Slutdiskussion - Jag har sett ljuset, jag tänker inte gå tillbaka till mörkret

I detta sista kapitel börjar jag med att sammanfatta och knyta samman de viktigaste teman som har löpt genom de tidigare kapitlen. Avslutningsvis diskuterar jag resultaten och deras möjliga konsekvenser.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka trans- och icke-binära lajvares erfarenheter av hur deras förståelse av sin könsidentitet, följande av könslinjer och användande av

könsuttryck i vardagen har förändrats av lajvande och att förkroppsliga och orientera sig som karaktärer. Den har sökt att fördjupa förståelsen av relationen mellan lajvare och karaktär samt möjligheten för transpersoner och icke-binära att använda lajvande för upptäcka,

utforska, testa och förändra sina könslinjer, orienteringar och könsuttryck. Den har även syftat till bredda berättelsen om hur svensk lajvkultur har utvecklats de senaste 20 åren utifrån

transpersoners och icke-binäras levda erfarenheter. Utifrån syftet har jag försökt svara på: Hur kan karaktärer och andra lajvare hjälpa transpersoner att förstå sin könsidentitet, orientera sig och följa nya könslinjer? Hur använder transpersoner lajv för att utforska, pröva, ändra och leva ut sin könsidentitet och könsuttryck? Vilka spår lämnar förkroppsligandet av

karaktärerna i lajvarna? Hur kan lajvare ta med detta från lajvandet till vardagen efter?

Orientera sig mot ett bekvämt hem efter ha varit vilse

Den här uppsatsen handlar om berättelser att hitta sin könsidentitet, det hem man kan bebo bekvämt i landskapet av möjliga uttryck, förståelser och narrativ, efter ha varit vilse, desorienterade och dysforiska samt vad som har hjälpt deltagarna att hitta stigen hem. Alla deltagare berättar hur de tidigare trodde att de var cis, men att den tilldelade könslinjen skavde och de var dysforiska. I de äldsta deltagarnas berättelser är det tydligt hur de inte var bekväma med sin tilldelade linje, och försökte ta sig ifrån den, men att de inte såg någon väg dit de ville eller visste var ett bekvämt hem för dem fanns. Om man inte vet var det man söker ligger, kan man inte heller veta man ska rikta sig, och utan ord kan man inte fråga om vägen. Lajvande blev ett sätt för deltagarna att fly sin dysforiska linje i vardagsvärlden. Utan att de då förstod varför, sökte de sig ofta till karaktärer som var som de själva ville vara och följde den könslinje de ville nå. Gemensamt för alla deltagarna är att hade valt att spela karaktärer som var trans, icke-binära eller det kön de själva senare skulle identifiera sig som innan de själva förstod sig som det. Inte förrän senare med hjälp av aha-upplevelser som de fått av bland annat lajvande och karaktärer har de förstått varför de sökt sig till de karaktärerna. Först när man har orienterat sig, kan man förstå åt vilket håll kroppen var riktad under hela ens liv.

Lajvande har dock gett dem verktyg att hitta hem. Genom skapa fiktiva lajvvärldar fria från vardagsvärldens könsnormer och inte vara bundna till dess linjer, kunde de rita fiktiva kartor över lajvvärlden med nya könslinjer som var mer i linje med dem. Lajvande blev en frizon där de kunde dra nya linjer på lajvvärldens fiktiva karta och orientera sig efter dem. Genom att utforska, orientera sig och följa av könslinjer som karaktärer genom lajvande har de skapat kartor så att de kan hitta och följa dem igen i vardagen. Lajvande har även gett dem olika orienteringsverktyg. Att lajva karaktärer har gjort de att övat på att orientera om sig för att bli linje med karaktärerna. De har också med hjälp av olika begrepp och andra lajvare fått aha-upplevelser om var deras bekväma hem ligger, vart de varit riktade och vägen hem. Det har de senare haft nytta av när de börjat orientera sig mot och börja följa sina nya könslinjer.

