Kapitel 6. Mobilisering av retoriska resurser
6.2 Auktoriteter för trovärdighet
Som en retorisk resurs använder politikerna en rad olika auktoriteter, vilka har betydelse för att uppnå en trovärdig framställning. Den ger tyngd, kanske i en högre grad än tidigare, åt argumentationen och legitimitet ”i kampen om verkligheten”, inte minst gentemot den politiska motståndaren. Att under-bygga argumentationen är en självklar strategi för att visa att man också är påläst eller har erfarenheter som ingen annan har. Det kan handla om att luta sig mot forskare, experter, organisationer, myndigheter, men även de egna erfarenheterna väger tungt i debatten.
Forskare och experter
Det är intressant och belysande att undersöka vilka olika kategorier av fors-kare som lyfts fram i de skolpolitiska riksdagsdebatterna och som därmed kommer att användas som retoriska resurser.513 I citatet nedan nämns inter-nationell forskning, vilket det annars finns få exempel på, men samtidigt namnges en svensk forskare, som verkar inom samma område:
512 Protokoll 1997/98:82 Anf. 38
513 De forskare som namnges eller citeras i debatten är i följande: Matti Bergström, Ingemar Emanuelsson, Lennart Grosin, Torsten Husén, Ulf P Lundgren, Ference Marton, Staffan Löfquist och Lev S. Vygotskij.
147 Det finns internationell forskning på det området som mycket tydligt visar att den kunskapssyn en skola präglas av har avgörande betydelse. Den är många gånger starkare än den sociala bakgrunden för elevernas resultat. Att tro på undervisningens förmåga att lyfta eleverna och att tro på att lärare i samver-kan samver-kan hitta metoder för att nå goda resultat är väsentligt. Det finns en hel del arbeten utfört på detta område av Lennart Grosin. Den som tror att enbart de traditionella argumenten är de som gäller rekommenderar jag varmt att läsa vad han har skrivit.514
Med detta ger debattören intryck av att vara mer initierad och påläst än andra och att i sitt anförande dessutom rekommendera andra att läsa vad forskaren i fråga skrivit ger en särskild överlägsen positionering visavi meddebattörer-na. Nedan ett exempel på hur en ledamot citerar en annan forskare för att på så sätt underbygga sin argumentation:
Jag vill i det här sammanhanget citera Ingemar Emanuelsson, som är profes-sor i specialpedagogik i Göteborg. ”Faran med profilskolor, friskolor och hela privatiseringsvågen som finns i samhället idag är att det handlar om ett val för vissa elever, men inte för andra Det är aldrig bara kopplat till elever-nas intresse, förmåga och fallenhet, utan också alltid till andra faktorer i ele-vernas bakgrund… '' 515
Citeringstekniken ovan ger intryck av autenticitet och förekommer då och då. Att ge en forskaren epitetet svensk skolas oomstridde ”grand old man”
är en värdering, som denne riksdagsledamot använder sig av och en sådan auktoritet kan knappast ifrågasättas:
Torsten Husén, professor emeritus i pedagogik, nestor och svensk skolas oomstridde ''grand old man'', sammanfattade hela debatten i två ord på semi-nariet ''Schooling in Modern European Society'' för två veckor sedan i andra-kammarsalen: monumental osaklighet.516
Även här används citatteknik för att styrka sitt påstående. En forskare med stark ställning i riksdagsdebatten är professorn i klinisk neurofysiologi, Da-vid Ingvar, som är den forskare som omnämns oftast i de debatter jag analy-serat.517 Valet av forskare säger också något om vilken utgångspunkt man tar. David Ingvar fungerar utmärkt som en retorisk resurs för de riksdagsle-damöter som mer ser till biologiska faktorer än till pedagogiska, när det gäll-er hur arbetet i skolan bör bedrivas:
Vilka argument talar då för en tioårig grundskola med sexårsstart? Ja, det finns pedagogiska skäl. Perioden 3 - 6 år har av hjärnforskaren David Ingvar
514 Protokoll 1991/92:13 Anf. 10
515 Protokoll 1991/92:13 Anf. 3
516 Protokoll 1991/92:94. Anf. 38
517 Som tvåa kommer Ulf P. Lundgren, men han refereras lika ofta som generaldirektör för Skolverket som professor i pedagogik.
