Barnavårds- och vårdnadsutredning

7.4.1 Vårdnadsutredning

7.4.1.1 Domstolens utredningsskyldighet

Av 6 kap. 19 § 1 st. FB framgår att domstolen ska se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillräckligt utredda under den förberedande fasen i målet. På grund av familjemålets indispositiva karaktär och domstolens aktiva roll i tvisten har domstolen ålagts en skyldighet att sörja för tillbörlig utredning i sakfrågan. Utredningsskyldigheten hör ihop med att domstolen behöver ha tillräckligt underlag för att ges möjlighet att besluta i enlighet med barnets bästa. I NJA 2017 s 430 uttalade Högsta Domstolen att denna utredningsskyldighet är långtgående i familjemål med hänsyn till barnets intresse av att målet får en riktig utgång.

Socialnämnden ska lämna rätten upplysningar enligt 6 kap. 19 § 2 st. FB innan rätten avgör ett vårdnadsmål. Denna bestämmelse är tillämplig oavsett om parterna har träffat en överenskommelse eller inte. Domstolen avgör om det räcker med att socialnämnden får tillfälle att lämna upplysningar eller om det krävs en full utredning enligt 6 kap. 19 § 3 st. FB. Vårdnadsutredningar ska inte förordnas av rätten slentrianmässigt, utan endast när det är nödvändigt för tvistens avgörande. Målet hos tingsrätten beslut utgör ramen för vad utredaren utgår från vid genomförandet av vårdnadsutredningen.121 Enligt 6 kap.

119 Näsman, Barn, barndom och barns rätt, s. 61.

120 Rejmer, SvJT 2002, s. 156.

19 § st. 4 FB ska även Socialtjänsten i en vårdnadsutredning lämna en rekommendation till beslut om det inte är olämpligt. 122

För att domstolen ska kunna fatta interimistiska beslut kan domstolen enligt 6 kap. 20 § FB inhämta s. k. snabbupplysningar från socialtjänsten. Vid snabbupplysningar är socialnämnden inte tvungen att uttrycka en egen uppfattning i tvistefrågan utan det ankommer på aktuell utredare att avgöra om denne vill ge förslag åt domstolen. I förarbeten har dock uttalats att utredaren bör ge förslag om det framkommer att en viss lösning av vårdnadstvisten inte är förenlig med barnets bästa.123

7.4.1.2 Vårdnadsutredningens genomförande

Vårdnadsutredningen utgör det underlag som domstolen har att gå på vid avgörande av målet och slutsatserna av denna är därvid av stor betydelse. Det finns inte någon rättslig reglering av hur utredningen ska bedrivas eftersom utredningen ska anpassas efter omständigheterna i vårdnadsmålet.124 I allmänhet kan konstateras att utredningens fokus ska ligga på barnets situation och följa Socialstyrelsens allmänna riktlinjer. Utredaren ska försöka klarlägga barnets inställning om det anses lämpligt med hänsyn till barnets ålder och mognad. Hur noggrant uppgifter från föräldrar och barn ska redovisas i vårdnadsutredningen får avgöras från fall till fall.125 I samband med 2006 års nya vårdnadsregler uppmärksammades det riskperspektiv som ska tas hänsyn till vid vårdnadsfrågor. Rätten ska därmed vara särskilt uppmärksam på de risker som barnet ställs inför samt föräldrarnas samarbetsförmåga.126

Vårdnadsutredningen är av civilrättslig karaktär då den görs inom ramen för vårdnadsmålet och syftar till att utreda sakfrågorna i målet. Utredarna är dock styrda av förvaltningsrättsliga principer som är gällande för myndigheters verksamhetsutövning vilket innebär krav på partsinsyn, kommunikation och dokumentation. Lagstöd finns genom 10 kap. 2 § och 26 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslag (2009:400) (hädanefter OSL) för vårdnadsutredaren att inhämta information om barnet från exempelvis förskola

122 SOU 2017:6, s. 100.

123 Prop. 1981/82:168, s. 80.

124 Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge: samt verkställigheten av sådana avgöranden och överenskommelser, s. 169.

125 SOU 1995:79, s. 120. Se även prop. 1997/98:7, s. 91.

och skola samt information om föräldrarna ur socialtjänstens register. Utredaren får även inhämta uppgifter om föräldrarna och dess eventuella nya partners från rikspolisstyrelsens misstanke- och belastningsregister enligt 11 § 8 förordningen (1999:1134) om belastningsregister samt misstankeregistret 4 § 9 förordningen (1999:1135) om misstankeregister, även om en förälder motsätter sig det. JO har dock uttalat sig om lämpligheten kring detta och anfört att det inte bör ske ett rutinmässigt inhämtande av uppgifter från polisregistret utan att det ska vara påkallat utifrån uppgifter som framkommit vid utredningen.127 Åtgärder utöver de nämnda kräver föräldrarnas samtycke eller domstols stöd.

