Association med företagsskandal

5.5.2.1 Association med företagsskandal

I denna uppsats förekommer två huvudhypoteser samt ett flertal modererande hypoteser som är uppbyggda på relationen mellan en oberoende variabel, en beroende variabel samt en styrelseledamots association till en företagsskandal.

Association till en företagsskandal har alla de ledamöter som sitter i det skandaldrabbade bolagets styrelse. En styrelseledamot kan efter en företagsskandal välja att avgå självmant för att på så sätt undvika att bli stigmatiserad eftersom man på så sätt genom en symbolisk handling tar avstånd från det inträffade och även undviker att bli nämnd i samband med företagsskandalen av media som anses vara en av skiljedomarna som bestämmer vem och hur pass stigmatiserad man riskerar bli (Boivie, Graffin & Pollock, 2012; Jansson, 2015; Wiesenfeld, Wurthmann & Hambrick, 2008).

På samma sätt kan en styrelseledamot tvingas avgå från sin position eftersom bolagets ägare kräver det. Eftersom styrelseledamöter oftast officiellt avgår frivilligt är det svårt att avgöra om det rör sig om en sanktionering från ägarna eller en frivillig avgång genom att bara titta på det skandaldrabbade bolaget (Boivie, Graffin & Pollock, 2012). För att avgöra om en styrelseledamot blir sanktionerad och bestraffad för sin roll i en företagsskandal krävs därför att man tittar på hur denna har påverkats i andra nuvarande uppdrag (Cowen & Marcel, 2011; Fich & Shivdasani, 2007; Srinivasan, 2005). Avgångar här borde peka på stigmatisering för individen och därmed ett ofrivilligt avsked för att bolagen väljer att skydda sitt rykte och anseende genom distansering (Pozner, 2008).

För att kunna mäta från vilka positioner en styrelseledamot som associeras med en företagsskandal omsätts så skiljer vi på styrelseuppdrag i skandalstyrelse och styrelseuppdrag i andra företag som ledamoten innehar. På sätt kan vi se om styrelseledamoten omsätts i olika grad beroende på om det är uppdraget i skandalbolaget eller ett uppdrag i ett icke skandaldrabbat företag. Vi har även valt

att lägga ihop de båda kategorierna för att se den totala effekten som en företagsskandal har på omsättningen av en associerad styrelseledamot. Att associeras med en skandal delas därav in i tre olika kategorier:

- Skandalledamot: uppdrag som en associerad styrelseledamot innehar i skandalstyrelsen - Smittad styrelseledamot: uppdrag som en associerad styrelseledamot innehar i andra styrelser - Skandalledamot eller smittad ledamot: uppdrag som en associerad styrelseledamot innehar i skandalstyrelsen eller i andra styrelser

Även de ledamöter som förekom i, för författarna kända, företagsskandaler som inträffade under året men som inte är med i urvalet kodades som Smittad och Skandal/Smittad. Exempel på detta är de ledamöter som sitter med i ABBs styrelse och som även förekommer i andra styrelseuppdrag som ingår i studiens urval (ABB ingår ej i urvalet eftersom de var en utländskt juridisk person under tidsperioden 2001-2003).

Skandalassocierad styrelseledamot operationaliseras som Skandal, Smittad och Skandal/Smittad. Skandal kodas som 0 = styrelseledamot associeras inte med en företagsskandal, 1 = associerad styrelseledamots uppdrag i en skandalstyrelse. Smittad kodas som 0 = styrelseledamot associeras inte med en företagsskandal, 1 = associerad styrelseledamots uppdrag i en annan styrelse. Skandal/Smittad kodas som 0 = styrelseledamot associeras inte med en företagsskandal, 1 = associerad styrelseledamots uppdrag i en skandalstyrelse eller i annan styrelse.

