I detta kapitel analyserar jag hur lajvarna går från lajvvärlden och lajvandets rike tillbaka till vardagsvärlden men till skillnad från de som Lundell (2014) beskriver håller deltagarna medvetet kvar delar av karaktärerna efter och inkorporerar delar av dem i sitt vardagsjag. De beskriver också hur den förkroppsligade erfarenheten av att vara karaktären har gjort att de ibland inte velat gå tillbaka till vardagen som de var innan. Att ha orienterat sig som
karaktären och följt dess linje gör att de inte heller alltid kommer ut efter lajvet orienterade på samma sätt. Jag analyserar även hur deltagarna använder de kläder, könsuttryck och
kroppsscheman de har skaffat och lärt sig för, och som, karaktärerna i vardagen och för att orientera sig efter sin nya linje. De karaktärerna som de lajvat införlivar de även som alternativa identiteter i vardagen.
Att gå ur karaktär och återvända till vardagen
Deltagarna berättar om flera sätt som de har använt för att gå ur karaktär efter lajvet. Det har bland annat varit mer formella kollektiva ritualer, likt Lundell (2014, 127) där lajvarna lägger något materiellt från karaktären i en gemensam skål för att symbolisera att man går ur och inte längre förkroppsligar karaktären, eller debriefingar där man gemensamt pratar om vad som hände under lajvet. Det har även varit mer individuella sätt såsom att springa eller på andra sätt gå ur kroppsschemat. Det vanligaste är dock att byta från karaktärens kläder till sina vardagskläder.
Att gå ur karaktären och återvända till vardagen har dock för flera av deltagarna varit något jobbigt. Det har inte varit att de inte har kunnat skilja på lajvvärlden och vardagsvärlden. Till skillnad från Lundell (2014, 141) säger de alla att de har inte heller varit med om att några rörelser eller kroppsschema från karaktären har omedvetet hängt kvar och dykt upp utan de har menat det. Det är i stället att den vardag som de återvänder till och hur de förväntas vara där har för många av dem känts otrygg, dysforisk eller begränsande. I lajvet som karaktären har de däremot känt sig fria, trygga och med agens över sig själva och omvärlden.
”Ibland behöver jag bära med karaktären längre. För återvända till den verkliga världen är ibland jobbigt. På lajv så kan jag påverka min omvärld. Jag kan till och med rädda någons liv eller hela världen. Så man har den här agensen som man inte riktigt har i verkliga världen. Och om jag då har något av karaktärens plagg eller accessoarer i verkliga livet efteråt så blir landningen bättre och man har kvar lite av den känslan.” (Ell)
Flera av deltagarna har därför medvetet hållit kvar delar av karaktären ett tag för att göra återgången lättare och reorienteringen till sin vardagslinje mer gradvis. C berättar att hen tycker att det är tråkigt att gå ur karaktärens kläder för hen trivs bättre i dem. Samuel berättar att första gången han spelade en manlig karaktär höll han kvar i karaktärens kroppsspråk, ett manligt kroppsschema, lite längre än han brukar, i likhet med en av Löövs (2014, 126) kungar.
”Till exempel så jag vet jag att för att bära med mig Charlie så behöver jag de här kängorna och hens halsband med en dogtag det står Charlie på. Och det är en liten påminnelse om att det finns
en version av mig, en fiktiv i en framtid jag inte vill leva i själv. Men den personen kan lösa sin problem så mycket lättare än vad jag kan. […] Eller så vill jag bära med det drömska, trygga, vackra, fina som var när jag var en alv eller älvfolk. När man behöver hantera jobbiga människor […] Och då kunna plocka fram de här minnena och nästan få en liten skärm, ett skydd mot verkligheten. Verkligheten har hela mitt liv varit ganska jobbig.” (Ell)
Ell berättar hen har använt olika delar av karaktärernas kläder eller föremål för att kunna bära med sig karaktärerna och deras minnen i vardagen. Dessa saker är en form av så kallade magic items, magiska föremål, som inte ska förstås som vara magiska varken in eller off men som något som symboliserar karaktären och kan användas både för att distansera sig från dem som i ovan nämnda ritual men också för att hålla kvar eller åkalla karaktären (Thylstrup, Nøglebæk, and Mutsaers 2020). Då de har använts av Ell för att förkroppsliga karaktärerna kan dessa magiska föremål även förstås som kropp-som-ting, där tingen har sträckt ut sig och införlivat karaktären (Zethson 2012, 272). De hjälper därför Ell att frammana och
förkroppsliga karaktärerna som alternativa identiteter av sig själv i vardagen för att hjälpa hen att hantera en vardags som ibland är för svår att hantera som sin primära identitet och
vardagsjag.
