Att studera något som narrativ

Den sedan två decennier omfattande tvärvetenskapliga och tvärdisciplinära forskning, som gått under rubriken narrativ forskning eller berättelseforsk-ning är näst intill omöjlig att sammanfatta. Mångfalden är stor, såväl vad gäller på vilket sätt denna forskning genomförs som vad man fokuserar på inom detta vetenskapliga fält, även om den tolkande grunden är gemensam för de skilda vetenskapliga disciplinerna narrativ teori och metod. Narrativ analys, som jag tidigare konstaterat, bedrivs i många olika kontexter, betrak-tas både som en egen disciplin, och som ett möjligt angreppssätt av flera inom ramen för ett större forskningsfält.⁷⁶

Donald E. Polkinghorne framhåller en viktig distinktion, den mellan analys av narrativ och narrativ analys.⁷⁷ I båda fallen intresserar sig forskaren för berättelser men tolkningsprocessen skiljer sig åt. Vid analys av narrativ, så samlar forskaren in berättelser för att analysera dessa antingen utifrån en teori eller genom induktivt framtagna kategorier. Det handlar således om att fokusera på det generella och på gemensamma dimensioner i berättelserna..

Syftet är att konstruera och beskriva kategorier, men också att beskriva rela-tionerna mellan kategorier. I det andra fallet, vid narrativ analys, handlar det om på vilket sätt det insamlade materialet presenteras. Det innebär att vid narrativ analys skapar forskaren i stället en berättelse genom att arrangera fenomen och handlingar så att de formar en intrig. Här fokuserar forskaren på det specifika, och fenomen tolkas i relation till det förflutna. Vid narrativ analys är data för det mesta inte i narrativ form. Det är forskaren som skapar berättelsen genom att arrangera händelser och handlingar så att de bidrar till utvecklingen av en intrig. Det innebär, som Mats Börjesson uttrycker det, att man måste vara särskilt uppmärksam på forskarrollen och dess agentskap.

Det är jag som forskare som ser mönster i och dramatiserar det som studeras:

Narration blir så en övertygelseakt, ett försök att försöka dra in lyssnaren i berättarens perspektiv, och därefter läsaren i skrivarens perspektiv. Här är händelsers placering i tiden (eller snarare i berättelsen) viktig. Denna aspekt kan ge förståelse för vad berättelsen uppnår, vad den gör. Inte minst så moti-verar vändpunkter berättelsens intrig och slutsats. Narration ger hur vi förstår händelser. Och även om intrigen varierar, så har alla någon sorts syftning.⁷⁸ Han menar vidare, att den dramaturgiska profilen gör skillnad i hur ett narra-tiv kan förstås och vid en viss tidpunkt bestämmer forskaren sig för sin

76 Se t. ex. Börjesson, M. (2003). s 75, Johansson, A. (2005). s. 17, Riessmann, C. K. (1993).

s. 1. Mishler, E.G. (1995) “Models of Narrative analysis: a typology”. Journal of Narrative and Life History (5), 8-123.

77 Polkinghorne, D. E. (1995). s. 12.

78 Börjesson, M. (2003). s. 76.

31

ning. Forskaren blir således en konstruktör av sin egen text och skapar här-med själv ett forskarnarrativ av de språkhandlingar som studerats.

Inom den narrativa analysen diskuteras också vad som kan betraktas som ett narrativ, vilken nivå som är relevant att studera och på vilket sätt det ska ske, vilken typ av tolkning som är bäst lämpad och hur reflexiviteten ska behand-las. Det finns såväl smala definitioner som breda, ibland så breda att de kan innehålla nästan vad som helst, enligt Kohler Riessman.⁷⁹ Andra forskare är mer restriktiva och dessa anser att en berättelse förväntas innehålla en skild-ring av en särskild händelse i det förflutna och med en gemensam uppsätt-ning attribut. ⁸⁰ Exempel på det kan vara hur händelser sekvenseras enligt en fast kronologi. Vanligtvis behandlar därför forskare narrativ som om det vore en enhet, med en början, en vändpunkt och ett slut, i enlighet med Aris-toteles poetik. ⁸¹

