Bärande trästomme med skalmur av tegel

Tegel som fasadmaterial har god beständigt, vilket kan ses då det finns gott om exempel på byggnader med tegelfasad som stått över 100 år utan betydande fuktskador (Chen och Person 2011).

Tegel är ett material som kan ta upp stora mängder vatten på grund av att det är finporöst och kapillärsugande. Det betyder att vatten kan absorberas in i materialet vid slagregn och det kan leda till problem som frostskador på teglet med mera. Om tegel och kalksandsten jämförs med betong och lättbetong så absorberar teglet och kalksandstenen (Mexitegel) vatten i betydligt större grad. I tabellerna nedan visas vatteninträngningskoefficienten och kapillaritetskoeffici-enten för olika material (Fuktskadeteknik, 2013). Vatteninträngningskoefficikapillaritetskoeffici-enten multiplice-rad med och med kvadratroten av tiden ger såldes hur långt in i materialet vattnet har tagit sig och kapillaritetskoefficienten multiplicerad med den area som är i kontakt med fritt vatten och kvadratroten av tiden ger såldes den mängd upptaget vatten i kg.

Tabell 3.3.2.1-1. Vatteninträngningskoefficient för olika material

Material Vatteninträngningskoefficient

Tegel 0,7-1,4 x 10^-3 m/√s

Kalksandsten 0,3-0,8 x10^-3 m/√s Cementbruk 0,5 x10^-3 m/√s

Kalkbruk 1,0 x10^-3 m/√s

Tabell 3.3.2.1-2. Kapillaritetskoefficient för olika material

Material Kapillaritetskoefficient

Tegel 0,1-0,4 kg/(m² x √s)

Kalksandsten 0,05-0,18 kg/(m2 x √s) Lättbetong 0,08 kg/(m² x √s) Betong 0,01-0,03 kg/(m² x √s)

Det visar att kalksandsten och tegel kapillärsuger lättare än lättbetong och betong. I tabellen för vatteninträngningskoefficienten visas också att kalkbruket absorberar vatten snabbare än cementbruket.

De egenskaperna gör att tegel och murfogarna absorberar vatten vid slagregn och torkar sedan ut vid torrperioder. Mättning hos fasadteglet går relativt fort men uttorkningen går däremot långsamt. Kraftigare slagregn kan orsaka att en vattenfilm bildas på ytan och vatten kan då ta sig in genom sprickor och ihåligheter och rinna genom skalmuren (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. u.å.). Mexitegel har betydligt sämre egenskaper, särskilt om det förekom-mer kvartstegel, i det avseendet.

En luftspalt görs normalt bakom skalmuren av tegel för att ta hand om inträngande vatten och till en viss del lufta fasaden. Vattnet leds då ner och förs ut genom en vattenavledare i botten och vid fönster. Det är dock inte alltid det fungerar och nedan visas olika orsaker till problem som kan uppstå vid en skalmur av tegel.

Uttorkning:

Eftersom teglet är finporöst och kapillärsugande, blir det blöt vid slagregn och sedan torkar det ut under torrare perioder. Eftersom tegel är ett oorganiskt material är det inget större pro-blem då det är liten risk att det bildas biologisk påväxt (Sandin 1995).

Enligt Chen och Person (2011) är slagregnsbelastningen i södra Sverige 20-50 kg/m² och må-nad, dvs 0-10 kg/m² och dygn. Om det jämförs med den mängd fukt som torkar ut i tegelväg-gen så är det 0,1-2 kg/m² kg/dygn utåt och 0-0,1 kg/m² i luftspalten (Chen och Person 2011). Det betyder att tiden för att torka ut teglet blir någonstans mellan 5-100 dygn. Det blir då tyd-ligt att fuktpåfrestningen styrs mycket av hur teglet är. Faktorer som påverkar uttorkningen är tjockleken på teglet, hur mycket fukt som väggen utsätts för, hur mycket solstrålning som väggen utsätts för och åt vilket väderstreck fasaden är riktad mot. Det bör alltså antas att väg-gen är konstant fuktmättad. Det kan dock variera hur mycket fukt som torkas ut i luftspalten enligt (Falk 2010). Det kan vara betydligt mer, och för en mer utförlig förklaring om det hän-visas läsaren till Falks avhandling om ventilerad luftspalt i yttervägg.

