Intervjuerna visar en samstämmighet mellan pedagogerna kring vad de själva upplever viktigt i förskolans innehåll och arbetssätt. Alla betonar barnens trygghet, språkutveckling på alla språk samt en god föräldrakontakt. Språkutveckling och trygghet lyfts fram i relation till barnen. Föräldrasamverkan handlar både om barnens trygghet på förskolan och föräldrarnas förståelse för förskolans pedagogiska verksamhet. Pedagogerna uttrycker en vilja att få för- äldrarna att känna delaktighet. Den studerade förskolan ligger i en stadsdel med mycket hög andel personer med migrationsbakgrund och en låg inkomstnivå. Vallberg Roth och Månsson (2008) har genomfört en studie av förskolor i områden med en stor andel barn med migrationsbakgrund och låg socioekonomisk status. Den visar också att de förskolorna prioriterar barnens trygghet framför ett innehållsligt lärande.
Lärande av språk lyfts fram av alla pedagogerna i intervjuerna, som viktigt i förskolan. Pedagogerna vill arbeta med barnens alla språk, både de verbala och de icke-verbala. Däremot nämns inget annat innehåll i lärandet. Den samstämmighet som finns mellan pedagogerna visar sig betydelsefull för resultatet. Alla pedagoger
uttalar samma prioriteringar, detta trots att de intervjuas enskilt. De har inte heller fått frågorna i förväg och kunnat diskutera med varandra. Detta kan tyda på att deras didaktiska diskussioner på förskolan har lett fram till en samsyn. Ingen av pedagogerna ut- trycker heller någon kritik mot den gemensamma praktiken, utan är mycket nöjda med hur förskolan fungerar och samarbetet i ar- betslaget.
I flerspråkiga förskolor är barnens varierande språkkunskap en viktig utgångspunkt i de didaktiska diskussionerna, inte bara ut- ifrån ålder utan också utifrån varierande kunskap i svenska. Vid avsaknad av flerspråkiga pedagoger som matchar barnens språk blir det problematiskt att tillgodose barnens behov av att kunna uttrycka sig på sina båda språk. Pedagogerna på den studerade för- skolan behärskar sammanlagt fem olika språk. En studie genom- förd i Stockholms förskolor av Sellgren (2006) visar att en långsik- tig satsning på utbildning av pedagogerna kring tvåspråkiga barns lärande har ökat förståelsen för modersmålets betydelse. Även pe- dagogerna i min studie har tagit del av kompetensutveckling kring tvåspråkigt lärande. I intervjuerna lyfter pedagogerna fram arbetet med barnens alla språk som en av de viktigaste pedagogiska upp- gifterna. De uppfattar sitt uppdrag att lära ut språk som det grund- läggande innehållet i förskolans verksamhet.
Anna: Eftersom vi inte har så många svenska barn, så behöver dom att utveckla sitt språk och man kan ju inte ... de behöver ju båda språken för att komma vidare och för att ta sig in i sam- hället så är språket en viktig del. Och att de inte möter så mycket svenskar och det svenska samhället överhuvudtaget, så vi tycker det är viktigt att berätta och förklara och ge mycket ord och att de får uppleva mycket saker att vi är ute och tittar på saker som vi hittar och pratar om det. Eftersom vi har många arabiska barn så är det en väldig tillgång att vi har Sara, som jobbar med arabiskan också. Vi jobbar rätt så mycket pa- rallellt med svenska och arabiska och sedan pratar ju Valentino, bosniska och Vlora, albanska så vi försöker täcka upp de flesta språken vi har.
Pedagogerna uttrycker alla en vilja att stödja barnens kommunika- tion oavsett vilket språk barnen använder. Denna utgångspunkt framkommer tydligt i intervjuerna.
Anna: … vi jobbar ju mycket med språket, för att få barnen att utveckla både sitt modersmål och sin svenska. Vi anstränger oss mycket och tänker mycket kring det.
Pedagogerna anser att språklärande är det primära svaret på den didaktiska vad-frågan. De uppfattar att deras viktigaste innehållsli- ga uppgift är att arbeta språkutvecklande. De talar i intervjuerna inte om något substantiellt innehåll i verksamheten förutom språ- ket. Förskolan har generellt en tradition att mer betona hur-frågan än innehållet (Pramling Samuelsson & Pramling, 2008). Carlsson och Bagga-Guptas (2006) studie visar att språket inte bara är ett kommunikativt verktyg i förskolorna utan ett mål i sig. Språk är ett redskap för lärande av ämnen, samtidigt som det är viktigt att lära sig språk. Viljan att arbeta med barnens språkutveckling utan att definiera vilket lärandeinnehållet ska vara, kan leda till en språkutveckling som inte utnyttjar hela den optimala möjlighet som förskolans verksamhet erbjuder. Pedagogerna ser språkutveck- lingen som det centrala i verksamheten, de uttrycker samtidigt att arbetet med barnens språk huvudsakligen sker vid speciellt plane- rade aktiviteter. Viljan att arbeta med språkutveckling kopplat till den dagliga verksamhetens alla situationer beskrivs inte. Försko- lans didaktik har traditionellt en helhetssyn på lärande i alla situa- tioner (Halldén, 2007; Skolverket, 2004). Språkutvecklingen riske- rar att bli hämmad om den inte kopplas till ett innehåll, eftersom det finns en ömsesidig påverkan mellan språkutveckling och inne- håll (Øzerk, 1992a, 1992c, 1998).
Om språkutveckling är vad barnen ska lära sig, så får det konse- kvenser för hur-frågan. Då svarar den på hur barnen lär sig språk. Om istället olika ämnen eller teman är svaret på vad-frågan skulle
hur-frågan kunna vara språk, det vill säga att barnen ska lära sig ett bestämt innehåll genom språket. När språk är innehållet beskri- ver svaret på hur-frågan hur pedagogerna arbetar för att barnen ska lära språk. I intervjuerna uttrycker pedagogerna en vilja att ar-
beta med språkutveckling metodiskt och genomtänkt i de aktivite- ter de planerat som språkutvecklande. Pedagogerna talar inte om specifika ämnen som innehåll i vad barnen ska lära med sina språk. Konsekvensen blir att vad-frågan blir lärande av språk. En risk i en flerspråkig förskola med att bara koncentrera sig på språkutveck- ling är att barnens innehållsliga lärande hämmas. Likaså finns en risk att språkfokus leder till ett skapande av några som kan och några som ska lära sig svenska. En kategorisering av barn utifrån deras svenskkunskaper kan leda till en kompensatorisk syn på de flerspråkiga barnen, där inte flerspråkigheten ses som en resurs utan ett problem som ska åtgärdas. De förskolor som Carlsson och Bagga-Gupta (2006) studerat har en uttalad målsättning att lära barnen svenska innan skolstarten. I min studie handlar det dock inte enbart om att lära svenska utan pedagogerna säger sig sträva efter en språklig utveckling på alla språk. Pedagogerna ser barnens kommunikation som det viktiga. Flerspråkig kompetens framträd- de hos pedagogerna som ett egenvärde, inte en genväg till svens- kan.