Lajv är, som tidigare nämnts, en typ av performance, liknande en improviserad teater utan publik, där lajvare förkroppsligar och gestaltar karaktärer, en alternativ identitet som både är och inte är lajvaren. Likt andra kulturella uttryck har även lajv olika genrer såsom fantasy och vampyrer. Lajvande är också en form av samtalets rike, hobby eller subkultur med sociala normer, värderingar och sätt att kommunicera som är delvis annorlunda än övriga
vardagssamhället. Alla fem deltagare upplever att lajvkulturen är mer accepterande av
transpersoner och queera än samhället i övrigt. Mötet av andra transpersoner via lajvandet har varit väldigt viktigt för dem. C berättar att i samtal med andra transpersoner i lajvkulturen de har lärt känna via lajvande har varit den viktigaste anledningen till att de förstod att de var trans och inte någon insikt de fick via någon karaktär. Även de andra deltagarna betonar hur viktigt möten och samtal med andra lajvande transpersoner var för deras förståelse av sig själva som trans. För att förstå hur lajvare har hjälpt deltagarna och vikten lajvkulturen har haft i det måste man först förstå hur lajvkulturen har utvecklats till att upplevas accepterande.
Det här kapitlet utgår därför från deltagarnas berättelser om hur lajvkulturen har utvecklats, och hur queer och trans har spridits från några få föregångare, till att ha blivit allmänt accepterat inom den svensk lajvkulturen.
Från queera föregångare i slentrian cislajvkultur
”Jag såg då ingen möjlighet att spela inom fiktionen en icke-manligt karaktär. Därför att vid den tidpunkten/ Jag mötte aldrig någon i svensk lajvscen då som lajvade något annat än sitt tillånade kön. Utom möjligen ett litet, litet, fåtal binärt transitionerade personer.” (Sofia)
När Sofia och Ell växte upp och började lajva på 90-talet var transpersoner varken synliga eller representerade. Sofia berättar att det var inte det något som pratades om när hon växte upp, så hon kände bara att hon var annorlunda utan att förstå att det som hon var trans och egentligen en kvinna. Sofia berättar att hon senare mötte några få andra transpersoner men inga hon kunde känna igen sig i. Det skulle dröja över ett decennium innan ordet icke-binär började spridas. Sofia berättar dock att under början av 2000-talet fanns det vissa mindre delar
lajvkulturen som var väldigt queera och före sin tid. Ett lajv som flera av mina deltagare pratar om, även om ingen av dem var med, är Mellan himmel och hav som sattes upp 2003.
Lajvet tog inspiration Ursula K. Le Guins böcker och hade i stället för vår vardagssamhälles kön nya kön uppdelade i morgon- och kvällsmänniskor (Gerge 2004). För att komma bort från vardagsvärldens förståelse av kön användes inte ’hon’ eller ’han’ utan morgonmänniskor kallades ’aur’ och kvällsmänniskor för ’sou’. Sofia berättar att hon var med att försöka göra ett liknande lajv i större skala som skulle heta Svart himmel runt 2003-2005 med de nya könen ’upphöjd’, ’frisinnad’ och ’tapper’, men att lajvet inte blev av i sin helhet. Sofia säger att under förberedelserna diskuterades det om de skulle inspireras av finskans hän och skapa ett nytt könsneutralt pronomen ’hen’. Detta skulle i så fall inte vara första gången det
föreslogs men långt innan det blev allmänt spritt (Bäck, Lindqvist, and Gustafsson Sendén 2018). Sofia säger att hon verkligen tror att dessa lajvkretsar runt Svart himmel, Mellan himmel och hav och gruppen Interacting Arts var bidragande till att hen etablerades och började användas i svenskan. Att belägga om lajvkulturen har gjort att hen-pronomina faktiskt började användas i svenskan är tyvärr utanför denna uppsats syfte, men jag själv började ha hen-pronomina om mig efter varit i utkanten av dessa kretsar runt 2005-2008. Jag tror även att min karaktär Julia Erdrin på mitt första stora fantasylajv Havgard 2007 hade hen-pronomina och var någon form av icke-binär även om ordet icke-binär hade inte ännu börjat användas då.
”Så det var ju väldigt annorlunda. Det var slentrianmässigt, du var antingen man eller kvinna.