148
betecknats som ''hjärnans engångschans'', på grundval av studier som visat att barn har särdeles lätt att lära i den åldern.518
Att referera till en hjärnforskare tillika läkare ger förmodligen större trovär-dighet än om man lutar sig mot en forskare inom ämnena pedagogik eller didaktik. Vilka konsekvenser det får för skolans professionella och för synen på skolans innehåll och organisation är en intressant fråga. Men kanske fun-gerar referensen till David Ingvar forskning som en larmklocka. Politikerna ger också i debatten den forskning som de refererar till ett bäst före-datum.
Det finns modern forskning, men det finns också oberoende forskare:
Nej, vi har ingen rädsla för betyg, men vi utgår från modern skolforskning och erfarenheter i skolan --från lärare, föräldrar och elever. De säger att det inte är lämpligt att sätta betyg före tonåren – barn förstår inte vad betyg inne-bär; de tror att det är de själva som personer som blir betygsatta.519
Men samtidigt visar oberoende forskares läsförståelseundersökningar att var femte elev har svårigheter att läsa och förstå sammanhängande enkla tid-ningsartiklar.520
Debattörerna hänvisar betydligt oftare till forskning i allmänhet än till namngivna forskare. Det kan tyckas svepande och oprecist men ger ändå viss tyngd åt argumentationen:
För mig är det helt klart -- och det stöds av både internationell och nationell forskning -- att utan ett lokalt ansvarstagande och utan ett lokalt medinflytan-de sker ingen utveckling.521
Riksdagsledamoten framför en åsikt, som stöds av både internationell och nationell forskning, vilket stärker argumentationen och kan tyckas svårt att motsäga. I följande citat underbygger en annan riksdagsledamot sina argu-ment på ett liknande sätt när hon påstår att hon inte är ensam, utan hon kan luta sig mot det ekonomiska etablissemanget och forskarna:
Jag vill påminna Andreas Carlgren om att vi inte är ensamma om att tycka så. Vi har stora delar av det ekonomiska etablissemanget och forskarna med oss i dessa tankar.522
Men forskning kan också vara något att ta spjärn mot, vara nödvändigt att förhålla sig till. Det görs bedömningar av den forskning som bedrivits från talarstolen. I nedanstående fall ställer man skolpraktiken och lärare mot forskningen:
518 Protokoll 1992/93:7 Anf. 97
519 Protokoll 1993/94:8.Anf. 100
520 Protokoll 1998/99:36 Anf. 139
521 Protokoll 1993/94:8.Anf. 94
522 Protokoll 1996/97:43 Anf. 39
149 Det är alldeles utmärkt att man använder praktiskt verkande lärare för detta arbete. Jag tillhör dem som många gånger har sagt här att det finns mycket viktig kunskap som inte fångas i en doktorsavhandling, utan som hanteras av människor som kanske inte är vetenskapligt skolade på det sätt som akade-min kräver.523
Ett liknande sätt, att tala om forskning är hur den bör hanteras, förmodligen i relation till annan kunskap:
Jag anser också av rent principiella skäl att vetenskapliga tvister inte skall lö-sas genom politiska beslut. Vi politiker har att hantera en arena, och vi har att lyssna till de erfarenheter som görs av forskare och av den vetenskapliga världen. Vi har att göra bedömningar av detta, men inte att ta ställning i frå-ga om vem som har rätt och vem som har fel.524
Frågan är hur man gör en bedömning utan att samtidigt värdera kunskapen som forskare bidrar med? Här ifrågasätts den absoluta sanningen, vilket är mer ovanligt i riksdagsdebatten, som vanligtvis utgår från att forskning och kunskap har sanningsanspråk som inte kan ifrågasättas. Intresset för forsk-ning tycks svalna under 1990-talet. Allt färre refererar till aktuell forskforsk-ning, än mindre till forskare. Det är andra auktoriteter som tar vid.
Myndigheter & organisationer
Vi kan notera under senare delen av 1990-talet, en allt kraftigare ökning av referenser till rapporter av olika slag, liksom till offentliga utredningar.
Skolverket tilldelas en central roll genom sina rapporter. Litar man inte på skolministern bör man lita på Skolverket:
Om man inte vill tro på skolministern kan man läsa Skolverkets redovisning om hur frågan om att välja skola har utvecklats under lång tid. Den är mycket belysande. 525
Men även andra myndigheter som Socialstyrelsen, Barnombudsmannen, Brottsförebyggande rådet, Polisen med flera och dessa myndigheters utvär-deringar och rapporter används som stöd för sin argumentation:
Louise Sylwander, barnombudsmannen, bedömde situationen som så allvar-lig att hon krävde lagstiftning mot mobbning. 526
Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet som kom i går har våldet i skolan ökat. Lärare blir hotade och går omvägar till skolan på grund av räds-la. Tusentals elever går varje morgon till skolan med ont i magen.527
523 Protokoll 1994/95:87 Anf. 125
524 Protokoll 1996/97:43 Anf. 83
525 Protokoll 1993/94:8. Anf.111.
526 Protokoll 1996/97:43 Anf. 46
150
Det är också kännetecknande för slutet av 1990-talet att vi kan se mer refe-renser till frågor som rör ordning och reda i skolan samt till skolans resultat.
