En kritik som riktats mot det sociokulturella perspektivet kommer från den fenomenografiska/variationsteoretiska teoribildningen. Marton och Booth, (2000) menar att flera riktningar inom det socio-kulturella spektrat av teorier enbart är en spegelbild av det kogniti-va perspektivet eftersom de fokuserar den andra ytterligheten i en dualism mellan inre och yttre värld. Sociokulturell teori beskrivs i extrema uttolkningar bortse helt från tänkande och enbart proble-matisera kommunikation (Emanuelsson, 2001). Det sociokulturella perspektivets förtjänster utifrån denna kritik, ligger i att det beskri-ver hur lärande varierar mellan olika praktiker men eftersom det inte förklarar hur två personer i samma praktik kan lära olika är per-spektivets pedagogiska bruksvärde lågt (Marton, 2000).
Eftersom denna studie bygger på sociokulturella utgångspunk-ter och samtidigt analyserar hur datorspelande kan få olika innebör-der för barn som sitter jämte varandra ser jag det som relevant att bemöta denna kritik. Utifrån min tolkning bygger kritiken på en be-skrivning av sociokulturell teori som utgår från fenomenografins egen definition av praktiker/kontexter. Fenomenografins metaforik går ut på att lärande är seende och att lära olika är att se ur olika
per-spektiv, vi ser olika sidor av ett fenomen. Var gränsen mellan att se
olika fenomen eller att se en annan sida av samma fenomen tycks mig vara oklar. Situationer kan även erfaras och är intimt förknip-pade med erfarandet av fenomenet, de kan bara förstås i termer av varandra (Marton & Booth, 2000, s. 112f) en slutsats som tangerar centrala utgångspunkter i föreliggande studie. Människans relation till situationen förblir dock passiv eftersom den primärt är något som förstås av människan på ett visst sätt. Denna bild av vad en prak-tik/kontext/situation är präglar den fenomenografiska kritiken. När
seendet blir lärandets grundmetafor innebär det sociokulturella
per-spektivet ett negligerande av ögat. Detta är dock inte kompatibelt med sociokulturell självförståelse. Kontext beskrivs i den socio-kulturella traditionen som något som produceras och upprätthålls i
handling, det vill säga den teoretiska metaforen är här produktion inte seende. Människors etablerar ett så kallat ramverk genom sitt agerande som i sin tur ömsesidigt konstituerar deras agerande och den innebörd situationen får (Goffman, 1961a, 1974/1986, 1981; Li-nell, 1998) ett resonemang som blir centralt i den fortsatta teoridis-kussionen. En förtydligande jämförelse med det kan vara på sin plats först.
I den fenomenografiska traditionen är den mening världen har för oss relaterad till vårt kunnande och vår erfarenhet. Människor har personliga historier som gör att de ser vissa saker i världen och inte andra. Mening konstitueras mellan människa och värld och va-rierar således primärt i relation till vem du är. Emanuelsson (2001) skriver exempelvis om botanikern som kan se helt andra saker i en lilja än den som saknar botaniska kunskaper. Vad vi ser är primärt beroende av vårt kunnande. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv behöver denna bild problematiseras. Ty även botanikern kan hante-ra en lilja på många olika sätt. För att konstituehante-ra dessa olika kontex-ter är dock erfarenhekontex-ter och bakgrundskunskaper centrala resurser, men långtifrån den enda orsaken till att ett objekt får en viss inne-börd.
Att blomman är en sak i botanikerns yrkesutövandet och en annan sak i dennes uppvaktande av en potentiell partner är dock inget som fenomenografin/variationsteorin förnekar. Som ovan nämnts är dock utgångspunkten för denna teori att förstå hur me-ning kan variera mellan individer i samma kontext. I ett sociokultu-rellt perspektiv fungerar inte denna tankefigur, eftersom kontexter (eller ramverk) har en ömsesidig relation till människan. Ramverk, kontexter och situationer blir till genom människors handlingar. En kontext är därför inte enbart något som förstås på ett visst sätt utan något som kan omkonstitueras, förhandlas, blir till och upphör ge-nom handling. Individer kan etablera olika ramverk i varandras närhet vilket leder deras tänkande, handlande och kommunicerande åt olika håll. Ty emedan botanikern kan hålla fram blomman som en invit till sin kollega kan denne kollega fortfarande vara kvar i sin yrkesroll. Den tänkta kärleksförklaringen tas av kollegan emot som en uppmaning att artbestämma blomman eller arkivera den. Hennes kärleksförklaring misslyckas och förvirring uppstår eftersom hon och hennes kollega ramat in blomman på olika sätt. På samma sätt som föregående mening kan vara förvirrande om botanikern ramas
Sociokulturell teori studerar bland annat villkoren för denna sociala process och kartlägger därmed vad som möjliggör och vad som för-hindrar olika lärprocesser, exempelvis vilka sociala normer som präglar våra sätt att kategorisera (exempelvis botaniker). Pedago-giska implikationer av teorin ligger i möjligheten att på flera nivåer påvisa och därmed kunna förbättra de faktorer som styr lärande.
