I detta kapitel analyseras vilken betydelse som interaktioner med andra lajvare har haft för deltagarna. Som tidigare beskrivet upplever alla fem deltagare upplever att lajvkulturen är mer accepterande av transpersoner än vardagssamhället i övrigt. Likaså har även möten med andra transpersoner och icke-binära via lajvandet har varit viktiga för dem och ofta avgörande för att de förstod och började identifiera sig som trans eller icke-binära. Dessa möten och lajvande har också varit bidragande till att de lärt sig begrepp och ord som de sedan började identifiera sig med. Även om positiva interaktion med andra lajvare, såsom bli uppspelad eller rättkönad, har ofta hjälpt dem har de dock också ofta erfarenheter av blivit hindrade.
Möta och gå i fotspåren av andra transpersoner
För deltagarna har möten och samtal med andra transpersoner, icke-binära och queera varit väldigt viktiga och ibland avgörande för att de skulle börja identifiera sig som trans eller icke-binära och följa sin nya linje.
”Jag är glad att de yngre generationerna, både icke-binära och binära lajvare som växer upp i ett samhälle, där transpersoner över huvud taget existerar och vetskapen att man behöver inte bli utstött som icke-binär, vare sig på lajv eller i verkliga livet. För det var a thing och inte så kul alla gånger…” (Ell)
Ell säger att hen är glad att de transpersoner och icke-binära som växer upp nu gör det i ett samhälle där transpersoner och icke-binära får finnas, synas och inte bli utstötta. Ell och Sofia berättar att när de växte upp var trans och ännu mindre icke-binär inte något som pratades om eller några som fick synas. Jag minns själv från när jag var yngre att transpersoner
porträtterades i kulturen endast som män i kvinnokläder som man skulle skratta åt och icke-binära var otänkbara. Det var först när jag började med lajv och bordsrollspel som jag träffade några transpersoner. De var dock till skillnad från mig binära transpersoner och gjorde att jag kände bara delvis igen mig. Det är svårt att hitta sin väg hem i en oledad snårskog om man inte har en stig att följa. Ell verkar också ha en del erfarenheter av att bli eller vara rädd för att bli utstött och illa behandlad för vara binär. Som transperson, och särskilt som icke-binär, finns det ofta en stor risk att bli utanför eller i kläm i sociala sammanhang och könade grupperingar. Transpersoner och icke-binära blir i vardagsvärlden betydligt oftare utsatta för våld, hot, trakasserier, förlöjligande och diskriminering än cispersoner och det är väldigt vanligt att få sin könsidentitet ifrågasatt eller förnekad (SOU 2017, 167). Även Sofia berättar om att hon var rädd att bli utstött, men vågade börja följa en kvinnlig könslinje efter ha varit på ett lajv där hon såg andra transpersoner bli bra behandlade, utan det sågs som särskilt.
”Vilket fick mig att inse att det finns kontexter där jag kan delta i hobbyn som har varit så betydelsefull för mig oavsett vad jag kommer vara. Jag kommer inte vara utstött eller ensam i
lajvhobbymiljöer ens om jag skulle gå längre i min transition. Och det var väldigt betydelsefullt för mig därför att det fick mig att inse att jag kommer kanske inte behöva förlora så mycket som jag fruktade om jag tar steget ut och går vidare.”
För Sofia var det väldigt betydelsefullt att se andra transpersoner för att hon själv skulle våga att själv transitionera. Att se andra transpersoner följa sina nya könslinjer gjorde att hon själv vågade ta steget ut och gå efter dem mot sin egen könslinje. Från en oledad snårskog har föregångare börjat trampa upp och röja stigar mellan de binära könslinjerna, och med varje transperson som går längs med transstigarna, blir de lättare att hitta för transpersonerna som kommer efter och de möter mindre och mindre motstånd.
”Och sen bara vänta nu… Då hade båda vännerna kommit ut som icke-binär och binär trans och på väg att transitionera. Och jag började … Ping! Det har ju varit så här hela livet i lajv, utanför lajv.” (Ell)
För Ell var det att några av hens lajvvänner hade börjat identifiera sig som trans och som icke-binär och lära sig orden ’hen’ och ’icke-icke-binär’ som gav Ell en aha-upplevelse. Ells vänner är några hen har känt och lajvat med redan innan första gången hen lajvade sir Vincent. De insåg att de var trans innan Ell och när hen började se dem börja följa nya linjer började Ell själv fundera mer allvarligt, läsa på och fick en aha-upplevelse där hen kunde se sina tidigare erfarenheter ur ett nytt ljus och plötsligt förstå att hen hade varit icke-binär hela livet.
