Avsaknad av privata alternativ

Kommunerna ges även ett visst utrymme inom näringslivets område om servicenivån skulle sjunka under det som är allmänt acceptabelt. Detta gäller i första hand företag som

tillhandahåller livsmedel eller drivmedel i glesbygd.

Lag (2009:47) om vissa kommunala befogenheter

Lag 2009:47 utökar kommunens och landstingens befogenheter i förhållande till vad som gäller enligt KL (1991:900). Den kommunala kompetensen utökas ytterligare genom speciallagstiftning till områden som normalt är förbehållna det privata näringslivet, till exempel servicetjänster åt äldre, sjuktransporter, kollektivtrafik, sysselsättning för personer med funktionshinder, lokaler, medverkan i arbetsmarknadspolitiska program, kommunal tjänsteexport, turismverksamhet och kommunal medverkan vid statlig trängselskatt.

Interkommunal samverkan

Kommunallagen saknar särskilda regler om interkommunala avtal som samverkansform. Den grundläggande förutsättningen för interkommunal samverkan i avtalsform är att verksamheten

som ska bedrivas ligger inom ramen för de samverkande kommunernas kommunala kompetens.

Det finns då utrymme för samverkan mellan kommuner och mellan landsting och kommuner.

Av kartläggning som har gjorts av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) framgår att det idag förekommer ett flertal olika samverkansprojekt på IT området. Det är till exempel gemensam IT-plattform, gemensamt bibliotekssystem, gemensamma ekonomi- och personaladministrativa system, upphandlings- och inköpssamverkan, gemensamma fastighetsövervakningssystem, gemensam teknisk förvaltning och gemensamma resurser i form av personal och kompetens. Enligt SKL finns behov av samverkan mellan olika aktörer inom ramen för bredbandsutbyggnaden, driften av etablerade nät och kring utveckling av e-förvaltning och 24 timmarsmyndigheten. Andra vanliga samverkansområden är

personalsamverkan, samäganderätt, interkommunala företag och kommunalförbund.

Samverkansorganisering

Samverkansorganisering med andra kommuner, offentliga aktörer. (kommunalförbund, gemensam nämnd, samordningsförbund och interkommunala samverkansavtal)

Samverkansformerna skiljer sig mellan olika områden. Det finns interkommunal samverkan, rehabilitering, privata aktörer och nationsgränsöverskridande.

1) Interkommunal samverkan

• Interkommunala avtal

• Kommunalförbund

• Gemensam nämnd

• Samägda och enkla bolag

• Interkommunala företag 2) Rehabilitering

• Finansiellt samordningsförbund 3) Privata aktörer

• Ideella föreningar

• Ekonomiska föreningar

IOP – Idéburet - offentligt partnerskap

• OPP - Offentligt - privat partnerskap

I kommunala sammanhang finns flera former av interkommunal samverkansorganisering.

Tydligt reglerade är kommunalförbund/gemensam nämnd, samordningsförbund och bolagsbildningar. Dessa former ger förutsättningar för samarbete mellan ett flertal parter/aktörer. Exempel på kommunalförbund är Värends Räddningstjänst (Växjö och Alvesta) och VoB (Vård- och Behandling Kronoberg).

Gemensam nämnd kan upprättas på liknande sätt (2003:192). Den gemensamma nämnden för familjerättsliga frågor mellan kommunerna i Älmhult, Markaryd och Ljungby är ett exempel.

Älmhult är ”värdkommun” för familjerätten och nämnden ingår i Älmhult kommuns organisation. Nämnden inrättas den 1 januari 2006. Den gemensamma nämnden har ansvar för det som åvilar kommunerna enligt gällande lagstiftning inom det familjerättsliga området.

Ansvaret omfattar rådgivning, samarbetssamtal, yttranden och avtal om vårdnad, boende och umgänge, utredningar om vårdnad boende och umgänge, faderskap, namnärenden samt adoptioner.

