År 1947 hade Sveriges första sociologiska institution inrättats i Uppsala. Till innehavare av den nya professuren i detta ämne utsågs Torgny T. Segerstedt, som därmed lämnade den professur i filosofi som han innehaft under åtta år.
Lördagen den 20 oktober 1951 försvarade Georg Karlsson sin avhandling Adaptability and Communication in Marriage: A Swedish Predictive Study of Marital Satisfaction i lärosal IV. Det var den första disputationen inom den nya disciplinen sociologi och intresset var stort. Disputationsakten blev dra-matisk och den följdes av en animerad pressdebatt, vilken på längre sikt fick stora konsekvenser vad beträffar samhällsvetenskapernas ställning vid uni-versitetet.
Torgny T. Segerstedt riktade i Ergo ett angrepp på Gunnar Helén sedan denne hade kritiserat hans förste elev Georg Karlsson.
Karlssons studie byggde på enkäter från och intervjuer med kontrahenterna i 205 upsaliensiska äktenskap. Såväl hans teser som – och framför allt – hans forskningsmetod blev hårt ansatta under disputationen. Fakultetsopponen-ten Gunnar Boalt framförde visserligen sin kritik på ett hovsamt sätt, något som inte kunde sägas om psykologiprofessorn Rudolf Anderberg under dennes långa extraopposition.
Gunnar Helén ägnade avhandlingen en ingående kritisk granskning i Stock-holms-Tidningen några dagar senare, varvid han visserligen distanserade sig från Anderberg, vilken han ansåg sakna ”vanligt folkvett”. Den huvudsakliga skulden för avhandlingens brister lade Helén på ämnesföreträdaren Torgny T.
Segerstedt, och inte på respondenten. Segerstedt gick i svaromål i Ergo, varvid han myntade det bevingade uttrycket ”kulturknutte” om Helén. Han avsåg därmed att Helén – likt en skinnknutte på motorcykel – stormade fram i den ena kulturdebatten efter den andra för att ställa till med oväsen, med bort-seende från ”de fakta och teoretiska överväganden som kan ligga bakom ett argument eller ståndpunktstagande”.
Segerstedt blev tvungen att föra en likartad polemik i sin egen fakultet när dess ledamöter samlades för att sätta betyg på avhandlingen. Tolv ledamöter, det vill säga halva församlingen, röstade för AB. Bland dessa fanns förutom Segerstedt även alla andra professorer i de sociologin närmast liggande äm-nena. De övriga tolv ledamöterna var emellertid av annan mening. Tre röstade för Ba, sex förordade B och tre ledamöter ville rentav underkänna avhandling-en. Eftersom ordföranden med sin utslagsröst förordade B blev slutresultatet att avhandlingen tillerkändes Ba.
Det låga betyget – men framför allt det sätt varpå betygssättningen gått till – väckte irritation bland fakultetens samhällsvetare och historiker. De fann det absurt att ett antal professorer i språkämnen ingrep på ett för dem främ-mande område och drev igenom ett lågt betyg på en avhandling. Ingemar He-denius skrev två debattartiklar i Dagens Nyheter, där han riktade hård kritik mot språkprofessorerna för att de brutit mot den oskrivna lagen ”att man röstar på ämnesprofessorns betygsförslag, såvida inte någon annan person med ve-tenskaplig auktoritet på avhandlingens område grundligt styrker att ett annat förslag är bättre”. Genom sitt förfarande hade språkmännen gjort blivande dok-torers öden till ”en lekboll i händerna på stridande makter”. Georg Karlssons karriär blev dock inte spolierad, vilket många hade befarat. Han fungerade un-der flera år som ämnesföreträdare unun-der Torgny T. Segerstedts rektorat, innan han i mitten av 1960-talet utsågs till professor i sociologi i Umeå.
Den motsättning mellan språkvetare och samhällsvetare som kom i dagen i samband med Karlssons disputation bidrog till att samhällsvetenskaperna så småningom avsöndrades till en egen fakultet.