”Jag har sett ljuset, jag går inte tillbaka”
Deltagarna går inte alltid tillbaka till vardagsvärlden som de var innan. Det allra tydligaste erfarenheten i materialet av att en erfarenhet under själva lajvet leder till en tydlig förändring är Ells berättelse om att lajva som sin karaktär Charlie. Ell berättar att även om Charlie inte var hens första karaktär som hade haft pronomenet hen, för det var älvfolkskaraktären Saken på Sanctera, var denna erfarenhet som gjorde att Ell började ha hen om sig själv även i vardagen.
”Jag tror jag spelade Charlie första gången 2015. Det var där som jag började känna att det här är mer mig. Det bagaget som kommer med att bli kallad han eller hon, jag är inte bekväm med det.
Det funkar inte för mig, det går inte. Och då var Charlie redan från början könlös och man använde pronomenet hen för hen. Och efter jag hade haft det hela lajvet. Och min grupp rättkönade. Så var det i den vevan som jag började använda det själv. Ja, det var det definitivt.”
(Ell)
Ell berättar att under lajvet spelade hen den könlösa klonen Charlie som har pronomenet hen och att hens lajvgrupp konsekvent rättkönade Charlie under hela lajvet. Även om en del andra på lajvet felkönade Charlie var gruppen så bra på att rättköna och spela upp hen som icke-binär att Ell upplevde könseufori av det. Att Ell säger sig vara obekväm med bagaget som bli kallad han eller hon kommer med bör förstås som att med pronomina kommer en mängd olika normativ förväntningar på sådant som könsuttryck och beteende, alltså benämna någon med ett pronomen orienterar dem mot den könslinje pronomenet förknippas med, och att Ell ville komma bort från att bli begränsad av de kvinnliga och manliga könslinjerna. Då Charlie redan från början inte följde de könslinjerna utan snarare någon icke-binär eller agender linje med hen-pronomina. När Ell lajvade Charlie orienterades även hen, med hjälp av lajvgruppen, därför mot den linjen och hen-pronomina.
”Det var väl för att jag hade fått prova hur det kändes. Kanske. Att känna hur rätt det kändes.
Alltså, för Charlie var det bara naturligt och för mig så kändes det också det. Och att få uppleva den känslan att när någon sa fel ‘det här är fel, det här är inte rätt. Den här binära normen stämmer inte.’. Det gjorde också att blev mer uppmärksam på det i verkliga livet. Och kunde
säga att ‘Nej. Nej. Det här funkar inte längre för mig. Jag har sett ljuset, jag tänker inte gå tillbaka till mörkret.’.” (Ell)
Detta gjorde att Ell fick en möjlighet att erfara att bli omnämnd med hen-pronomina och orientera sig ifrån den binära könslinjerna. Att få möjlighet att orientera sig på ett sätt som kändes mer naturligt och rätt för både Ell och Charlie gav Ell en möjlighet att få en ny
erfarenhet av kunna expandera mer friktionslöst än tidigare. När Ell orienterade sig för att bli i linje med Charlie blev hen även mer i linje med sig själv. Bekvämligheten av vara linje och få passa blev ännu mer tydlig när den bröts av att någon felkönade Charlie och gav en bleed-out till Ell. Denna erfarenhet av bekvämlighet och eufori utlöste en aha-upplevelse hos Ell att hen föredrog hen-pronomina och hur illa de binära normerna passade hen. Det krävdes alltså för Ell att hen hade denna erfarenhet av bekvämlighet, tack vare att ha lajvat, och orienterat sig som, en icke-binär karaktär med hen-pronomina och bli uppspelad och rättkönad av sin lajvgrupp, för att få aha-upplevelsen av hur obekväm vardagen var för hen. Det var alltså bekvämligheten, ”ljuset”, som synliggjorde obekvämheten, ”mörkret”, och inte tvärtom. När Ell sen återvände till vardagen var det med dessa erfarenheter med sig och bröt därför med hur det var tidigare och började använda hen. Erfarenheten av att orientera sig som Charlie för lajvet alltså satte så tydliga spår i Ell att när hen sen återgick till vardagen var det på en linje närmare Charlies än sin tidigare.
Relationerna efter
Att återvända till vardagen kan också innebära att man behöver hantera andra förväntar sig att ens linje och hur man är orienterad inte har ändrats.
”Det blir lättare och lättare för lajvare blir bättre och bättre på att rättköna och så vidare. Men det är ju alltid, till exempel när jag spelat en kvinnlig roll, så måste man förklara att bara för min roll är …, eller när jag spelat Switch att ‘nej, mitt pronomen är inte han’. Men det blir lättare och lättare och jag tycker inte att man möter samma ifrågasättande längre.” (Ell)
Ell berättar att när hen har spelat en karaktär som följer en annan könslinje eller har andra pronomina än hen måste Ell alltid förklara för de andra lajvarna att hen själv inte gör det i vardagen. Att reorientera sig efter ha lajvat en karaktär som följer en annan könslinje kräver alltså för Ell att hen inte bara orienterar sig själv igen utan även att hen orienterar sig på nytt i förhållande till de andra lajvarna utanför karaktärerna. Ell säger dock att detta blir lättare och lättare att göra och möter inte samma motstånd längre. Detta kan förstås som att andra lajvare har blivit mer vana att orientera om sig på det sättet och att icke-binära linjer börjar bli så etablerade att de är tänkbara för fler.
