Rektor Henrik Schück välkomnade deltagarna i bondetåget i aulan.
Försvarsfrågan stod i den politiska debattens centrum under 1910-talets första år. År 1911 hade liberalen Karl Staaff blivit statsminister för andra gången. Han hade gått till val på ett kontroversiellt program, vilket innehöll nedskärningar av kostnaderna för försvaret. I november 1913 hade ett antal uppländska lant-män, med grosshandlaren J.E. Frykberg och godsägaren Uno Nyberg i spetsen, tagit initiativ till ett bondetåg, vilket skulle uppvakta kungen och uttrycka sitt stöd för försvarsrörelsen. Den 6 februari uppvaktades Gustaf V av 30 000
bönder, inför vilka kungen höll sitt berömda borggårdstal, där han förklarade att försvarsfrågan måste lösas ”nu, ofördröjligen och i ett sammanhang”.
Borggårdstalet ledde inom några dagar till en konstitutionell kris, men den 6 februari dominerade de fosterländska känslorna. Efter kungauppvaktningen hölls en fest på Skansen för bondetågets deltagare, varvid Sven Hedin och Oscar Montelius framträdde som talare. Många av deltagarna valde dock att resa hem omedelbart efter uppvaktningen på slottet. Eftersom de första ini-tiativen till bondetåget hade kommit från Uppland var det åtskilliga av dessa som på återresan passerade Uppsala. Uplands nations kuratorer hade i förväg anhållit hos rektor Henrik Schück att dessa deltagare i bondetåget skulle in-bjudas till fest i universitetshusets aula. Gensvaret blev stort; bondetågsdel-tagarna fyllde aulan till sista plats. Festen inleddes kvart över åtta, då Orphei Drängar under Hugo Alfvéns ledning tågade in sjungandes ”Stå stark du ljusets riddarvakt”.
Rektor Schück trädde därefter fram för att tala till auditoriet. Han förkla-rade att det under dagen hade gått en ”vårvind genom Sveriges alla bygder”, vilken hade kunnat förnimmas även av dem som ”icke kunnat eller haft rätt att deltaga i edert tåg”. Bondetåget karakteriserade han som ett ”varsel om en bättre tid”, och för Uppsala universitet var det därför särskilt glädjande att konstatera ”att det är uplänningar, som gått i spetsen för och tagit initiativet till denna rörelse”. Upplänningarnas upprop hade spritt sig över landet och Schück ansåg inte att man kunde ignorera eller ringakta ”en dylik opinions-yttring”.
Schücks tal mottogs med livligt bifall av bondetågsmännen. OD framför-de biskop Thomas’ frihetssång och ”Hör oss Svea”, varefter hemmansägaren Anders Ersson från Björklinge uttryckte deltagarnas stora tacksamhet för det vänliga mottagandet vid universitetet. Han tackade särskilt rektor Schück och landshövdingskan Hammarskjöld, innan han utbringade ett fyrfaldigt leve för konungen och fäderneslandet. ”Sedan lefveropen förklingat”, rapporterade tid-ningen Upsala, ”bröt en bifallsstorm lös, och applåderna och bravoropen tyck-tes aldrig vilja taga slut.” Festen avslutades med att ”Du gamla du fria” avsjöngs unisont av ett stående auditorium. Deltagarna i bondetåget fick sedan tillfälle att bese de olika rummen i universitetshuset, innan de fördes till väntande sexa i studentkårens lokal.
71 q
31 oktober 1917
Reformationsjubileet
Högtidsprocessionen på väg från universitetshuset till domkyrkan den 31 oktober 1917.
Den 31 oktober 1517 skulle enligt traditionen Martin Luther ha offentliggjort sina nittiofem teser med kritik mot avlatshandeln i Wittenberg. Händelsen räknades som reformationens startpunkt och dess 400-årsminne firades av både universitet och kyrka i Uppsala den 31 oktober 1917. Kungaparet, kron-prinsparet, prins Carl, prins Eugen, statsministern, utrikesministern, krigsmi-nistern och riksdagens båda talmän hade alla kommit till ett regngrått men flaggprytt Uppsala för att delta vid jubileumsgudstjänsten i domkyrkan och den efterföljande minnesfesten i universitetsaulan. Precis som 1893 var detta en både kyrklig och akademisk högtid.
Jubelprocessionen med studentkårens fanborg i spetsen formerades i uni-versitetshuset före avmarschen ned till domkyrkan. Här ingick, förutom stu-denterna och akademistaten, bland annat Bibelkommissionen samt företrä-dare för länet, staden och officerskåren.
Efter gudstjänsten höll Nathan Söderblom högtidstalet, varefter Bibelkom-missionens sekreterare biskop John Personne till Gustaf V överlämnade det första tryckta exemplaret av den nya bibeln (1917 års bibel). Därmed avsluta-des formellt det bibelöversättningsarbete som under Gustaf III hade påbörjats mer än 140 år tidigare.
Universitetets rektor Henrik Schück höll högtidstalet under den efterföl-jande reformationsfesten i aulan. Han noterade därvid att den första känslan som infann sig, då man firade minnet av reformationen, var ”en beklämmande känsla av förgänglighet i alla mänskliga strävanden, känslan av de mänskliga idéernas svaga livskraft, ty vända vi oss till reformatorerna själva och spörja dem om innebörden i den rörelse för vars framgång de satte in hela sin tim-liga välfärd, så blir säkerligen svaret ett sådant, att det mycket litet berör en modärn människas tanke- och känsloliv”. Trots att 1500-talets teologiska tvis-ter kunde kännas avlägsna underströk Schück att detta endast gällde formen, inte innehållet. I själva verket var det samma stora frågor som mänskligheten ständigt haft att ta ställning till, endast tolkningen varierade över tid: ”Luther och hans samtida tolka därför innebörden av reformationen på sitt sätt, vi tolka den på vårt sätt, och kommande århundraden skola helt visst åter välja andra uttryck.”
Reformationsfesten markerade ett slags slutpunkt på Henrik Schücks långa rektorat. På våren 1918 efterträddes han av historikern Ludvig Stavenow.
Henrik Schücks högtidstal Reformation och renässans utgavs i Verdandis skriftserie 1918, samma år som Schück lämnade rektoratet.
Skriftseriens omslag var utformat av konstnären Carl Larsson.