Ramverksteori
Ett utvecklat resonemangen kring innebörders situerade karaktär som vävts in i det sociokulturella perspektivet återfinns i Erving Goffmans teori[er]. Ett genomgående tema i Goffmans produktion är att händelser, handlingar och objekt i människors möten inte talar för sig själva utan är avhängiga mönster i interaktionen mellan människor.10 En idé som i ett av Goffmans senare verk Frame
Analy-sis: An Essay on the Organization of Experience (1974/1986) behandlas
ingående. Idén uttrycks här som att innebörder i en aktivitet genere-ras av att situationen ramas in på ett visst sätt. Ett ramverk eller en inramning (jag använder dessa termer synonymt för att få språklig variation) utgör en explicit eller underförstådd definition av vad det är som pågår:
I assume that when individuals attend to any current situation, they face the question: ”What is going on here?” Whether asked explicitly, as in times of confusion and doubt, or tacitly, during occasions of usual certitude, the question is put and the answer to it is presumed by the way the individuals then proceed to get on with the affairs at hand. (s. 8)
Det outtalade svaret på frågan: vad är det som pågår här, avgränsar si-tuationen från potentiellt andra situationer och genererar därigenom den uppsättning av innebörder som blir relevanta i situationen. Ex-emplet med mänsklig beröring är illustrativt. En hand som placeras på en annan persons axel kan få fullständigt skilda innebörder om det sker under en dans, vid ett läkarbesök, på en judomatta, vid en
10Branaman (1997, s. xlv) delar in Goffmans tankevärld och texter i fyra olika (men sammanflätade) teman: (1) Produktionen av den egna identiteten; (2) Den begränsade, fängslade identiteten; (3) Det sociala livets natur; och (4) Ramverk och erfarandets organisation. Jag använder i första hand det fjärde temat, idén om ramverk i denna studie. Delar av Goffmans resonemang om det social livets natur har dock kommit att prägla min analys.
gravsättning eller i en förälskelse. Innebörder som genereras av mö-tets definition men samtidigt genererar själva definitionen eftersom beröringen kommer att variera i utförande beroende på ramverk. Definitionen är inte en gång för alla given och självklar utan produ-ceras fortlöpande. Således kan små förändringar i beröringens ton-fall föra aktiviteten från dans till förälskelse och en helt ny sfär av potentiella innebörder för den fortsatta interaktionen kommer till liv. Friutrymmet varierar dock mellan olika aktiviteter eftersom ramverk i större eller mindre utsträckning sanktioneras av materi-ella betingelser och institutionmateri-ella villkor.
Begreppet “frame” hämtar Goffman från Gregory Batesons be-skrivningar av djurs metakommunikation under det att de leker (Goffman, 1961, s. 20; 1974/1986, s. 40).11 Bateson (1999) observerade att uttrar inte bara slåss utan även leker att de slåss. För att kunna göra detta måste de signalera till varandra att de olika handlingarna här och nu, inte ska förstås litterärt av de övriga uttrarna, det är bara lek. Tannen (1993a, 1993b) beskriver ramverk som en struktur av
för-väntningar, och pekar på att denna idé återfinns inom en rad olika
traditioner inom lingvistik, artificiell intelligens, kognitiv psykologi, socialpsykologi och antropologi. Tannen öppnar upp för en jämfö-relse mellan ramverk och kognitivt orienterade begrepp som schema och script vilka är en form av mentala manus för interaktion. Tannen pekar dock på att Goffman själv kommenterat att detta sätt att an-vända inramning skiljer sig från hur han och Bateson nyttjat termen (s. 5). Jag finner definitionen av ramverk som en struktur av
förvänt-ningar upplysande men är tveksam till jämförelser med kognitiva
teorier då detta lätt leder till en förståelse av ramverk som en pre-fabricerad mental modell. Det cartesianska spöket materialiseras oundvikligen i sådana resonemang. I min analys har jag istället fun-nit begrepp i Goffmans teori om ramverk komplementära med re-sonemang från Gibsons ekologiska psykologi. Låt mig först utveckla Goffmans resonemang.
11Ramverkstanken finns redan i Goffmans första och kanske mest kända bok Jaget och maskerna (Goffman, 1959/1974) där definierat som preliminärt fungeran-de enigheter vilka upprättas i interaktionssituationer (s. 18). I fungeran-denna bok förekom-mer även termen inramning (s. 29) men är där inte synonym med frame utan är en översättning av setting.