Observationerna visar att matematikundervisningen innehåller tre olika

arbetssätt. Dels leder läraren genomgångar av bokens nya moment då man

gemensamt går igenom ett visst antal uppgifter och dels räknar eleverna enskilt i sina böcker. Dessutom förekommer praktiska mattelektioner. Den praktiska matten är något alla lärare i arbetslaget (skolår 4 till 6) har schemalagt en gång i veckan. Under detta pass arbetar eleverna könshomogent två och två med ett urval av uppgifter i en pärm. Det är ett 40-tal uppgifter som handlar om att mäta, väga och uppskatta. Dessutom finns det problemlösningsuppgifter, som till exempel kluringar med kombinatoriskt innehåll. Till hjälp vid detta arbete finns det en låda med material såsom risgryn, måttband och tändstickor och eleverna uppmanas även till att upptäcka egna hjälpmedel av det som finns i

klassrummet. Innan lektionspasset sätter igång leder läraren ett samtal om kunskapsvärdet av dessa lektioner och även vad det innebär att arbeta i par. Ytterligare en aspekt som poängteras av läraren är att det inte handlar om att hafsa igenom så många uppgifter som möjligt utan det viktigaste är att man förstår och lär sig.

De gemensamma genomgångarna är helt läromedelstyrda och följer

lärarhandledningen. Uppgifterna är de som finns i boken och lite utrymme ges för andra aktiviteter. Under observationsveckan ägnas en och en halv lektion åt gemensam genomgång av uppgifterna i boken. Läraren lägger stor vikt vid självförtroendestärkande kommunikation. När frågor ställs kan hon när eleven tvekar säga; Har du svårt att räkna ut men kan tala om hur man ska göra? Eller om en elev svarar oriktigt kommenterar hon; Vill du prova igen eller låta någon

annan prova? I övrigt är frågorna av lotsningskaraktär (se Kling Sackerud,

2006) med det rätta svaret som mål. Vid dessa gemensamma genomgångar

poängterar läraren vid flera tillfällen syftet med och villkoren för denna aktivitet. Syftet sägs i huvudsak vara att befästa matematikkunskaperna och att

tillsammans förstå och kommunicera nya kunskaper. Villkoren handlar ur ett fostransperspektiv både om eleven och elevgruppen eftersom eleverna tränar sig i att sitta stilla och lyssna koncentrerat samt att respektera varandra genom att aktivt medverka och lyssna på andras åsikter.

93

Att individuellt arbeta i läroboken är utgångspunkten för undervisningen och lärandet i matematik. Det handlar om att öva och träna i boken under lektionerna förutom en gång i veckan då det är praktisk matematik. I kursplanen i matematik understryks vikten av att ge eleverna möjlighet att kommunicera matematik. Förutom lektionen i praktisk matte handlar undervisningen mestadels om den enskilda elevens kommunikation med läroboken och vid behov med läraren. Eleverna kommunicerar inte synbart med varandra vare sig under lektionerna eller vid lektionsgenomgångarna. Vid genomgångarna handlar

kommunikationen till största delen om att läraren ställer frågor som eleverna svarar på. Jonas Emanuelsson (2001) problematiserar detta i sin avhandling och hävdar att denna variant av lotsning är vanligt förekommande i

matematikundervisningen (se Kling Sackerud, 2006). Ibland finns dock några uppgifter i boken som är av gestaltande karaktär och då deltar elever utifrån andra kommunikativa villkor. Ett exempel är frågan, som tidigare nämnts, om hur många elever som ryms på en kvadratmeter vilket eleverna får undersöka med hjälp av sina kroppar.

Vid det individuella passet i matematik arbetar eleverna med de fastställda uppgifterna. De har tre spår att arbeta efter. Det ”raka” spåret är grundkursen som alla ska göra. Är man klar med detta fortsätter man, antingen uppmanad eller utmanad av läraren eller på eget initiativ, till det ”sneda” spåret som innehåller ytterligare uppgifter och avslutningsvis kan man gå till det ”feta” spåret. Det sneda spåret och det feta spåret innehåller både uppgifter ur läromedlet samt lite friare uppgifter inom i huvudsak det aktuella

kunskapsområdet. Allt arbete sker dock individuellt med några få undantag då läraren kan uppmana två elever att samarbeta.