Exempelkodning: Melker Schörling deltog 2002 i flertalet börsnoterade företagsstyrelser, bland annat Skandia, Assa Abloy och Hexagon. Skandiaskandalen uppdagades 2002 och kodningen för styrelseledamotens uppdrag detta år exemplifieras i tabell 4. Eftersom Schörling satt med i ett skandalbolag så kodas hans samtliga uppdrag som Skandal/Smittad. Uppdraget i skandalföretaget kodas i kolumnen för Skandal medan hans uppdrag i andra företag kodas i kolumnen Smittad.

Styrelseledamot Företag Skandal Smittad Skandal/Smittad Schörling Melker Skandia 1 0 1

Schörling Melker Assa Abloy 0 1 1 Schörling Melker Hexagon 0 1 1

5.5.2.2 Företagets prestation

Flertalet undersökningar har visat att ett företags prestation är avgörande för om ledningen för ett företag får sitta kvar eller inte, däribland styrelsen (Farrell & Whidbee, 2000; Gilson, 1990; Yermack, 2004). Detta har medfört att studier som har studerat effekterna av företagsskandaler också tagit med prestation eftersom det utöver skandalen kan påverka styrelsens öde (Arthaud-Day et al, 2006; Cowen & Marcel, 2011; Fich & Shivdasani, 2007). För att mäta hur ett bolag har presterat kan man använda sig av olika redovisningsmått (Cowen & Marcel, 2011). Redovisningsmått är enkelt att mäta eftersom det kan inhämtas från bolagets årsredovisning.

Det redovisningsmått som är oftast förekommande för att kontrollera prestation är avkastning på totalt kapital (return on assets, ROA). Detta mäts genom att dividera bolagets resultat efter skatt med dess totala tillgångar. Men även avkastning på eget kapital (return on equtiy, ROE) kan användas eftersom det specifikt speglar avkastningen på det kapital som ägarna har investerat i bolaget. Detta mäts på samma sätt som ROA men istället för att dividera med totala tillgångar så använder man istället bolagets egna kapital. En annan indikator för hur ett företag har presterat är dess börsvärde som är kvoten av aktiekursen och antalet aktier (Aktieskolan, 2016; Arthaud-Day et al, 2006). Börsvärdet speglar därför allmänhetens förväntningar på företaget och är inte ett lika sanningsenligt mått som exempelvis ROA och ROE som visar vad företaget faktiskt har presterat.

Denna studie kommer att använda ROA som indikator på hur företaget har presterat eftersom det är det mått som är vanligast förekommande i de undersökningar som också behandlar styrelseledamotsomsättning (Arthaud-Day et al, 2006; Cowen & Marcel, 2011; Fich & Shivdasani, 2007). För att kunna samla in denna variabel använde vi oss av databasen Infotorg Företags nyckeltal som grundar sig på företagens årsredovisningar. Där har vi tagit det tal som Infotorg har angett och i de fall som det ej har angivits har beräkning skett med hjälp av Bisnode’s formel för ROA: (Resultat efter finansnetto + Summa räntekostnader) / Summa tillgångar * 100 (appendix 5).

Företagets prestation används i tidigare studier som en kontrollvariabel (Arthaud-Day et al, 2006; Boivie, Graffin & Pollock, 2012; Cowen & Marcel, 2011; Marcel & Cowen, 2014) eftersom det finns en naturlig relation mellan hur företaget presterar och styrelseledamotsomsättning (Yermack, 2004). Detta kontrolleras för och diskuteras mer utförligt i analysen.

5.5.2.3 Antal anställda i företaget

Hypotesen om att antalet anställda i företaget är relaterat till styrelsens omsättning grundar sig i den arbetsmarknad som existerar enligt Fama (1980). Antal anställda kan användas som variabel för att bestämma storleken på företaget (Boivie, Graffin & Pollock, 2012; Fee & Hadlock, 2004). Tidigare forskning inom området företagsskandaler har dock inte utforskat relationen mellan antal anställda och styrelseledamotsomsättning utifrån ett agentperspektiv. Eftersom variabeln har använts som ett storleksmått på ett företag och även förekommit som kontrollvariabel i tidigare studier så kontrolleras den naturliga relationen mellan antal anställda i företaget och styrelseledamotsomsättning i studiens resultat (Boivie, Graffin & Pollock, 2012; Fee & Hadlock, 2004).

