Den omsorgsinriktade delen av förskolans verksamhet är den minst pedagogiskt planerade men bygger på en mängd fasta rutiner och inramningar, i form av tid och plats. Hämtning och lämning av
barn har sina rutiner men är i mindre grad planerade. Nedanståen- de exempel är från entrérummet där pedagogerna Anna och Tanja befinner sig på morgonen för att ta emot barn som kommer, med dem är Maja som kommit tidigare. Erol kommer med sin mamma.
Observationsutdrag 23. Namn med fet text markerar pedagoger.
Anna: Hej Erol!
Tanja: (pratar bosniska med mamma).
Mamma: (pratar bosniska). Tanja: (pratar bosniska). Tanja: Ska du gå med in och leka.
Mamma: (pratar bosniska). Tanja: (pratar bosniska). Tanja: Kom så går vi in till de andra barnen.
Tanja: (pratar bosniska). Tanja: Nu ska vi leka och ha ro- ligt.
Tanja: (pratar bosniska). Tanja: Nu går vi och leker med dina kompisar.
Erol och hans mamma kommer in genom dörren.
Anna går iväg med Maja, Erol följer efter men vänder tillbaka och ser ledsen ut. Han tittar på mamma. Hon sätter sig ner på huk.
Tanja vänder sig till Erol och pe- kar på lekrummet. Erol är ledsen. Både mamma och Tanja sitter på huk framför Erol.
Tanja lyfter upp Erol i famnen. Tanja och Erol vinkar till mam- ma som går.
Erol ser glad ut och hoppar ner på golvet och springer in i lek- rummet.
Genom att pedagogen växlar mellan svenska och bosniska visar hon en acceptans att barnet har två språk och att båda behövs. Pe- dagogen använder svenska när hon talar om förskolan och bosnis- ka när hon talar med mamman. Denna situation kan visa barnet betydelsen av att kunna både svenska och bosniska. Det kan skapa motivation att lära sig båda språken eftersom de behövs för att kunna kommunicera med mamma såväl som med barn och vuxna i förskolan. Vidare kan denna situation exemplifiera en språklig övergång mellan bosniskan i hemmet till svenskan i förskolan. Ge- nom att tala bosniska med mamman och svenska om förskolan signalerar pedagogen en övergång från mamma till förskolan.
Följande situation utspelar sig i hallen när pedagogen Valentino möter Nihad som kommer till förskolan.
Observationsutdrag 24. Namn med fet text markerar pedagoger.
Valentino: Jag kan inte se du får komma närmare.
Valentino: Oh, en liten Spider- man, var har du fått den? Nihad: Vrida.
Valentino: Har du stoppat en peng i automaten och vridit så Spidermannen har kommit ut. Nihad: Ja.
Nihad kommer med sin pappa, direkt i dörröppningen visar han upp en liten plastfigur. Valenti- no sitter några meter in i rum- met.
Nihad tar av sig skorna, pussar pappa och går fram till Valenti- no.
Nihad springer in i lekrummet med sin Spiderman.
Valentino tar sig tid att lyssna och förstår att ordet vrida har att göra med en automat. Han beskriver hur han tror att Nihad har fått sin plastfigur. Nihad bekräftar att det är så och Nihad har ge- nom sitt enda ord lyckats förklara varifrån han fått plastfiguren. Nihad kan berätta det han vill genom att bara använda något en- staka ord. Genom pedagogens agerande kan Nihad känna tillfreds- ställelse att bli förstådd.
I nästa utdrag finns ingen bosnisktalande pedagog närvarande när Erol och hans mamma kommer. Anna är i hallen tillsammans med arabisktalande Jamal och möter Erol.
Observationsutdrag 25. Namn med fet text markerar pedagoger.
Mamma: (pratar bosniska).
Jamal: Mamma jobba. Anna: Titta här, vad roligt vi
Erol kommer med sin mamma. Han sitter i hennes knä när hon klär av honom. Erol gråter när mamma försöker sätta ner honom på golvet.
hade igår, kommer du ihåg. Vi ska ha lika roligt idag. Mamma: Hej då. Anna: Hej då.
Anna kommer med foton som hon visar Erol. Anna tar upp Erol i knäet och Erol tittar på bilderna. Mamma vinkar och går.
Erol tittar vidare på bilderna. Erol är inte ledsen. Han hoppar ner och springer in i lekrummet.