En ytterligare klassificering gäller form eller funktion. Elliot G. Mishler uppmärksammar olika teoretiska och metodologiska perspektiv i den typolo-gi för berättelseanalysmodeller som han har utarbetat.⁸² Det första perspekti-vet handlar om de samband och förhållanden som råder mellan ett kronolo-giskt ordnande av händelser/situationer och hur de framställs i berättande form. Det vill säga relationen mellan händelser och hur de refereras. Forska-ren försöker klargöra och ordna händelsernas förlopp. I det andra perspekti-vet intresserar sig forskaren för narratiperspekti-vets struktur och sammanhang och hur dessa dimensioner förverkligas i olika strategier. Uttryckt på ett annat sätt handlar det om hur de är uppbyggda och konstruerade, det vill säga berättar-tekniken. Det kan handla om textens poetik, figurer, troper och stil. Ugångs-punkten är att form och innehåll hänger ihop och visar på narrativets mening.

Det tredje perspektivet som Mishler tar upp har fokus på narrativets funktion i de sammanhang det förekommer, vad berättelsen får för konsekvenser i dess organisatoriska, psykologiska och institutionella sammanhang, ett van-ligt grepp i livsberättelseforskning. En funktion är att konstruera identite-ter.⁸³ En annan är att genom myter, historier, idéer och andra uttryckssätt skapa samhörighet och vidmakthålla normer och värderingar, också en form av identiteter. På så sätt för man över etiska värderingar, ideologier, kunska-per etc. i lokala, institutionella och sociala sammanhang.

I min studie ligger tyngdpunkten på de två sistnämnda perspektiven det vill säga narrativens funktion och vad de gör i den skolpolitiska debatten. Dessa har jag strukturerat efter en intrig, där problem, lösningar och framtidsutsik-ter blir till. Därför har det också varit viktigt att se närmare på hur de

79 Riessman, C. K. (1993) s. 17.

80 Riessman, C. K. (1993) hänvisar till exempel till Labov.W (1972).

81 Aristoteles. Poetika

82 Mishler, E. G. (1995). s. 40.

83 Se Somers, M. R. (1994a). s. 614 och Ricoeur, P. (1993).

32

ka narrativen är uppbyggda och konstruerade, hur politikerna i riksdagen använder retoriska resurser för att få legitimitet och trovärdighet. Dessa reto-riska resurser representeras i min studie för det första av aktörer, både perso-ner och institutioperso-ner, vilka kategoriseras på olika sätt och utgör rollbesätt-ningen i berättelserna. För det andra av de auktoriteter riksdagsledamöterna använder sig av för att vinna trovärdighet i debatten och till sist en form av retoriska resurser som jag kallar omkväden, begrepp som likt refränger upp-repas och som har betydelse för hur de politiska narrativen konstrueras Tids-begrepp är därutöver vanligt förekommande retoriska resurser.

Somers fyra dimensioner

Sociologen Margaret R. Somers menar att samhällsvetenskapernas syn på den narrativa forskningsansatsen till en början var skeptisk, men att detta så småningom förändrades när en ny form av teori växte fram, vilken behandlar narrativ som en ontologisk förutsättning för socialt liv. Narrativen ses då som aktiva delar i konstruktionen av den sociala verkligheten. Somers an-vänder begreppet emplotment för att förklara förhållningssättet eller snarare delar av den process, som omvandlar händelser och erfarenheter till en berät-telse.⁸⁴ Det är ett begrepp Paul Ricoeur också gör bruk av då han försöker förklara den mänskliga aktivitet som innebär att händelser organiseras och iscensätts i form av en intrig.⁸⁵ Somers påpekar att händelser eller fenomen får mening när de sätts samman och relateras till tid och rum:

Indeed, the chief characteristic of narrative is that it renders understanding only by connecting (however unstably) parts to a constructed configuration or a social network of relationships (however incoherent or unrealizable) com-posed of symbolic, institutional, and material practices.⁸⁶

Somers menar att människan använder olika slags berättelser för att skapa sig en identitet liksom ramar för möjliga handlingsalternativ.⁸⁷ Hon använder begreppet "narrativ identitet", även det ett begrepp inspirerat av Ricoeur.