Geografisk position:

Sverige är ett långt land och förutsättningarna är inte detsamma i hela landet. Mängden slag-regn varierar kraftigt, där den del som påverkas mest av slagslag-regnet är i sydvästra Sverige (Sandin 1991). De mest utsatta fasaderna för slagregn är de västra och södra fasaderna i södra Sverige medan det i norr är vanligast med slagregn på de östra och södra fasaderna (Sandin 1991). Slagregnsbelastningen är störst i västra och södra delen av landet. Det gör att den största mängd skador på grund av slagregn drabbar södra Sverige medans de norra delarna är mindre utsatta. Orsaken till det är att det oftast är vindar från syd och väst, och i kombination med regn gör att den södra regionen av landet är mer drabbat än resterande. Frostsprängningar gynnas av varierande temperaturer runt 0°C, vilket också är mer vanligt i söder och är där-med en bidragande orsak till varför de fasader belägen i södra Sverige är mer utsatta för frost-skador.

Luftspalt:

När skalmurar uppförs används ofta en luftspalt mellan teglet och den bärande stommen. Det för att ventilera och dränera bort inträngande fukt, men även för att underlätta murläggningen.

Om luftspalten har lägre temperatur än utomhusluften finns det risk att fukt kondenserar i luftspalten. Om det istället är varmare i luftspalten kommer det leda till uttorkning av teglet. Det eftersom att temperaturen styr den relativa fuktigheten i spalten. Luft kan hålla olika mycket mängder fukt vid olika temperaturer. Högre temperatur kan hålla mer mängd fukt än en kallare temperatur. Det medför att om varm luft som innehåller en viss mängd fukt möter en kallare luft i luftspalten så kommer den relativa fuktigheten öka. Om den relativa fuktig-heten då överskrider 100 % kommer det bildas kondens. Om det bildas kondensation kan det leda till stora påföljder. Om det inte finns någon, eller igentäppt, vattenavledning i botten kan fukten tränga in i bakomliggande konstruktion. För att åtgärda det problemet används öppna fogar i nedersta skiktet eller dräneringsrör (Chen och Person 2011).

Om luftspalten är för smal finns det risk att bruket tränger ut och kommer i kontakt med väg-gen bakom, se figur 3.3.2.1-1. Det kallas även för brukstuggor. Det medför att luftspalten inte kan ventilera bort fukten och den inträngande fukten leds in till den bakomliggande väggen. Det gör att luftspalten inte bidrar med mycket för uttorkningen av väggen (SP Sveriges Tek-niska Forskningsinstitut. u.å.).

Om istället luftspalten görs för bred finns det risk att bruket faller ner bakom teglet och sam-las i botten. Där finns ofta dräneringshålen som har som uppgift att dränera bort den fukt som kommer ner. De täpps då igen och och kan inte dränera bort fukten som var tänkt. Fukten kommer då i kontakt med träet (se figur 3.3.2.1-1) vilket kan leda till fuktskador där. För att få tillräcklig luftning krävs det att det finns ventilationsöppningar både uppe och nere i skal-muren (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. u.å.).

Figur 3.3.2.1-1. För smal och för bred luftspalt (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. u.å).

I villor från 1960-talet finns det sällan någon vattenavledning eller luftning i nedersta skiktet på fasaden. Luftningshål är något som går att åtgärda då det är möjligt att borra hål i fogarna i efterhand. Hålen borras då i var tredje fog i andra skiktet. Risken för att lufthålen täpps igen av brukstuggorna minskar då. En annan lösning är att ta bort nedersta skikten av tegelstenarna och sedan installera vattenavledning där. Det kräver dock mycket jobb, då hela nedersta skik-tet måste plockas bort.

Sommarkondens:

I tidigare stycken beskrivs att tegelfasaden kommer fuktas upp vid slagregn och därmed stå fuktig långa tider om året. Under sommaren kan då ett fenomen som kallas sommarkondens

uppstå. Det betyder att solens strålning kommer värma upp den fuktiga tegelfasaden till upp till 40°C (Chen och Person 2011). Därmed stiger ånghalten och fukt diffunderar i två rikt-ningar (se figur 3.3.2.1-2). Fukten diffunderar från tegelfasaden till utsidan men även mot insidan där innanliggande vägg absorberar en del av fukten. Vanligtvis ligger innetemperatu-ren i en villa runt 20°C vilket betyder att temperatuinnetemperatu-ren inne är kallare än temperatuinnetemperatu-ren vid fasaden. Isolerskiktet kommer ha högre temperatur än ångspärren, om sådan finns. Det resul-terar i att den kallaste punkten blir vid ångspärren och det finns risk att det bildas kondens på utsidan av den när fukten diffunderar inåt. Vatten kommer då rinna ner efter ångspärren och fukta upp syllen i botten, vilket tillslut kan leda till mögel och röta i syllen. Det kan då vara bättre i vissa fall att skippa ångspärrren, om det går att göra väggen lufttät på annat sätt (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. u.å). Risken med det är om det är övertryck inomhus kommer fuktig luft resterande delar av året vandra ut i väggen och skapa fuktproblem på det viset. Det är därför bättre att använda sig av en ångspärr, då risken för att sommarkondensen ska skapa större problem än den utåtgående fukten är liten. Mörkare tegel är mer utsatt än ljust, eftersom den mörka färgen absorberar mer värme än den ljusa.