181 q
26 september 1952
Uppsala möte
”Varför inte tvärtom?”, frågade sig studentkåren i Uppsala hösten 1952. Vad man undrade var varför studenterna i Stockholm nästan uteslutande besökte Uppsala under våren, medan upsaliensarna framför allt begav sig till huvud-staden på hösten. Nu tyckte studenterna, med kårordföranden Allan Parkman i spetsen, att det var hög tid att göra tvärtom – därför inbjöd man högskole-iterna i Stockholm till en fullspäckad höstfest i Uppsala. Till detta ”Uppsala möte” inbjöds även studenterna vid Ultuna.
Ambitionsnivån var hög, och Ergo utkom med ett specialnummer (8½ 1952). Dagen till ära avgick extratåg från Stockholm, och de tillresande möttes
Från förberedelserna inför Uppsala möte 1952. Organisationskommitténs sekreterare Sture Klasén talar i två telefoner och röker. Bakom honom står kårens vice ordförande Staffan Runestam med en affisch och kårordföranden Allan Parkman med en bunt papper.
vid ankomsten av Uppsalastudenternas fanborg och Södermanlands-Nerikes nationsorkester Hornboskapen. Gemensamt tågade studenterna till universi-tetshuset, anförda av universitetets rektor Åke Holmbäck och hans kolleger Harald Cramér (Stockholms högskola) och Ragnar Nilsson (Lantbrukshögsko-lan). Vid Stora torget blev studenttåget vittne till ett intermezzo. Ur en port stormade en yngling med en päls under armen samtidigt som en kvinna på bal-kongen ovanför ropade efter polis. ”Stölden” skulle visa sig vara upptakten till en av dagens många programpunkter, nämligen en fingerad rättegång i sal X.
I universitetsaulan talade de tre rektorerna om såväl utbildningssituatio-nen som behovet av samverkan och, naturligtvis, betydelsen av möten av det slag som nu arrangerades. Harald Cramér påpekade att det var märkligt, men desto mer välkommet, att ett studentmöte av detta slag inte hade anordnats tidigare.
Lunchen, som serverades i Carolinaparken, bestod av ärtsoppa, fläsk och svagdricka, varefter följde ett ambitiöst visningsprogram. Gruppvis kunde studenterna välja mellan studiebesök på Pharmacia, Upsala Ekeby, Nymanbo-lagen, Gamla Uppsala, Gustavianum eller Carolina Rediviva. Det fanns också möjlighet att prova på arbete i filmstudio eller att beskåda en flyguppvisning med det nya stridsplanet J 29 (”Flygande tunnan”) på F 16. De som stannade kvar i universitetshuset kunde i sal X beskåda den humoristiskt färgade ”rätte-gången” mot pälstjuven (spelad av studenten Jan Cederin), under vilken borg-mästaren Bertil Hagström uppträdde som domare och Kurt Winberg som försvarsadvokat.
Under eftermiddagen genomfördes en fotbollsmatch mellan akademiska lä-rare från Uppsala och Stockholm. Hemmalaget, i vars uppställning ingick bland andra Harald Riesenfeld, Ivar Werner, Karl-Heinz Kiessling och Gudmund Björck, vann med 5–2. Upsaliensarna var starkast även i roddtävlingen, vilken utgick från Flottsund och vars målgång var förlagd till Övre Föret.
På kvällen var det dags att återvända till universitetshuset, där en aulasoaré genomfördes med Gösta Knutsson som konferencier. Ejnar Haglund spelade piano och Hans Furuhagen kåserade. Höjdpunkten var frågesporten, där ett Uppsalalag bestående av kvartetten H.S. Nyberg, Sven Hörstadius, Jan Stiern-stedt och Leif Mutén vann en knapp seger över stockholmarna, vilka anför-des av Harald Cramér. Därefter följde sexa och dans på nationerna fram till klockan ett på natten, då extratåget rullade tillbaka mot Stockholm.
Uppsala möte blev en framgång – ett av huvudnumren i 1950-talets upsali-ensiska studentliv – men det fick inte någon fortsättning.
UPPSALA MÖTE 183
Ergos extranummer med anledning av Uppsala möte 1952. Teckningen är utförd av Staffan Lindén.