Teoriavsnitt

4.2 Teoriavsnitt

4.2.1 Agentteorin

Agentteorin grundar sig i kontraktsteoriernas utgångspunkt att det existerar kontrakt mellan människor med syftet att specificera vilka rättigheter och skyldigheter som parterna har till varandra. Kontraktsteoretiker utgår också från antaganden om att varje individ arbetar för att nå maximal nytta för sig själv och de baserar sina val i vad som leder till större nytta. Individer antas vara opportunistiska på ett sätt som gör att bedrägliga handlingar inte är ett hinder så länge det gynnar individen. Ett modernt företagande har separerat på den klassiska synen av en entreprenörs två huvudsakliga arbetsuppgifter: risktagande och beslutsfattande. Företagets ägare står för risken medan företagets ledning tar besluten och sköter den dagliga driften. Agentteorin benämner dessa två kontraktsparter som agenter, de som utför arbetet, och principaler, som vill få arbetet utfört. På grund av att samtliga aktörer arbetar för att maximera sin egen nytta så skiljer sig deras intressen åt: ägaren vill maximera sin avkastning och företagsledningen vill ha bra betalt och klättra på karriärsstegen. Styrelsens funktion enligt agentteorin är att övervaka och kontrollera så att företagets ledning arbetar i enlighet med ägarens riktlinjer och mål med företagets verksamhet. (Fama, 1980; Jensen & Meckling, 1976)

Agentteorin menar att det även finns en arbetsmarknad för företagsledare, som verkställande direktör och styrelseledamöter, som tar i beaktning hur individen har skött sig. En företagsledares status på denna marknad påverkas i högsta grad av hans eller hennes tidigare prestationer och ett företags framgång eller misslyckande fungerar som den främsta indikatorn på hur bra agenten är på sitt jobb. Internt i varje företag finns även en konkurrens där individer på lägre nivåer i företagshierarkin gärna påpekar fel och brister och tar varje möjlighet att klättra till högre positioner inom företaget. Det antas därför att företagsledare motiveras att göra ett bra jobb eftersom det ska leda till framtida karriärmöjligheter och bra lön. (Fama, 1980)

4.2.2 Institutionella teorin och stigmatisering

Den institutionella teorin utgår från institutioner: det vi tar för givet i samhället och som skapats för att förenkla vardagen. Ofta är institutioner generella och gemensamma för människor som lever i samhället. Ett väsentligt begrepp inom den institutionella teorin är legitimitet, som betyder att något måste uppfattas som moralisk och normativt korrekt. (Lynall, Golden & Hillman, 2003; Scott, 2001) Detta ständiga sökande efter legitimitet har gjort att företag försöker att efterlikna varandra och bli mer homogena, även kallat isomorfism. Denna process kan tvingas på ett företag, tvingande isomorfism, genom informella och formella påtryckningar av företagets intressenter. Det finns även en normativ isomorfism som menar på att företag efterliknar andra för att på det viset inte sticka ut eller uppfattas som annorlunda. Den tredje och sista mekanismen som existerar går under benämningen mimetisk isomorfism och den grundar sig i osäkerhet och att företag ofta har svårt att veta hur man ska agera för att anses var legitim. Osäkerheten leder till att man därför imiterar större och framgångsrika företag för att på så viss försäkra sig om att man gör rätt. (DiMaggio & Powell, 1983)

När någon frångår ett korrekt handlande så leder det till legitimitetsförlust. Ett tydligt exempel på ett sådant brott mot samhällets institutionaliserade syn är en företagsskandal som bryter mot vad som anses som god bolagsstyrning (Suchman, 1995). Den institutionella teorin förklarar alltså varför en företagsskandal anses negativt av samhället och att företaget behöver vidta åtgärder för att återfå sin legitima status. Teorin brister i förklaringen till vilka som får skulden och den kan inte heller svara på varför vissa individer skuldbeläggs i högre grad än andra. Teorin om stigmatisering är en av de teorier som på ett bättre sätt kan svara på dessa frågor och utgår på samma sätt som den institutionella teorin från utomståendes syn på vad som förväntas.

