Bearbetning av data

Bearbetning och analys går till stor del hand i hand i interaktions-analys. Jordan och Henderson (1995) rekommenderar att analyti-kern bearbetar datamaterialet själv eftersom det krävs en ordentlig genomgång av materialet för att kunna identifiera relevanta analy-tiska kategorier (s. 50). I mitt fall blev transkriptionsprocessen den första fasen av analysarbetet där initiala resultat skisserades under själva transkriptionsprocessen. I analysarbetet kan tre distinkta faser urskiljas.

Analysfas 1

Utav de 24 sessionerna transkriberades S1–S10. Allt tal transkribe-rades, handlingar och händelser transkriberades i vissa delar (totalt 300 sidor, ca 8500 turer det vill säga utskrivna utsagor, handlingar, händelser och kombinationer av dessa). Utifrån dessa transkript gjordes de initiala analyserna och ett första utkast till en resultat-beskrivning. Då det övergripande syftet med studien var att kart-lägga strukturer i hur mening genereras i datorspelande, kategorise-rades interaktionen i mönster. Principen var här att i stort sett all in-teraktion i materialet skulle kunna inordnas i något inin-teraktions- interaktions-mönster, undantaget interaktion som inte var relaterat till spelandet såsom toalettbesök, störningar av personer utanför studien (peda-goger, föräldrar och andra barn), datorkrångel etc. Till varje interak-tionsmönster valdes representativa excerpter ut. Delar av det vi-deomaterial som dessa första resultat byggde på visades vid två

till-fällen i datasessioner där flera forskare och forskarstuderande del-tog i gemensamma analyser.

Analysfas 2

Mot bakgrund av den initiala analysen gick jag igenom de övriga 14 sessionerna. Här prövades de olika mönstren mot data som inte be-arbetats. I denna process valdes några nya excerpter ut. Dels valdes partier som tydligare styrkte tidigare resultat, dels valdes partier som inte passade i den initiala resultatbilden. De utvalda excerpter-na detaljtranskriberades. Dessa nya excerpter hämtades från session S11–S14 (observera att sessionerna fått sina namn efter att dessa be-arbetningar gjorts och det är därför som S1–S14 innehåller de ex-cerpter som styrker resultatet). Då den andra bearbetningsfasen för-de med sig en omarbetad resultatbild hämtaför-des även nya excerpter från S1–S10. Det dataurval resultatbilden byggde på detaljtranskri-berades utifrån responsprincipen vilket innebar att fler turer av in-teraktion skrevs ut (se nedan). De bearbetade resultatet presentera-des i ytterligare två sessioner och omarbetapresentera-des något efter presentera-dessa. Ef-ter dessa två analysfaser hade ca 120 excerpEf-ter av olika längd valts ut i datamaterialet. Sammantaget innehöll dessa representativa ex-empel på alla interaktionsmönster som identifierats i de 24 sessio-nerna. Slutligen skärptes de teoretiska resonemangen och detaljera-de analyser utifrån responsprincipen (se nedan) genomfördetaljera-des.

Analysfas 3

Den sista analysfasen skedde parallellt med skrivandet av de första utkasten till resultatkapitlen. Här skärptes de teoretiska resone-mangen och detaljerade analyser utifrån responsprincipen (se ned-an) genomfördes. I detta skede gjordes en sista gallring av excerpter. Det var först i skrivprocessen som det blev klart exakt vilka excerp-ter som var lämpliga att redovisa i studiens resultat. Vid denna sista gallring av data valdes excerpter utifrån hur de fungerade i texten som helhet. De 62 excerpter som slutligen exemplifierar resultatet valdes här för att de var tydliga och passade väl in i texten. I denna sista fas gjordes endast mindre justeringar av resultatet, exempelvis rensades överflödiga analytiska begrepp bort.

Figur 1: Studiens analysfaser

De 62 excerpterna som exemplifierar resultatet har följaktligen valts ut genom en process vari agendan varit att ge en representativ bild av datamaterialet i sin helhet.

Redan på bearbetningsstadiet av data har teoretiska ställnings-taganden kring hur interaktion är organiserad genomsyrat analysen. Innan jag kan förklara hur excerpterna är konstruerade och hur de skall läsas behöver jag redovisa den analytiska agenda som använts i studien.

