Att tänka på när man planerar litteraturundervisningen

Hur ser då respondenternas egen litteraturundervisning ut? Hur lägger de själva upp

undervisningen, och var kommer det vidgade textbegreppet in? Vad tycker de är viktigt att ha

i åtanke när man planerar och genomför sin undervisning?

Anita konstaterar att man måste variera sin undervisning efter elevgruppens förutsättningar:

Alltså, jag använder ju allt som finns och försöker att anpassa till den typen av klass som jag har. Det tycker jag, som lärare, är jätteviktigt att man /…/ inser redan från början att en planering i en klass går inte alls att genomföra i en annan klass beroende på vad de har med sig från grundskolan och vad de har för egna intressen och så… Så att där måste man ju använda när man planerar hur man ska genomföra det hela så måste man ju tänka ”Vad är målgruppen här och hur ska jag nu göra så att de får ut något av den här texten?”

Anita arbetar vidare gärna med olika sorters text integrerat i sin undervisning. Hon berättar

Ofta så brukar jag, för att få deras [elevernas, min anm] intresse, göra en mind-map. Kanske skriver ”August Strindberg” och frågar dem vad de kan om honom och i vissa klasser kan de en hel del och i andra kanske de inte kan just någonting mer än att han var en svensk författare. Och så… ja, så spar jag den där mind-mapen och sedan så börjar vi prata då om Strindberg. Kanske ser någon film… av Strindberg och läser kanske en kort novell så att man vet att alla orkar med att ta sig igenom den där novellen, medan man då kan se på en roman, Hemsöborna, eller Fröken

Julie eller något, som film, och så prata om det där sedan och analysera. Vad är det

som vi har sett, och vad är utmärkande för hans stil och språk och så. Och sedan så, när man knyter ihop det hela så tar man fram den där gamla mind-mapen igen och tittar och ser att – ja för tre veckor sedan så var det… det här ni kunde om Strindberg och kan vi fylla på den här mind-mapen med någonting nu? /…/ Och då visar det sig ju att de kan fylla på väldigt, väldigt mycket. De har lärt sig väldigt mycket, och då tycker de att det är så kul att… ofta att ”Va, kunde vi inte mer!” Jaha, men nu kan vi ju… /…/ Och det ger dem en tillfredsställelse, och även mig, då. Det blir ju en utvärdering på vad vi gjort under de tre veckorna, till exempel. /…/ Tack och lov så visar det sig att de brukar ha lärt sig en hel del./…/

Berit försöker alltid att väcka elevernas entusiasm genom att göra dem delaktiga i

utformningen av undervisningen. Detta gör också att eleverna blir mer motiverade. Hon jobbar gärna tematiskt, och hon tycker att det är viktigt att skapa kopplingar mellan gamla och nya texter. Hon är inne på McCormicks tankegångar när hon redogör för hur hon tar sig an äldre texter: ”Vad som är väldigt roligt är att ta någon text eller någonting att läsa och så försöka anknyta det till idag på något sätt. Och jämföra med andra tider och andra texter, så. Så blir det tema fastän det är epoker”

Anita betonar att läraren har en mycket central roll i undervisningen. Det är lärarens egna

kunskaper och pedagogiska färdigheter som styr både materialval och utformning av själva undervisningen. Och här gäller det att utnyttja sina kunskaper. Hon skrattar lite när hon berättar om en klass hon haft för länge sedan, som bestod av ett gäng killar som inte var särskilt intresserade av det Anita hade att berätta om Selma Lagerlöf. Då bestämde hon sig för att gestalta gåsen Akka, med vingar och allt: ”Jag sade tänk er nu att Nils Holgersson sitter här uppe. /…/ Så flög jag runt där i klassrummet, och de vaknade allihop, jag lovar dig, och tänkte vad gör hon nu. Och det där kom de ihåg sedan, med Nils Holgersson och gåsen och hur de flög över Sverige och ja… Det var lite vidgat textbegrepp det också… /…/”

Catharina vill höja ett varningens finger när det gäller att rätt av ersätta en tryckt text med en

filmatisering av densamma. Det är viktigt att man skiljer på de olika verken, och att man uppmärksammar eleverna på skillnaderna.

Hon ger ett exempel på hur hon nyligen fick uppleva hur en film väsentligt skilde sig från det verk den skulle gestalta:

Det försvinner ju mycket i en film… Om man ska se på film istället för att läsa en text så… Det är ju orimligt att få med allt, och en del filmer är ju bättre än andra. En film som inte går att visa istället… som man inte kan byta ut det är Tristan och

Isolde. (Skratt) Ett skräckexempel på urusel film! Ja, den är väl bra som film, men

då ska den inte heta Tristan och Isolde. /…/

Catharina har också i åtanke att hon och eleverna bär med sig olika erfarenheter och

kunskaper beroende på att de vuxit upp i ett samhälle som förändrats enormt under de senaste decennierna:

Olika begrepp har ju olika innebörd för mig och vad de har för de yngre. Jag menar, demokrati vad betyder det? Vad står det för?… De var inte ens födda när vi hade ett delat Europa, liksom… (Skratt) /…/ Men så har det alltid varit. Det som är skillnad då, tror jag, det är att just det med den kommunikationen som finns idag, att… det finns ingen generation som /…/ kommer ut i hela världen genom att bara slå på en dator! Där kan ju vi ha ett ansvar i skolan, just att få dem att bli kritiska till det de… inte bara köpa allting man blir överöst med, utan att vi… Det kanske är där vårt ansvar ligger, mycket. Och utmaningen!