Problem som respondenterna upplevt i samband med det vidgade textbegreppet

Vilka eventuella problem har lärarna erfarenhet av när det gäller det vidgade textbegreppet i sin egen undervisning?

Just tidspressen återkommer i Berit och Anitas berättelser. Berit ser tidspressen som en faktor som försvårar att få in det vidgade textbegreppet inom ramen för undervisningen, trots att man egentligen skulle vilja ha mer av det. Hon säger att man ofta tvingas att leva på ”gammal skåpmat”, som ett sätt att orka och hinna med sitt arbete:

Det är klart att det är ju alltid så att man har tidspressen… Vad man än gör i svenskan… Men det är klart att man hemskt gärna vill, när man pratar om

någonting, att man vill ta in andra saker än bara texter att läsa. Där man vill ta med bilder och man vill ta med… om det går, liksom rörliga bilder också. Det är liksom bara att få det att passa ihop och, du vet, företeelser då som man kan anknyta till nu och ta in tidningar och tidningsbilder och allt möjligt sånt där. Men det är inte alltid det går, och ibland har man inte ens tid till det. /…/

I litteraturundersökningen talades det om ekonomiska skäl till att barn och ungdomar kunde gå miste om chansen att ta del av de nya textformerna. Tror de intervjuade lärarna att skolans

ekonomiska förutsättningar också kan påverka elevernas möjligheter att få ta del av alternativa textformer negativt?

Anita: ”Ja, det tror jag. All utrustning som man behöver kostar pengar, och skolan har inga

pengar till utrustning. Vi har alltså inte en dator per elev och vi har inte, ibland, över huvud taget tillgång till någon datasal för det är redan uppbokat… Så man måste planera långt i förväg om man ska använda en datorsal.”

Även Berit pekar på resursbristen inom skolan som ett problem när det gäller användandet av den nya tekniken som ofta är synonym med det vidgade textbegreppet. Även lärarna delar exempelvis dator med flera kollegor på sina arbetsrum, och det ser hon också som ett hinder i planeringsarbetet. Catharina påpekar att licenserna för film är dyrt och att ett begränsat antal tillgängliga filmer kan styra och begränsa utbudet av film. Mediecentralen, varifrån filmerna hämtas, har dock ett ganska bra sortiment som gör det billigare, även om det kräver viss planering för att kunna utnyttjas.

Berit och Anita är trötta på att det krånglar med utrustningen, det är inte ovanligt att de

planerat att använda exempelvis kanonen till en viss lektion och när de väl kommer dit saknas en kabel eller liknande så att det inte går att använda sig av kanonen. Det är frustrerande att stå där med en hel klass och med lektionsplaneringen förstörd!

Anita:”Det är… (Skratt) Det kan vara ett banalt problem, men det är ack så stort, alltså, när

man står där med klassen och inte har någon kabel. /…/ Tekniska problem, eller datorer som inte fungerar…”

Berit går så långt som att konstatera att den här typen av praktiska problem faktiskt gör att

hon ibland drar sig för att planera in film och liknande i undervisningen.

Anita har också upplevt att det kan vara problem med att elever hämtar text från Internet utan

att använda korrekta källhänvisningar, eller kanske till och med fuskar genom att använda sig av en färdigskriven text som man lämnar in som sin egen. Hon, och även hennes kollegor, brukar tänka på detta när de lämnar ut en uppgift:

Därför brukar vi ju försöka att hitta ämnen som inte är så lätta att hitta på nätet, det brukar inte vara skriv en recension om den och den boken, utan… för då går man ju bara in och söker reda på det och tar någonting som är bra. Mimersbrunn finns ju massor, och det… Ja, det… Över huvudtaget så vet ju eleverna det där bättre än vad vi vet. Och det har ju hänt över årens lopp att man har hittat exakt den texten som man har fått inlämnat. Och då har jag, vid några tillfällen, dragit ut den texten och så haft elevtexten och så visat eleven och bett om en förklaring. Och då talar de ju om att, ja, jag hann inte göra en egen recension för… på grund av att jag hade så mycket annat så jag kopierade det här och… Och ofta inser de ju inte att det är ett brott de har begått, de är inte alls medvetna om vad allvarligt det är att stjäla en text och sätta sitt eget namn under.

Fusk med avskrivning och kopiering av andras texter har ju förekommit även innan Internet var tillgängligt, men Anita tror att det finns en enkel anledning till att eleverna inte är medvetna om att det är fel att hämta från just Internet:

”Ja, jag tror inte att de upplever att det är något farligt att trycka ut något de läser på Internet. Det är väl allmän egendom! /…/”

Catharina ser å sin sida ganska ofta hur eleverna inte riktigt tar film på allvar:

”Film är ju så… ibland är det så att då ””blir det inte på riktigt””. ””Åh, vad gött. Vi ska se på film!”” Det är ett problem. Just det att man ska göra någonting av det sedan, att man inte bara… ””Åh, slappisfilmer””, liksom.”

Just attityderna till alternativa textformer även från elevhåll är alltså något som, enligt respondenterna, kan leda till både problem och möjligheter:

Catharina: ”Och det här när man ska titta på film… Att den filmen har jag redan sett… Och,

jag menar, vi ska inte i skolan servera dem filmer som de inte har sett för det kan vi… det lyckas vi inte med. De laddar ju ner filmer redan innan de ens haft Sverigepremiär, liksom. Och då utmana dem i att se djupare eller tänka efter och… använda den till andra saker också, än bara underhållning. Det är en utmaning för oss!”