Socialtjänstens utredning

a. Alkohol 23 (48 %)

b. Narkotika 12 (25 %)

c. Steroider 1 (2 %)

d. Alkohol och narkotika 12 (25 %)

8.3.4 Sammanfattande reflektion

Av delkapitlet kan konstateras att missbruket ofta presenteras i ett tidigt stadium. Mödrar är aningen överrepresenterade som käranden i målen och alkohol är den vanligaste typen av drog som missbruket utgörs av i vårdnadstvisterna.

8.4 Socialtjänstens utredning

8.4.1 Gjordes en riskbedömning?

I denna del undersöktes huruvida vårdnadsutredningen innehöll en separat riskbedömning. I 30 utredningar av totalt 48 besvarades frågan jakande. I de 18 fall där frågan besvarades nekande har socialtjänsten alltså inte gjort en separat riskbedömning över huvud taget. Detta trots då alla de 48 målen innehöll någon typ av missbruksuppgift.

Tabell 10 JA NEJ Fanns det en riskbedömning med i Socialtjänstens utredning? 30 (62 %) 18 (38%)

8.4.2 Togs missbruk upp som särskild risk?

Av de 30 riskbedömningar som gjordes i vårdnadsutredningarna resulterade alla utom två i att missbruk togs upp som en särskild risk. Med särskild risk menas att missbruket specifikt nämndes eller hade en egen rubrik i riskbedömningen där utredaren resonerade kring de uppgifter om missbruk som framkommit under utredningens gång. Att missbruket togs upp som särskild risk innebär dock inte att det konstaterades innebära en risk för barnet. I de 28 utredningar där missbruk togs upp som risk konstaterades endast i 14 fall att missbruket faktiskt utgjorde en risk för barnet. Det innebär att endast i 29 procent (14 av 48) av vårdnadsmålen med uppgifter om missbruk ledde uppgiften till att det slutligen konstaterades föreligga en risk.

Tabell 11

JA NEJ

Togs missbruk upp som en särskild risk i riskbedömningen?

28 (58 %) 20 (42 %)

8.4.3 Kvalitativ analys av socialtjänstens riskbedömning

8.4.3.1 Hög tröskel för att missbruk anses vara en risk

Generellt kan konstateras att det har varit en väldigt stor variation i utformningen av vårdnadsutredningarna. I de vårdnadsutredningar som inte har haft en särskild riskbedömning konstateras missbruket genom återberättelse av vad parterna uppgett, och involverar ingen tydlig bedömning i hur den framtida prognosen ser ut. Målen innehöll ofta fler riskfaktorer inom familjen utöver missbruksproblematik såsom våld, försummelse eller djupa konflikter föräldrarna emellan. Detta tenderar att överskugga missbruksproblematiken. I flertalet fall tas missbruk även upp som särskild risk utan att utmynna i någon slutsats från utredarens håll.

I den kvalitativa analysen undersöktes när missbruket innebar att det konstaterades föreligga en risk för barnet, för att svara på frågan; hur allvarligt missbruk krävs för att det ska anses påverka föräldraförmågan? Även i denna del skiljer sig riskbedömningarna åt markant. Det kan konstateras att det generellt var en hög tröskel för att socialtjänsten skulle konstatera att missbruk förelåg som särskild risk. Ett mönster som framkom var att det genomfördes riskbedömningar med särskild risk inriktat på missbruk i de fall då uppgifterna hänförde sig till kategori 2, dvs. i de fall då det funnits både påståenden om missbruk kombinerat med registeruppgifter som kopplats till missbruk. I dessa fall har missbruk presumerats och utmynnat i en särskild riskbedömning för missbruk.

I de fall där uppgifterna om missbruk har hänfört sig till kategori 1, se avsnitt 8.2.3, har exempelvis konstaterats i riskbedömningen att ”utöver moderns oro har det inte förekommit några uppgifter som styrker ett aktivt missbruk”. Av detta uttalande kan slutsatsen dras att det krävs ytterligare faktorer som pekar mot ett aktivt missbruk än endast ett påstående. I ett fall uppger dock utredaren att ”faktumet att det från flera håll påpekats en oro för förälderns drickande måste innebära att det utgör en riskfaktor i barnets liv”. I det fallet räckte det således med påståenden om missbruk eftersom det framkommit från även andra personen än medföräldern.

I flertalet fall har barnet vittnat om att föräldern varit påverkad eller druckit öl, haft fest och liknande. Ett ytterligare exempel ur en vårdnadsutredning är då det förekom uttalanden från barnet om att fadern drack öl och var läskig. Detta togs inte upp som i bedömningen om särskild risk. Utredarens slutsats blev istället att ”det som talar för att fadern inte har ett alkoholproblem är att fadern har ett heltidsarbete”. Trots barnets vittnesmål, har alltså avsaknaden av registeruppgifter eller andra uppgifter inneburit att missbruket inte har bedömts vara en risk för barnet.

