Avtalstolkning som angreppssätt

Att använda sig av avtalstolkning för att lösa upp spänningen mellan de olika regelsystemen kan framstå som en smidig lösning, eftersom domstolen i varje enskilt fall ges utrymme att ta hänsyn till den specifika avtalssituationen och därefter kan ”laga efter läge”. Frågan är emellertid om det är möjligt att på detta sätt låta fastighets-91

bildningsrättsliga ändamålsskäl få genomslag på tolkningen på ett sätt som neutraliserar en bundenhet som kommer i konflikt med fastighetsköpets ömsesidighetsprincip eller de fastighetsbildningsrättsliga begränsningsprinciperna.

Jag skulle här vilja inleda analysen i det aktiebolagsrättsligt betonade avgörandet NJA 1972 s 29. Fallet rörde ett aktieöverlåtelseavtal mellan en far och hans son. Avtalet hade försetts med en röstbindningsklausul med innebörden att fadern, som sålde aktierna, under hela sin livstid hade rätt att avgöra hur aktiernas röster skulle användas

Jfr dock Lehrberg s 35 f, som, om än i annat sammanhang, ställer sig kritisk till att definiera rätts-

88

handlingar utifrån dess rättsföljder. Maunsbach (2018) s 207.

89

Se avsnitt 3.1 ovan.

90

Såklart med den begränsningen att det måste finnas någon oklarhet avseende vad som avtalats i det

91

vid beslutsfattande på bolagsstämma. Högsta domstolens majoritet konstaterade inled- ningsvis att ett sådant förbehåll är aktiebolagsrättsligt overksamt (att sonen röstar i strid med faderns vilja påverkar inte riktigheten i bolagsstämmans beslut), men att ett sådant förbehåll ändå kan vara bindande parterna emellan på ett förmögenhetsrättsligt plan. Gällande möjligheten att göra förbehållet gällande gjorde majoriteten emellertid bland annat följande uttalande:

”Möjlighet för [sonen] att åsidosätta lydnadsplikten måste dock föreligga även i fall då ett handlande enligt förpliktelsen skulle, objektivt sett, innebära allvarlig risk för ogynnsamma verkningar i frågor av vikt för bolaget. Att låta lydnadsplikten ha en på detta sätt begränsad innebörd ligger i linje med vad som får antagas ha varit ett väsentligt syfte med rösträttsförbehållen, nämligen att [fadern] ville säkerställa att bolaget sköttes på sätt som kunde bedömas vara till gagn för bolaget och därmed även för [familjen], vars intressen uttryckligen namnes i 5 § av avtalen.” 92

Majoriteten tolkade alltså in ett undantag i röstbindningen för fall då den innebar en

allvarlig risk för ogynnsamma verkningar i frågor av vikt för bolaget. Innebär detta att

majoriteten har låtit aktiebolagsrättslig ändamålsenlighet, eller hänsyn till tredje man i form av bolaget, påverka avtalstolkningen? Vid en första anblick är det enligt mig svårt att nå en sådan slutsats. Majoriteten anknyter till det väsentliga syftet med röst- bindningen (att säkerställa att bolaget sköttes på ett för familjen gynnsamt sätt) och menar att det intolkade undantaget ligger i linje med detta. Därmed talar åtminstone majoritetens ordval för att man i alla fall har haft för avsikt att hålla sig till en tolkning av avtalet utifrån den gemensamma partsavsikten.

Hellner har emellertid framfört uppfattningen att hänsynstagandet till verkningarna i bolaget är ett uttryck för att det aktiebolagsrättsliga splittringsförbudet, som ligger till 93

grund för den aktiebolagsrättsliga overksamheten, ”spiller över” även på det förmögen- hetsrättsliga planet. Som jag förstår argumentet bygger det främst på att majoriteten 94

fäster vikt vid vad som framstår som bolagsskadligt, något som i kombination med den mycket långtgående tolkningen (undantaget saknar helt stöd i avtalets ordalydelse)

NJA 1972 s 29, HD:s domskäl s 48.