Vissa av deltagarna berättar också om så kallade bleedcrushes, förälskelser och dylika relationer som karaktärerna hade som gav bleed-out till lajvaren som förkroppsligade karaktären så att lajvaren fick liknade känslor mot den andra lajvaren (Harder 2018). I vissa fall har det till vänskaper och dylikt även utanför och andra fall har karaktären men inte lajvaren varit intresserad, det vill säga att karaktärerna är orienterade mot varandra men inte lajvarna. En del av deltagarna har varit med att bleedcrushes har lett till besvikelser och negativa konsekvenser i vardagen men de har lärt sig att hantera dem bättre nu. Lajvande har även gett andra mer positiva konsekvenser på vardagens relationer. Jonatan berättar att
lajvande hjälpte hen att bryta med destruktiv relation. Hen berättar att vara på lajv i en vecka i skogen utan telefoner gjorde att hen fick tillräcklig distans från sin dåvarande destruktiva relation så att hen kunde bryta den. Att orientera sig från den relationen och mot lajvet och karaktären gjorde alltså att när hen sen återvände till vardagen kunde hen fortsätta vara orienterad bort från den. Lajvandet möjliggjorde genom sina magiska cirklar att Jonatan kunna bryta en tidigare destruktiv linje. Det linjebrottet gjorde att hen även började omvärdera flera saker hos sig där hen började fokusera på hur hen såg på sig själv i stället för hur andra såg på hen. Det ledde att hen senare började fundera på och inse att hen är icke-binär.
Att dela garderob med karaktären
Deltagarna använder sig av karaktärernas kläder i vardagen inte bara för att kunna minnas och bära med sig karaktären utan även för de själva är bekväma i dem kläderna.
”Efter ha haft en binder som Charlie så började jag ha binder till vardags för att jag var ju bekväm i det här. Det funkade ju liksom. Och plötsligt så slapp jag ha kurvor på kroppen. Eller jag tycker om att ha dem här långa fladdriga ärmarna som den här rollen har. Well, den här karaktären lånar min garderob så varför kan inte jag låna dens kläder? Jag har börjat använda mer skjortor och kostymer och slipsar efter ha börjat lajva sir Vincent. […] Det är utvidgat. För det är bekvämt. Och det är min garderob. Jag trivs så jävla bra i det.” (Ell)
Ell säger att om de nu ändå delar garderob kan de väl också dela kläder. De kläder och föremål som hen köpte tidigare skaffade med ursäkten att kunna förkroppsliga och lajva karaktären har hen sen börjat använda i vardagen som sig själv nu när hen ändå har tillgång till dem. Som tidigare beskrivet hade hen redan innan hen skulle lajva Charlie velat ha en binder, men inte kunnat motivera utgiften, och efter först ha haft karaktären som en ursäkt och tillfälle att kunna få testa en binder, där hen fick känna hur bekvämt det var för hen, kunde hen föra med det bekväma plagget in i hens vardag. Även med sir Vincent började hen bära mer skjortor och kostym för att införliva de delarna av karaktärerna, inte bara i sin garderob, utan även i sin egen klädstil. För Ell har hen i takt med hen att lajvat fler karaktärer med olika könsuttryck även utvidgat sin egen repertoar av könsuttryck som hen kan använda som sig själv i vardagen. Flera av de andra deltagarna säger också att karaktärerna har påverkat deras klädstil och hur de klär sig i vardagen. C berättar till exempel att även om hen av praktiska skäl tyvärr inte inte kan använda handsydda ylleklänningar i medeltida stil i vardagen har hen börjat bära klänningar och kjolar i vissa sammanhang även i vardagen. Hen säger också att hen lärde sig sy för att kunna sy kläder till sina karaktärer och skulle vilja börja sy mer till sig själv. Samuel säger att han brukar i vardagen bära en hoodie, luvtröja, som han skaffade för att lajva en karaktär.
De kläder som de skaffade för att kunna materialisera, förkroppsliga och orientera sig som karaktären har flera av deltagarna sedan själva inkorporerat i sin egen garderob och använder sedan för att orientera sig själva och förkroppsliga olika könsuttryck i vardagen.
