilka enligt Sandgren är de rådande rättskällorna.26 Sandgren menar även att det finns en rättskällehierarki där vardera rättskälla har en formell auktoritet och därmed en placering i hierarkin. Doktrinen kan enligt Sandgren anses ha en vagare ställning och inte lika klar placering i rättskällehierarkin. Den formella rättskällehierarkin kan emellertid anses upplöst eftersom argumentet i rättskällorna – uttalandets rättskällevärde – bör bedömas in casu.27 Doktrinen har stor betydelse för uppsatsens utförande eftersom framställningen analyserar avsaknaden av arvsrättslig samboreglering. Enligt Kleinman möjliggör doktrinen en fördjupad diskussion och ett kritiskt förhållningssätt avseende normsystemets karaktär. Det följer inte av rättspraxis och lagreglers karaktär att kritisera i samma utsträckning.28 Därmed är doktrinens argument av yttersta vikt, tillsammans med lagstiftarens uttalanden, avseende samboregleringens utformning och potentiella utveckling.
Eftersom SamboL inte reglerar arvsrätt finns ingen rättspraxis på området. Däremot har rättspraxis använts för att tydliggöra rättstillämparens bedömning avseende den dolda samäganderätten, vilket kan vara av betydelse för en efterlevande maka eller sambo. Doktrinen får särskild betydelse för att besvara huruvida SamboL bör reglera arvsrätt på ett liknande sätt som äktenskapsbalken (1987:230) (ÄktB) eftersom det är där den arvsrättsliga problematiken för sambor återkommande diskuteras. För de lege ferenda-perspektiv har även lagförarbetena betydelse eftersom lagstiftarens avsikt med lagens omfattning uttalas där. För att fördjupa den svenska utredningen avseende avsaknaden av arvsrättslig sambolagstiftning kommer
22 Lehrberg, s. 203.
23 Sandgren, s. 49.
24 Lambertz, s. 265 f.
25 Kleineman, s. 36.
26 Sandgren, s. 45.
27 Sandgren, s. 46. In casu innebär ”i föreliggande fall”.
28 Kleineman, s. 36.
6 framställningen innefatta beskrivning av relevanta delar i de nordiska ländernas rättsordningar avseende sambors efterlevnadsskydd.
Wallengs avhandling Att leva som sambo – En civilrättslig studie av det rättsliga systemet för sambor och om det är i takt med sin tid utgör tidigare forskning och har varit av stor betydelse för uppsatsen eftersom den har empiriska inslag. Sådana inslag torde vara av betydelse för rättsvetenskapen inom det familjerättsliga området eftersom det rör våra privatliv.29 Studien är den senaste av sitt slag varför resultat från den använts i syfte att redogöra för sambors egen uppfattning av deras arvsrättsliga situation, men även för att tydliggöra samboförhållandets framväxt och status. Brattström och Singers bok Rätt arv – Fördelning av kvarlåtenskap är också nämnvärd i sammanhanget då den bidrar med förståelse för arvsrättens utformning och till utredningen av potentiella lösningar avseende sambors arvsrätt.
1.5. Disposition
Kapitel 2 syftar till att ge läsaren en kort bakgrund till sambolagstiftningens utveckling i en arvsrättslig kontext. Kapitlet innefattar även en redogörelse av SamboL syfte och vilket minimiskydd som uppställs för efterlevande sambo.
Kapitel 3 fastställer vilka som faller under definitionen sambor samt vilket efterlevnadsskydd en sambo har. För att utreda efterlevnadsskyddet klargörs vilken egendom som är att anse som samboegendom, vad samäganderätten innebär samt vilket skydd den lilla basbeloppsregeln uppställer. Härtill behandlas hur ett testamente kan öka efterlevande sambos skydd samt varför det utgör sambors enda möjlighet till arv efter varandra.
Kapitel 4 behandlar makar och deras arvsrätt. Det fastställs vilka som är makar samt hur de arvsrättsliga reglerna för makar är utformade vilket även innefattar basbeloppsregeln, äktenskapsförord och testamente. Här behandlas även den fria förfoganderätten som en efterlevande maka erhåller tillsammans med den efterarvsrätt som tillfaller gemensamma bröstarvingar.
Kapitel 5 analyserar de arvsrättsliga skillnader som finns mellan makar och sambor.
Lagstiftarens motivering till skillnaderna behandlas också i syfte att tydliggöra avsikten med efterlevnadsskyddets omfattning. Med andra ord analyseras det som framkommit av utredningen i kapitel 3 och 4.
Kapitel 6 redogör kort för sambors efterlevnadsskydd i Danmark, Norge och Finland. Vidare behandlas lagstiftarens kritik till ett förstärkt efterlevnadsskydd samt doktrinens förslag på lösningar beträffande hur ett förstärkt efterlevnadsskydd skulle kunna uppnås. Kritiken och lösningarna analyseras utifrån ett de lege ferenda-perspektiv.
Kapitel 7 redogör för slutsatsen.
29 Walleng, Att leva som sambo, s. 24.
7
1.6. Terminologi
Begreppet maka kommer att användas som gemensamt begrepp för både maka och make. När begreppet maka används innebär det således att motsvarande gäller för make. I de använda rättskällorna tillämpas både begreppet barn och begreppet bröstarvinge. Begreppen är synonyma i framställningen och innebär således densamma.
8