Om det bara är solinstrålning i något dygn är det låg risk at kondens uppstår. Om det däremot är soligt en längre tid blir risken betydligt större. Dock medför solinstrålningen oftast att det blir ett varmare inomhusklimat genom fönster. Då blir temperaturen vid ångspärrren högre vilket minskar risken för kondens. Risken ökar om det finns kylning av inomhusluften (Chen och Person 2011).

Syll och grund:

På 1960-talet började platta på mark användas i viss utsträckning då det var praktiskt att bygga och det gick fort att göra. I vissa fall gjöts virke in som syll i plattan för att kunna bygga ett isolerat övergolv över (Broomé, 2000). Det hände också att syllen placerades direkt på betongplattan utan någon syllisolering under. Det är ingen bra lösning eftersom träet kom-mer att suga upp fukten från betongen. Organiskt material i kontakt med betong utan något hygroskopiskt skydd, exempelvis tjärpapp, är ingen bra kombination. När syllen blir fuktigt finns det risk att den möglar och i värsta fall att den ruttnar. Den vanligaste orsaken till rutt-nande syllar är på grund av fukt underifrån (Follin, 2007).

Andra orsaker till att syllen blivit fuktigt är, som beskrivet i tidigare sektioner, är att sommar-kondens gjort så att fukt fällts ut vid ångspärren och runnit ner till syllen eller att murbruk fallit ner i luftspalten och absorberar fukt som sedan absorberas av träet.

Om syllen har ruttnat krävs det att den byts ut helt och hållet och det kan bli en dyr historia. Det görs i regel från insidan och väggen kapas upp ett par meter i taget. Den ruttnade syllen ersätts med en rostfri stålsyll på ett syllskydd av tjärpapp eller plast (Mikael, 2012).

Frostsprängning:

Den vanligaste skadan på tegelfasader är frostsprängning (Chen och Person 2011). Frostska-dor uppstår i tegel när inte frostbeständigt tegel har använts i fasaden och vatten tränger in i teglet och temperaturen sjunker under nollgradigt. Vattnet fryser då och expanderar, vilket gör att tunna skivor på cirka 2-10 mm bryts loss från ytan. Frostskador sker mestadels i övre hal-van av fasaden eftersom fuktbelastningen oftast är störst där (Sveriges Byggindustrier 2006). Denna process fortplantar sig inåt ifall inte tegelstenarna är tillräckligt beständiga. Sönder-frysning sker ofta i tegel som inte harhårdbränts tillräckligt mycket. Bränningsgraden är hur mycket och hur länge teglet har bränts i ugnen. Bättre frostningsresistens fås ofta av högre bränningsgrad.

När frostskador ska åtgärdas finns det några olika alternativ. Då funktionen hos teglet sällan påverkas speciellt mycket om skadorna inte är omfattande, behöver de egentligen inte bytas ut. Det går att byta ut de stenarna som blivit frostskadad och mura in nya hela tegelstenar. Det alternativet funkar bäst om det inte är alltför många stenar som är frostskadade. Det kommer dock förmodligen bli en viss nyansskillnad ifall det inte finns överblivna stenar kvar från när huset byggdes. Det är annars svårt att hitta nya stenar med lika nyans. En sak som är viktigt ifall denna metod används är att kontrollera omkringliggande stenar. De stenarna bör kontrol-leras så att de ser hela ut och genom att använda ett metallföremål och knacka lätt på ytan. Då går det att avgöra ifall det redan skett en avspjälkning av yttersta lagret eller om det är intakt. Ett frostbeständigt tegel bör användas vid utbyte av frostskadat tegel. Enligt Swedish Stan-dard Institute (2006) bör teglet i fasader ha frostbeständighetsklass F2. Det är ett minimikrav, men det garanterar inte att frostskador inte uppstår.

Ett annat alternativ är att det går att brädslå eller putsa teglet som är frostskadat. Då går det att brädslå eller putsa den vägg som är frostskadad eller hela huset ifall det inte är önskvärt med en del tegelfasad och en del träfasad. På det viset göms det skadade teglet bort. Nackdelen är att huset får en annan karaktär med träpanelen eller putsen istället för teglet. Inom detaljplan kräver det också att bygglov behövs för att byta fasadmaterial. En träfasad kräver också mer underhåll än en tegelvägg.

