Det bas eller grundmaterial, som man alltid arbetar med, är

89

början, att rent motoriskt skriva siffrorna. Varje vecka fokuseras några sidor i böckerna och dessa ska alla elever göra. Förutom detta basarbete finns det några valmöjligheter som dels består av diverse konkret material såsom

cuisinairestavar, geobräde och talblock och dels något som benämns ”papper”. Papper kan beskrivas som arbetsuppgifter hämtade från andra böcker och som består av både enkla och mer avancerade aritmetikuppgifter. En elev var sysselsatt med att räkne-måla i talområdet 1-10 medan en annan elev arbetade med ett papper i talområdet upp till 10000. Det är med andra ord uppgifter med stor variation i svårighetsgrad men nu i början av det första skolåret styrs inte dessa val så hårt. Har någon elev tagit ett för ”svårt” papper så läggs det åt sidan och läraren hjälper till med ett nytt val.

Varje matematiklektion eller mattepass börjar alltid med ett gemensamt

matteprat i samlingsringen på mattan. I början av det första skolåret ligger fokus på siffrorna 0-9. Arbetet med siffrorna följer samma arbetsgång och består av två återkommande moment. Eleverna får vid genomgång av en ny siffra var sin bit lera som de formar den aktuella siffran med. Dessa lerfigurer läggs på

brickor för att i slutet på dagen gemensamt betraktas. Efter detta får var och en under lärarens överinseende gå fram till tavlan för att motoriskt träna sig att skriva siffran.

Huvudmålet med matematikundervisningen under höstterminen i skolår ett är, enligt läraren, att eleverna ska förstå och kunna använda addition och

subtraktion i talområdet 1-10 och att de även med hjälp av egna räknesagor ska

kunna synliggöra detta för sig själva och omgivningen. Förutom det beskrivna basarbetet innehåller även undervisningen vardagsmatte eller praktisk

matematik. Klassen arbetar med schemalagd praktisk matematik en gång i

veckan i samverkan med fritids vilket möjliggör arbete i halvklass eftersom man då kan vara två personal. Lektionsarbetet i praktisk matematik är organiserat i olika teman. För tillfället är det bakning som gäller och eleverna arbetar med rymd- och viktenheter samt hela och delar. Dessa lektioner genomförs av praktiska skäl oftast i de intilliggande fritidslokalerna.

Både klassläraren och fritidspedagogen tar medvetet vara på varje möjlighet att problematisera ett matematiskt innehåll. Det kan handla om att söka mönster, rita, skriva och visa med kroppen till att på olika sätt ställa reflekterande frågor. Jewitt (2008) menar att de sätt på vilka skolkunskaperna organiseras,

klassificeras, representeras och kommuniceras påverkar lärares och elevers möjligheter att göra något av dem (s.247) samt att de möjligheter eleverna har

till meningsskapande styrs av lärarens didaktiska val. Det som råder i detta matematikklassrum handlar i huvudsak om att utveckla sitt eget lärande i individuellt anpassat arbete. Eleverna uppmuntras dock att samarbeta både på

90

eget initiativ och på initiativ från läraren. Det genomförs nu i början av skolår 1 ett grundarbete med siffrorna och mycket handlar om motoriska färdigheter dvs. att forma siffror. Talområdet är 1-10 i den så kallade grundkursen men elevernas egna val ger dem möjligheter att arbeta och experimentera med ett mycket större talområde än så. Läraren tar ofta initiativ till korta samarbetsövningar där det många gånger uppstår problem mellan eleverna, mer av social än matematisk karaktär. Klassrummet signalerar att det finns många olika sätt att lära sig på och det finns gott om hjälpmedel i form av konkret material så kallade artefakter. Eleverna i år ett berättar att det som fröken skriver på tavlan är det man ska göra under dagen. Den huvudsakliga sysselsättningen i skolan går ut på att lära sig siffror och bokstäver med målet att kunna räkna, läsa och skriva. En av eleverna säger att matematik är roligt och att hon oftast väljer att jobba med stavarna när klassen får välja fritt. Det finns förstås begränsningar för friheten vilket Lova beskriver; Jag får ju välja vad jag vill göra men jag får inte välja kanske att gå

till skogen. Fick hon bestämma mer skulle hon nog alltid vara i mattehörnan och

sysselsätta sig med allt material som finns där. Lena menar att det roligaste med matten är just att få välja själv. Hon beskriver att när det som fröken planerat och skrivit på tavlan är gjort så gäller det egna valet. En av pojkarna uttrycker att han varierar sina val vilket kan innebära arbete med olika papper, geobräde eller stavar. Lollo tydliggör detta med frökens planering och vad som står på tavlan.

På tavlan står det klart och om det är stjärnor framför får man ta det i vilken ordning man vill. Om det är siffror ska man ta det i ordning. Själv har hon inget

favoritinnehåll utan det är stundens ingivelse under matematiklektionerna som får styra.