That’s the way it was. Och så kommer jag där och bröt mot en massa normer. Så folk sa ‘jag är ju straight, men’ eller ‘Jag är ju gay, men … Jag har lite bleed här är det okej?’” (Ell)
”Jag är jävligt stolt över sir Vincent. Jag är stolt över mig själv för jag spelade henne. För att det var, it was unheard of, när jag började.” (Ell)
Ell deltog under den tiden i en annan del av lajvkulturen och var på andra lajv. Hen lajvade då på bland annat fantasylajv och berättar att på den tiden var alla karaktärer antingen kvinna eller man, för att man inte tänkte på att göra annorlunda. Hen säger att andra inte var transfobiska, utan mer att de tyckte att det var konstigt. Hen berättar att när hen spelade sir Vincent, en genderfluid adelsdam som jag kommer berätta mer om, hade ingen hört talas om något liknande, så det sågs som uppseendeväckande och andra visste inte hur de skulle
orientera sig i förhållande till henne. Ell med sir Vincent och Sofia med Svart himmel är några av de få men viktiga föregångarna i en lajvkultur där transpersoner och icke-binära ännu var nästan helt okända. För att det ska bli en stig måste någon tänka utanför linjerna och ta första steget.
Spreds queera linjer sig mer och mer
”Sen har jag sett över tid när jag kom tillbaka till fantasylajvscenen i början av 2010-talet och sen mer och mer efter några år där jag inte var aktiv alls, hur normerna har förändrats och från att ha varit en ovetande men relativt tolerant miljö till att ha blivit en extremt queer miljö. [...]
Jag har alltid upplevt att de här miljöerna har varit mycket för sin tid. […] Under min frånvaro så blev lajvscenen ännu queerare. Eller rättare sagt den queera kärnan spridde sig till mainstreamen i lajvscenen på sätt och vis.” (Sofia)
Med tiden spreds sig de queera linjerna mer och mer. De tidiga lajven som utforskade queera teman och nya kön inspirerade fler. Ett av de lajv som deltagarna berättar som har gjort det är
Just a little lovin’, som handlar om AIDS/HIV-krisen och utspelar sig i 80-talets New York.
Samuel berättar att som queer transman kändes det väldigt ”close to home”, nära honom, och att han fick en stark känsla av community, hemhörighet, då han delade två av sina identiteter, trans och lajvare, med många av de andra lajvarna och kunde bearbeta en kollektiv sorg från AIDS/HIV-krisen. Samuel har också själv skapat ett lajv som heter Trans Dysphoria Blues och handlar om transvården. I det får cislajvare spelandes transkaraktärer uppleva
utredningsintervjuer med hjälp av translajvare som spelar cisläkare. Samuel säger att han fick inspirationen av ett tillfälle under sin egen utredning. Ett annat lajv som deltagarna berättar om är Mossmården, ett fantasylajv om häxjakt som delade upp karaktärerna i två nya kön, först- och nästfödda, som alla hade hen-pronomina. En av mina icke-binära deltagare
beskriver det som väldigt bekvämt att alla rättkönade hen tack vare lajvvärldens normer, men att förstfödda och nästfödda ändå motsvarade vardagssamhället män och kvinnor. Även om lajv som utforskade kön hade blivit vanligare, hade det kanske tappat en del av sitt queera nytänkande, och kanske blivit lite närmare vardagssamhället binära könslinjer.
”Jag tror att Saken var först. Det är älvfolket. Den, hen. För Sanctera var jättetidiga med att vara väldigt pronomenmedvetna och duktiga på det.” (Ell)
Vissa lajv var dock tidiga med att börja med olika sätt att vara transvänliga och underlätta för lajvande transpersoner. Ell säger att första gången hen lajvade en karaktär med
hen-pronomina var på Drömmen om Sanctera för att de var väldigt tidiga med att införa
pronominaskyltar som man bar för att signalera sitt och karaktärens pronomina på samma sätt som namnskyltar.
Till den nuvarande lajvkulturen
Deltagarna upplever alla den nuvarande lajvkulturen som tydligt mer accepterande och välkomnande för transpersoner och icke-binära än vardagssamhället. De är nästan bara positiva förutom Ell som har en del erfarenheter av att alla delar av den inte är så
accepterande som de säger. Att bli felkönad är dock fortfarande vanligt och även om de tycker att det är väldigt jobbigt är det något som en del av dem snarast tar för givet.