Skadade fogar:

Fogarna mellan tegelstenarna har en tendens att gå sönder i äldre byggnader. Det finns flera olika anledningar till att fogen har gått sönder men den vanligaste är att icke rostskyddad ar-mering har använts i fogarna (Murma, 2008). I hus byggda på 1960-talet var det vanligt att icke korrosionsskyddad armering användes i horisontalfogarna. Skadan har blivit orsakad av att den icke rostfria armeringen har börjat korrodera efter ett antal år. Själva korrosionen av horisontalarmeringen är inget problem men när stålet korroderar så ökar volymen med 5-6 gånger stålets volym (Sveriges byggindustrier, 2006). Det medför att det blir stora spänningar i fogen och teglet som gör att fogen skadas. För att den här korrosionen ska uppstå krävs det tre komponenter. Det krävs att det finns tillgång till syre, fukt och andra kemiska lösningar (Chen och Person 2011).

För att åtgärda korrosionsskadade fogar behöver armeringen bytas ut i fogarna. Det räcker då inte med att byta ut det yttersta lagret av armering utan även det inre. Annars kommer de be-hövas bytas ut inom några år igen (Murma, 2008). Det nya stålet ska vara av rostfritt stål som förhindrar korrosion. När fogningen sker efteråt är det viktigt att samma nyans används på bruket för att inte det estetiska uttrycket ska ändras.

Skadade fogar kan också bero på andra orsaker som frostskador eller felaktigt murbruk. En annan orsak är att fogen kan ha torkat ut för snabbt. I det här fallet behövs det bara att byta ut fogen till en fog med rätt sammansättning.

Skadade murkramlor:

Risken för ras av skalmurar av tegel är störst vid höga fasader av tegel byggda på 1960-talet. (Sveriges Byggindustrier 2006). Det förekommer även i lägre fasader, såsom villor, men det är inget stort problem. Problemet med ras orsakas främst av att på mitten av 1960-talet använ-des kramlor med bristfälligt korrosionsskydd, vilket gör att kramlorna har korroderat. Kram-lorna sattes också relativt glest och en del kramlor murades inte in i murverket, vilket försva-gar bärigheten i väggen.

För att förebygga det problemet kan renoveringskramlor komplettera de befintliga kramlorna. Rostfria och syrafasta kramlor ska användas för att undvika problem med korrosion. Rätt an-tal kramlor ska också användas och vara utformade så att skalmuren kan röra sig fritt (Sveri-ges Byggindustrier 2006).

Figur 3.3.2.1-4. Ersättningskramla (Murma, 2008). Mekanisk påverkan:

Med mekanisk påverkan menas påverkan från infästningar och dylikt som borrhål, skyltar, ventilationsrör etc. Enligt byggnadsstyrelsen (1991) hade 34 % av alla undersökta tegelfasa-der skador av den typen. En del av de skadorna skulle kunnat undvikas ifall större omtanke hade lagts på detaljer och utförande. De skadorna kan leda till fuktskador i väggen ifall regn och kondensvatten rinner in mot fasaden. Ifall fasaden fuktas upp frekvent genom läckage från stuprör, skyltar och dylikt leder det till missfärgningar och algpåväxt. Och på ett längre perspektiv kan det även leda till frostskador.

Det är inte krångligt att åtgärda de problemen. Det gäller att håligheterna tätas ordentligt så att inte fukt kan tränga in i håligheter.

Biologisk påväxt:

Biologisk påväxt kan drabba tegelfasader som är fuktiga en längre tid och om det finns orga-niska näringsämnen på fasaden. Det är inget som är skadligt för väggen utan det är mer det estetiska uttrycket som påverkas (Boverket 2008). Vanliga biologiska påväxter är alger, mos-sor och lavar och drabbar främst fasader som är utsatta för hög utsättning av slagregn (Chen och Person 2011).

För att åtgärda påväxten behöver fasaden tvättas. Det görs med till exempel BioVäck eller mekanisk tvätt som tar bort påväxten och näringsämnena på fasaden (Chen och Person 2011). Om problemet inte försvinner går det att använda vattenavvisande impregnering som förhind-rar att fasaden blir våt. Mer om det i kapitlet förebyggande åtgärder.

Utbyte av tegel eller fogar:

Tegelfasader från 1960-talet har stora behov av underhåll (Sveriges Byggindustrier 2006). Skador på tegelstenarna och fogarna kan ha uppkommit från exempelvis frostsprängning eller rostsprängning. Det går då att byta ut de enskilda stenarna eller fogarna som har blivit ska-dade, men förmodligen kommer det bli en viss nyansskillnad på de nya och befintliga.