Här kan inte Anna trösta Erol genom att förklara på bosniska. Hon tar stöd i foton från dagen innan för att underlätta hans för- ståelse av vad hon vill berätta. Pedagogerna har i intervjuerna talat om att de använder foton för att ge barnen stöd i att tala om sin egen upplevda vardag på förskolan. Pedagogernas val att använda foton på förskolans aktiviteter kan öka barnens känsla av delak- tighet i gruppen och öka förståelsen.
Maten
I omsorgssituationerna ges både barn och pedagoger möjlighet att koppla kommunikationen till vardagssituationer. Matsituationen är en rutinsituation som är planerad utifrån att barnen ska kunna äta på ett bra sätt. Det innehållsliga är själva ätandet. Pedagogerna talar i intervjuerna om att samtal kring konkreta föremål och saker kan öka barnens möjligheter att skapa förståelse. En språkutveck- ling som tar sin utgångspunkt i det vardagliga möjliggörs vid mat- bordet. Följande utspelar sig vid ett mellanmål.
Observationsutdrag 26. Namn med fet text markerar pedagoger.
Tanja: Gurka eller paprika? Gurka eller paprika? Gurka eller paprika? Zahra: Gurka.
Zahra sträcker sig upp på bordet för att ta grönsaker. Tanja tar fatet.
Zahra pekar. Zahra pekar igen.
Tanja sträcker fram faten och Zahra får en gurkbit.
Pedagogen utmanar Zahra att svara istället för att bara peka, det är ett sätt att få henne att praktisera svenskan. Detta är en form av stöttning där barnet får en fråga samtidigt som hon ser gurkan och
paprikan. Tanja kan genom denna stöttning få Zahra att säga or- det på svenska. Vid matbordet finns många möjligheter till språk- utveckling kring ämnen som är kända och konkreta för barnen. Vid nästa exempel som är en lunch talas det väldigt lite, ätandet är det viktiga, inte samtalet.
Observationsutdrag 27. Namn med fet text markerar pedagoger.
Anna: Scch!
Nu har alla fått ska du säga var- sågoda, Maja?
Maja: Varegoda.
Alla barnen och Anna: Tack så mycket.
Anna: Vill du ha? Vill du ha? Mahmoud: Ja.
Anna: Vill du ha en smörgås? Maja: Ja tack.
Anna: Det får du torka upp. Anna: Vill ni ha också? Hamid: Ja.
Zahra: (gör ljud). Anna: Zahra tyst!
Alla barnen sitter ner vid bordet och pratar. Anna serverar soppa till alla och tittar på Maja.
Anna brer smörgåsar.
Zahra nickar och får en smörgås. Anna håller fram en smörgås till Mahmoud. Han får smörgåsen. Anna vänder sig till Maja. Hon får smörgåsen.
Mahmoud häller ut mjölk på bordet.
Anna ger honom papper.
Anna tittar på Hamid och Nihad. Nihad nickar. De får sina smör- gåsar.
Anna använder inte tillfället att benämna det som äts mer än vid ett tillfälle, annars använder hon mycket få ord. Möjligheterna att tala om de konkreta sakerna som finns på matbordet används inte begreppsutvecklande i detta fall. Anna använder dessutom ordfat- tiga fraser när hon frågar barnen om vad de vill ha. Vid nästa ex- empel från en lunch börjar barnen att känna på en soppskål och en mjölkförpackning.
Observationsutdrag 28. Namn med fet text markerar pedagoger.
Nihad: Aah!
Zahra och Maja: Aah! Anna: Den är varm.
Nihad sätter sin hand mot sopp- skålen. Zahra och Maja gör lika- dant.
Maja: Varm. Maja: Kall.
Anna: Maja har du bitit din farmor.
Maja känner på mjölkpaketen.
Barnen upptäcker här att skålen med soppa är varm och pedago- gen sätter ord på att soppskålen är varm. Maja fortsätter med att känna på mjölken som är kall. Här öppnar sig en möjlighet till ett samtal kring varm och kall. Denna möjlighet tas inte tillvara utan samtalet avslutas med att pedagogen ställer en helt annan fråga, som inte alls är relevant till samtalet runt matbordet.
Följande utspelar sig vid ett mellanmål där Sara och Valentino är pedagogerna. De har varsitt modersmål som matchar de närvaran- de barnens.
