Detta kapitel behandlar hur karaktären förkroppsligas av lajvaren och hur lajvaren orienterar sig som karaktären och dess linje. Kapitlet tar upp relationen mellan karaktären och lajvaren samt hur de blir påverkade av bleed, immersion och eufori när den magiska cirkeln läcker och transformerar.
Att ta på sig karaktärens kläder
”Jag gick personligen in i roll ganska mycket genom att byta om och påsminkning.” (Sofia)
Deltagarna berättar om flera olika tekniker som de har för att orientera sig som karaktären och gå in i roll. En av de viktigaste för dem är att ta på sig karaktärens kläder och klä sig som dem. Ell berättar att kunna se karaktären i spegeln hjälper hen att komma in i karaktär. Hen säger också att ifall lajvet startar innan hen själv är i karaktär, men har hunnit ta på sig alla yttre markörer, ser hen i alla fall ut som hen är i karaktär för de andra lajvarna. Ell berättar dock också att hen har varit med om att ha lyckats komma i karaktär utan ha fixat de yttre markörerna och blivit överraskad när karaktären råkade se sig i spegeln för hen såg Ells kropp och inte sin egen.
”Enligt mansidealet så är det ju ganska tabu att klä sig i icke-normativa manskläder. [...] Så i början så kändes det ganska konstigt och så. Men när det gick över så är det väldigt skönt och befriande.” (C)
C berättar att när hen först skulle klä sig sig i kvinnligt kodade kläder för en karaktär kändes det konstigt innan det började kännas väldigt bekvämt och befriande. Lundell (2014, 90–92) beskriver hur karaktärens kläder kan fungera som orienteringsverktyg, något hjälper lajvarna att rikta om sina kroppar att bli i linje med karaktärens linje. För C har de manliga
könsnormerna lärt hen att orientera sig ifrån de kläder som inte ligger i linje med den manliga könslinjen och mot de kläder som följer normen och i linje med mansidealet. Att det kändes konstigt för C i början kan vara för att hen var så ovan att orientera sig mot kläderna att hen blev desorienterad. Desorientering är känslan av att inte vara i linje, att vara vilse och att inte
längre veta vem man är (Ahmed 2006a, 20). När den känslan gick över och C kunde orientera sig i linje med kläderna kände hen i stället att det var bekvämt och befriande. C kunde alltså att hen kunde vara mer i sin egen linje och sträcka ut sig mer som hen ville än tidigare. Både Cs och Ells erfarenheter går även att förstå som att kroppen och medvetandet inte alltid hänger med i rörelsen från vardagsvärlden genom de transformerande magiska cirklarna till lajvandets rike och lajvvärlden och blir därför desorienterad och upplever en dissonans.
Den föränderliga kroppen
Deltagarna har använt olika taktiker för att kunna förkroppsliga karaktären. Ell är den som gått längst i att använda kläder, ting och kroppsspråk för att temporärt förändra sin egen kropp för att kunna ge en illusion av att ha karaktärens kropp.
”Jag har haft pushup-bh och korsett och höga klackar. Och binder av olika slag. Jag föredrar en binder som gör mig väldigt platt. Jag har också haft packer, en löskuk, väldigt mjuk och så. […]
Jag har använt kängor som inte ser så höga ut men om man lägger i sulor så får man extra höjd.