De flesta äldre tegelstenar har slutat tillverkats idag vilket gör det svårt att få tag i stenar med samma nyans. Det finns ett tegelbruk kvar i drift i Sverige idag, men utbudet kan vara svårt att matcha med äldre tegel. Det är därför viktigt med att noggrant undersöka vilka alternativ som finns och välja ut det bästa möjliga. Förutom färgen finns det andra viktiga faktorer att beakta när ersättningstegel väljs. De är (Gustavsson, 2012):

• Format

• Ytstrukturen. Med det menas borstat eller räfflat • Variationsgrad i kulör mellan olika tegelstenar

Även mindre reparationer behöver planeras väl så att inte det estetiska uttrycket blir lidande. Om liknande kulör inte hittas på teglet är det bättre att välja ett ersättningstegel med mörkare kulör än det befintliga (Sveriges Byggindustrier 2006). Ersättningsteglet bör också ha bra frostbeständighet, minst frostbeständighetsklass F2.

Om fogarna ska ersättas gäller det samma som för teglet. Det gäller att noggrant utvärdera vilka alternativ som finns för att få ett liknande estetiskt utseende. Bruket bör väljas noga med avseende på kulör och vilken fogtyp som används. Även här bör en mörkare nyans än befint-liga fogar användas ifall inte samma kulör hittas.

Figur 3.3.2.1-5. Dåligt val av ersättningstegel (Sveriges Byggindustrier 2006). Förebyggande åtgärder:

En åtgärd för att minska problemet med fuktiga väggar är att impregnera teglet med en vat-tenavvisande impregnering, det vill säga att teglet hydrofoberas (Gustavsson, 2012). Det fun-gerar lite som ett vax på en bil, fogarna och teglet behandlas så att de blir vattenavvisande. Mer detaljerat betyder det att randvinkeln förändras så att inget vatten kan sugas upp (Chen och Person 2011). Om randvinkeln är 90° kommer inte vatten kunna tränga in för det bildas då en pärlandeeffekt. I vanliga fall är den 0° och vattendroppen uppträder då på ett sätt att den flyter ut. Om istället teglet impregneras blir randvinkeln mellan 100-140°, vilket gör att vat-tendroppen inte sugs in (Chen och Person 2011). Impregneringen som är vanligast förekom-mande är silan/siloxanpreparat, men det finns fler preparat som fungerar på likdanande sätt. För att få en bra effekt på impregneringen måste även fogarna impregneras. Om bara teglet impregneras får det en ringa effekt på impregneringen (Sandin 2003). För att få bästa effekt bör därför även fogarna impregneras.

Uttorkningstiden på väggen ökas väsentligt ifall teglet impregneras. Det skiljer upp till 50 gånger i uttorkningshastighet på en vägg som är impregnerad jämfört med en som inte är im-pregnerad (Chen och Person 2011). Orsaken till det är att fukten transporteras då i ångfas ge-nom den behandlade väggen. Det är därför viktigt att impregnera väggen då den är torr. Om den är fuktmättad när impregneringen sker tar det upp till ett år innan den är torr igen (Chen och Person 2011).

I Sandins rapport från 2003, har vattenavvisande impregnering utvärderas och resultatet vi-sade att impregneringen var en fungerande lösning till att skydda favi-saden. Det finns dock skilda åsikter inom branschen då en del menar på att att det bildas en vattenfilm på ytan vid hydrofobering. Då ska fukten kunna tränga in genom sprickor i fasaden eller fogarna (Gus-tavsson, 2012). Impregnering av tegelfasaden vädras dock av efter en tid och bör göras på nytt igen efter 8-10 år.

Ett annat sätt att förebygga skador på fasaden är att takutsprånget är rätt utfört (Byggnadssty-relsen 1991). Om takutsprånget är rätt utfört är det mindre risk att fasaden träffas av regn, vilket minskar risken för fuktskador. Stor noggrannhet på detaljer och utförande är också vik-tigt för att skydda fasaden.

3.3.2.2 Eternitfasad

Eternit är ett fasadmaterial som vanligt användes på 1940-50 tal, men förekom också på 1960-talet i en viss utsträckning. Eternit tillverkades genom att en blandning av 90 % cement och 10 % krossad asbest blandades med vatten. Eterniten var populär eftersom det var ett slit-starkt, brandtåligt, billigt ock krävde i princip inget underhåll (Lomma kommun, 2016). Den stora nackdelen med eterniten är att den innehåller asbest, vilket är mycket skadligt för