Observationerna visar att de gemensamma genomgångarna har tydligt

faktafokus. Det gäller att kunna enhetsomvandla och att minnas formler och regler för bland annat areaberäkning av olika geometriska figurer.

Kommunikationen kan beskrivas som en fråga svar modell och det är mestadels läraren som ställer frågorna. Frågorna kan sägas vara av sluten karaktär som innebär att det alltid finns ett rätt svar och när en elev svarar fel går frågan vidare eller så tar läraren över och korrigerar.

Om läraren är motorn i klassrummet så är läromedlet motorn i lärandet. Den mesta tiden ägnas åt att individuellt arbeta i matematikboken. Undervisningen och lärandet i matematik handlar alltså i huvudsak om att individuellt arbeta i läroboken. Det handlar om att öva och träna. En gång i veckan har eleverna hastighetsprov på multiplikationstabellen. Det kan beskrivas av läraren Hanna med uppmaningen: Klara! Färdiga! Kör! Eleverna får hålla på i tre minuter och provet samlas sedan in av läraren.

Under de fem observerade passen förekommer ingen direkt variation av lektionsarbetet och det genomförs inga praktiska eller gestaltande moment. Eleverna arbetar mycket mot facit som finns längst bak i boken. De löser en uppgift och tittar sedan efter om svaret blev korrekt. När det blir fel tar eleverna antingen läraren till hjälp men om hon inte finns i närheten eller är upptagen så frågar man en bänkkamrat. Att ta hjälp av varandra uppmuntras aktivt av

läraren. De flesta eleverna jobbar helt individuellt men väljer själva bänkkamrat eller sittplats. Efter det att kapitlets diagnos genomförts får eleven instruktioner av läraren om vilket spår hon/han ska gå vidare med. Det handlar alltså om ytterligare uppgifter som ska göras innan kapitlet avslutas med ett prov. Eleverna i år åtta beskriver matematikundervisningen med fokus på arbetssätt och arbetsformer, den fria placeringen i klassrummet samt det egna arbetet. De berättar att de får tämligen precisa rekommendationer gällande antalet

97

räkna cirka tio tal varje lektion för att hålla tempot. Genomgångar förekommer när något nytt införs. I övrigt sitter eleverna mestadels och räknar själva. Hilda menar att: jobba själv är bra för då får man tänka efter själv. Är det något de inte förstår räcker de upp handen och ber om hjälp. En gång i veckan har de multiplikationstest. Det utförs på tid och har tillkommit på lärarens förslag. Hanne berättar att fröken föreslog det och vi nappade på det. Hon menar som många andra att det på matten mest handlar om eget arbete i boken. Fördelen tycker hon är att alla får ta det i sin egen takt. Holger berättar att efter den

genomförda diagnosen så fortsätter arbetet antingen med blå eller med röd kurs. Han menar att det är bara för att ha nåt att göra och invänta att de andra ska bli klara. De flesta elever har en positiv inställning till att arbeta individuellt i

matematik. Henrik menar att det är bra att jobba själv för att slippa be andra om hjälp. Han menar att: sen kan du ta ansvar själv då du räknar och inte bara lita

på någon annan som då sitter och räknar åt en och du bara skriver av. Även

Helga hävdar att det är bra att jobba på egen hand och tror att hon lär sig mer då. Hon markerar att det inte blev helt korrekt och fortsätter; ja men det kan ju vissa

gånger vara att man lär sig mer om man är med andra men det känns som att på matten så blir det flamsigt för dom flesta tycker matte är tråkigt och så orkar dom inte räkna och så blir det bara flams.

Förutom de lärarbestämda genomgångarna berättar eleverna att de även kan begära extra genomgångar. Om det är någonting eleverna inte förstår kan läraren göra sådana extra genomgångar. Eleverna berättar vidare att de får sätta sig var de vill och även med vem de vill. Det finns möjligheter att sitta i ett närliggande grupprum eller direkt utanför klassrummet. Vad eleverna gör på lektionen är upp till var och en och Hanne menar: vi tar ju som ansvar själva för att vi ska ha

gjort dom där annars går det ju inte att göra diagnosen.