Smink. För att ändra form på ansiktet till exempel. […] Beroende på hur man skräddar vissa kläder så kan man framhäva, minska eller ändra så att jag kan få en mer Y-formad kropp eller smal. […] Peruk.” (Ell)
Ell lajvar flera olika karaktärer av varierade kön där vissa, såsom sir Vincent, kan till och med byta mellan flera könsuttryck på en kväll. Det gör att hen har prioriterat att kunna temporärt förändra sin kropp och att kunna göra den såväl mer feminin och maskulin som könlös. En del ting som Ell temporärt inkorporerar i sin kropp är därför för att göra den mer feminin såsom pushup-bh, korsett och höga klackar. Andra är i stället för att göra den mer maskulin, såsom lösskägg, lösmustasch och packers. En packer är typ av lös penisprotes, där Ell har använt en mjuk, troligtvis i silikon, till sin manliga karaktär Switch för att ge en lagom stor bula i byxorna. En del är i stället för att dölja könsmarkörer och göra kroppen mer neutrois, könsneutral, såsom binders. En binder är ett plagg som plattar till brösten så att man får en plattare bröstkorg. Ell använder också en mängd andra ting, såsom smink, peruker och kläder för att på olika sätt framhäva, minska eller ändra olika delar av sin kropp för att göra att den temporärt är i linje med karaktärens kropp. Huruvida de är något som Ell använder för att ge illusionen av att ha karaktärens kropp eller något som karaktären själv använder verkar bero på karaktär. För de flesta karaktärer är det något de själva inte har i lajvvärlden men eftersom sir Vincent beskrivs som crossdressade och verkar leka själv med könsuttryck använder nog hon dem med, även om Ell och sir Vincents kroppar skiljer sig åt.
Zethson (2012, 244) skriver att kroppar och ting kan införliva varandra så att kropp blir ting och ting blir kropp och låta varandra sträcka ut sig på nya sätt. Hen refererar till Ahmeds (2006a; 2006b) queera objekt som är ting som knyter samman de kroppar som förväntas leva längs med parallella linjer och aldrig mötas. Zethson (2012, 244) använder dessa begrepp för att visa hur en strapon, en annan typ av lös penisprotes för sex, kan förlänga en kropp och knyta den samman med en annan kropp som enligt heteronormativitetens linjer aldrig mötas.
För Ell är den kropp som hen förväntas att aldrig möta, inte en partner, utan manliga
karaktären Switch, men Ell kan införliva en packer som låter hen förlänga sin kropp för att bli i linje och möta Switch. På samma sätt kan Ell temporärt införliva andra ting i hens kropp för att sträcka ut sig mot de linjer hen önskar. Ell beskriver att hen och karaktärerna har inte
samma kropp men att karaktärerna lånar hens kropp på samma sätt som de lånar hens
garderob. Det kan tolkas som att Ell låter karaktärerna bebo hens kropp på samma sätt som de får ha sina kläder i hens garderob och det är karaktärerna som införlivar Ell. Det kan tolkas också som att Ell ser sin kropp lika mycket som ett verktyg att förkroppsliga karaktären som kläder och de queera objekten, och precis som att hen kan säga att ett klädesplagg är
karaktärens, kan hen kalla ett temporärt förkroppsligande för karaktärens.
En annan taktik för att kunna förkroppsliga karaktären är i stället att mer beständigt förändra sin egen kropp så att den är mer i linje med den. Sofia har genomgått könsbekräftande behandling. En av Sofias motivationer är att kunna känna att hon kan lajva de karaktärer hon vill.
”Häxlajven [Häxorna på Ästad gård] som körts nere i södra Sverige. Där det kan förekomma nakenhet till exempel, under samtycke. Jag insåg att där skulle jag så gärna vilja göra men kände mig så totalt obekväm i möjligheten så det var en av anledningarna som jag kunde arbeta mig igenom mina önskningar kring underlivskirurgi. Vilket jag gjorde i november förra året. Jag insåg att det kanske går att vara förkroppsligad i lajv på ett sätt som jag inte riktigt hade tänkt.”
(Sofia)
Det temporära könandet av kroppen när kön knyts till ting-som-kropp i stället för en mer naken kropp blir för Sofia i stället något som är hindrar henne för att följa sin mer stabila könslinje. Zethson (2012, 49–50) beskriver hur en av hens deltagare som är transkvinna känner att när hon tar av sina bröstproteser känns det som att ta av en del av sin kropp och att förlora en del av sin könstillhörighet. Viljan att kunna bekvämt delta på ett lajv och kunna förkroppsliga en karaktär även som naken gjorde att Sofia insåg att med hjälp av kirurgi kunde hon vara mer i linje med sina karaktärer och sig själv och därmed nå den kropp hon tidigare inte tänkt att hon kunde nå.