Talet om skolans bristande ordning och sjunkande resultat är en spridd upp-fattning, vilket jag tidigare visat, som kom att dominera debatten om skolan i slutet av 1990-talet:
Vad Ingegerd Wärnersson kallar för en statistikrapport föranledde skolrådet Eliasson vid Skolverket att i en debattartikel förra veckan ställa frågan "om vi i Sverige i längden kan leva med att nästan var fjärde elev inte når de mini-mikrav som ställts upp för en skola med skolplikt och som bedöms nödvän-diga för att man skall kunna fungera i samhället".528
Att respektive parti framhåller olika mätresultat i debatterna i plenisalen faller sig naturligt i en politisk debatt. Det som gynnar den egna bilden av skolan är det som framhålls och förmodligen därmed partiernas skolpolitiska program:
Vi fick för ett par dagar sedan en internationell jämförelse som visar att svenskar ligger i den absoluta världstoppen när det gäller kunskap och bild-ning.529
Man tolkar sannolikt de källor och den statistik man får sig förelagd på vitt skilda sätt. Oppositionen tar fasta på de sämre resultaten och majoriteten ser helst till de bättre:
Med utgångspunkt i Skolverket, i OECD- rapporter och i internationella un-dersökningar tycker jag att vi har en bra kvalitet på dagens elever.530
Uttrycket kvalitet på dagens elever kan ge intryck av att man beskriver en slags produkt och inte människor. Dessa rapporter och denna statistik har betydelse och riksdagsledamöterna framhåller gärna att de läser rapporter och utvärderingar:
Men vi i denna riksdag som har det yttersta ansvaret för att Sverige som na-tion skall kunna se framtiden an med tillförsikt måste skaffa oss en helhets-bild. Vi får använda statistik, rapporter och utvärderingar. Skolan är vår framtid. Vi har gjort det. Många har gjort det.531
För några är dessa rapporter varningsklockor, medan de för andra betraktas som jubelklang. Vi ska samtidigt hålla i minnet den mediekampanj som Lä-rarnas riksförbund innehållande annonskampanjer, bioreklam, undersök-ningar och mycket aktivt lobbyarbete riktat särskilt mot politiker:
527 Protokoll 2001/02:43 Anf. 73
528 Protokoll 1999/00:68 Anf. 4
529 Protokoll 1997/98:46 Anf. 11
530 Protokoll 1998/99:36 Anf. 177
531 Protokoll 1997/98:57 Anf. 1
151 Dessa varningsklockor hålls av Skolverket, av Riksdagens revisorer och de hålls av kammarens ledamöter. Andra som håller i dem är fackliga organisa-tioner, lärare och elever. Utredning efter utredning, rapport efter rapport visar att dagens system inte svarar mot de högt ställda krav som måste ställas på resultat av de investeringar och satsningar som vi gör på skolan.532
De organisationer som nämns betraktas i allmänhet som auktoriteter av riks-dagens ledamöter, trots att dessa delvis representerar intressegrupperingar av skilda slag. Genom att hänvisa till dessa olika företrädare visar man att man har lyssnat på och eventuellt läst deras utvärderingar, rapporter och material:
Material från Kommunförbundet och SKTF visar att 40 % av besparingarna i kommunerna skett inom barnomsorg och skola. 533
Som ett avstamp inför behandlingen av regeringens proposition Gymnasie-skola i utveckling – kvalitet och likvärdighet vill jag nämna det mycket vikti-ga initiativ som Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund har tagit i ett gemensamt dokument om gymnasieskolans utveckling.534.
OECD och IEA får under 1990-talet en allt påtagligare roll som auktoritet på utbildningsområdet.535 Det gäller inte minst vad gäller en rad olika interna-tionella kunskapsmätningar som till exempel PISA, TIMMS och PIRLS:
I Sverige ligger andelen bland de lägsta i OECD-länderna medan den i Fin-land ligger bFin-land de högsta. Siffran för hur många som studerar vidare på högskolenivå var i slutet av 90-talet 67 % för Finland men bara 35 % för Sve-rige.536
Finland är ett utbildningsexempel som framhålls i jämförelse med den svenska skolans resultat. Generellt sett är det tveksamt hur stort intresset i riksdagen är för de policydokument som produceras av de internationella organisationerna och av EU. De refereras sällan det till dessa.