Aha-upplevelser

Deltagarna berättar om flera tillfällen när någon ny erfarenhet gjorde att de såg sig själva och sina tidigare erfarenheter på ett nytt sätt och då förstod något de inte hade gjort tidigare. Dessa kan vara såväl under förberedelserna för att förkroppsliga en karaktär som under lajvet eller när de ska återgå till vardagsvärlden. Det har varit tack vare samtal med andra lajvare eller när de blickat tillbaka på sina tidigare lajverfarenheter. Även om vissa av deltagarnas erfarenheter har varit ett tydligt ögonblick av plötsligt omvälvande förståelse har de också tagit formen av ett sakta grävande där de förstår mer och mer om sig själv. Aha-upplevelserna har ofta utlösts av att få uppleva att vara bekväm. Bekvämlighet beskrivs ofta inom queer fenomenologi som osynlig innan man förlorar den (Ahmed 2006a, 134). Detta kräver dock att bekvämligheten är

vardag och är en privilegierad position, men deltagarnas har deras vardag ofta varit obekväm.

För att kunna förlora en bekvämlighet krävs det att man hade den. Det har därför ofta varit erfarenheter att kunna få vara bekväm som gjort att mina deltagare märkt både

bekvämligheten och sin tidigare obekvämhet. Att förväntas gå tillbaka till sin tidigare obekväma vardag har ofta gjort det särskilt tydligt. Det var alltså bekvämligheten, ”ljuset”, som synliggjorde obekvämheten, ”mörkret”, och inte tvärtom. För vissa deltagare har erfarenheter av omorienteringen för att bli en karaktär under ett lajv gett starka aha-upplevelser och gjort att de kom tillbaka till vardagsvärlden på tydligt nya linjer. Det

vanligaste är dock att aha-upplevelserna visar dem linjer de tidigare inte trodde fanns och gav tankar som gjorde att de mer gradvis orienterade sig mot en ny linje.

För att få dessa aha-upplevelser behöver de få uppleva bekvämligheten. Flera av dem har lajvat karaktärer där de försökte att testa karaktärer som är icke-binära, trans eller det kön de själva är men blev dåligt bemötta och konsekvent felkönade. Då deltagarna inte fick möjlighet att uppleva att vara bekväm med hjälp av karaktären, hindrades och fördröjdes deras aha-upplevelser och orientering mot deras nuvarande linje. Deltagarnas erfarenheter visar att andra lajvare och arrangörer har möjlighet att använda sådant som felköning och nedsättande kommentarer som stopping devices, bromsklossar. De kan inte bara stoppa andra lajvares riktning, men även försöka tvinga tillbaka dem mot en obekväm könslinje. Erfarenheter av bli uppspelad, rättkönad och välkomnad har däremot varit väldigt viktiga för deltagarna. De har fungerat som orienteringsverktyg för dem och gjort att de har fått aha-upplevelser, kunnat orientera sig och börja följa nya könslinjer. Möten, samtal och kunna följa i fotspåren och gå tillsammans med andra transpersoner, icke-binära och queera är något som har varit viktigt för deltagarna och har lett till att de har utforskat och upptäckt könslinjer mer i linje med dem själva, och vågat börjat följa dem med vetskapen att andra transpersoner och icke-binära finns och att de inte kommer vara ensamma och utstötta.

En verktygslåda för förkroppsligande fylld med könsuttryck

I förberedelserna inför att förkroppsliga karaktärerna och orientera av sig själva som dem, har deltagarna använt karaktären som alibi att skaffa kläder, ting-som-kropp och andra

könsuttryck som de själva skulle vilja ha i vardagen. De har deltagarna sedan själva