Antalet anställda kodas som en kontinuerlig variabel.

5.5.2.4 Antal ledamöter i styrelsen

Den oberoende variabeln antal ledamöter i styrelsen används till två hypoteser: en som förutspår en negativ relation till styrelseledamotsomsättning och en som förutspår en U-formad relation. I denna uppsats så bortser vi från suppleanter och arbetstagarrepresentanter i styrelsen eftersom de inte valts av företagets ägare. Arbetstagarrepresentanter utses av de fackliga organisationer som har kollektivavtal med företaget. Det är även de som har rätt att avsätta arbetstagarnas representanter i styrelsen. (PTK, 2015) Suppleanter för bolagsstämmovalda styrelseledamöter ska enligt Kollegiet för svensk bolagsstyrnings (2015) rekommendation inte utses. Har det trots rekommendationen utsetts suppleanter så ska det enligt aktiebolagslagen (SFS 1975:1385) skrivas in i bolagsordningen i vilken utsträckning en suppleant ska delta i styrelsens arbete. Suppleanters existens, närvaro och deltagande i styrelsens arbete skiljer sig mycket åt mellan de börsnoterade företaget. Av dessa anledningar utesluts samtliga suppleanter och arbetstagarrepresentanter vid datainsamlingen och endast de bolagsstämmovalda styrelseledamöterna räknas med.

Antal ledamöter i styrelsen används i ett flertal tidigare studier som en kontrollvariabel (Arthaud-Day et al, 2006; Boivie, Graffin & Pollock, 2012; Cowen & Marcel, 2011; Marcel & Cowen, 2014). Variabeln uppmärksammas även i denna studie och relationen mellan antalet ledamöter i styrelsen och ledamotsomsättning kontrolleras för i studiens resultat.

5.5.2.5 Koncentrerat ägande

Koncentrationen i ägande och dess inverkan på företagets bolagsstyrning har undersökts vid flertalet studier (Cowen & Marcel, 2011; Jonnergård & Larsson-Olaison, 2010; La Porta et al, 1999; Thomsen & Pedersen, 2000). Eftersom den svenska modellen har bidragit till att kapitalet och röstvärdet skiljer sig mycket åt i Sverige så utgår vi ifrån rösterna i bolaget när vi mäter ägarkoncentration just för att det är ägarnas röstandel som avgör deras inflytande i företaget (Högfeldt, 2005; SFS 1975:1385).

Kollegiet för svensk bolagsstyrning (2015) definierar en ägare som kontrollerar 10 % av innehavet som en större ägare. 10 % brukar även användas som gränsvärde för minoritetsägande (SFS 1975:1385). La Porta et al (1999) menar att en ägare som, direkt eller indirekt, kontrollerar 20 % av företagets röster är en kontrollägare eftersom 20 % oftast räcker för att på ett effektivt sätt kontrollera företaget. Flertalet andra studier har på samma sätt använt 20 % som mått för att avgöra en ägarens kontroll över företaget (Faccio & Lang, 2002; Jonnergård & Larsson-Olaison, 2010). La Porta et al (1999) mäter 20 % genom både direkt och indirekt ägande, som i Sverige är tillåtet genom kors- och pyramidägande. En ytterligare möjlig nivå är 50 % kontrollägande som innebär att en och samma ägare innehar full kontroll över företaget.

För att avgöra om ägarkoncentrationen i ett företag har en påverkan på hur styrelseledamöter omsätts efter en företagsskandal så används en nivå på 20 %. Detta för att nivån för 10 % brukar användas som gräns för minoritetsägande. Nivån för 50 % valdes bort på grund av att det i huvudsak är ägartypen familj/sfär som uppvisar denna höga grad av koncentrerat ägande och resultaten kan på grund av detta bli vinklade och missvisande (La Porta et al, 1999; Jonnergård & Larsson-Olaison, 2010). 20 % har även förekommit i flertalet tidigare studier och räcker för att kontrollera företaget (Faccio & Lang, 2002; La Porta et al, 1999; Jonnergård & Larsson-Olaison, 2010).