Centralt i hennes resonemang är att identitet är något som konstrueras och att det i denna identitet finns fyra "dimensioner av narrativ" som samspelar i skapandet och återskapandet av en persons identitetsuppfattning och om-världsuppfattning:1. ontologiska narrativ 2. offentliga narrativ, 3. konceptu-ella narrativ och 4. metanarrativ.⁸⁸ Jag finner dem användbara som verktyg i min egen analys av den politiska debatten i riksdagen och gör ett försök att definiera dem i följande avsnitt.

84 Somers, M. R. (1994a). s. 616.

85 Ricoeur, P. (1993). s. 208.

86 Somers, M. R. (1994a). s. 616.

87 A. a., s. 614.

88 A. a., s. 617.

33

Somers första dimension, de ontologiska narrativen, syftar på enskilda män-niskors livsberättelser, de som används, för att definiera vilka vi är och för att göra våra liv begripliga. Här handlar det om att skapa mening och att ge vägledning till hur vi skall förhålla oss till omvärlden och därmed hur vi kan agera i den. Man skulle kunna jämföra dessa med en människas ”själv”, som består av de erfarenheter vi gör och hur vi tolkar och strukturera dessa och därigenom skapar berättelser om våra liv. Dessa själv är ständigt föremål för konstruktion och rekonstruktion. De blir så att säga ständigt till. Man kan säga att de ontologiska narrativen hjälper oss att inordna identiteten i rums- och tidsmässiga relationer. I min studie av riksdagsdebatterna kan denna dimension utnyttjas för att undersöka hur de olika berättarrösterna skapar sina olika raison d'être. Hur de använder sig av olika retoriska resurser, hur de ser de på sig själva, vilka erfarenheter de lyfter fram och hur de förhåller de sig till sin omvärld.

Med de offentliga narrativen, den andra dimensionen, avser Somers de soci-ala sammanhang, kulturella och institutionella fenomen som är större än den enskilda individen. Berättelser kan då handla om familjen, arbetsplatsen, politiska partier, statsförvaltningar, kyrkan eller nationen. Här finns till ex-empel organisationers berättelser om sig själva, som en del av organisatio-nens sociala liv – kulturella föreställningar som medlemmarna använder sig av för att skapa gemenskap, mening, ordning och integration i de interna aktiviteterna.⁸⁹ I min studie av riksdagsdebatterna finns åtskilliga exempel på offentliga narrativ. Partiernas skolpolitik, ramas in av ideologiska ställnings-taganden som skapar gemenskap inom olika politiska grupper.

Metanarrativ, kallar Somers den tredje dimensionen, som alltså handlar om de stora övergripande narrativen som vi alla mer eller mindre delar och in-ordnar oss i som samtida aktörer. Det handlar till exempel om berättelser som ger en historisk kontext, en epokindelning som samtidigt förklarar vår plats i historien: industrialismen, upplysningen etcetera.⁹⁰ Vi är, som Somers uttrycker det, inbäddade i dessa metanarrativ, eftersom de refererar till insti-tutionella, vetenskapliga, politiska, kulturella och religiösa diskurser med universella anspråk. I min studie av den utbildningspolitiska debatten kan man förvänta sig att flera av metanarrativen handlar om samhällsutveckling-en och framtidsamhällsutveckling-en.

Den fjärde av Somers dimensioner är de konceptuella narrativen eller de begreppsliga. Med dessa avser hon forskares förklaringar av fenomen, ve-tenskapliga teorier, som både bidrar till att skapa institutionella praktiker och till att ange organisatoriska begränsningar. I min studie av de utbildningspo-litiska debatterna är det rimligt att tänka sig att forskarnarrativen både tas

89 Se Johansson, A. (2005). s. 97ff.

90 Somers, M. R. (1994a). s. 619.

34

som utgångspunkt för talet om skolan och bidrar till att forma föreställning-arna om dess problem och hur dessa kan tänkas lösas. Då och då vävs fors-karnas begrepp och analyser av skola och aktuell policy in i riksdagsledamö-telsernas tal om skolan. En viss insyn i hur dessa forskarnarrativ är upp-byggda ger jag genom forskningsöversikten i nästa kapitel.