inkorporerat i sin egen garderob och använder för att orientera sig själva och förkroppsliga olika könsuttryck i vardagen. Lajvande har hjälpt dem fylla en verktygslåda med könsuttryck och orienteringsverktyg. Att använda sig av verktygslådan och vidga sin repertoar av olika könsuttryck, kroppsscheman och beteenden har både varit något att leka med och en överlevnadsstrategi för att klara av vardagen. De har fungerat som queera objekt, ting som knyter samman de kroppar som förväntas leva längs med parallella linjer och aldrig mötas (Zethson 2012, 244). Genom dessa kan deltagarna införliva ting-som-kropp och

kroppsscheman som låter dem förlänga sin kropp för att bli i linje med sig själv och för att sträcka ut sig mot de linjer de önskar. Genom att rikta om sig till ett könat kroppsschema för att förkroppsliga karaktärerna har de fått verktyg att orientera om sig och låta kroppen sträcka ut sig och expandera i omvärlden så att den får konturen och orienteringen som är i linje med de själva. Deltagarna skiljer sig alltså från Lundells (2014, 128) observation av cislajvare

genom att inte lämna ifrån sig de använt för att förkroppsliga karaktären och dess könsuttryck, och i stället medvetet ta med de queera objekten till vardagen och börja använda dem själva.

Att bli den andre

Lundell (2014, 123) skriver om att lajvande är ett sätt att förkroppsliga den andre men att det går inte för lajvare att riktigt nå den andre. Lundell (2014, 124) bygger denna slutsats på en förståelse att karaktären alltid är den andre i förhållande till lajvaren. Karaktären beskrivs som ett tillfälligt besök av lajvaren i en annanhet ”som inte är jag” (Lundell 2014, 166) som de alltid går ifrån när lajvet är slut och återvänder till vardagen. Även om Lundells (2014, 123, 166) resonemang är dock främst om vithet, och hon menar att vissa lajvare har erfarenheter av att vara den andra även i vardagen, skiljer sig mina deltagare genom att i någon form nått den andre och blivit som karaktären. Även om ingen av dem har blivit exakt som sin karaktär, och har inga problem att skilja på karaktären och dem själva, har de inkorporerat det som gör att karaktären kategoriseras som den andre. De har alltså snarare, likt Löövs (2014, 125)

dragkingar, inkorporerat den andre i sig och därmed kunnat sträcka ut sig och nå det dem inte trodde att de kunde nå. Lundell (2014, 124, 166) skriver är lajvande en möjlighet att

förkroppsliga och uppleva den andre, men mina deltagares erfarenheter visar på att lajvande också är en möjlighet att bli den andre och upptäcka, utforska och förkroppsliga sig själv.

Deras erfarenheter tyder i stället på att karaktärer som tydligt är den andre, såsom monstruösa Tzimisce-vampyrer, könlösa kloner och magiska varelser som alla skiljer från mänskliga normer om kroppar och kön, ger lajvare större möjligheter att utforska och bli den andre.

Då deltagarna, i likhet med många andra transpersoner och icke-binära, är obekväma med den vardagskaraktär som de förväntas vara i vardagen har de ofta tagit chansen i alla sina

lajvkaraktärer att vara någon som de vill vara och som är mer i linje med hur de själva ser sig.

Lajvande kan vara en flykt till ett bekvämt hem där man kunde vara sig själv och de kände därför ingen önskan att göra som många andra lajvare och ha lajv som ett turistande hemifrån och testa att vara någon man inte är. I jämförelse med Lundells (2014, 166) förståelse av lajvande som ett tillfälligt besök i en annanhet är deras lajvande snarare en tillfällig hemkomst hos sig själv. För vissa av dem är det bekväma hemmet mer stabilt och för andra är hemmet mer flytande i lekandet med könsuttryck och snarast är könsuttrycks-nomader eller

kringresande köns-performanceartister. Deltagarnas erfarenheter visar tydligt hur lajvares vardagsjag inte enkelt kan förstås som nödvändigtvis mer verklig, ospelad, sann och nära lajvarna än deras lajvkaraktärer. Precis som de haft svårt att relatera till en lajvkaraktär som är för olik dem har de haft svårt att relatera till den de förväntas vara i vardagen. I likhet med att lajvkaraktären inte alltid är den andre, utan snarare ett jag-och-icke-jag, kan även

vardagsjaget vara ett jag-och-icke-jag. Ett av studiens bidrag till lajvstudier är därmed att med saknade erfarenheter från transpersoner visa att relationen mellan lajvare och karaktär kan inte tas för given och är mer komplex än vad tidigare forskning ofta utgått från.

