Hantering och bedömning av uppgifter om missbruk i vårdnadstvister

9.1.1 Inget incitament för föräldern att berätta om missbruk

Resultatet av den empiriska undersökningen visar att det är vanligt förekommande med uppgifter om missbruk i vårdnadstvister. I 42 procent av tingsrättsakterna, 48 mål av totalt 115, förekom registeruppgifter som indikerade missbruksproblematik eller påståenden om missbruk. Det vanligaste var att båda typerna av uppgifter förekom. I dessa 48 vårdnadsmål bestreds uppgiften i 67 procent av målen av den förälder som uppgifterna berörde. Rimligtvis kan detta förklaras av att missbruk är ett stigmatiserat problem vilket det kan vara svårt att kännas vid eller erkänna omfattningen av.

En annan förklaring enligt teorin om värde- respektive intressekonflikt är att föräldrarnas konflikt i de mål som har undersökts i de flesta fall utgör en s. k. högintensiv värdekonflikt, vilket innebär att konflikten kretsar kring vem som är mest lämpad som förälder.164 Föräldern vill naturligtvis nå framgång i vårdnadstvisten och det finns därför inte incitament att tillstå sitt missbruk då detta kan påverka bedömningen om lämplighet och föräldraförmåga. Detta blir tydligt även i de fall då föräldern medger att missbruksproblematik har förekommit. En återkommande tendens i dessa fall är att föräldern beskriver att barnet inte tagit skada av missbruket eller att missbruk inte har ägt rum under tiden som föräldern har umgänge med barnet. Detta trots att barnen själva har berättat om missbruket och att det gör dem rädda och oroliga för förälderns hälsa. Detta

indikerar att många föräldrar saknar insikt kring sin missbruksproblematik och på vilket sätt det påverkar deras barns livssituation och mående.

Det går heller inte att bortse från att det finns incitament för den andre föräldern att överdriva brister hos medföräldern i syfte att vinna fördelar i vårdnadstvisten. Det är rimligt att anta att det även kan vara så att vissa förälder falska påståenden om missbruk i detta syfte. Till vilken grad detta förekommer är dock omöjligt att undersöka utifrån materialet från den empiriska studien.

9.1.2 Variationer i vårdnadsutredningen

Över lag konstaterades en stor variation i utformningen av vårdnadsutredningarna och riskbedömningarna. Resultatet visar även att en hög andel vårdnadsutredningar över huvud taget saknat separat riskbedömning vilket ter sig anmärkningsvärt. Vårdnadsutredningarna är ofta väldigt omfattande och kan involvera mycket text, varför en avsaknad av separat riskbedömning och rekommendation till beslut kan försvåra för rätten att fatta ett välgrundat beslut. Detta fastslogs även i förarbeten till 2006 års vårdnadsreform, vari angavs att vårdnadsutredarens bedömning och slutsats är av stor betydelse. 165

När missbruk togs upp som särskild risk i riskbedömningen, var det i de flesta fall svårt att se hur utredaren har värderat risken och hur den påverkar föräldraförmågan. I vissa fall har endast riskens existens bekräftats och i vissa fall har utredaren konstaterat att missbruk utgör en reell riskfaktor. Om utredaren har avstått från att göra en värdering av risken kan det bli otydligt för rätten huruvida detta är något som rätten ska ta hänsyn till i sin bedömning. Vid en huvudförhandling finns möjlighet att adressera denna problematik direkt med föräldern men det kan bli problematiskt exempelvis när rätten ska bedöma huruvida föräldrarnas samförståndslösning är i enlighet med barnets bästa.

Vidare framstår det som att det är en hög tröskel för att missbruket ska konstateras vara en riskfaktor i vårdnadsutredningarna. Att föräldern nekar till missbruket har i en del fall bedömts vara nog för att missbruk inte ska konstateras anses vara en riskfaktor. När det

har förekommit registeruppgifter som indikerar missbruk hos föräldern har dessa uppgifter vägt tyngre än påståenden om missbruk från utomstående eller till och med barnet självt. Med tanke på att 67 procent av föräldrarna bestred påståendet om missbruk kan slutsatsen dras att det kan vara svårt att bevisa missbruk och att det även tas på allvar i riskbedömningen. Undersökningens resultat visade även att 89 procent av de uppgifter om missbruk som förekom i vårdnadstvisterna kom från föräldern eller barnet. Detta bekräftar den teori om missbruk som har diskuterats mer ingående i avsnitt 2.3.2 om att missbruk fortfarande utgör ett dolt samhällsproblem. Det är därför av största vikt att utredarna inom socialtjänsten har de rätta verktygen för att avgöra missbrukets påverkan på föräldraförmågan. Med tanke på de resultat som framkommit gällande variationer i vårdnadsutredningarna kan konstateras att de rätta verktygen inte finns till hands för att bedöma missbruk.