8.4.3.2 Socialtjänstens efterforskningar

Att missbruket togs upp som särskild risk i riskbedömningen kan bemötas av den anklagade föräldern som i regel behöver styrka sitt påstående om att hen inte befinner sig i ett aktivt missbruk. Den kvalitativa analysen indikerade att det skiljde sig mycket åt i hur omfattande efterforskningar som gjordes efter ett sådant påstående. Ett vanligt

förekommande påstående var att den anklagade föräldern angav att det tidigare hade funnits en missbruksproblematik, men att missbruket inte längre var aktivt. I vissa fall är endast förälderns nekande till påståendet nog för att det i utredningen ska konstateras att ”det inte har framkommit något som pekar på att föräldern skulle befinna sig i aktivt missbruk”. I ett fåtal fall har man dock försökt göra efterforskningar för att kontrollera påståendet. I ett fall undersökte utredaren de drogtester som föräldern lämnade in och kontaktade ansvarig läkare som kunde bekräfta att drogtesterna var förfalskade. Detta innebar att föräldern ansågs brista i sitt föräldraskap. I regel kan konstaterats att bemötandet att missbruket inte längre är aktivt har behövts ges belägg för i vårdnadsutredningen. Det kan utgöras av ett alkolås på bilen, fullföljande av vårdinsatser inriktade på missbruk eller att föräldern har lämnat oförberedda drogtester hos arbetsgivare eller som beslut till följd av en dom. När sådana omständigheter har förelegat har det funnits en presumtion för att föräldern talar sanning och att missbruket inte längre är aktivt. Motsatsvis kan sägas att om föräldern vägrat ta emot hjälp eller avbrutit vårdkontakter gällande missbruk har en presumtion förelegat för att missbruket är aktivt och det har därför konstaterats vara en risk för barnet.

8.4.4 Sammanfattande reflektion

Socialtjänstens riskbedömning har i detta delkapitel undersökts. Det har fastställts att i en majoritet av de vårdnadsmål som legat till grund för denna empiriska studie har det förekommit en riskbedömning. Med tanke på att alla de 48 mål som undersökningen har baserats på har innehållit någon form av missbruksuppgift kan det dock ifrågasättas hur det inte kan ha gjorts en separat riskbedömning i samtliga mål. Det är vanskligt att det förekommer uppgifter om missbruk inom familjen och detta inte innebär att utredaren beslutar att göra en separat riskbedömning. Detta särskilt då det i förarbeten fastslagits att en riskbedömning ska göras när det framkommer uppgifter om att barnet far illa.162 I somliga fall har riskbedömningen skett löpande genom utredningen. vilket gör det svåröverskådligt för rätten.

Som diskuterats i den kvalitativa analysen föreligger en stor variation i vad för uppgifter som krävs för att missbruk ska konstateras som särskild risk, vad för efterforskningar som

162 SOU 2017:6, s. 327.

görs av utredarna samt vad för vikt som läggs vid barnets upplevelse. Givetvis är det olyckligt då det medför en oförutsebarhet och riskerar att ge olika utfall i vårdnadstvister med liknande omständigheter. Även om flexibilitet ska prägla bedömningen om barnets bästa är det inte önskvärt med en oförutsebar rättstillämpning. En ytterligare aspekt till varför det är väsentligt att utreda missbruksanklagelser är att det finns en risk att påståenden om missbruk används som vapen mot den andra föräldern under pågående tvist. Det är därför av största vikt att socialtjänstens utredning försöker klarlägga faktiska förhållanden och avgöra vad som utgör en faktisk risk och vad som är lösa påståenden. Till detta hör att en anklagelse om missbruk är ett magstarkt påstående och något som kan vara kränkande för föräldern att bli anklagad för. Det bör således givetvis inte tas för handen att ett aktivt missbruk föreligger utan några som helst efterforskningar. Det är beklagligt att det råder en så stor variation i vilka efterforskningar som görs och vilken vikt som läggs vid olika typer av uppgifter kring missbruk. Frågan som söktes svar på, när missbruket är sådant att det anses påverka föräldraförmågan, får därmed anses fortsatt obesvarad.

Då missbruket resulterade i en särskild riskrubrik i riskbedömningen hade en klar majoritet av uppgifterna stöd av registeruppgifter som ytterligare stärkte misstanke om missbruk. Den vikt som lades vid barnets utsaga om missbruket varierade kraftigt mellan utredningarna. Jag anser det strida mot barnperspektivet att, som skett i flertalet riskbedömningar, utan vidare avfärda barnets upplevelser för att de inte har stöd av registeruppgifter. Min uppfattning är att det är svårt att se hur det är i linje med det barnperspektiv som ska anläggas att inte ta barnets uppgifter för givet och att det subjektiva perspektivet i barnets bästa har gått förlorat.