Läckande och transformerande magiska cirklar

Det finns läckande och transformerande magiska cirklar mellan vardagsvärlden, lajvkulturen, lajvandets rike och lajvvärldarna och varje värld, kultur och rike har sina egna normer och förståelse av världen, kroppar och handlingar. Cirklarna är transformerande så att betydelser

förändras mellan cirklarna. Det gör att deltagarna kunde i lajvvärld vara trans och icke-binära karaktärer och ha tillgång till könsuttryck och könslinjer de inte hade i vardagen. Det gör även att ting kan transformeras av magiska cirklarna till kropp och tvärtom. På grund av magiska cirklarnas förmåga att läcka går dock deras transformering ännu djupare och lämnar mer bestående spår i deltagarna. När de läcker blir gränsen lajvarens och karaktärens kroppar blir otydlig, och kan ge både bleed-in och bleed-out av bland annat känslor, tankar, erfarenheter och kroppsscheman. Gränsen mellan de olika världarna och rikena läcker också, vilket gör att lajvare kan bära med saker, medvetet och omedvetet, mellan dem. Det gör att de levda

kroppsliga erfarenheterna som lajvare kan få i lajvandets rike och lajvvärlden av att

förkroppsliga och orientera sig som karaktärerna kan läcka ut till lajvarna i vardagen. De aha-upplevelser, kartor samt erfarenheter av nya linjer, en bekväm vardag och en annan värld som lajvare kan få av lajvvärldens transformerade betydelser, kroppar och normer kan alltså läcka ut och transformera lajvares identiteter, könsuttryck, kroppar och orientering i vardagsvärlden.

Erfarenheterna som lajvarna bär med sig, har inte bara en potential att transformera lajvarna, utan även de olika världarna, rikena och kulturerna. För de bär med sig, genom de läckande magiska cirklarna, den levda kroppsliga erfarenheten av en annan värld med andra normer, linjer och sätt att förstå kroppar, kön och ting.

Avslutande ord

Mina deltagares erfarenhet tyder på att det har skett ett stort skifte i svenska lajvkulturen de senaste 20 åren och har gått från att transpersoner och icke-binära inte ens var tänkbara i lajvande till att börja explicit skrivas in och nu kommit tillräckligt långt för att de på många lajv börjat vara självklara. Deltagarna är överens om att lajvande och lajvkulturen har utvecklats till ett väldigt tillåtande utrymme och bra medium för att utforska, upptäcka, testa och lära sig om sig själv och andra. Utifrån deltagarnas erfarenheter är det tydligt att lajvande och magiska cirklarna har en potential att kunna vara ett verktyg för att öva på att rita nya kartor, sätt att tolka, förstå och orientera sig i omvärlden. Även om lajvandet sker i

lajvvärlden kan dessa erfarenheter användas för att se sig själv och vardagsvärlden på nya sätt och skapa nya linjer även i vardagen. Varje lajv, lajvare och karaktär som utforskar, skapar, upptäcker och testar nya stigar och ritar nya linjer på kartorna över lajvvärldarnas fiktiva könsidentitetslandskap gör det lättare för de som kommer efter att orientera sig, gå i andras fotspår och hitta hem i lajv och vardagen. Möten, samtal och kunna följa i fotspåren och gå tillsammans med andra transpersoner och icke-binära har varit viktigt för deltagarna. De har lett till att deltagarna har utforskat och upptäckt könslinjer mer i linje med dem själva och vågat börjat följa dem med vetskapen att andra transpersoner och icke-binära finns och att de inte kommer vara ensamma och utstötta. Från en oledad snårskog, där transpersoner och icke-binära var vilsna, ensamma och utstötta, har queera föregångare börjat trampa upp och röja stigar mellan, och utanför, de binära könslinjerna och för varje transperson som går längs med transstigarna, desto lättare blir de att hitta för transpersonerna som kommer efter, och desto mindre motstånd möter dem.