Vissa av deltagarna betonar samtal med andra transpersoner och queera som det som gjorde att de började identifiera sig som trans eller icke-binära. Jonatan säger att en brytpunkt för hen var under tiden hen lajvade sin Tzimisce-karaktär. Både in-lajv i karaktär och off-lajv som sig själv hade hen många diskussioner över två års tid med en annan transperson som också lajvade en Tzimisce-vampyr. Som tidigare nämnts var diskussionerna in-lajv mest om vad som är en vampyr och vad som karaktären till sig själv och ingen annan. De flesta
diskussionerna Jonatan hade med den andra translajvaren var dock off-lajv och handlade om sådant som vad är en människa, kropp, identitet och kön. Jonatan säger att dessa samtal med den andra transpersonen var viktiga för att hen börja fundera på hur hen själv identifierar sig och även till hjälp under tiden. Även C berättar att samtal med andra queera lajvare var avgörande för hen skulle börja identifiera sig som icke-binär.
”Jag började skriva med en annan lajvare som uttryckte frustration över hur samhället förväntar sig att man ska vara, samhällsnormerna helt enkelt, kring poly då. Jag hakade mer eller mindre på det och höll med att det är inte så kul. Och kände väl igen mig ganska mycket i det, fast med identitet också. Det var väl då någon gång som jag insåg att jag borde ta tag i det här.” (C)
C säger att det som gjorde att hen börja identifiera sig som icke-binär var att hen skrev med en annan lajvare, som dock inte är trans utan poly (polyamorös), om frustration över
vardagssamhällets förväntningar. Då polyamorösitet är att kunna känna attraktion och ha relationer till flera personer samtidigt med deras samtycke är normerna och förväntningarna inte helt samma som om kön men de var tillräckligt för att C skulle känna igen sig i
frustrationen även om sin icke-binäritet. Då polyamorösa kämpar mot samhällets
förväntningar att bara orientera sig åt en relation i taget och icke-binära mot förväntningen att bara orientera sig längs med en binärt könslinje finns det vissa likheter mellan dem. Detta samtal gjorde att C började identifiera sig som icke-binär men det verkar som att C redan hade börjat fundera på det och, i likhet med Sofia, kan det därför varit att samtalet snarast var något som gjorde att hen tog steget ut. Den delade känslan kan ha gjort att hen insåg att det var mer
värt för hen att börja följa en ny linje än fortsätta på sin gamla. Möten, samtal och kunna följa i fotspåren och gå tillsammans med andra transpersoner, icke-binära och queera är något som har varit viktigt för deltagarna och har lett till att de har utforskat och upptäckt könslinjer mer i linje med dem själva och vågat börjat följa dem med vetskapen att andra transpersoner och icke-binära finns och att de inte kommer vara ensamma och utstötta.
Att lära sig orden
”Jag hade inte några begrepp för det här när jag växte upp eller jag kom ifrån för det fanns inte som en tanke. Så jag kände mig helt enkelt att jag var annorlunda än andra, framför allt annorlunda från män.” (Sofia)
Ett genomgående tema i deltagarnas berättelse är betydelsen av begrepp för att förstå sig sig, kunna identifiera sig som något och kommunicera med andra. Även om de redan tidigare hade förstått att de skiljde sig från normen och inte passade i den förväntade könslinjen fick de ofta en aha-upplevelse av att lära sig ett ord eller begrepp de kände igen sig i. De är en form av homing device, en vägvisare som gör att man kan hitta vägen hem (Ahmed 2006a, 9). Även deltagarna har varit vilsna på olika sätt, där Ell började gå utanför stigarna tidigt och Sofia inte kunde se någon väg dit hon ville, och de har sökt efter olika mål, har begreppen fungerat som ledljus som lyser upp och gör att de har kunnat orientera sig, hitta sin linje och röra sig mot ett bekvämt hem. Vilsna ska inte förstås som att de inte vet var de är och vad de vill utan snarare att om man inte vet var det man söker ligger kan man inte heller veta i vilken riktning det ligger för en och utan ord kan man inte fråga om vägen.
”Vi talade bara om queer när vi höll på med Svart himmel. Jag tror inte att vi använde termen icke-binär. Det måste ha tillkommit under åren därefter. Jag minns det inte närvarande förrän långt mycket senare. Tidigt 2010-tal kanske.” (Sofia)
Det finns dock en tydlig skillnad på deltagarnas erfarenheter som beror på deras olika ålder.