Orientera sig med erfarenheten från karaktären
”Så mycket av det jag senare använde mig av i min egen transition var saker som jag först experimenterade i den här lajvkontexten.” (Sofia)
Deltagarna har inte bara kunnat dra nytta av karaktärernas kläder utan även av sådant som karaktärens kroppsschema och erfarenheter när de har orienterat sig själva i vardagen mot sin nuvarande linje. Sofia berättar att nu långt senare när hon håller på att transitionera och orientera sig mot en kvinnlig könslinje kan hon dra nytta av vad utforskade och testade med sina karaktärer. För runt tjugo år sedan lajvade hon sin första Tzimisce-karaktär som hon nu i efter hand insett att testade att transitionera med. För att kunna förkroppsliga den karaktären och dess förändring till att börja följa en kvinnlig könslinje lärde sig Sofia använda olika kvinnliga könsuttryck, bland annat kvinnlig sminkning och ett kvinnligt kroppsschema.
”Jag fick råd av honom på Knutpunkt 2004 hur vi skulle göra könskroppsspråken. Som jag i efterhand tog med mig när jag transitionerade binärt senare. Hur gör jag egentligen för att gå kvinnligt? Okej, det här minns jag från den workshopen och de råd han gav mig” (Sofia)
Sofia berättar också att under förberedelsearbetena till lajvet Svart himmel hade de workshops och hon fick råd av Eliot Wieslander, en av skaparna av Mellan himmel och hav, för hur hon skulle göra för att gå och röra sig på ett sätt som uppfattas som kvinnligt. Att ha workshops innan lajv är ett vanligt sätt för att hjälpa lajvarna att gå in och orientera sig som karaktärerna (Lundell 2014, 88). De används också av dragkingar för att lära sig att förkroppsliga
maskuliniteter och likt en av Löövs (2014) kungar har Sofia kunnat dra nytta dem senare. Då, och även för Tzimisce-karaktären, lärde sig hon att använda de könsuttrycken för att kunna förkroppsliga och orientera sig som karaktären. För Tzimisce-karaktären orienterade hon sig inte bara som karaktären utan även orienterade om sig i karaktär. Dessa erfarenheter kan hon nu använda sig av när hon själv orienterar om sig och börjar följa en kvinnlig könslinje. De sedimenterade avtrycken från karaktären kommer fram nu långt efter lajvandet. Utforskandet, orienterandet och följandet av en könslinje som karaktären genom lajvande har gett Sofia en karta och verktyg så att hon nu kan hitta och följa den igen i vardagen.
Även Ell säger att hen använder sig av kroppsschema och andra könsuttryck som hen lärt sig för att förkroppsliga karaktärer även i vardagen.
”Lärt mig att studera folks kroppsspråk och applicera det på mig. Hur kan jag röra mig för att ge illusionen om att jag har en annan kropp? Vad är det för kroppsspråk i den kontext vi lever nu som uppfattas som maskulint och hur applicerar jag det så min karaktär kommer uppfattas som maskulin? Eller tvärtom?
Rönn: Har det påverkat ditt kroppsspråk utan för lajv också?
Ell: Ja… Jag är mer medveten om vad jag kan använda. Det handlar ju om att spela roller i vardagen.” (Ell)
För Ell har det dock inte varit för att orientera sig och börja följa en fast linje med stabilare könsuttryck. Det har snarare varit för att kunna fylla en verktygslåda med olika könsuttryck och orienteringsverktyg. Ur den kan Ell sedan dra fram de könsuttryck hen behöver för att spela den roll som passar i vardagens könsperformance.
”Eftersom könsuttryck är ett performance för mig. Jag kan använda det. Jag väljer varje dag för att idag känner jag för det här och vill ha det här beteendet. Det är en del för att klara av omvärlden också. Masking. Jag har en mask för min omvärld. För jag vet inte hur jag ska hantera den annars. ” (Ell)
Att använda sig av olika könsuttryck och vidga sin repertoar av olika könsuttryck,
kroppsscheman och beteenden är för Ell inte bara en lek utan även en överlevnadsstrategi för
att klara av vardagen. För att fungera i samhället använder sig Ell av sådant hen lärt sig genom lajvandet. Hen beskriver hur hen är tvungen att använda olika könsuttryck och dylikt för att spela olika roller och karaktärer som mask mot omvärlden. Masken blir både ett skydd för Ell som distanserar hen från en jobbig vardagsvärld och ett sätt att passa in i ett otryggt vardagssamhälle. Som tidigare beskrivet använder sig Ell av olika lajvkaraktärer för att hantera vissa situationer i vardagen. Bowman (2010, 177–78) menar att karaktärer är en form av alternativa identiteter och att många lajvare och rollspelare använder sig av dem i
vardagen. Ell har delvis införlivat de tidigare lajvkaraktärerna som blivit alternativa identiteter
vardagen. Ell har delvis införlivat de tidigare lajvkaraktärerna som blivit alternativa identiteter