Lajvande kan också vara ett sätt att öva på att orientera om sig. Det är både omorienteringen för sig själv när man går i och ur karaktär samt hur man orienterar på nytt mot andra när de är i karaktär. Lajvande gör alltså att man lär sig att bli bättre orientera och rikta om sig men även

att förställa sig nya linjer. Detta har troligtvis bidragit till att lajvkulturen har utvecklats till att vara för deltagarna ett tryggt rum att utforska, testa och förändra sig i. Det har också hjälpt deltagarna att skapa och hitta nya linjer och att orientera sig själva mot dem. Felköning och andra bromsklossar har varit hindrande för deltagarna och gjort att det tagit längre tid för dem att hitta och börja följa sina nya linjer. Att bli uppspelad, rättkönad och välkomnad har i stället hjälpt dem att förstå sin könsidentitet och orientera sig mot och följa sina nya könslinjer. Ett praktiskt resultat av studien är alltså att för att lajvande ska nå sin transformerande potential krävs det att andra lajvare och arrangörer inte tvingar, med felköning och bromsklossar, tillbaka karaktärer och lajvare i linjer som inte passar. I stället bör de spela upp, rättköna och välkomna varandra.

Sofia tror att lajvkulturen var med att etablera och börja använda hen-pronomina i svenskan.

Även om detta är något som denna uppsats inte kan belägga var lajvkulturen tidig med att börja använda nya pronomina i lajv och skapa nya fiktiva kön. Lajvande har en möjlighet att skapa nya fiktiva världar som kan ha andra normer än vardagssamhället. Detta är visserligen något som lajv delar med andra kulturella former, men lajv har genom sitt förkroppsligande av karaktärer en potential att ge lajvare levda kroppsliga erfarenheter av dessa världar. Det ger en möjlighet att inte bara berätta om nya normer och kön utan även uppleva dessa. Det är möjligt att dessa kan göra att man kan bli mer tolerant för andra sätt att leva på av att lajva. De läckande och transformerande magiska cirklarna gör också att lajvare bär levda kroppsliga erfarenheter av andra världar med andra normer, linjer och sätt att förstå kroppar, kön och ting tillbaka till vardagsvärlden. Det gör att de har potential att sprida sig och förändra

vardagssamhället. När lajvare skapar, utforskar och följer nya linjer, först i lajvvärlden och sedan i vardagsvärlden, röjer lajvarna och trampar upp de linjerna och gör det lättare för andra, även de som aldrig lajvat eller upplevt linjens förlaga i lajvvärlden. Även om det är troligt att lajvande och lajvkulturen har påverkat vardagssamhället kan dock denna uppsats bara visa på möjligheten. Det vore därför av intresse för framtida studier att undersöka detta vidare.

Ett oväntat resultat har varit att alla mina deltagare trodde att de var cis när de började lajva och även när de började lajva karaktärer som är trans, icke-binära eller det kön de senare insåg att de själva var. Även om denna studie inte kan, eller har som syfte att, ge något svar om varför transpersoner är trans är det viktigt att påpeka att det finns inget som tyder på att någon av deltagarna blev trans av att lajva eller interagera med andra lajvande transpersoner. I stället har lajvandet givit aha-upplevelser om något de kanske redan visste men inte förstått. Det har utlöst, men inte orsakat, deltagarnas aha-upplevelser och orienteringar från sina tidigare linjer mot sina nya könslinjer. Lajvande har resulterat att de är nu på en linje de är mer bekväma i,

In document Jag har sett ljuset, jag tänker inte gå tillbaka till mörkret (Page 57-71)