Anekdotisk evidens
Att göra sig själv till en auktoritet och att hänvisa till de egna erfarenheterna som belägg för sin sak är vanligt. Jag kallar det för anekdotisk evidens då riksdagsledamöterna hänvisar till egna erfarenheter och upplevelser eller till enstaka fall, som underlag för sin sak. Det personliga vittnesmålet och erfa-renheterna fungerar en retorisk resurs i debatten.537 Antingen är man själv lärare, är gift med en eller så har man träffat några lärare.
532 Protokoll 1999/00:45 Anf. 1
533 Protokoll 1992/93:59 Anf. 169
534 Protokoll 1998/99:71 Anf. 102
535 IEA står för International Association for the Evaluation of Educational Achievement.
536 Protokoll 1999/00:53 Anf. 385
537 Somers, M. (1994a). s. 618.
152
Fru talman! Jag kan garantera Lena Hjelm-Wallén att jag har mycket nära kontakter med skolan. Jag har den alldeles inpå livet, vågar jag påstå, genom mitt äktenskap. Jag vet nog ganska mycket om förhållandena ute på skolor-na.538
Jag har sett det på nära håll bland släktingar. Det är inte konstigt att lärare - jag är lärare själv så jag säger inte detta för att hacka på våra pedagoger - ser den här eleven som trött, slö, okoncentrerad, en elev som inte vill lära sig läsa och som hittar på en massa ofog.539
De egna erfarenheterna skulle lika gärna kunna bedömas som alltför okritis-ka och sakna giltighet. Frånvaron av distans skulle kunna vara en brist och de egna erfarenheterna kunde snarare uppfattas som fördomar istället för vara en styrka. Men med denna typ av vittnesmål vill man stärka sin egen position och sin trovärdighet:
Jag har ju varit lärare i många år och sett hur det kan gå till i matbespisning-ar, framför allt för några år sedan.540
Jag är inte bara riksdagsledamot, jag är även mamma. Min son Viktor som är sex år har börjat i skolan. Nej förresten, det heter sexårsverksamhet. 541 Repliken ovan skall förmodligen påminna oss om en känd reklamfilm för tandkräm ”Jag är inte bara tandläkare – jag är också mamma”. Det kanske är ett försök att vara ironisk och använda sig av komik som ett retoriskt verktyg i den annars allvarliga debatten. Det kan man ta hem poäng på, men vanligt-vis inom den egna partigruppen. Ett vanligt grepp i debatten är att berätta om alla besök som görs i skolor och möten med lärare, elever och föräldrar:
Jag är också mycket upprörd över det som jag får veta när jag besöker skolor.
Det som nu händer försämrar nämligen skolan. Det går stick i stäv med det som regeringen har deklarerat i regeringsdeklarationer och i andra doku-ment.542
Jag är väldigt mycket ute i skolor, och jag har träffat många lärare som säger att de visst klarar av det. 543
Riksdagsledamöterna reser land och rike runt och dessa besök utanför själva riksdagen antyder att de anser att det finns mycket att hämta för dem i möten med lärare och elever. De blir till resurser som rekryteras för att understryka
538 Protokoll 1993/94:58. Anf. 203
539 Protokoll 1995/96:48 Anf. 48
540 Protokoll 1995/96:48 Anf. 26
541 Protokoll 1997/98:46 Anf. 1
542 Protokoll 1993/94:58. Anf. 229
543 Protokoll 1998/99:71 Anf. 106
153
argumentationen. Kontakter med elever används också för att påvisa att man har kontakt med den tidigare omtalade verkligheten:
När jag väljer att beskriva den positiva bilden gör jag det på uppmaning av alla de elever och ungdomar som jag får brev från varje vecka, som jag mö-ter ute på mina skolbesök och som inte längre vill höra den negativa bilden av dem själva eller av den skola de går i.544
Alla dessa personliga erfarenheter blir en erfarenhetsbas som politikerna i riksdagsdebatten ofta använder sig av, inte sällan är det skildringar som stri-der mot den bild av skolan som presenterats i riksdagen eller i media, en sorts motbild. I debatten används de som en slags anekdotisk evidens.