92

Principen brukar enligt Hellner uttryckas som att äganderätten till en aktie och den rösträtt aktien för

93

med sig utgör en odelbar enhet. Se vidare Hellner s 258 f. A a s 263 f.

skulle kunna tala för ett för en avsikt att låta det aktiebolagsrättsliga splittringsförbudet påverka även förhållandet parterna emellan. Vad Hellner gör gällande är därmed att majoriteten, med ett begrepp lånat från Adlercreutz och Gorton, utför någon form av 95

dold kontroll av avtalsvillkoret. Vad som särskilt talar för att så skulle vara fallet är att

målet är avdömt före tillkomsten av generalklausulen i 36 § AvtL, i ett läge då bristen på allmänna jämkningsregler enligt Grönfors och Dotevall kompenserades genom en friare syn på möjligheten att tolkningsvägen beakta bristande förutsättningar och andra jämkningsgrunder. 96

Tillkomsten av den nuvarande 36 § AvtL kan helt klart uppfattas som en lagstiftarens avsikt att skapa en klarare skiljelinje mellan tolkning och jämkning. Hellner menar, i linje med detta, att 1972 års fall idag hade hanterats genom en öppen kontroll enligt 36 § AvtL. Därtill anser han det vara ”allmänt känt” att en sådan öppen kontroll är en bättre lösning än det som han vill benämna ”fiktiv” avtalstolkning. Även senare praxis 97

från Högsta domstolen bekräftar till viss del ett sådant synsätt. Att den dolda 98

kontrollen har spelat ut sin roll är dock ingen självklar slutsats; Adlercreutz och Gorton menar exempelvis att den än idag fyller en funktion då parternas talan utformas på ett sätt som omöjliggör en prövning mot 36 § AvtL (även om de inte specifikt uttalar sig i den något speciella frågan om hänsynstagande till andra regelsystem). 99

Åtminstone om man ser på avtalet som ett rättsskapande instrument blir det problematiskt när vi talar om att inom ramen för tolkningen ta hänsyn till andra regelsystem, eftersom respekten för parternas viljeyttring då går förlorad. Det handlar 100

då om att genomdriva lagstiftarens intresse av, exempelvis, fastighetsbildningsrättslig ändamålsenlighet. Om man ska förstå 1972 års fall som att majoritetens avsikt med

Adlercreutz/Gorton s 107. Jfr också prop 1975/76:81 s 30.

95

Grönfors/Dotevall, kommentaren till kapitelrubriken för 3 kap AvtL, samt kommentaren till 36 § AvtL,

96

särskilt p 3.

Hellner s 270. Liknande argument framförs i motiven till generalklausulen. Se prop 1975/76:81 s 31

97

och 103.

NJA 2017 s 113.

98

Adlercreutz/Gorton s 107. Att generalklausulen inte är avsedd att tillämpas ex officio framgår av

99

prop 1975/76:81 s 111.

Jfr Samuelsson (2011) s 166 f.

tolkningsoperationen var att upprätthålla det aktiebolagsrättsliga splittringsförbudet (i den frågan är jag dock inte helt överens med Hellner), delar jag Hellners uppfattning så långt att avtalstolkningen i dagens läge inte framstår som det korrekta angreppssättet för ett sådant genomslag. En annan sak är att dessa för avtalsrätten främmande regelsystem kan vara nödvändiga att beakta för att avgöra vad parterna faktiskt har avsett, men då i form av en rättslig kontext som får betydelse för förståelsen av parternas uttryck (jag talar alltså inte om att forcera den rättsliga kontexten på avtalsinnehållet). Det går på 101

så sätt inte helt att utesluta att en kringgåendeaspekt kan beaktas som ett tolknings- argument bland andra, exempelvis för att stämpla ett avtalsvillkor som särskilt betungande, ställa det i relation till avtalets syfte och sedan konstatera att parterna inte kan ha avsett att villkoret ska tillämpats på det sätt som ordalydelsen ger uttryck för — det är detta jag anser att majoriteten i 1972 års fall gör — men det handlar då om att tolka avtalet utifrån parternas avsikt, inte lagstiftarens intresse.