Då Sofia som är äldst är född 1980 och Samuel som är yngst är född 1997 skiljer sig det nästan 20 år mellan dem och därför haft tillgång till olika ord i samma ålder. När Sofia var med och försökte skapa en lajvvärld utan vår vardagsvärlds binära kön med Svart himmel var hon ungefär lika gammal som Samuel är nu och mycket har hänt sen dess, inte bara i
lajvkulturen och vardagsvärlden, utan även i vilka ord vi har att tillgå. Jag minns själv hur jag började använda queer om mig efter varit i utkanten på samma lajvkretsar runt 2006 och var cirka 17 år och hur det inte bara saknades ett tydligt ord motsvarande ’icke-binär’ utan även hur svårt nästan alla hade att förstå något utanför de binära könen. Det gör att även om alla deltagare lärde sig termen icke-binär under första halvan av 2010-talet med bara några års variation är det en stor skillnad på hur gamla de var själva och även på hur långt i sin egen process att förstå att de var trans eller icke-binära. Sofia var cirka 30 år och Ell några år yngre när de lärde sig det, och det gav Ell en tydlig aha-upplevelse.
”För jag lärde mig vad det var. Jag lärde mig vad det var och kände igen det i mig själv från jag hade varit liten. Hade jag växt upp idag och lärt mig vad det var i ung ålder hade jag vart det från början. Jag skulle definiera mig som genderfluid eller genderqueer eller agender. Eftersom könsuttryck är ett performance för mig. Först lärde mig först genderfluid. Så det var det första jag använde.” (Ell)
”Och jag tänkte icke-binär är ju vad jag har varit hela livet. Kan se i dagböcker. Sen dess har jag har mycket roligare i mitt liv och på lajv” (Ell)
Att lära sig begreppet icke-binär gjorde att Ell fick en aha-upplevelse där hen förstod sig själv och sina erfarenheter ända sedan hen var litet barn. I skenet av det icke-binära ledljuset förstod hen vart hens hela tidigare linje hade riktat sig mot. Det är inte det första ledljuset för Ell och inte heller det enda som hen riktar sig mot. Det har att göra med att det inte går att prata om bara en icke-binär linje eller ett fast mål utan snarare en myriad av olika stigar utanför de binära linjerna där olika queera begrepp såsom genderfluid, genderqueer och agender är olika rörelser och orienteringar i landskapet. Begreppet icke-binär gjorde att Ell nu kunde orientera sig på ett sätt hen inte kunde tidigare och utlöste därför en aha-upplevelse där hen nu kunde förstå vart hen hade riktat sig men även hitta en form av bekvämt hem i det som gjorde att hen blev gladare både på lajv och i vardagen.
Ell säger att om hen hade växt upp idag med begreppet icke-binär, hade hen identifierat sig som det från början. Samuel är yngst av deltagarna och även yngst när han började identifiera sig som icke-binär. Han lärde sig det när han var 15 år och började också identifiera sig som det då. För han var begreppet icke-binär ett ledljus som hjälpte han på vägen mot att senare hitta hem i en binär manlig linje. Även om Samuel var yngst skiljer sig Ells erfarenhet mer mot C som säger att hen inte minns när hen lärde sig termen icke-binär. C verkar vara den enda av deltagarna som lärde sig ordet innan hen började förstå sig som något motsvarande. C är bara några år äldre än Samuel och då hen började identifiera sig som icke-binär runt 2018-2019 är hen den började med det senast. Det tyder på att även om det kommer fortsätta vara en stor variation på hur man är trans eller icke-binär, och när man inser att man är mer bekväm med en sådan könslinje, är begreppet icke-binär nu mer allmänt spritt i lajvkulturen och vardagsvärlden och därför finns det nu en möjlighet att lära sig om icke-binär innan man förstår att det passar en bättre och slippa vara vilse i mörkret på ett sätt som inte var möjligt förut.
Hen-pronomina
Flera av deltagarna har eller haft hen-pronomina. Som tidigare beskrivet fanns och användes av vissa i lajvkulturen väldigt tidigt. Det var dock ingen av deltagarna började ha det då utan alla började först senare. Trots att Sofia kan ha varit med att skapa det och bidragit till att det nu är etablerat använde hon inte det själv även när hon såg sig som icke-binär.
”Det kändes för påstridigt och artificiellt att efterfråga hen-pronomina annat än i lajvkontexter.
Därför jag upplevde inte att personer kunde förstå det eller skulle förstå det och eftersom poängen var att bli förstådd oproblematiskt så försökte jag egentligen aldrig. Och sen så kände jag också ganska starkt trans imposter syndrom. Jag är inte tillräckligt trans för att få använda det.” (Sofia)
Detta berodde dels på att hon kände att inte var tillräckligt trans för att hon skulle få ha hen-pronomina och dels på att hon kände att andra inte skulle förstå vad som menades med det.