Deltagarna använder sig alltså av olika sätt att förändra sina kroppar för att kunna
förkroppsliga karaktärerna. Vissa gör det temporärt med olika queera objekt och andra gör det mer beständigt med olika medicinska behandlingar. Vilket av sätt de använder har troligtvis mycket att göra med saker i vardagsvärlden, men vilka karaktärer de vill förkroppsliga verkar kunna påverka deras val eller åtminstone hjälpa dem inse vad de vill. Den magiska cirkeln mellan lajvandets rike och lajvvärlden är både transformerande och läckande (Bowman and Hugaas 2021). Taktiken att använda ting-som-kropp förlitar sig mer på transformerande av betydelse för att med de queera objekten göra lajvarens kropp till karaktärens. Att göra kroppen mer beständigt i linje med sig själv och karaktären så att kroppen är i linje även naken är i stället ett sätt att hantera hur lajvarens kropp läcker i genom till lajvvärlden.
Karaktärens och lajvarens kroppsscheman
”Men jag gör ju så att jag förändrar ju gärna kroppen på olika sätt, och särskilt med kroppsspråk då, för att få för att få den till rollens kropp. Det är både ett sätt för mig att sätta in mig och separera mig från rollen. För att veta att det här är rollen, det här är jag.” (Ell)
Lundell (2014, 89) skriver att inför ett lajv var hon med om en workshop som syftade till att rikta om hennes och de andra deltagarnas kroppar för att bli i linje med karaktärerna genom att lära dem ett nytt kroppsschema. Ett kroppsschema är ett specifikt sätt att uppleva, röra och rikta kroppen och bebo rummet (Högström 2010, 77). Ell berättar att hen använder sig av
olika kroppsspråk för att kunna förkroppsliga karaktären och gå in och ut ur karaktären. Att koppla olika kroppsspråk till karaktären och sig själv har även hjälpt hen att hålla isär dem.
Jag tolkar det som att Ell har olika kroppsscheman för sig själv och karaktären och använder sig av det, både för att kunna orientera om sig och förkroppsliga karaktären, men även för att kunna begränsa negativt bleed.
”Lärt mig att studera folks kroppsspråk och applicera det på mig. Hur kan jag röra mig för att ge illusionen om att jag har en annan kropp? Vad är det för kroppsspråk i den kontext vi lever nu som uppfattas som maskulint och hur applicerar jag det så min karaktär kommer uppfattas som maskulin? Eller tvärtom?” (Ell)
Inför att lajva karaktärer har Ell observerat andras kroppsscheman och använt det för att ge illusionen av att ha en annan kropp. Hur olika kroppsscheman uppfattas som könade har Ell använt för att göra att karaktären uppfattas ha ett visst kön och kropp. Genom att rikta om sig till ett könat kroppsschema orienterar man inte bara om sig, utan låter även kroppen sträcka ut sig och expandera i omvärlden, så att den får konturen och orienteringen som är i linje med karaktärens kön.
Kroppsscheman kan också bleed-in i karaktärerna mer omedvetet. Samuel berättar att under lajv när han lajvade en karaktär som var obekväm höll han sin kropp på ett sätt som plötsligt kändes oväntat hemma och han insåg att det var för att han höll sina armar runt sin kropp på samma sätt som han tidigare gjorde för att dölja konturen av sina bröst. Men trots att han inte längre behövde göra det i vardagen tack vare mastektomi, bröstreducerande kirurgi, hade detta sätt att hålla kroppen ändå följt med in i karaktären och kom fram när den var obekväm.