Läraren Hanna i år åtta berättar att eftersom hon bara arbetat med denna matematikklass sen i höstas har det inneburit att hon pedagogiskt, som hon uttrycker det, fått ta det lugnt. Hon menar att ja nu när jag inte har haft dom så

jättemycket eftersom jag inte har haft dom förut så har vi kört väldigt

traditionellt. Det beror på den nya situationen och på att klassen i år har bytt

läromedel. Tidigare var Tetra (Carlsson, Lars-Göran. Ingves, Hans. Öhman, Kerstin. 1998) det läromedel som användes medan de nu har övergått till

Mattedirekt (Carlsson, Synnöve. Hake, Karl-Bertil. Öberg, Birgitta. 2001).

Hanna tycker det är ett bra byte främst eftersom det förra läromedlet var så faktaspäckat och därigenom tungjobbat. Den var för mycket på nåt vis hela

tiden. Mattedirekt känns mycket luftigare och trevligare med ett bättre upplägg på nåt vis. Så vi har börjat med den, men det gör ju också att jag är ju inte alls van vid den här boken och det är inte eleverna heller så vi håller som på och jobbar oss in i det här arbetssättet som i och för sig är ungefär som alla andra matteböcker. Bokens upplägg innefattar en grundkurs och sen blå och röd

98

fortsättningskurs beroende på vad eleverna presterar på diagnosen. Till dags dato har ett kapitel och ett prov genomförts.

Det är vanligt att läraren har genomgångar när det dyker upp något nytt moment. Därutöver sker det när någon eller några elever signalerar att de behöver hjälp med något specifikt. Läraren upplever att eleverna inte vill ha långa

genomgångar utan vill att hon ska fatta sig kort så att de får sätta igång och räkna. Sedan eleverna satt igång att räkna händer det ofta att hon får repetera genomgången individuellt med några av dem. Den individuella hjälpen kan många gånger räta ut elevernas frågetecken. Läraren menar: Jag tror att det är

många som även om man tycker ja, men nu har jag gått igenom det nu borde alla hänga med. Ja, men det är mycket lättare och få det genomgånget på papperet bredvid sin bok.

Undervisningen kan beskrivas som att efter eleverna fått planeringen av kapitlet vidtar det individuellt arbete. Genomgångarna är få och korta. För tillfället har klassen precis startat med ett nytt kapitel i geometri och det verkar uppskattas av eleverna. De känner nämligen igen en hel del och kapitlet känns som en

repetition för många. Det förra kapitlet var grundläggande och handlade om taluppfattning och positionssystemet. Trots att det inte heller var någonting helt nytt så ansåg många elever att kapitlet var jobbigt och svårt. Geometri som alltså många känner igen har, enligt läraren, gett flera av eleverna en liten nytändning. Förutom genomgångar och eget arbete i boken brukar Hanna göra en del andra övningar, som liknar kvadratmetern på golvet. I biologi, som hon också har klassen i, handlar undervisningen just nu om människokroppen och där har hon låtit eleverna försöka räkna ut arean på sin kropp. Nästa år har hon tänkt att utvidga detta i samband med att man i matematik arbetar med rymdgeometri. Hanna avslutar med att säga att det blir en del inslag av lite så där småpyssel

men inte så mycket hittills. Jag känner att vi kör bara ganska som vanligt så där och räknar på.

Skolledarna Lars-Martin och Marie-Helen ansvarar även för skolår 7-9 verksamheten. Lars-Martin menar att 7-9 verksamheten skiljer sig åt jämfört med skolans övriga arbetslag. Tanken har dock varit att matematik- och NO- lärarna i alla arbetslag ska undervisa i både matematik och de

naturvetenskapliga ämnena. Syftet med stabila arbetslag för en bestämd elevgrupp handlar, enligt honom, om att med en sådan organisation få

möjligheter att arbeta mer sammanhängande och ämnesövergripande. Även i 7-9 verksamheten anser skolledarna att det arbetas traditionellt. Vid något enstaka tillfälle har dock något enskilt projekt genomförts och Marie-Helen berättar om ett Ipod-projekt i matematik som genomfördes av några lärare för två år sedan. Det var ett lyckosamt projekt som av olika anledningar, bland annat

99

skolan menar hon att: det finns fyra arbetslag i 7-9 och jag vill påstå att det

funnits fyra olika skolor. Arbetslagen har haft olika läromedel och de har jobbat

väldigt olika. Skolledarna har arbetat intensivt för att förändra detta och det är bland annat en av anledningarna till att man i tre av lagen har bytt till ett

gemensamt läromedel. Här menar Marie-Helen att: det finns en hel del kvar att

göra.