Modererande hypoteser - Institutionell teori och stigmatisering

4.5.1 Företagets storlek

Enligt den institutionella teorin så strävar företag i huvudsak efter att vara legitima i omgivningens ögon (Lynall, Golden & Hillman, 2003). Detta gör att bolag tenderar att efterlikna varandra genom mekanismer som isomorfism. För stora bolag blir det extra viktigt att anses vara legitim eftersom dessa granskas extra hårt av samhället på grund av att dess stora antal intressenter som anställda, leverantörer och aktieägare. Det lilla företaget har inte lika många ögon på sig vilket gör att de inte behöver uppvisa samma perfekta utsida som ett större bolag. (DiMaggio & Powell, 1983) En företagsskandal som allvarligt skadar ett bolags legitimitet borde därför kritiseras och förstoras om bolaget ifråga är relativt stort och välkänt. Att företaget är stort betyder även att fler individer i företaget riskerar att ifrågasättas vid en negativ händelse enligt teorin om stigmatisering eftersom dessa företag är mer uppmärksammade i media. Detta kan leda till att större företag därför behöver sända en tydligare signal genom att avskärma sig från ett större antal personer än ett litet bolag. (Wiesenfeld, Wurthmann & Hambrick, 2008)

Agrawal, Jaffe och Karpoff (1999), som kontrollerade om storleken spelade någon roll för om en ledamot omsattes i samband med bedrägeri, fann att detta inte spelade någon roll för ledamoten ifråga. Tidigare forskning visar också på att ledamöter som har uppdrag i stora företag är även de som antas vara mest kompetenta (Ferris, Jagannathan & Pritchard, 2003). Dock har det i andra undersökningar konstaterats att desto större och mer uppmärksammat företaget var desto större risk för ledamotsomsättning (Cowen & Marcel, 2011; Fich & Shivdasani, 2007; Srinivasan, 2005).

Enligt den institutionella teorin så granskas stora bolag mer av omgivningen än mindre bolag (DiMaggio & Powell, 1983), vilket borde leda till att stora bolag omsätter ledamöter som är associerade med en företagsskandal i högre grad. Detta stämmer enligt teorin om stigmatisering som menar på att negativa händelser som får stor uppmärksamhet i media och av allmänheten gör att fler individer stigmatiseras (Wiesenfeld, Wurthmann & Hambrick, 2008). Eftersom storlek och uppmärksamhet har visat sig ha betydelse för om en ledamot omsätts eller inte i samband med negativa händelser (Cowen & Marcel, 2011; Fich & Shivdasani, 2007; Srinivasan, 2005) så borde även denna relation gälla för en styrelseledamot som är associerad med skandal.

Hypotes 8: Företagets storlek är positivt relaterat till omsättning av styrelseledamot som

4.5.2 VD-avgång och SO-avgång

Som nämnts tidigare så omsätts de ledande befattningshavarna i olika grad i samband med en negativ händelse. Detta kan förklaras av att skandalerna inte sällan är komplicerade och det är ofta svårt, speciellt för utomstående, att avgöra vem som ligger bakom (Marcus & Goodman, 1991). Det leder till att det inte alltid är självklart vem som blir beskylld och många gånger har personen ifråga ingenting med det inträffade att göra (Pozner, 2008).Enligt teorin om stigmatisering utses en syndabock som sedan kan avskedas för att bolaget ska behålla sin legitimitet och på så vis få fortsatt förtroende från samhället (Goffman, 1990). Flera forskare har visat att VD är den som oftast får lämna (Arthaud-Day et al, 2006; Wiesenfeld, Wurthmann & Hambrick, 2008). Ett avsked av den individ som är företagets ansikte utåt och som har ansvar för företagets dagliga arbete anses som en stark symbolisk handling eftersom företaget har gjort sig av med det som bidragit till en skandals uppkomst. Men även andra ledande befattningshavare som styrelseordföranden och ekonomichefen har fått gå i samband med negativa händelser (Arthaud-Day et al, 2006; Desai, Hogan & Wilkins, 2006; Fee & Hadlock, 2004)

Det finns dock undersökningar som menar på att ett företags prestation inte är beroende av en person, utan tillskrivs gruppen och att en VD:s avgång ökar riskerna för att andra högt uppsatta individer som står nära VD:n, däribland styrelsen, också tvingas lämna (Farrel & Whidbee, 2000; Fee & Hadlock, 2004). De ledamöter som inte anses stå nära VD:n och som är delägare i företaget är de som oftast får stanna kvar (Farrell & Whidbee 2000).