7.4.1.3 Riskbedömning

Riskbedömningen innebär att förutspå riskfaktorer i barnets framtid. Utredaren bedömer sannolikheten för eventuella risker och hur alternativ gällande vårdnad, boende och umgänge kan falla ut i barnets liv.128 Bedömningen av risken är en komplex fråga och handlar ofta om information av varierande grad av tillförlitlighet.129 Det är därför viktigt att utredaren är observant på de omständigheter som föreligger i barnets familj och kan urskilja vilken information som är relevant samt har en modell för hur denna information ska vägas samman.130 I Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för missbruk- och beroendevård fastställs fyra typsituationer som utredaren generellt bör vara uppmärksam på vilka kan peka på ett eventuellt missbruk, dessa är: parrelaterade problem och våld inom familjen; försummelse av barnen; kriminalitet såsom rattfylleri och stöld samt upprepade eller långvariga ekonomiska problem.131 Den generella praxisen gällande riskbedömningar är att de endast genomförs när det bedöms vara relevant. Om det framkommer uppgifter om att barnet far illa ska socialnämnden dock alltid göra en riskbedömning.132 För de flesta kommunerna är systemet för riskbedömning fortfarande under utveckling. 133

127 Se beslut i JO 1983/84 s. 186.

128 Socialstyrelsen, Vårdnad, boende och umgänge, s. 247.

129 Kaldal, Parallella processer: en rättsvetenskaplig studie av riskbedömningar i vårdnads- och LVU-mål, s. 102. Socialstyrelsen, Riskbedömningar i samband med utredningar om vårdnad, boende och umgänge, s. 25.

130 Socialstyrelsen, Riskbedömningar i samband med utredningar om vårdnad, boende och umgänge, s. 15.

131 Socialstyrelsen, Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende, s. 22 ff.

132 SOU 2017:6, s. 327.

Inom riskbedömningen finns ett krav på konkretion. Bedömningen får inte baseras på generella antaganden eller fördomar utan måste vara förankrad i konkreta omständigheter. Detta har fastställts av Högsta Domstolen i NJA 1995 s. 727 samt bekräftats i NJA 2003 s. 372, där Högsta Domstolen menade att det krävs en konkret fara. Målet gällde risken för bortförande av barn. Man ska även se i förmildrande riktning om föräldern genomgått behandling för att undvika beteendet.134 Utifrån barnets perspektiv ska handläggaren sedermera göra en bedömning av föräldern baserat på vad som framkommit gällande dessa risker.135 I propositionen till 2006 års vårdnadsreform uttalades att om det kommer fram omständigheter som talar för att barnet far illa ska det väga tungt i en helhetsbedömning. Prövningen kan då utmynna i en rekommendation som anger att det inte bör ske något umgänge med den föräldern, eller att det görs i närvaro med kontaktperson.136

I en studie som Socialstyrelsen genomförde år 2011 framkom att socialtjänsten måste bli bättre på att dokumentera och vara tydliga i sina riskbedömningar. Ansvaret för riskbedömningen riskerar annars att skjutas från utredaren till beslutsfattaren.137 2014 tillsattes en vårdnadsutredning för att följa upp de lagändringar gällande vårdnadstvister som trädde i kraft i och med 2006 års vårdnadsreform.138 Kartläggningen av effekterna av 2006 års reform syftade även till att se till om förekomsten av riskbedömning har förbättrats då det gjorts gällande att dessa gjorts i för liten utsträckning.139 Kartläggningen visade att det fanns stora variationer i utformningen av riskbedömningar i vårdnadsutredningarna och hur olika omständigheter som framkommit i utredningen behandlades i riskbedömningen.140

7.4.2 Barnavårdsutredning

Vårdnadsutredningen genomförs, som tidigare konstaterats, inom ramen för det civilrättsliga målet om vårdnad i tingsrätten. En barnavårdsutredning utgör istället en

134 Socialstyrelsen, Vårdnad, boende och umgänge, s. 249.

135 Emtestam och Svensson, Vårdnads-, boende- och umgängesutredningar att handlägga och skriva utredningar enligt S-modellen, s. 66–67.

136 Prop. 2005/06:99, s. 42

137 Socialstyrelsen, Familjerätten och barnet i vårdnadstvister, s. 25.

138 Utredningen resulterade i kommittédirektivet dir 2014:84 .

139 Dir 2014:84, s. 11.

offentligrättslig utredning av barnets situation och är reglerad i SoL. Om en orosanmälan kommer in till socialtjänsten för ett barn ska socialtjänsten genast göra en bedömning huruvida barnet är i behov av skydd enligt 11 kap. 1a § SoL och besluta om barnavårdsutredning är nödvändigt. För att inhämta nödvändiga uppgifter utan föräldrarnas samtycke inom barnavårdsutredning har socialtjänsten lagstöd i 11 kap. 2 § SoL. Barnet kan även höras utan föräldrarnas samtycke eller medverkan enligt 11 kap. 10 § st. 3 SoL. 141 Socialtjänsten har således mer långtgående utredningsmöjligheter vid en barnavårdsutredning än vid en vårdnadsutredning då vårdnadsutredningen är bunden av domstolstvistens ramar och föräldrarnas frivillighet.

I Rejmers studie av handläggningen i barnavårdsutredningar jämfört med vårdnadsutredningar konstaterades att i vårdnadsutredningen förflyttas ofta fokus från barnets behov till föräldrarnas konflikt. Granskningen visade vidare på att vårdnadsutredningarna var olika i omfång och karaktär och saknade standardiserade modeller för genomförande. Gemensamt var dock att föräldrarnas relation och konflikt stod i fokus vid vårdnadsutredningarna.142 Rejmer menar även att vårdnadsutredningens oreglerade karaktär innebär att det gör det svårt att förutse vilket värde vårdnadsutredningen kommer att tillskrivas i rätten.143