Läraren Lotta berättar att när alla barnen sitter på sina platser genomförs

dagligen vissa rutiner. Förutom att eleverna kan berätta om det de har på hjärtat, som tidigare redovisats, så handlar det varje morgon om dagens datum och veckodag. Hon menar att det vid dessa tillfällen alltid finns en möjlighet att synliggöra vardagsmatematiken. Exempelvis att idag är det den 30:e oktober.

Om det är en trea och en nolla, hur säger man då det? Efter detta inledande prat

övergår de till genomgång av dagens arbete.

Dagens arbete handlar om vad som ska ske under dagen, det vill säga allt ifrån raster till det specifika lektionsinnehållet. Alla förmiddagar har ett långt

arbetspass vilket har lett till att klassen har en gemensam fruktstund innan den första rasten. Under denna fruktstund läser ibland läraren eller så får någon elev redovisa eller läsa något. Skolarbetet är, enligt henne, upplagt utifrån ett

basinnehåll som alla elever ska göra först. När man är klar med denna bas så

finns det arbete på olika nivåer som eleverna kan hämta eller plocka fram. De

väljer ganska fritt men ibland menar Lotta att hon påverkar valet för att ge eleverna nödvändiga kunskapsutmaningar. Hon tycker att de över lag gör kloka

91

egna val och nu i början får dom välja ganska fritt men sen är tanken att de ska

få ett individuellt schema i både matematik och svenska. Valmöjligheterna och

frihetsgraden kan, utifrån hennes erfarenhet, skapa något hon kallar vandrare. Det är de som när dom är klara tycker att det finns ingenting att göra och då

säger man bara att men titta på ditt arbetsschema vad du ska göra så ska det finnas där, ja. Nu har det dock gått så kort tid och eftersom det fungerar så pass

bra så har eleverna fortfarande stora valmöjligheter. Att så småningom ge var och en ett eget schema tror Lotta är mer individuellt utvecklande eftersom man då utgår från den enskilda elevens kunskapsnivå. Med helt fria val finns alltid en

risk att dom jobbar med för enkla uppgifter eller som det är nu med

cuisinairestavarna. Att arbetet med stavarna är ganska fritt förklarar hon med att nu i början har jag låtit dom bygga fritt med stavarna mest utifrån att jag vill att dom ska bli förtrogna med materialet. På elevens eget schema förs så

småningom in det som kallas eget mål. Eget mål är det eleven, föräldrarna och läraren samtalat om på utvecklingssamtalet och som eleven valt att arbeta lite extra med.

Det har ju bara gått en knapp termin men läraren anser att det har varit lätt att få

in eleverna i rutiner. Hon menar även att det är klart att det alltid finns någon

eller några som på olika sätt utmanar reglerna och rutinerna men de fångas snabbt in genom att man är ju väldigt frökentydlig, i början av ettan, med vad

som man får och inte får.

Skolledarna, i det här fallet Frida-Lena och Lars-Martin, som specifikt ansvarar för de tidiga skolåren, har en hel del synpunkter på klassrumsverksamheten inom sina ansvarsområden. Frida-Lena menar att den pedagogiska verksamheten inom förskolan generellt inte har utvecklats de senaste åren. Hon uttrycker att

det har stått ganska stilla på förskolan. Det har rullat på och har handlat mycket om omsorg. Under fjolåret har skolledarna dock arbetat för att den

pedagogiska diskussionen ska komma igång och en del av personalen har

deltagit i fortbildning. En del i detta arbete har varit att ge utrymme till att delge och inspirera varandra vid gemensamma personalmöten. Förskolan har, enligt henne, ingen specifik matematikundervisning och i förskoleklassen är det i förekommande fall mest praktiskt matematikarbete. Hon menar att i nuläget vet hon för lite för att uttala sig om hur man arbetar med matematik i skolår 1-3. Lars-Martin anser att det arbetas tämligen traditionellt i matematik. De två senaste åren har man efter diskussioner i personalgrupperna dock bestämt att betona och prioritera praktisk matematik. Tydlig schemalagd tid avsätts en gång i veckan, då eleverna får arbeta med olika slag av laborativ matematik. I de lägsta åldrarna har fritidsverksamheten involverats för att möjliggöra detta. På skolan har det tidigare funnits en modell med försök till att spalta upp

92

bild som inte hade åldersbestämda mål. Han menar att denna modell

uppskattades av både elever och föräldrar men lärarna såg dock problem med att tidsmässigt hinna med att kontinuerligt dokumentera målen för varje elev. Jag

tror inte det jobbas så mycket med detta nu, tyvärr. Med tanke på resultaten i

matematik, menar Lars-Martin avslutningsvis, får verksamheten inte stanna vid att konstatera hur det är utan skolan har ansvar att förändra och utveckla

undervisningen för att ge alla elever möjlighet att nå kursplanemålen. Ett sätt, menar han, är detta med praktisk matte som något eleverna kan anknyta till sin

värld.