Då Sofia strävade efter att inte bli förstådd som man kändes det inte värt att försöka för henne, eftersom det inte skulle hjälpa henne utan bara göra henne mindre förstådd. Pronomina kan förstås som en form av orienteringsverktyg, sådant som hjälper oss att rikta och orientera oss.
De kan rikta den som omnämns men de är också något som kan hjälpa andra att veta hur de
ska orientera sig i förhållande till den som omnämns. Det kräver dock att andra förstår innebörden för att kunna använda det som ett orienteringsverktyg. En skylt man inte förstår hjälper en inte att orientera sig.
Att inte förstå innebörden och hur hen-pronomina kunde användas finns även i andra delar av materialet. Ell säger att första gången hen hörde talas om hen-pronomina var runt 2007-2008 på ett lajv som tyvärr presenterade det som något löjligt och gjorde att hen förstod inte nyttan med det eller kände att det passade hen. Det var först senare som hen fick det förklarat bättre och förstod det. Ell säger att första karaktären hen lajvade med hen-pronomina var som älvfolk på Drömmen om Sanctera för att de var tidiga och bra på att förklara det. Att förstå betydelsen och användningen gjorde att när hen såg sina vänner komma ut som trans och icke-binära fick hen aha-upplevelse och förstod att hen själv var icke-binär. Hen-pronomina fungerade alltså som ett orienteringsverktyg eller vägvisare för Ell så att hen kunde orientera sig, plötsligt förstå var och vem hen var, och kunna hitta sin linje hem. Ell började dock använda hen-pronomina först senare efter ha lajvat karaktären Charlie. Det tas upp mer om i nästa kapitel.
De missade chanserna
Pronomina kan dock användas emot en. Det här avsnittet behandlar om hur deltagarna har på olika sätt blivit bromsade och stoppade på grund av hur andra har interagerat mot dem genom att till exempel felköna dem. Stopping device, bromskloss, är något som används stoppa någon och dennes riktning i rummet som till exempel frågan ’Varför är du här?’ (Ahmed 2006b, 139). Ell berättar att förut var hen med om personer som sa ”Höhö. Den här personen är egentligen en man, varför försöker han spela kvinna?” om andra lajvare. Det här är ett tydligt exempel på hur medveten felköning kan användas både som en bromskloss för att stoppa andra lajvares riktning men även för att försöka tvinga tillbaka dem mot en annan linje.
Ell berättar om andra tillfällen då hen har fått nedsättande kommentarer och blivit trakasserad för att hens val av karaktärer. Hen säger att hen har även varit med om att andra har medvetet felkönat hen och arrangörer som trots att de säger sig vara accepterande av transpersoner ändå konsekvent felkönat hens karaktärer.
”Jag skulle ha spelat en icke-binär karaktär på ett lajv men arrangörerna felkönade den så konsekvent att jag inte orkade bråka så det blev en hon. För mig är den fortfarande en icke-binär person men… Ja. Och de var så duktiga i sitt transarbete. Fucking bollocks!” (Ell)
”Och eventuellt så kunde det ha skett tidigare då när jag spelade [...] men arrangörerna envisades med att felköna den rollen så jag orkade inte bråka så då blev det Charlie.” (Ell)
Arrangörernas konsekventa felköning och stoppande av karaktären gjorde att Ell gav upp och inte orkade göra mer motstånd. Det gjorde att även om Ell fortfarande upplever att karaktären är icke-binär blev hen tvungen att utåt följa en kvinnlig linje och ha hon-pronomina. Som jag kommer beskriva mer senare var erfarenheten att lajva Charlie, som också har
pronomina, det som gav Ell den aha-upplevelse som gjorde att hen själv började ha hen-pronomina även i vardagen. Anledningen till den aha-upplevelsen var att andra lajvare använde hen-pronomina om Charlie så att Ell fick erfara hur det kändes. Eftersom arrangörerna på det tidigare lajvet konsekvent stoppade den karaktären från att få bli
omnämnd med hen-pronomina stoppade de därför även Ell från att få erfara hur det kändes med den karaktären och bromsade således även Ells aha-upplevelse.
”Jag skrev in i min roll att den var icke-binär. Men det var inte en så central del av lajvet så det var inte jättemycket mer med det. Tyvärr så var folk inte så jättebra på att följa det. I och med att
”Jag skrev in i min roll att den var icke-binär. Men det var inte en så central del av lajvet så det var inte jättemycket mer med det. Tyvärr så var folk inte så jättebra på att följa det. I och med att