4 Barnets processuella ställning
4.2 Barnets processuella ställning i andra rättsområden i svensk rätt
Som redovisat ovan intar barn en processuell särställning i vårdnadstvister enligt svensk rätt.
Däremot finns det tydliga skillnader rörande barnets rättsliga position i olika måltyper. Inom andra rättsområden finns bestämmelser som möjliggör för barnet att delta i en process som rör dem själva som part. Ett tydligt exempel är vid förundersökningar där barnets vårdnadshavare eller annan närstående till vårdnadshavaren är misstänkt för brott mot barnet. I en sådan situation kan åklagaren begära att domstolen ska utse en särskild företrädare för barnet, som agerar i vårdnadshavarens ställe och tillvaratar barnets intresse i processen.249 Vidare har barn i mål om fastställande av faderskap alltid talerätt, men företrädas vanligen av vårdnadshavare eller socialnämnden. 250
244 Prop. 1981/82:168, s. 55 f; se även Socialstyrelsen, 2012, s. 198.
245 Singer, 2019a, s. 135.
246 Av 6:19 FB framgår att domstolen kan uppdra socialnämnden att utföra en vårdnadsutredning. Således framgår explicit att domstolen kan avstå från detta och istället bygga sitt underlag på en snabbupplysning; se även Mellqvist, 2020, s. 111.
247 Prop. 1994/95:224, s. 55.
248 Prop. 1994/95:224, 33 f.
249 Kaldal, 2014, s. 222.
250 3:5 FB; se Singer, 2019a, s. 43.
46 Ett annat rättsområde som blivit föremål för många utredningar och diskussioner vid en jämförelse med vårdnadstvister är barnets processuella ställning i LVU-mål.251 LVU syftar till att försäkra samhällets möjlighet att kunna tillgodose behovet av vård och behandling hos barn och unga.252 LVU ska ses som ett komplement till SoL och tas i bruk i situationer där frivilliga insatser inte är möjligt.253 I LVU-mål har barnet alltid talerätt men saknar processbehörighet innan 15 års ålder. Som regel blir en person processbehörig vid 18 års ålder men det finns regler i 36 § 1 st. LVU och 56 § SoL som ger ett barn processbehörighet redan från 15 års ålder i LVU-mål. Talerätten ger barnet möjligheten att få komma till tals genom att framföra sina synpunkter och lägga fram bevisning.254 Barn som är under 15 år är enligt 36 § 3 st. LVU inte processbehöriga, och deras talan måste därför föras av en ställföreträdare. Genom att barnets offentliga biträde också är ställföreträdare för de barn som inte fyllt 15 år, blir barnet tillförsäkrad en självständig rätt gentemot vårdnadshavarna. När barnet fyller 15 år kommer det offentliga biträdet inte längre att vara ställföreträdare åt barnet.255 Som utgångspunkt kan barnet och föräldrarna ha samma biträde. Föreligger det motstridiga intressen får barnet emellertid ett eget offentligt biträde. Ett exempel på motstridiga intressen är när ett barn vill bli omhändertaget men vårdnadshavarna motsätter sig detta.256
Barn i LVU-mål ges således större utrymme i processen än barn i familjerättsliga mål. Den processuella skillnaden har motiverats med att barn i sociala ärenden är motpart till det allmänna medan barn i vårdnadstvister såsom part skulle inta en position som motpart gentemot sina föräldrar.257 Genom att barnet har en ställföreträdare i LVU-mål får barnet en självständig ställning i relation till sin eller sina vårdnadshavare och kan därmed överklaga beslut och vidta andra handlingar i processen utan samtycke från vårdnadshavaren.258 Ställföreträdare ska företräda barnet i processen och framföra barnets inställning och åsikt i målet. Skulle ställföreträdaren däremot inte dela samma uppfattning som barnet ska ställföreträdaren framföra den ställning som tjänar barnets intresse bäst. Eftersom ställföreträdaren också är barnets offentliga biträde ska denna ta till vara på barnets bästa i processen. Till den rollen hör
251 Se SOU 1987:7, s. 84; se även Ds 2002:13, s. 10.
252 Se Prop. 2002/03:52, s. 1.
253 1 § LVU.
254 43:7 RB; se prop. 1994/95:224, s. 14.
255 Prop. 1994/95:224, s. 45 f; Schiratzki, 2019, s. 94 f.
256 39 § 2 st. LVU; Singer, 2019b, s. 263.
257 Kaldal, 2014, s. 215.
258 Schiratzki, 2019, s. 94 f; se även HFD 2014 ref. 38 där ett barn under 15 år genom sin ställföreträdare överklagade ett beslut enligt LVU.
47 att agera som barnets rådgivare samt bevaka att nödvändig utredning inom ramen för målet sker korrekt.259
Bestämmelsen i 36 § 3 st. LVU infördes för att stärka barnets ställning i processen, eftersom barnets vårdnadshavare förut agerade som ställföreträdare fram tills att den unge fyllde 15 år.260 I förarbeten har framhållits att 36 § LVU kommit till i syfte att överensstämma med art. 12 Barnkonventionen.261 Att föräldern skulle företräda barnet i processen ansågs olämpligt då
LVU-ärenden ofta grundade sig i att föräldrarna i en sådan situation vanligen åsidosatt sin skyldighet mot barnet och att föräldrarna inte samtycker till att barnet får vård. Det offentliga biträdet kombinerar då uppgiften att vara rådgivare, agera stöd till barnet samt att företräda barnet och framföra dess synpunkter och önskemål. Det uppmärksammas även att trots att det är barnets eget beteende som ligger till grund för vård enligt LVU hänger beteendet inte sällan ihop med förhållandena i hemmet. Barnets rätt till goda uppväxtförhållanden ställs ofta mot förälderns eget intresse att ha barnet hos sig. Införandet av en ställföreträdare som inte är föräldern bygger således på de olika intressena som kan finnas mellan barn och föräldrar i LVU-mål. Lagstiftaren förde även en diskussion om det var tillräckligt att socialnämnden tog tillvara på barnets intresse eftersom det faller inom deras skyldighet att tillgodose barnets bästa. Det ansågs däremot kunna uppkomma situationer där socialnämndens uppfattning om barnets bästa inte stämmer överens med barnets egen åsikt. Därför ansågs det av vikt att barnet gavs möjlighet att agera oberoende av vårdnadshavarna och socialnämnden. För att det inte ska ske en rollkonflikt mellan ställföreträdaren och det offentliga biträdet blev den naturliga och enkla lösningen att det offentliga biträdet även var ställföreträdare för barn under 15 år.262 Det har även diskuterats att sänka åldersgränsen för processbehörighet för barn i LVU-mål från 15 års ålder till 12 år. Åldersgränsen sänktes dock inte mot bakgrund av att barn som är yngre än 15 år inte ansågs uppnått mognaden att föra sin egen talan.263
259 Prop. 1994/95:224, s. 45 f.
260 Prop. 1994/95:224, s. 45 f.
261 Prop. 2012/13:10, s. 38.
262 Prop. 1994/95:224, s. 45 f; se HFD 2011 ref. 78.
263 Prop. 1994/95:224, s. 44.
48