För att konkretisera ovanstående frågeställningar ska jag nu lyfta fram och titta närmare på ett konkret exempel. En representant för det vidgade textbegreppet som tycks vanligt
förekommande i undervisningen, och som därför är ett lämpligt exempel är film. Olin- Scheller konstaterar i tidigare nämnda avhandling att just film utgör en betydande del av skolornas användande av alternativ text. (Olin-Scheller 2006) Detta är kanske inte så konstigt med tanke på att film är det alternativa medium som varit tillgängligt längst i jämförelse med textkällor som tv, datorer och Internet
5.5.1 Tre exempel på filmanvändningen i klassrummet – positiva och negativa effekter
Att arbeta med film i undervisningen har många positiva effekter, men det är, enligt Olin- Scheller, heller inte helt oproblematiskt. Även här tycks nämligen undervisningen ofta utgå från det skönlitterära verket som norm och filmen som en lägre stående textform utan egentligt egenvärde. Olin-Scheller har i en del av sin avhandling speciellt följd
filmanvändningen i de studerade klasserna, och hon tycker sig då se tre förhållningssätt till film i klassrummet:
• Film som illustration • Film som utfyllnad • Film som jämförelse
Filmen som illustration var det vanligast förekommande i Olin-Schellers studie. Filmens roll är här att illustrera en aktuell tidsepoks idéer och ideal. Kanske rör det sig om en filmatisering av en klassiskt litterärt verk som tillkommit under den aktuella kulturella epoken, och
grundtanken är, enligt Olin-Scheller, helt enkelt att visa filmen för att enklare och snabbare tillgodogöra sig innehållet i en litterär bok, vilket underlättar i undervisningen. Dels kräver filmen mindre tid av de begränsade undervisningstimmarna man har och dels behöver man inte ta hänsyn till att elever läser olika fort och behöver olika lång tid för att tillgodogöra sig texten. Men det finns också nackdelar: Olin-Scheller konstaterar dock att det i normala fall förekom mycket liten bearbetning och analys av själva filmen. Ofta sattes, mer eller mindre omedvetet, ett likhetstecken mellan filmen och boken. (Olin-Scheller 2006)
Film som utfyllnad är i Olin-Schellers studie vanligast i tematiska arbetssätt. Här ryms både skönlitteratur och film i arbetet, vilket ger fördelar i och med den variation det erbjuder i undervisningen, medan en nackdel är att skönlitteraturen sätts i fokus och filmen används som förstärkning eller exempel på det man vill lyfta fram. Ett annat problem som Olin-Scheller lyfter fram är att det inte heller här sker någon större specifik bearbetning av just filmen. (Olin-Scheller 2006) Filmen fungerar mer eller mindre som en slags belöning till eleverna, ofta som avslutning av ett tema eller liknande.
Film som jämförelse innebär i studien att man ser en filmatisering av en eller flera
skönlitterära böcker som man tidigare läst, för att sedan jämföra dem med varandra. Även här ses, enligt Olin-Scheller, ofta boken som ett sorts facit, och elevernas uppgift är att känna igen och ge exempel på de skrivna texterna i filmmediet. (Olin-Scheller 2006)
Olin-Scheller pekar på flera problem som kan uppstå i den beskrivna undervisningen. Exempelvis uppstår ofta en förvirring när man låter en filmatisering ersätta en skönlitterär text, eftersom tolkningen och analysen egentligen handlar om två helt skilda verk (om än med gemensamma nämnare) och för att undvika detta måste man, enligt Olin-Scheller, som lärare betrakta filmen med kritiska ögon och uppmärksamma eleverna på eventuella problem i detta. (Olin-Scheller 2006) Kanske kan också filmen i sig tolkas utifrån sin egen kontext?
Olin-Scheller redogör i sin avhandling för en situation då eleverna lämnas att själva se en film under en så kallad lärarlös lektion, och att filmen sedan inte bearbetas och analyseras i
anslutning till att den visats. (Olin-Scheller 2006) Eleverna får inga verktyg för att analysera och tolka filmen, och den blir således snarare just utfyllnad än ett medvetet pedagogiskt verktyg. Att använda film som jämförelse har några poänger, men det kan ändå uppstå problem om parallellerna mellan de båda texterna är svåra att se och förstå. Då tappar också upplägget sitt syfte, och resultatet tenderar att bli rena recensioner istället… (Olin-Scheller 2006)
Den gemensamma nämnaren för de tre förhållningssätten är att filmen, enligt Olin-Scheller, ”i samtliga fall fungerar som åskådliggörande, stöd eller komplement till skönlitteratur och inte som autonom konstnärlig produkt”. (Olin-Scheller 2006; s.113)
Av Olin-Schellers undersökning drar jag slutsatsen att filmmediet är ganska väl representerat i undervisningen, men att det finns problem att ta ställning till när man planerar in film i
illustrera varandra, behöver ju inte vara fel oavsett vilka olika texter det handlar om. Det kan handla om att skapa variation eller att underlätta inlärningen för eleverna. Men om
filmmediet, och andra representanter för det vidgade textbegreppet, bara betraktas som ett komplement till en högre värderad skönlitterär text får den ju inget eget värde? Hur skapar jag en situation där filmen i sig har ett egenvärde, och följs upp som en egen text?
5.5.2 Högt och lågt - elevernas syn på film i undervisningen
Under punkt 5.4.1 (Högt och lågt – det vidgade textbegreppet som representant för
”skräpkulturen”) redogjorde jag för den syn på populärkultur som finns traditionellt funnits i bland annat i skolans värld. I stora drag handlar den om att man betraktar populärkulturen som banal och massproducerad utan något djupare innehåll, och därmed inte heller något som blir utsatt för någon djupare analys. Lärare och annan skolpersonal utpekades också, enligt Olin-Scheller, som de mediepaniker som till och med aktivt tog ställning emot
populärkulturens spridande. Att lärarna och andra representanter för bildningsämnet svenska tar avstånd från populärkulturen är således inget nytt, men en iakttagelse som Olin-Scheller gjort i klassrummet fångade min uppmärksamhet. Hon konstaterar nämligen avslutningsvis att det ur filmens roll i den undersökta undervisningen är lätt att dra slutsatsen att den i både lärare och elevers ögon har en lägre ställning än skönlitterära texter i klassrummet. (Olin- Scheller 2006) Från elevernas håll illustrerades detta ganska tydligt av några elevers reaktion inför en lektion med filmvisning. De såg det helt enkelt som avkoppling, kanske som belöning för hårt arbete tidigare, där man slappnade av, satte sig bekvämt och lät sig underhållas av filmen. De ville gärna vara med och välja film, och de blev besvikna då läraren valde en film som de tyckte var ”tråkig” eftersom den inte ingick i deras egen repertoar. Inte heller eleverna tycktes betrakta filmen som ett pedagogiskt arbetsredskap - åtminstone inte i paritet med böckerna. (Olin-Scheller 2006) Det är en intressant iakttagelse som jag tar med mig. Hur kan det komma sig att eleverna själva har den här synen på filmmediet? Vad säger det om
elevernas egna repertoarer?