För att förenkla datainsamlingen så kategoriseras en ägare som kontrollägare endast om en och samma ägare innehar direkt ägande. Indirekt ägande genom exempelvis institutioner och andra företag tas inte hänsyns till.

Koncentrerat ägande kodas som 0= företaget som styrelseledamoten sitter i har inte ett koncentrerat ägande på 20 %, 1= företaget som styrelseledamoten sitter i har ett koncentrerat ägande på 20 %.

5.5.2.6 Ägaridentitet

För att se hur relationen mellan en viss ägaridentitet och styrelseledamotsomsättning ser ut så används fem ägaridentiteter. De ägaridentiteter som används i denna uppsats är institutionell, familj/sfär, företag, statligt samt utländskt kontrollägande. Samma kategorier används av Thomsen och Pedersen (2000) med undantaget att banker inte får en egen kategori utan istället faller under institutionell eller familj samt att utländska ägare i denna uppsats får en egen kategori. Jonnergård och Larsson-Olaison (2010) visar att kontrollägarna i Sverige utgörs framförallt av familj/sfär, företag eller utländska placerare. I publikationen Ägarna och Makten redovisas ägarna utifrån dessa ägaridentiteter vilket ytterligare bidrog till att dessa kategorier valdes. Den indelning som redovisas i Ägarna och Makten följdes förutom i de fall när svenska familjer som är bosatta i utlandet kategoriserades som utländska ägare. De kodas istället som familjeägare eftersom deras beteende faller mer under familj/sfär än utländska placerare.

Varje kategori av de fem ägaridentiteterna institutionell, famil/sfär, företag, statligt samt utländskt kontrollägande kodas som 0= ingen kontrollägare med 20 % ägande förekommer, och 1= kontrollägare med 20 % ägande förekommer.

5.5.2.7 Företagets storlek

Företagets storlek är något som har tagits med i majoriteten av de studier som har studerat negativa händelser just på grund av att detta påverkar hur företag uppmärksammas i media och av allmänheten. (Arthaud-Day et al, 2006; Agrawal, Jaffe & Karpoff, 1999; Cowen & Marcel, 2011; Srinivasan, 2005). Detta har operationaliserats i tidigare studier genom att studera omsättning (Agrawal, Jaffe & Karpoff, 1999; Arthaud-Day et al, 2006; Cowen & Marcel, 2011). Men även företagets totala tillgångar har använts för att bestämma ett företags storlek (Ferris, Jagannathan & Pritchard, 2003, Srinivasan, 2005).

Ferris, Jagannathan och Pritchard (2003) fokuserar på storlek i sin studie när de jämför ledamöter i små och stora bolag. För att avgöra detta har de i huvudsak använt sig av företagets totala tillgångar. Eftersom de utgick från detta i sin studie som i huvudsak bygger på just storlek, så väljer även denna studie att operationalisera storlek genom företagets totala tillgångar. Det har även använts i studier som studerat ledamotsomsättning i samband med negativa händelser (Srinivasan, 2005).

Eftersom det är bevisat att företagets storlek påverkar hur många uppdrag en styrelseledamot har samt avgör hur kompetent man uppfattas som ledamot så tas även denna variabel med som kontrollvariabel (Ferris, Jagannathan & Pritchard, 2003). Den har även tagits med som kontrollvariabel i undersökningar som tidigare studerat ledamotsomsättning i samband med negativ händelse (Arthaud-Day et al, 2006, Agrawal, Jaffe & Karpoff, 1999; Cowen & Marcel, 2011, Srinivasan, 2005).

Företagets storlek operationaliseras som totala tillgångar och kodas som en kontinuerlig variabel.