Observationsutdrag 29. Namn med fet text markerar pedagoger.
Sara: Varsågoda att börja äta. Vill ni ha sylt?
Sara: (pratar arabiska). Nihad: Mer.
Sara: Vill du ha mer? Nihad: Ja.
Sara: Med sylt? (pratar arabiska) Erol: Ha.
Valentino: Vad vill du ha? Vill du ha mer potatisbulle? Mer mjölk?
Valentino: (pratar bosniska)
Sara går runt med syltskålen och erbjuder var och en sylt.
Sara vänder sig till Nihad. Sara ger honom en potatisbulle utan sylt.
Erol pekar mot matvagnen. Erol pekar igen.
Erol nickar och får en potatisbul- le med sylt.
Sara använder svenska när hon serverar mellanmålet. När Nihad inte förstår växlar hon till arabiska och när Erol inte förstår växlar Valentino till bosniska. Genom att växla språk som i detta exem- pel, ges barnen möjlighet att lära sig begreppen på båda språken.
Fri lek
Den fria leken är den tid då verksamheten är minst planerad av pe- dagogerna. När pedagogerna möter barn som inte talar så mycket
svenska kan det vara så att förståelsen är större än förmågan att tala. I följande exempel så utnyttjar Anna det genom sina frågor, där hon låter Kemal kommunicera genom att peka.
Observationsutdrag 30. Namn med fet text markerar pedagoger.
Anna: Var är din pappa? Var är din pappa?
Anna Kemal. Amir. Var är pappa? Var är Amir? Var är Zahra? Var är Maja? Var är pappa?
Kemal på golvet framför soffan. Han tittar på alla barnens kläd- hyllor.
Anna kommer fram.
Kemal står tyst och tittar frågan- de.
Hon förstärker med tecken för pappa. Kemal säger inget. Anna tar honom till sig i knäet. Anna pekar på sig själv. Anna pekar på Kemal.
Anna pekar på Amir som precis kommer fram till dem.
Kemal ser nu glad ut men säger inget.
Kemal pekar på Amir.
Zahra och Maja kommer nu till- baka.
Kemal pekar på Zahra. Kemal pekar på Maja.
Kemal ser glad ut men svarar inte alls.
Kemal hoppar ner på golvet och går in i dockvrån. Anna går till de andra vuxna igen.
Kemal gör sig förstådd genom att han får svara med pekningar. Frågan om var pappa är går inte att svara på genom att peka för pappa har precis gått. Pedagogen strävar här efter att kommunice- ra med Kemal trots hans bristande språkkunskaper och stärker hans självförtroende genom att han kan svara med pekningar. Vid följande situation som utspelar sig under den fria leken leker bar- nen mycket intensivt med böckerna när Valentino kommer in i rummet.
Observationsutdrag 31. Namn med fet text markerar pedagoger.
Zahra: Nej!
Erol: Nyfiken, nyfiken, nyfiken.
Valentino: Nej så gör vi inte med böckerna. Nu får ni städa, sätt böckerna i hyllan.
Matilda sätter sig i soffan i entrén och tar en bok. Zahra kommer och tar en bok och sätter sig i sof- fan, men reser sig snabbt och bör- jar ställa i ordning böckerna i bokhyllan. Hon börjar flytta böcker från bokhyllan till en bänk. Villy kommer också och tar en bok i hyllan och sätter sig i soffan. Khalil kommer och försö- ker ta en bok i Zahras hög på bänken. Hon försvarar sina böck- er. Alen kommer och börjar ock- så bära böcker från hyllan till bänken. Han hittar en bok med Nicke Nyfiken och sätter sig i sof- fan för att titta i den. Erol kom- mer och sätter sig bredvid Alen. Khalil börjar nu bära böcker från bokhyllan till golvet bakom sof- fan. Valentino kommer. Khalil och Alen sätter böcker i hyllan.
Här avslutas en mycket kreativ lek för att Valentino inte lyssnar på vad som händer utan bara ser att de bär böcker och lägger i högar. I denna situation missar pedagogen att gå in och knyta an till bar- nens intresse av böckerna. Erol känner igen boken om Nicke Nyfi- ken och säger nyfiken, nyfiken, nyfiken. Detta exempel visar hur barnens initiativ till kommunikation inte används i alla situationer.