”[Jag] återkom och insåg att ‘Okej, har lajvscenen förändrats lite grann.’ Vi hade pronomina-lappar för spelare och roller under förberedelsetiderna innan lajvet börjar. Jag träffade två personer där jag insåg att ‘Den här personen är förmodligen transmaskulin men det är inte en grej. Det behöver inte talas om utan är fullkomligt accepterad av alla omkring. Jag insåg att det en miljö där jag kan inte utgå från att personer är cis eller heterosexuella.” (Sofia)
Sådant som de pronominaskyltar som Drömmen om Sanctera hade har blivit mycket vanligare även om det inte används på alla lajv. Deltagarna berättar att det blivit mycket vanligare att se andra transpersoner och icke-binära och andra lajvare har blivit bättre på att välkomna dem utan det ses som något särskilt. Lundell (2014, 82) skriver att i de lajv som hon analyserar var det en självklar outtalad norm att män var välkomna på lajven och fanns i lajvvärlden men att kvinnor behövdes explicit skrivas in och förklaras varför de fanns i lajvvärlden och var välkomna. Mina deltagares erfarenhet tyder dock på att det har skett ett skifte från att
transpersoner och icke-binära inte ens var tänkbara till att börja explicit skrivas in och nu har
det kommit så långt att de på många lajv börjat vara självklara. Från några första steg i en oröjd terräng till en mer välgången stig och nu en nästan självklar linje.
”Det har bara blivit bättre och bättre. Färre och färre felköningar. Men det brukar hända minst en gång per fucking lajv att någon säger tjej. ’Men för i helvete. Jag ser inte ut som en tjej, jag rör mig inte som en tjej. Jag [Charlie] knivar ihjäl er. Måste ni säga att jag är tjej? Eller kille för den delen.’” (Ell)
Transpersoner och icke-binära är dock inte helt självklara på alla lajv och för alla lajvare.
Deltagarna säger att det är ovanligt, men händer, att andra medvetet felkönar dem eller förnekar att deras linje finns. Dessa är dock få och deltagarna tycker att det har blivit lättare att få stöd från andra lajvare och lajvarrangörer. Det allra vanligaste är dock att deltagarna blir icke-illvilligt felkönade med fel pronomina eller könade ord såsom ’tjej’ eller ’kille’ av andra lajvare på grund av försumlighet. Jag har även hört från andra translajvare och icke-binära att lajvarrangörer kan vara väldigt accepterande och välkomnande men inte alltid tänkt på tillgänglighet under lajv som till exempel toaletter, duschar eller förväntade karaktärskläder som inte är anpassade för olika kroppar och kön.
Ett fritt och tryggt rum att testa och utforska i
”[Lajvande har] förändrat mig positivt. Det har alltid varit en sån befrielse att lajva för det är bara en begränsad del av verkligheten. Det är så mycket svårare att kämpa emot hela stora verkligheten än att göra något annorlunda i den avgränsade miljö som lajv utgör.” (Ell)
Alla deltagarna berättar dock de upplever lajvande och lajvkulturen som ett tryggt och
tillåtande utrymme att kunna få utforska och testa karaktärer som har egenskaper de själva har eller skulle vilja ha. Ell säger att just eftersom lajv är avgränsat från vardagsvärlden har det varit mycket lättare att förändra och skapa något nytt, för då inte behöver man kämpa emot hela vardagsvärlden. Den magiska cirkeln och de transformerande ramarna mellan
vardagsvärlden och lajv, sociala överenskommelser att tolka världen på ett nytt sätt (Bowman and Hugaas 2021), gör att i lajv är det lättare att skapa och komma överens nya sätt att se världen, varandra och sig själv.
