Lunch i universitetsaulan under ekumeniska mötet 1925.
Världen öppnade sig för Uppsalaborna under några år på 1920-talet. Exotiska gäster som Rabindranath Tagore och Ras Tafari (Haile Selassie) väckte stort intresse när de besökte staden 1921 respektive 1924. År 1925 kunde man i stället beskåda en lång rad kyrkliga företrädare från vitt skilda länder. Denna sommar genomfördes nämligen ett stort ekumeniskt möte, vilket samlade samtliga kristna samfund med undantag för katolska kyrkan. Mötet, vars ini-tiativtagare var ärkebiskop Nathan Söderblom, hölls i Stockholm men avsluta-des med en utfärd till Uppsala.
De omkring 700 delegaterna anlände på förmiddagen med extratåg till Uppsala, där återsamling skedde vid Gustavianum. I procession intågade man sedan i domkyrkan, där varje utrymme – även gravkoren – hade tagits i an-språk för att bereda plats åt delegater och allmänhet. Kronprinsparet var där liksom universitetskanslern Carl Swartz och riksantikvarien Sigurd Curman.
Patriarken Photios av Alexandria läste trosbekännelsen från mötet i Nicæa år 325 på grekiska, varefter Söderblom predikade.
Efter gudstjänsten serverades lunch i universitetsaulan, där trägolvet hade monterats. Anblicken imponerade på tidningen Upsalas utsände, som i lokal-patriotisk hänförelse rapporterade: ”Man måste gå tillbaka ända till mötet i Nicæa år 325 för att hitta något så fint och pampigt som de åttahundra damer och herrar ekumener, vilka nu här i aulan intogo en lätt déjeuner. [---] Det mångbesjungna golvet – som det varje vår i femton långa år talats om hur svårt och dyrt det är att lägga in – var nu lyckligt placerat över ’träsket’ och andra värderade littera. Det hela såg med sina många radiärsymmetriskt ordnade bord så festligt och grandiost ut som väl meningen var.”
För förplägnaden svarade Stadshotellet ”Gästis”. Sedan Söderblom läst en bordsbön och en OD-kvartett framfört ”Glad såsom fågeln” hälsades gästerna på franska välkomna av universitetets rektor Ludvig Stavenow. Han förkla-rade att det var en angenäm plikt att i universitetets namn hälsa delegaterna välkomna, samtidigt som han markerade att universitetet inte uppträdde som medarrangör, eftersom mötet inte var en vetenskaplig kongress utan en rent kyrklig angelägenhet. Icke desto mindre framhöll Stavenow avslutningsvis att det var en särskild ära för universitetet att flera av dess medlemmar – ”i främ-sta rummet dess högt aktade och vördade prokanslär” – funnits bland det ekumeniska mötets drivande krafter.
Landshövding Hammarskjöld påpekade att Ekumeniska mötet hölls samma år som 300-årsminnet av Hugo Grotius’ skrift De jure belli et pacis firades.
Grotius lade inte bara grunden till den internationella rätten, han verkade även för kyrkornas enhet – och det pågående mötet kunde ses som en fortsätt-ning på hans strävan.
Flera av gästerna, däribland hans salighet Photios, höll tacktal till både uni-versitetet och arrangörerna, innan uppbrott skedde från den till festsal omda-nade universitetsaulan. Delegaterna kunde därefter beskåda universitetshuset och Carolina Rediviva, eller rentav göra en kort utfärd till Gamla Uppsala, innan extratåget återvände till Stockholm. Vid stationen hade en stor folk-massa samlats för att, som Upsala skrev, ”uppfånga en sista skymt av de bort-dragande mer eller mindre stora heligheterna”.
Efter Uppsalabesöket upplöstes Ekumeniska mötet, som varit samlat i om-kring två veckor.
89 q
31 januari 1926
Disafesten
Scen ur studentteaterns uppsättning av Disa i universitetsaulan 1926.
Under 1910- och 1920-talen satte hembygdsrörelsen sin prägel på flera av Upp-salas studentnationer. Studenterna åtog sig gärna sin del av ansvaret för att vårda hembygdens kultur och minnesmärken. Detta gällde inte minst den lokala nationen, Uplands, där man redan i början av 1900-talet hade börjat uppteckna och insamla uppländsk folkmusik. Under 1920-talet arbetade na-tionen energiskt med att rädda kaplansgården vid Härkeberga kyrka (”Härke-bergagården”) för att omvandla denna till ett uppländskt friluftsmuseum. För
att uppbringa ekonomiska medel för detta arrangerades en Disafest i samband med distingen i månadsskiftet januari/februari 1926. Festen, som pågick un-der tre dagar, bestod av två huvudsakliga inslag, dels en 1600-talsmarknad i Skytteanska trädgården, dels Nils Evert Taubes och Helge Söderbloms upp-sättning av Johannes Messenius’ Disa i universitetsaulan.
Disafesten blev en publiksuccé som överträffade alla förväntningar. Bara under den första dagen besöktes 1600-talsmarknaden av omkring 8 000 per-soner, däribland kronprinsparet Gustaf Adolf och Louise. Intresset för Disafö-reställningen i aulan var lika stort. De båda regissörerna tillhörde de drivande krafterna inom Upsala Studenters Teaterförening, vilken hade bildats året dessförinnan med litteraturhistorikern Victor Svanberg och författaren Karin Boye som ordförande respektive sekreterare. Taube blev senare föreståndare för Kart- och planschavdelningen på Carolina Rediviva, medan Söderblom – som var son till Nathan Söderblom – snart lämnade Uppsala för en tjänst som redaktör vid Tidningarnas telegrambyrå. Han avled redan 1932.
Disa, som ursprungligen hade uppförts 1611, framfördes fyra kvällar i rad med början den 31 januari. Aulan var i det närmaste utsåld vid samtliga fö-reställningar, varför pjäsen således besågs av omkring 8 000 personer. Upp-sättningen av Disa i aulan blev därmed en milstolpe i Uppsalas teaterhistoria;
borgmästaren Johan von Bahr tillhörde de som betvivlade att det någonsin hänt förut ”här i staden att ett dylikt konstevenemang samlat en så stor publik som fyra fullsatta aulor beteckna”.
I rollen som Disa framträdde Hartvig Kusoffsky, sedermera känd teater-kritiker och tidningsman (signaturen ”Koski”) på Stockholms Dagblad och Afton bladet. I övriga roller uppträdde bland andra Jacob Isander (Thor), Justus Ekman (Oden) och Stig Klang (Frigga).
Intäkterna från Disafestligheterna räckte mer än väl till för att förvärvet av Härkebergagården skulle bli verklighet. Sedan den ursprungliga målsättning-en blivit uppfylld ombildades Härkebergakommittén till Disastiftelsmålsättning-en, vars syfte var att skapa ett friluftsmuseum med uppländsk allmogekultur. Detta ambitiösa projekt utmynnade i inrättandet av Disagården i Gamla Uppsala, vilken invigdes pingsten 1931.
DISAFESTEN 91
Hartvig Kusoffsky som Disa på scenen i universitetsaulan.
Konstnären Oskar Bergman utformade affischen för Disamarknaden i Skytteanska trädgår-den 1926.