Analysförfarandet

Responsprincipen

Den analytiska teknik som tillämpats i studien är baserad på Goff-mans resonemang i essän Replies and responses (1981b). Goffman be-lyser här vad han upplever vara brister i den hårda formalism som

20Kapitel 5 utgör ett utförligt exempel på hur data i detalj har analyserats.

Fas 1

Fas 2

Fas 3

den tidiga konversationsanalysen arbetat med. Med utgångspunkt i Harvey Sacks begrepp ”adjendancy pair” (en analytisk enhet i ett samtal bestående av två utsagor som är strukturellt relaterade till varandra) resonerar Goffman sig fram till att interaktion (vilket det snarare är fråga om än konversation i Goffmans modell), kan analy-seras som strukturer av responser vilka ofta refererar till något som skett

tidigare i interaktionen (en utsaga, handling eller händelse). Dessa

re-ferenter kan i sig vara responser som refererar till något ännu tidigare i interaktionen.

Schegloff (1988) menar att Goffmans projekt i essän är att at-tackera konversationsanalysens (som Schegloff själv varit med att lägga grunden för) sätt att systematiskt analysera samtal. I denna kritik, menar Schegloff att Goffman indirekt erbjuder argument för en mer generisk enhet för systematisk analys (respons–referent). Det Schegloff ser som en bieffekt av Goffmans artikel ser jag som Goff-mans huvudpoäng där kritiken av ”adjendancy pair” som jag ser det, inte är Goffmans ändamål utan hans medel.

Grundantagandet hos Goffman är att en individ som väljer att göra ett yttrande i en serie av uttalanden och/eller händelser kom-mer att bidra med något som är relevant utifrån hur hon/han ramar in det som tidigare har skett (en utsaga, en handling eller en händelse) det vill säga vilken innebörd detta hade för henne/honom. ”All of this suggests that a basic normative assumption about talk is that, whatever else, it should be correctly interpretable in the special sen-se of conveying to the intended recipients what the sen-sender more or less wanted to get across.” (s. 10)

Genom att studera karaktären på dessa responser och framför-allt vad de är responser på, går det att utläsa vad som varit relevant för informanten i det som tidigare skett det vill säga vilket ramverk deltagaren relaterat skeenden till. Goffman är mycket tydlig med att varken responser eller det de refererar till behöver vara verbala till sin karaktär. På frågan: vad är klockan? är en helt rimlig respons att vi håller fram armen och visar vår klocka och när vi stöter emot någon i trängsel kan vi respondera med: ursäkta mig eller se dig för! Vilken av dessa responser som produceras ger analytikern ovärderlig in-formation om vilken innebörd händelsen hade för oss (det första ex-emplet är Goffmans, det andra är mitt). Av Goffmans resonemang följer även att tal, handling och händelse inte går att skilja åt utan måste ses som ett flöde av interaktion där skeenden bygger på var-andra. Alla händelser, oavsett om de påkallas av deltagarna i

inter-aktionen eller sker på grund av omständigheter i situationen, så som feedback från ett datorprogram (mitt exempel), kan bli fokus för in-teraktion.

It follows that events which are not themselves verbal in charac-ter, but which, for example, raise questions of propriety, may have to be verbally addressed, and will thereby be thrust into the center of conversational concern. In sum, once the exchange of words has brought individuals into a jointly sustained and rati-fied focus of attention, once, that is, a fire has been built, any visible thing (just as any spoken referent) can be burnt in it. (s. 37)

Responser beskrivs ha fyra centrala egenskaper (s. 35). 1) De

betrak-tas som emanerande från en individ, inspirerade av en tidigare tala-re/aktör. 2) De säger oss något om individens position och förhål-lande till det som pågår. 3) De avgränsar och artikulerar vad ”det är som pågår” genom att etablera vad det är en respons på. 4) De är menade att ges uppmärksamhet av andra nu, det vill säga bli utvär-derade, uppskattade eller förstådda i ögonblicket. Genom att foku-sera responser, menar Goffman, kan vi som analytiker se vad som var avgörande för respondenten i den tidigare interaktionen (obser-vera att Goffman beskriver analyser som endast bygger på ljudupp-tagningar).