Samuels tidigare kroppsschema när han upplevde kroppslig dysfori, och försökte rikta kroppens rörelser för att begränsa hur den sträckte ut sig och orienterades av andra, hade lagrat sig i kroppen som en sedimenterad historia (Ahmed 2006a, 56). Denna sedimenterade historia av obekvämhet och begränsa sin kropp hade blivit ett obekvämt hem som Samuel hade migrerat ifrån (Ahmed 2006a, 10–11). När denna sedimenterade erfarenhet rördes upp och kom till ytan när Samuel karaktär var obekväm blev Samuel påmind om sitt gamla kroppsschema och fick en känsla att vara tillbaka i ett gammalt hem som han inte längre behövde bo kvar i. Det gav Samuel en form av aha-upplevelse där han kunde vända sig om för att blicka tillbaka på sin tidigare linje och se hur långt han hade kommit och inte längre behövde bära på sitt gamla kroppsschema. Samuel berättade att den rörelsen följde honom med in i karaktären och han lämnade den där.
Immersion, eufori och frihet
Som tidigare beskrivet kände Sofia tidigare sig inte närvarande i vardagen eftersom hon då blev sedd av andra som ett kön hon inte var bekväm i. Att andra såg henne som den
vardagskaraktär hon då förväntades vara, men hon inte själv inte kunde känna sig som, gjorde att hon inte kände att hon kunde vara immerserad i vardagen. Sofia sökte sig därför från vardagens dysfori och förväntningar mot lajvande och Tzimisce-karaktärer.
”Jag hade varit intresserad av den typen av karaktär [Tzimisce] i fiktionen sedan jag läste om det men i realiteten så måste det varit ett sätt för mig att dämpa dysfori. Som jag återigen inte kände att jag fick kalla för det vid tidpunkten för det upplevde jag var någonting som inom ett extremt transmedikalistiskt perspektiv att du ska veta sedan väldigt tidig ålder och ska vara väldigt
stereotypt et cetera. Och det kände jag inte igen mig i riktigt. Men det gav mig helt enkelt en känsla av eufori och frihet att kunna stiga ur det. Så jag sökte mig till narrativ i spelet som gav mig den möjligheten.” (Sofia)
I lajv och i Tzimisce-karaktärer kunde hon däremot kunna förkroppsliga och orientera sig som en karaktär som var mer i linje med hur hon såg sig själv och kunde komma bort från
vardagens dysfori. Sofia berättar att hon kunde vara mer immerserad och kände sig mer verklig och närvarande i lajv än vardagen. Inter-immersion, att se både sig själv och andra som sina karaktärer, var något Sofia inte hade möjlighet till i vardagen, men däremot i lajv för där kunde både hon och andra lajvare se henne som någon som var mer i linje med hon själv.
I vardagen kunde hon inte förstå sig själv som trans, eftersom hon då försökte orientera sig själv utifrån en transmedikalistisk karta där hon inte kunde hitta en linje som passade henne, och därför var desorienterad och vilse. I lajv kunde hon däremot hitta passande narrativ, berättelser, som hon kunde följa och förkroppsliga med hjälp av karaktärer. I vardagen kunde inte Sofia föreställa sig hur hon kunde transitionera och börja följa en kvinnlig könslinje, men i lajv kunde hon förkroppsliga karaktärer som kunde, och med dem berättelser om att
transitionera och följa nya linjer. Narrativen gav Sofia en möjlighet att stiga ur vardagens linjer och istället skapa i den fiktiva lajvvärlden en form av nya linjer som var mer i linje med henne. Lajvande blev en frizon där hon kunde dra nya linjer på lajvvärldens fiktiva karta och orientera sig efter dem. När hon senare insåg att hon var trans, och att det fanns en väg för henne även i vardagen, kunde hon använda sina erfarenheter av att orientera sig efter och börja följa dessa fiktiva linjer.