Styrelsens nära förbindelser tillsammans med dess roll att utse och kontrollera VD:n kan leda till att också de ifrågasätts när VD omsätts och resultera i att även styrelseledamöterna får lämna företaget (Farrell & Whidbee, 2000). Det föreslås dock att VD är lättare att skylla på eftersom styrelsen består av en rad olika individer och att det därför är svårare att välja ut en särskild person ur denna skara. Men ska en viss person väljas ut från styrelsen borde det vara styrelseordföranden eftersom denne står ut mest av styrelsens olika medlemmar och är en ledande befattningshavare likt en VD (Arthaud-Day et al, 2006; Desai, Hogan & Wilkins, 2006; Fee & Hadlock, 2004). Styrelsen, som har det egentliga huvudansvaret och har makten att avsätta VD:n och utnämna ordförande (SFS 2005:551) kan på detta sätt delta i smutskastningen, skydda sig och kanske rentav vända det till något positivt för dem själva om de lyckas påvisa en förbättring (Farrell & Whidbee, 2000). En VD:s eller styrelseordförandes avgång i bolaget borde därför innebära att fokus

försvinner från en styrelseledamot som är associerad med företagsskandal. Därav har följande hypotes formulerats.

Hypotes 9a: VD-avgång är negativt relaterat till omsättning av styrelseledamot som associeras

med företagsskandal

Hypotes 9b: SO-avgång är negativt relaterat till omsättning av styrelseledamot som associeras

med företagsskandal

4.5.3 Styrelseledamotens position

Styrelseordförandes eller verkställande direktörens avgång innebär enligt teorin om stigmatisering att styrelsens ledamöter omsätts i mindre grad eftersom VD eller SO istället utpekas som syndabock och därför minskar uppmärksamheten för styrelsen (Pozner, 2008; Wiesenfeld, Wurthmann & Hambrick, 2008). Individer som är VD och SO är som nämnts tidigare mer välkända än de övriga som sitter i styrelsen. Att vara VD eller SO och associeras med en företagsskandal borde därför leda till att man omsätts i högre grad från sina uppdrag än andra styrelseledamöter. Oavsett om man innehar dessa positioner i skandalföretaget eller i andra bolag borde man ifrågasättas i högre grad än de ledamöter som ej innehar dessa typer av högre positioner. En styrelseledamot som associeras med en företagsskandal och dessutom innehar positionen verkställande direktör eller styrelseordförande i något bolag borde enligt ovanstående omsättas i högre grad än de ledamöter som inte har en sådan högre position.

Hypotes 10a: En styrelseledamots position som VD är positivt relaterat till omsättning av

styrelseledamot som associeras med företagsskandal

Hypotes 10b: En styrelseledamots position som SO är positivt relaterat till omsättning av styrelseledamot som associeras med företagsskandal

4.5.4 Antal ledamöter i styrelsen

Styrelsens storlek och komplexitet gör alltså, bland annat, att det ofta är VD:n som väljs ut som den skyldiga i samband med en negativ händelse (Wiesenfeld, Wurthmann & Hambrick, 2008). Men även en stor ägare kan på samma grunder stigmatiseras (Jansson, 2013). Styrelser kan variera

i storlek och ju större den är desto fler personer och olika uppgifter tillkommer, vilket bidrar till att komplexiteten kring vem som gör vad ökar (Jensen, 1993). Denna oklarhet kring vem som gör vad och det stora antalet individer gör det svårt att peka ut just en person i styrelsen som är orsaken bakom den negativa händelsen. Vilket ytterligare förstärks av det inte alltid är självklart vem som bär skulden till att en skandal sker (Marcus & Goodman, 1991). Detta borde bidra ytterligare till att det blir svårare för någon i styrelsen att få skulden och att just VD:n eller en stor ägare istället beskylls och stigmatiseras. En stor styrelse med många ledamöter borde därför bidra till att utomstående har svårare att stigmatisera specifika ledamöter och därmed borde dessa ledamöter skonas i högre grad än ledamöter i en mindre styrelse.

Hypotes 11: Antal ledamöter i styrelsen är negativt relaterat till omsättning av styrelseledamot

som associeras med företagsskandal

Både teorin om stigmatisering och agentteorin visar på att det kan finnas ett samband mellan antalet ledamöter i styrelsen och styrelseomsättningen. Dock så förespråkar agentteorin en U-formad relation och teorin om stigmatisering en negativ relation.