Eleverna i år sex reflekterar över matematikundervisningens genomgångar, olika spår, att jobba ensam eller i grupp, placeringen i klassrummet samt läxor. Marie uttrycker att: hon (fröken Maria, min anm.) brukar skriva så där på tavlan vad

vi ska göra. Vilka sidor och sen gör hon en genomgång av det. Sen sitter man bara och gör själv. De olika spåren beskrivs med att det raka spåret är det alla

ska göra under veckan. Sneda spåret gör man om man har tid över och samma gäller för det feta spåret. De tre spåren innehåller de flesta skolämnena men huvudsakligen handlar det om matematik, svenska och engelska. Marie berättar också att hon föredrar att arbeta själv; jag är en sån där ensamvarg och gillar att

vara själv. En annan elev, Mats, berättar att han sällan går till det sneda spåret i

matematik. Om han är klar med det raka så tar han någonting helt annat, svenska eller engelska. De genomgångar som genomförs tycker han är bra och att han efter dessa oftast förstår vad han sen ska göra. Är det något man ändå inte har förstått ser han inga större problem utan då är det bara att räcka upp handen och be om hjälp. Malte tycker det är bra arbetsro i klassrummet. Han säger: alla är

94

nu finns det mindre tid för det eftersom det är färre fria arbetspass i sexan. Matematik tycker han skiljer sig från andra skolämnen och menar att i matte är det som om man kommer från ingenting och kör. Matematik är ett av hans favoritämnen och han tycker det är spännande med, som han uttrycker det,

konstiga saker. Manne berättar att klassen har ett veckans arbetsschema som

innehåller det som ska göras under veckan. När man gjort klart en uppgift ska man kryssa för den och gå till nästa. Han tycker det är bra att få jobba tämligen fritt i matematik och när det är möjligt så brukar jag gå typ kanske längst bak i

matteboken där det finns lite kluriga uppgifter. En av flickorna uttrycker att det

bästa med genomgångarna är att då får man veta hur man ska göra. Fröken har, enligt eleverna, ibland svårt att hinna hjälpa alla. Mikaela har synpunkter på hur detta ändå kan fungera tillfredsställande. Hon säger: Det är samtidigt bra att

man får jobba själv för man lär sig mer då och så är det bra att fröken går igenom så slipper man sitta och vänta på att hon ska komma om hon står jätte länge med en annan. Sen går hon till nästa och då är det ju bra att hon går igenom allting på samma gång för alla och så är det bra att man sitter med någon.

Läraren Maria beskriver att det finns en stor kunskapsspridning i denna klass och att hennes arbetssätt och arbetsformer måste anpassas till detta. Grunden i arbetet handlar dock alltid om respekt för varandra. När någon elev eller lärare pratar är de övriga tysta och lyssnar. Däremot behöver ju inte alla tycka lika det

är med andra ord viktigt att man får ha och har rätt till egna åsikter. Ytterligare

ett övergripande perspektiv som Maria nämner är allas olika förutsättningar och lika värde. Det är med det perspektivet viktigt att trots att vi har samma schema

att när eleverna har eget arbete kunna ställa krav utifrån deras individuella förutsättningar. Alla elever gör med andra ord inte exakt samma saker och/eller

lika mycket. Läraren beskriver dagens innehåll på tavlan varje morgon och på måndag morgon ägnas speciell tid till genomgång av veckans läxor. Vid denna genomgång och planering skriver eleverna av det läraren skrivit på tavlan i sin läxbok och tar hem den till föräldrarna för påseende. Det är för Maria viktigt att på detta sätt ge föräldrarna insyn i skolarbetet.

I matematik arbetar klassen med ett läromedel som har många uppgifter som ska lösas gemensamt. Detta är tidskrävande och kan ibland ta upp till 40 minuter av en lektion. Ibland skulle Maria önska att detta kunde ske i mindre grupper och hon tycker att det är svårt att i helklassform få alla elever aktiva och deltagande. Hon menar: jag tror det skulle vara bra och sitta kanske fyra fem stycken som

pratade, det skulle bli ett annat resonemang om man gjorde så. På

mattetimmarna jobbar eleverna mest med läroboken förutom en gång i veckan då det är praktisk matte. Maria har en kluven inställning till läroboken som hon anser är bra till vissa delar. Den innehåller dock alldeles för många muntliga, gemensamma genomgångar. På skolan finns sedan några år en arbetsplan i