Eftersom nästan alla lajv har varit inställda i över ett år har ingen av deltagarna kunnat lajva på länge. Sen dess har Sofia genomgått underlivskirurgi och längtar efter att kunna få lajva med sin nya eller förändrade kropp. Det är både för att hon vill kunna känna att de fullt ut kan förkroppsliga kvinnokaraktärer med sin kropp, men också för att känna att de kan delta på lajv med mycket nakenhet, såsom Häxorna på Ästad gård.
”Så jag vill utforska när jag har läkt upp mer och världen är tillbaka från pandemin och det är möjligt att lajva igen, hur det kan vara att lajva inte bara som en yttre dräkt som jag styr som en mecha, utan att vara en kropp som spelar. Jag vet inte hur långt jag kan ta det men jag är nyfiken på [...] i den mån jag kan använda det som en mall för att vara känslomässigt immerserad i mitt eget vardagliga liv. Alltså att lära mig en väg ur dom dissociativa copingstrategierna som jag har utvecklat under en livstid av icke-hanterad dysfori. Lajv som ett verktyg att arbeta med sin egen process att hitta ett sätt att leva i ett kön och genus.” (Sofia)
Sofia berättar att kirurgin har gjort att hon nu känner sig mer närvarande i sin kropp än tidigare. Det gör att hon vill utforska hur det är att förkroppsliga en karaktär på ett sätt hon inte kunnat tidigare och om det gör att hon kommer känna sig mer känslomässigt immerserad i lajv. Hon hoppas på att kunna använda att vara mer känslomässigt närvarande i lajv som ett verktyg för att vara mindre distanserad i vardagen. Sofia hoppas alltså att kunna ta med sig den kroppsliga erfarenheten av att expandera och bebo omvärlden från lajvvärlden till
vardagsvärlden. Med lajv bryta kroppens vana att distansera sig från en manlig könslinje och att lära kroppen att börja följa en kvinnlig.
En typ av karaktärer som både Sofia och Ell har använt sig av är olika magiska varelser. Ell säger att de ”tar mig längre bort från att vara människa och verkligheten”. De beskriver att dessa varelser ofta har känts väldigt befriande att lajva, men Ell säger också att det är ibland är väldigt skönt att komma tillbaka att vara människa efter lajvet. Viktiga anledningar till att
karaktärer som är magiska varelser har varit befriande för dem har varit att de kan vara fria från samhällets normer och kön samt ha mycket mer flytande kroppar.
”Sen gjorde jag en annan roll i den kampanjen som jag spelat som var väldigt tydligt icke-binärt kodat. En vindande som egentligen är ett begrepp mer än en person. Vilket också var väldigt en befrielse från könade/ Den var skriven som att den hade tagit olika former genom historien och kan manifestera sig som olika personer. Existerar egentligen utspridd i tid och rum men kan manifestera sig på olika tider och platser. Det-pronomina huvudsakligen men har tagit gestalt i män och kvinnor och djur och fenomen över tid.” (Sofia)
Magiska varelserna som de har spelat kan vara olika andar, monster eller älvfolk men även sådana som är snarast ett begrepp, idé eller ren arketyp som bara har temporärt förkroppsligat sig med hjälp av lajvaren. Detta är även något min lajvgrupp Teatersällskapet Termini
använder sig av då alla våra karaktärer är könlösa arketyper, till exempel Rebellen, Berättaren och Mystikern, som är materialiserad i en mask som kan bäras av olika kroppar som kallas
”kärl”. Denna frikoppling från mänskliga kroppar och normer har deltagarna använt sig av för att befria sig från vardagssamhällets könslinjer. De beskriver det som väldigt bekvämt och befriande. Sofia säger dock att hon senare insåg med hjälp av dessa icke-binära karaktärer, att
”kärl”. Denna frikoppling från mänskliga kroppar och normer har deltagarna använt sig av för att befria sig från vardagssamhällets könslinjer. De beskriver det som väldigt bekvämt och befriande. Sofia säger dock att hon senare insåg med hjälp av dessa icke-binära karaktärer, att