Växjö kommun har ingen gemensam nämnd med andra kommuner.

Samordningsförbundet Värend finns inom FINSAM området (FINnaisell SAMverkan för arbetsinriktad rehabilitering). Här finns gemensam organisering enligt lagen om

samordningsförbund mellan Växjö kommun, Alvesta kommun, arbetsförmedlingen och försäkringskassan.

En ytterligare form av samverkan är att genom bilaterala eller multilaterala kommunala avtal mellan kommuner/offentliga aktörer vilka beslutat sig för att bedriva verksamhet

”tillsammans”. Villkoren för detta är att alla parter ska bidra på flera sätt (inte bara med pengar) och att det inte är fråga om rena sälj/köpförhållanden. Att en kommun ensidigt utför tjänster åt en annan kommun är således en form av säljverksamhet vilket strider mot den kommunala kompetensen. (allmännyttiga tjänster till kommunmedborgarna enligt lokaliseringsprincipen)

Kommunen har ett stort antal interkommunala samverkansavtal, bi- eller multilaterala, för att med gemensamma resurser ge bättre service till medborgarna, nyttja den samfällda

kompetensen och uppnå en högre effektivitet.

Det är främst i samverkanssituationer som har en köp-sälj karaktär som frågor kring

kompetensenlighet kan uppkomma. Det kan till exempel vara när en kommun tillhandahåller IT-relaterade eller administrativa tjänster åt en annan kommun. I det fallet är den ena

kommunen säljare och den andra kommunen köpare. I många fall föreligger det inte ett allmänt intresse för den säljande kommunen att tillhandahålla service åt andra kommuner oavsett prissättning men en kommun får inte vidta åtgärder uteslutande eller väsentligen i en annan kommuns intresse. Utgångspunkten för en kommunal samverkan är att det ska finnas ett ömsesidigt kommunalt intresse av samarbetet där varje kommuns deltagande bör stå i proportion till den egna kommunens intresse. Försäljning av överskottsproduktion kan vara försvarbart. Kommuner ska dock anpassa sin kapacitet till det egna behovet och inte ha en långvarig överkapacitet som säljs till en extern part.

Det finns inte några juridiska hinder för kommuner att samverka när de bygger upp ett valfrihetssystem under LOV. Samverkan mellan kommuner eller mellan kommun och landsting kan ske i offentligrättslig grund genom kommunalförbund och i gemensam nämnd eller i privaträttslig grund i form av aktiebolag, stiftelser och föreningar. Den vanligaste formen av samverkan är dock genom avtal. Om det är fråga om myndighetsutövning måste samverkan ske i förvaltningsrättsliga former. Lagstöd för kommunal samverkan genom avtal finns både i socialtjänstlagen och i hälso- och sjukvårdslagen för en kommuns möjlighet att sluta avtal med annan part om att utföra uppgifter enligt dessa lagar (se 2 kap 5 § SoL och 3 § tredje stycket HSL). Detta gäller dock inte uppgifter som innefattar myndighetsutövning.

I kommunallagen finns inte särskilda regler om interkommunala avtal. Vid bedömningen av kompetensenligheten av interkommunal samverkan kan detta ske utifrån bestämmelserna i kommunallagen om den allmänna kompetensen. En kommun får till exempel inte ta ut en otillräcklig ersättning för sina prestationer. Vid upphandlingssamverkan får en kommun inte vidta åtgärder i en annan kommuns intresse och en kommun som ger en annan kommun i uppdrag att genomföra en upphandling är skyldig att låta uppdraget föregås av ett

upphandlingsförfarande (Ernst & Young, 2009).

Bedömning

Det finns flera kompetensenliga sätt att bedriva samverkan på. Olika former för olika ändamål/sammanhang. Utredarna gör bedömningen att kompetensenliga samverkansformer inte utgör någon säljverksamhet och därför inte berörs av konkurrensreglerna.