Teorin om stigmatisering förklarar varför vissa individer som förknippas med företagsskandaler har svårt att behålla sin plats inom bolaget och andra uppdrag som denne innehar. Stigmatisering innebär att en individ blir utstött i samhället, ofta genom att man har frångått de socialt accepterade normerna genom en särskild handling som därmed visar att man besitter någon mindre önskvärd egenskap. Detta leder till en märkning av skam och man syftar främst på att det är den drabbades sociala status i samhället som degraderas, vilket leder till att man fördöms av omgivningen genom distansering. Den mindre önskvärda egenskapen behöver inte vara misskrediterande i sig, men anses opassande i förhållande till den grupp eller position man innehar och stigma är därför i högsta

grad beroende av relationer. Genom att begå en företagsskandal visar man på till exempel girighet och oärlighet vilket inte anses passande för någon som sitter i en styrelse. (Goffman, 1990)

Forskare menar att det finns tre olika typer av stigma varav den första består av olika typer av kroppsliga missbildningar, den andra handlar om så kallade fläckar på den personliga karaktären och det finns också en tredje typ av stigmatisering som går under benämningen “tribal” stigma som kommer av att man tillhör en viss ras, nation, religion eller organisation. (Goffman, 1990; Wiesenfeld, Wurthmann & Hambrick, 2008) Det är främst den andra kategorin som kan härledas till företagsskandaler men även tillhörigheten till en viss stam eller organisation som stigmatiserats är också relevant (Jansson, 2015; Wiesenfeld, Wurthmann & Hambrick, 2008). Alla företagsledare och styrelseledamöter som jobbade på till exempel Skandia blev stigmatiserade till viss grad (Jansson, 2015; Rossander, 2007). Det är dock de som är i ledningen av bolaget som kritiseras mest eftersom dessa ansvarar huvudsakligen för vad bolaget tar sig för och även ska kontrollera så att allt går rätt till. Det har visats på i tidigare undersökningar att VD:n är den som uppmärksammas mest eftersom han eller hon i regel innehar den högsta befattningen, är den symboliska ledaren och därmed även anses ha det yttersta ansvaret. (Arthaud-Day et al, 2006; Wiesenfeld, Wurthmann & Hambrick, 2008)

Wiesenfeld, Wurthmann och Hambrick (2008) visar hur stigmatisering för den organisatoriska eliten, det vill säga företagsledare och styrelseledamöter, går till när en negativ händelse inträffar och förklarar varför vissa individer bestraffas hårdare än andra. De menar att eftersom negativa händelser som en företagsskandal ofta är komplexa är det också svårt att avgöra vem som är den skyldiga och vad straffet ska bli. I denna process så behöver allmänheten därför hjälp av olika utomstående så kallade skiljedomare som till exempel media. Denna process utvecklas sedan av att skiljedomarna kommer fram till vem eller vilka som är skyldiga beroende på hur händelsen uppkom och beroende på de individuella karaktärsdragen hos organisationens elit. (Jansson, 2015) Teoretiker menar på att eftersom stigma är socialt konstruerat så kan ens sociala kapital påverka om en individ blir stigmatiserad eller inte och faktorer som prestige, status och nätverk spelar därför en avgörande roll. (Wiesenfeld, Wurthmann & Hambrick, 2008)

4.2.3 Resursberoendeteorin

tillgång till nödvändiga resurser så existerar styrelsen. De väljs framförallt utifrån sitt sociala kapital och humankapital, även kallat styrelsekapital, vilket är deras förmåga att förvärva de resurser som bolaget behöver. Styrelsekapitalet består av faktorer som expertis, erfarenhet och nätverk, vilket är positivt associerat med de resurser som styrelsen bidrar med till företaget för att underlätta och minska beroendet av omgivningen, som till exempel rådgivning och förmedling. Men den viktigaste resursen som styrelsen bidrar med är legitimitet eftersom det i huvudsak avgör om företaget ska få tillgång till nödvändiga resurser. Intressenter vill inte bidra med resurser till ett företag vars legitimitet är ifrågasatt och företaget blir till exempel lidande eftersom aktieägaren inte bidrar med kapital och de anställda söker nytt arbete. (Hillman & Dalziel, 2003; Lynall, Golden & Hillman, 2003; Pfeffer & Salancik, 1978) Organisationen agerar därför strategiskt för att försöka upprätthålla och signalera att man lever enligt de normer och förväntningar som omgivningen ställer på företaget. Ett sätt som företaget kan visa på detta är genom att distansera sig från en styrelseledamot som begått en illegitim handling. Men även andra sätt som att förneka, förklara eller rättfärdiga det som skett går att använda (Suchman, 1995). Dock anses omsättning av företagsledare vara det främsta verktyget för att återgå till att anses vara legitim (Pfeffer & Salancik, 1978).