95

matematik och det är mot dessa mål Maria arbetar. Tre av eleverna har, som nämnts, andra arbetsplaner och mål som de arbetar med tillsammans med

specialläraren. Förutom arbetsplansmålen så har det på skolan genomförts något som kallas ”eget mål”. Detta mål bestäms av eleven vid utvecklingssamtalet och just nu är det många i klassen som har multiplikationstabellerna som mål. En halvtimme i veckan är schemalagd för arbetet med det egna målet. En reflektion läraren gör är att eleverna säger att de glömt allt om skolarbetet när de kommer tillbaka efter sommarlovet. Hon menar att det naturligtvis inte är så men tycker sig märka att multiplikationstabellerna är svåra för många. Hon menar: jag

upplever att förut så kunde eleverna dom i fyran men nu så är det problematiskt.

Maria kan inte med säkerhet säga vad detta beror på men tror det har en del med elevernas vilja att göra. Man vill liksom inte träna till man kan utan ger upp för

fort. Förutom arbetet i matteboken genomförs som tidigare nämnts ett pass

praktisk matte en gång i veckan. Den lektionen består av arbete med uppgifter som lärarna gemensamt har samlat i en pärm. Det är allt från geometri till kombinatorik och kräver en annan elevaktivitet än arbetet i matematikboken. Maria har valt att låta eleverna arbeta könshomogent i fasta två-grupper vid dessa tillfällen. I övrigt beskriver läraren matematikarbetet med att hon vid några tillfällen varierar arbetet med en arbetsmodell som kallas mattespindel. Den består av olika stationer där eleverna får lösa matematikuppgifter både av numerisk och problemlösande karaktär. De praktiska inslagen finns dock även i matematikboken exempelvis när innehållet handlar om längd, vikt och volym och då arbetar eleverna med att uppskatta, mäta och väga. Läraren säger: man

kan ju inte bara titta på en bild i en bok för att förstå.

Skolledarna Lars-Martin och Marie-Helen har huvudansvar för år 4-6

verksamheten. Lars-Martin menar att en tanke i arbetslagen skolår 4-6 har varit att ha en lärare i matematik och naturorienterande ämnen, en lärare i svenska och engelska och en lärare i samhällsorienterande ämnen i respektive arbetslag. Det gick organisatoriskt lite lättare när skolan tidigare hade treparallellig

verksamhet. Tanken var att läraren i år fyra nästan uteslutande skulle undervisa i sin egen klass medan lärarna skulle ha fler elevgrupper i både femman och sexan utifrån sin specialitet. Han menar att detta kan liknas vid en typ av differentierat ämneslärarsystem. Eleverna vistas dock uteslutande i sina

hemklassrum, med undantag för laborationer i NO, och det är lärarna, och inte eleverna, som går runt mellan klassrummen och lektionerna. I övrigt menar Lars-Martin att det, enligt den information han har, arbetas tämligen traditionellt i alla klasser. De två senaste åren har personalgruppen i skolår 1-6 haft en hel del diskussioner och gemensamt bestämt att betona och prioritera den tidigare nämnda praktiska matematiken. I alla klasser avsätts numera tydlig tid då eleverna arbetar med laborativ matematik. Tidigare hade man, som nämnts, en modell där försök gjorts att spalta upp kursplanemålen upp till år 5. Denna modell uppskattades av både elever och föräldrar i alla klasser. Tyvärr, enligt

96

Lars-Martin, tyckte lärarna i skolår 4-6 att det var alltför tidskrävande vilket lett till att modellen inte används idag.

Skolans resultat på de nationella proven för skolår fem visar att 70 % av eleverna har uppnått målen. För år nio är motsvarande andel 86 %, något som visserligen inneburit en förbättring men Lars-Martin anser ändå att

undervisningen hela tiden måste utvecklas och förnyas för att ge alla eleverna möjligheter att nå kursplanemålen i matematik. Marie-Helen, som nyligen fått sitt skolledaruppdrag, menar att hon kan säga väldigt lite om verksamheten i skolår 4-6. Utifrån sina erfarenheter hävdar hon dock att; jag kan tänka mig att

det är ganska mycket traditionell undervisning.