Faktumet att vårdnadsutredningen är beroende av föräldrarnas samtycke eller särskilda direktiv från rätten för att få vidta utredande åtgärder, såsom att höra barnet, gör att utredarens möjligheter att utreda ett eventuellt missbruk ytterligare begränsas och ger föräldrarna mycket makt i processen. En motvilja att bidra till vårdnadsutredningen kan dock vara en nackdel i vårdnadstvisten för den förälder som motsätter sig, varför man kan fråga sig om föräldrarnas makt i processen är mer symbolisk än reell.

9.1.3 Bedömningen i tingsrättsdomarna

Den empiriska studiens resultat visar att i alla utom 12 mål slutade vårdnadstvisten i en samförståndslösning. Trots att tingsrätten konstaterade i domen att föräldrarnas överenskommelse var i enlighet med barnets bästa är det omöjligt att undersöka hur tingsrätten har kommit fram till denna slutsats utifrån det tillgängliga materialet. Att rätten godkände samförståndslösningarna, trots att dessa i vissa fall gick emot vad vårdnadsutredningen rekommenderat för barnet, talar för att föräldrars överenskommelse presumeras vara till det bästa för barnet trots att missbruk har konstaterats vara en riskfaktor. Resultatet indikerar att det i rätten anses värre för barnet att vara utsatt för föräldrarnas konflikt än en eventuell exponering för förälders missbruk. Detta trots att det finns ett bristfälligt underlag och förmåga för rätten att avgöra hur missbruket kommer att påverka föräldraförmågan. Detta innebär att dom avkunnas i enlighet med föräldrarnas överenskommelse men inte i enlighet med barnets bästa.

Det fokus som ligger på främjandet av samförståndslösningar i vårdnadstvister ter sig mer centrerat kring föräldrarnas konfliktlösning snarare än att utgöra än en hållbar lösning utifrån ett barnperspektiv. Det framstår som att det har glömts bort att rätten är samhällets yttersta skyddsnät för barn oavsett föräldrarnas försoning och överenskommelse. Även om samförståndslösningar innebär många fördelar för både föräldrar och barn kan det även problematiseras kring med tanke på den problembild som ofta präglar de familjesituationer som undersökts, s. k. högintensiva värdekonflikter. Sådana familjesituationer kan ofta antas innebära svårigheter i att komma fram till en hållbar och långsiktig överenskommelse eftersom konflikten präglas av en misstro gentemot medförälderns föräldraförmåga. Oavsett enighet bör rätten ta hänsyn till att andra risker såsom missbruk kan göra att överenskommelsen inte är till barnets bästa. Eftersom vårdnadsmålet utgör ett indispositivt tvistemål aktualiseras frågan om hur aktiv roll rätten ska ta i den dualistiska roll som tvistens karaktär innebär. Avvägningen mellan att komma till en lösning med de parter som tvistar och att avgöra tvisten i enlighet med barnets bästa innebär en svår prövning för rätten. Det är naturligtvis inte önskvärt att rätten stadfäster en överenskommelse mellan föräldrarna som innebär risker och där barnet i slutändan blir lidande. Emellertid kan det rimligtvis inte heller vara till barnets bästa att rätten kommer fram till en lösning som föräldrarna är missnöjda med och som inte fungerar i deras vardag vilket skulle kunna leda till ytterligare en rättslig process.

I 7 av målen resonerade tingsrätten kring missbruk i domskälen. På grund av att så få mål slutade i att tingsrätten gjorde en bedömning kring missbruk är det svårt att säga vad tingsrätten tog hänsyn till kring missbruket och vilka faktorer som värderades i bedömningen. Underlaget visar att tingsrätten tog upp missbruket i en majoritet av de mål som inte slutade i en samförståndslösning, men det är fortsatt oklart hur tingsrätten bedömer vilken risk missbruket innebär för barnet. Resultatet visade dock att rätten resonerar kring missbruket i anslutning till frågan om umgänge, även om utfallet har varierat från mål till mål. Det finns således en stor variation och kan inte fastslås exakt vilken innebörd missbruk har på umgängesfrågan. I endast ett av målen angav rätten att umgänge inte var lämpligt alls med ena föräldern. Detta var efter en samlad bedömning kring föräldern som hade uppvisat våldsbeteende, missbruksproblematik samt impulsivitet och bristande föräldraförmåga. Det framstår därför som att det krävs ett väldigt långtgående missbruk i kombination med andra riskfaktorer innan rätten helt

dömer från umgänge och att tröskeln är hög för att rätten ska bedöma missbruket vara en risk för barnet.