”vi väljer att [...] upphöja den fiktionen till verklighet. Där sociala konstruktioner är verkliga och existerar som ett kontrakt mellan personer där vi väljer acceptera en förståelse av oss själva och varandra som vi förhandlar oss fram till. Och framförallt i transkretsar. Bara en sådan sak som pronomenrundor är på sätt och vis att vi sätter upp en delad fiktion som en verklig fiktion. För på samma sätt som alla andra konstruktioner så är det hur vi lägger mening på egentligen okodad rent materiell värld.” (Sofia)
Sofia förklarar att i lajv och andra rollspel förhandlar man fram en överenskommelse om en fiktion där man bestämmer hur man förstår sig själva och varandra. Denna fiktion väljer man sedan att se som verklig, och detta är precis som andra sociala konstruktioner, ett sätt att ge mening åt en materiell värld. Sofia ger pronomenrundor, en social praktik vanlig i queera grupper där man som en del av en presentationsrunda säger vilka pronomina man har så att de andra kan säga rätt, som ett tydligt exempel hur en grupp gemensamt kommer överens om hur man ska benämna varandra. Lajv och skapandet av en fiktiv lajvvärld och karaktärer gör detta bara mer tydligt än i vardagsvärld, men är inte mindre verklig för det. Precis som Sofia säger är inte karaktärernas kön nödvändigtvis mindre verklig än lajvarnas. Könslinjer, och hur vi
kategoriserar olika kroppar och tilldelar dem könslinjer, är en fiktion som upphöjs till
verklighet med hjälp av performativa handlingar (Lundell 2014, 23). Detta betyder inte att det materiella och kroppen inte påverkar denna fiktion, men de har inte heller en fast mer verklig betydelse bortom någon fiktion (Bremer 2017, 46–47). Lajv ger dock en möjlighet att
föreställa sig saker som är bortom det framstår som en fast verklighet.
”För vi spelar roller. We make shit up. Och då måste man vara lite mer tolerant. När man gjort magi är det inte så stort steg att tänka sig att det finns fler än två kön. Man testar olika sociala, kulturella uppförandenormer på lajv. […] Det finns så mycket mer och man övar upp sin tolerans. […] Att utmana sinnet på det sätt som lajv kräver så tror jag att det har, om man låter det ha det, bara positiva konsekvenser.” (Ell)
Ell säger att lajvande går ut på att spela roller i en fiktiv värld. En värld som kan ha andra sociala och kulturella normer och även ha magi och övernaturliga varelser som inte ses som verkliga i vår vardagsvärld men som kan vara vardag i en lajvvärld. Ell säger att detta kräver att man blir tvungen att lära sig att kunna föreställa sig något annat än det man är van vid. Om man har lajvat att magi är verkligt menar Ell att då kan man väl tänka att det finns fler kön än vad man tidigare trodde vara verkligt. Ell säger att för hen har lajvande hjälpt hen att vara mer tolerant och tänka sig att det finns andra sätt att leva på. Hen menar att om man vill kan lajvande vara vara ett bra sätt att öva på det.
”Jag tror att lajv är ett väldigt bra medium för att utforska. Utforska sig själv, utforska andra, testa gränser, testa beteenden, möta likasinnade och oliksinnade. Och med tiden som går så verkar det bli ett tryggare forum och medium för det. Med trygghetsvärdar och olika säkerhetsåtgärder som jag tror är ganska bra. Jag tror att det kan få folk oväntat inse att de kanske är trans eller vad det nu kan vara. Eller inse att de är cis och var bekväma med det. Men det finns också möjligheter för dem att säga att ‘jag är cis men skulle vilja spela det binärt andra könet eller spela en icke-binär person’. (Ell)
Alla deltagarna är överens om att lajvande och lajvkulturen är ett väldigt bra medium för att träffa och lära sig av andra. De tycker också att det har utvecklats ett väldigt tillåtande utrymme och givande sätt att utforska, upptäcka, testa och lära sig om sig själv och andra.
Varje lajv, lajvare och karaktär som utforskar, skapar, upptäcker och testar nya stigar och ritar nya linjer på kartorna över lajvvärldarnas fiktiva könsidentitetslandskap gör det lättare för de som kommer efter att orientera sig, gå i andras fotspår och hitta hem i lajv och i vardagen.
Likt vad Lundell (2014, 124, 166) skriver är lajvande en möjlighet att förkroppsliga och uppleva den andre, men mina deltagares erfarenheter tyder också på att det är en möjlighet att bli den andre och upptäcka, utforska och förkroppsliga sig själv. I de kommande kapitlen kommer jag analysera hur deltagarna har gjort det och deras resa från sin tilldelade könslinje via lajvande till sin nuvarande könslinje.