Delaktighetshypotesen och den substantiella hypotesen har skapats av Øzerk (1992a, 1992c, 1998) med utgångspunkt i Vygotskijs te- orier om språklärande. Denna modell används i analysen för att sätta de didaktiska frågorna vad och hur i relation till hur motiva- tion och delaktighet skapas, samt till hur relationen mellan inne- hållet och arbetet med språkutveckling framträder.
Den substantiella hypotesen
Den substantiella hypotesen innebär att kunskapsinnehåll och språk inte kan hållas åtskiljda. Barnens totala språkliga förmåga ska utnyttjas, det innebär att det behövs en tvåspråkig undervis- ning för att barnen, om de har flera språk, ska kunna utnyttja sina olika språk i lärandet. Øzerk (1992b) kritiserar ett linjärt synsätt på andraspråkslärande som innebär att först ska språket läras in, sedan ämnet. Øzerk ser istället andraspråkslärande cirkulärt, de olika språken påverkar varandra. Denna påverkan sker på olika sätt, tidigare erfarenhet och kunskaper påverkar både första- och andraspråksutvecklingen samtidigt som den ökade språkliga kapa- citeten på det ena språket påverkar nivån i det andra och vice ver- sa. Tillägnad språkkunskap på ett språk överförs och utnyttjas i det andra språket. En annan cirkulär påverkan är mellan språkut- veckling och ämneskunskaper. En utveckling av andraspråket ger tillgång till fler ämneskunskaper och tillägnandet av nya ämnes- kunskaper ger samtidigt en möjlighet att utveckla andraspråksni- vån (Øzerk, 1992b). En konsekvens av detta cirkulära synsätt är att när barnens förståelse för ämnet är dåligt, stimuleras inte heller språklärandet. I språklärandet är lärandet av ord viktiga, men för att kunna lära in ord krävs ett lärande av begreppet som ordet re- presenterar för att skapa mening (Øzerk, 1998). Det ömsesidiga förhållandet påverkas också av de flerspråkiga barnens olika äm- neskunskaper på deras olika språk. Lärande av ämnesrelaterad kunskap på modersmålet kan översättas till andraspråket och om-
vänt, det utvecklar nivån på barnens båda språk. Flerspråkiga barns tillgång till alla språken i lärandesituationen utvecklar både ämneskunskaper och är språkutvecklande på båda språken.
Barnets sociokulturella erfarenheter och upplevelser är viktiga de- lar för barnets språkliga utveckling. Begreppsutvecklingen är avgö- rande för språkutvecklingen. Barnet behöver använda orden som funktionella redskap för att utveckla begreppsbildningen och tän- kandet i begrepp. Sociala kontakter, praktisk erfarenhet och an- vändandet av konkreta föremål är grunden för utvecklandet av be- grepp. Betydelsen av språkligt samspel, sociala kontakter, lek med flera gemensamma aktiviteter har med denna syn på språk stor be- tydelse för andraspråksutvecklingen för flerspråkiga barn. En sam- verkan mellan barns informella lärande av språk och undervisning- ens formella språkundervisning är nödvändig för att genom växel- verkan utveckla både barnens vardagsspråk och kunskapsspråk. Språkförståelse är avgörande för förståelsen av innehållet i under- visningen eftersom innehållet är uttryckt i språk. Om det finns en skillnad mellan elevernas språkliga kompetens och innehållets språkliga svårighetsgrad samt ämnesinnehållets nivå missgynnas både ämneslärandet och språkutvecklingen.
Delaktighetshypotesen
Delaktighetshypotesen utgår ifrån att barnen måste vara en del av, och känna social acceptans i, det sammanhang där språklärandet sker. Motivationen att lära ett språk bygger på behovet av att kun- na språket. Delaktighetshypotesen framhåller att motivationen att lära sig språk har stor betydelse för resultatet. Motivationen kan vara integrativ, viljan att bli en del i samhället och den kan vara instrumentell, där nyttan av språkkunskapen styr motivationen (Øzerk, 1993). Delaktigheten i det sociala sammanhanget är en vä- sentlig del i motivationsskapandet. Barnens känsla av delaktighet formas i samverkan mellan de didaktiska vad- och hur-frågorna. Delaktighet i ett socialt sammanhang underlättar skapandet av en förståelse av att behöva det nya språket. Språket är avgörande för både delaktighet i det sociala sammanhanget och lärandet. Det är vårt symboliska redskap för tänkandet. Den kognitiva utvecklingen stöds genom lärandet av ett andraspråk under förutsättning att
barnen som har ett minoritetsspråk inkluderas i samhället, försko- lan och skolan. Detta kan leda till att det skapas en individuell vilja att lära det nya språket. Motivationen att lära ett nytt språk måste relateras till att en människas språk är starkt förknippat med iden- titeten. Känsla av delaktighet i samhället är därför betydelsefullt för motivationen.
Andraspråkslärandet styrs av kognitiva faktorer som den enskildes språkliga förmåga och intelligens. Den påverkas också av affektiva delar som åsikter, förståelse och motivation. Motivationen påver- kas av en mängd faktorer, majoritetsspråkets status i den egna mi- noritetsgruppen, minoritetsspråkets status i majoritetssamhället, maktfördelningen mellan språken, viljan till delaktighet i samhäl- let, är vistelsen permanent eller kortvarig. Motivationen för ett andraspråkslärande är betydelsefull. Det krävs mer än språkligt kognitiva faktorer för att uppnå en god språkutveckling på andra- språket. Det handlar om en mängd samverkande faktorer där språkens makt och status påverkar motivationen. Majoritetssam- hällets bidrag till detta kan vara att ge samhällsstöd till minoritets- språken (Øzerk 1992a, 1992c). När man i de didaktiska valen tar utgångspunkt i barnens miljö och kultur är detta positivt för alla barn oavsett om det är barn med minoritetsbakgrund eller inte. I de fall då det handlar om minoritetsbakgrund ska utgångspunkten vara barnets nuvarande kultur och miljö, inte ursprungets. Detta kombinerat med respekt för familjens kultur och barnens moders- mål kan stärka lärandeprocesserna enligt delaktighetshypotesen.
Interkulturalitet
Under denna rubrik kommer för studien relevanta interkulturella teorier att lyftas fram. Malmö stads skolplan (2004) lyfter fram fyra prioriterade områden varav interkulturellt arbete är ett. Detta är grunden för forskningsintresset i denna studie, nämligen att koppla det interkulturella till didaktiska frågor i förskolan.