For the individual who had accepted replying to the original statement will have been obliged to display that he has discov-ered the meaningfulness and relevance of the statement and that a relevant reaction is now provided. Thus, for example, although his perception of the phrasal stress, facial gestures, and body ori-entation of the speaker may have been necessary in order for him to have made the shift from what was said to what was meant, the consequence of this guidance can well be made evident in the verbal elements of the reply, and so in effect becomes available to we who review a verbal transcript later. In the same way the re-spondent’s special background knowledge of the events at hand can become available to us trough his words. (s. 33f)

Istället för att analytikern spekulerar huruvida en utsaga produceras med ett ironiskt tonfall eller ej kan vi se om övriga deltagare re-sponderar på utsagan utifrån att de har förstått den som ironisk (se även Silverman, 2000 för liknande argumentation). Rent konkret in-nebär Goffmans resonemang att analysen av interaktion bör ske ge-nom en baklänges läsning av transkript. Vad en utsaga, handling el-ler händelse har för mening för deltagarna syns i hur utsagan,

hand-lingen eller händelsen tas emot: ”By quietly reading (or listening) on, we may find just the help we need. Quite systematically, then, we as students obtain a biased view of uttered sentences.” (s. 34)

Transkriptionerna

Inom interaktions– och konversationsanalys används en rad olika former av transkriptionsmodeller beroende på vad analytikern har behov av att analysera och/eller presentera i sitt datamaterial. Jag har valt att använda ett system som är organiserat i kolumner (Jordan & Henderson, 1995, s, 87, s. 102f). Deltagarnas tal kan såle-des presenteras parallellt med deras handlingar och med det som sker i datorspelen. Här har jag valt att följa Goffmans responsidé re-dan i transkriptionen så att det urval av handlingar och händelser som tas med i transkript är de som ingår i respons–referent struktu-ren. Det innebär att ett tonfal, en gest, en rörelse etc. endast skrivs ut om den behövs för att skapa logik i interaktionsflödet. Indexikala utsagor av typen: ta inte den, kräver att information om vad som sker på skärmen, vad utsagan är en respons på, skrivs ut. Observera att talet är stommen i transkriptionerna och att alla utsagor skrivs ut. Kolumnerna innehåller: 1) Tur i excerpten. 2) Deltagarens fingerade namn. 3) Deltagarnas tal och utrop/läten. 4) Handlingar och hän-delser i det fysiska rummet. 5) Handlingar och hänhän-delser i det virtu-ella rummet.

Vidare är informationen strukturerad så att utsagor, handlingar och händelsers temporala relation till varandra representeras av den lodrätta organisationen (det som är högst upp bör läsas först efter-som det inträffar först). Förhoppningen är att läsaren ska förhålla sig till transkript ungefär så som en modern serietidning ska läsas, där läsaren startar uppe till vänster och sedan söker sig ner åt höger ge-nom att pendla mellan informationen i olika stycken. Jag har med-vetet valt att inte använda något kodsystem för att ange tonfall, skratt etc. något som är brukligt i en rad olika transkriptions-modeller. Istället skrivs sådan information ut i hakparenteser in-sprängt i transkript. Min uppfattning är att detta förhöjer både läs-barheten och kommunicerläs-barheten av datamaterialet (observera att informationen i hakparentes är mina tolkningar av nyanser i hur en handling eller utsaga producerats). Att som en del interaktionsana-lytiker gör ange pauser i tiondels sekunder, notera utsagors tonhöjd och ibland till och med ange ögonrörelser är mig främmande i

den-na studies sammanhang. Denden-na detaljnivå i aden-nalyser skulle ske på bekostnad av mängden data studien kunnat omfatta. Frågan är där-för om inte eftersträvad reliabilitet (noggrannhet i mätning) då ris-kerat att ske på bekostnad av såväl validitet som generaliserbarhet. Min bild av Goffmans kritik mot delar av konversationsanalysen är att han just ville undvika den typ av formalism som leder till att skogen skyms av alla träd.

1. Jonas Du har det blå

där, det är du Pekar på spel-kartan där barnens förlä-ning är blå.

På skärmen syns bland annat kar-tan över spel-världen.

2. David Det blåa här Daniel söker

med mus-pekaren i havet på kartan.

3. Jonas Det blåa där

[avbryts av David] Pekar på bar-nens län.

4. David Ska jag få alltihop blått? [avbryts av Jonas] 5. Jonas Nej det är hav,

det blåa som är i Sverige där,

Pekar på havet. Pekar på förlä-ningen.

6. David Det Pekar med

mus-pekaren på det län barnen har.

Figur 2: Transkriptionernas struktur

Fingerat namn Tur i excerpten Tal Händelser i det f y siska rummet Hän d elser i dators p elet Läsriktning Respons