Begränsningar i bolagsstämmans anvisningsrätt

4.4.1 Anvisning i strid med ABL

Av 8 kap. 41 § 2 st. ABL följer att styrelsen inte får verkställa anvisningar från bolagsstämman om anvisningen inte gäller därför att den strider mot ABL. Vad som vid en första anblick närmast framstår som ett absolut förbud mot anvisningar i strid med lagen visar sig dock vid en närmare granskning vara något mer öppet. Hur det ovan angivna stadgandet ska förstås måste nämligen bedömas mot bakgrund av den överträdda regelns skyddsändamål.140 En anvisning från stämman som strider mot en regel i ABL som är uppställd uteslutande till skydd för aktieägare får likväl verkställas under förutsättning att den eller de aktieägare som påverkas menligt av anvisningen samtycker därtill. Denna möjlighet följer av den så kallade SAS-principen.141 I de fall sådant samtycke lämnats anses det inte längre finnas hinder för verkställighet då det intresse den överträdda rättsregeln syftar till att skydda inte åsidosätts. Om en lämnad anvisning däremot strider mot en borgenärs- eller tredjemansskyddsregel torde styrelsen vara skyldig att inte verkställa anvisningen.142 Detsamma gäller av förklarliga skäl om en anvisning strider mot en aktieägarskyddsregel och erforderligt samtycke inte lämnats. I

139 Utöver de begränsningar som presenteras i avsnitt 4.4 följer av 8 kap. 41 § 2 st. ABL att styrelsen inte får verkställa anvisningar som strider mot tillämplig lag om årsredovisning. Stadgandets innebörd är närmast intuitiv till sin karaktär. En separat redogörelse för dess betydelse som en begränsning i stämmans anvisningsrätt genomförs därför inte inom ramen för denna framställning. 140 Eklund & Stattin, s. 177.

141 Åhman, s. 660 f. 142 Stattin 2008, s. 203.

fråga om anvisningar som strider mot aktieägarskyddsregler finns vidare anledning att uppmärksamma skillnaden mellan aktiebolagsrättsliga nulliteter och angripligheter.143

Som framgått ovan måste en anvisning från bolagsstämman ske genom stämmobeslut. Således kan en anvisning liksom andra stämmobeslut bli föremål för klander enligt 7 kap. 51 § ABL. Huruvida en anvisning utgör en angriplighet eller nullitet är avhängigt om den omfattas av den tre månader långa klanderfrist som framgår av 7 kap. 51 § 1 st. ABL. Omfattas anvisningen av klanderfristen utgör den per definition en angriplighet. För det fall ett sådant beslut inte klandras inom den angivna fristen inträder klanderpreskription, varpå hinder mot verkställighet inte längre föreligger.

Nullitetsfallen framgår av 7 kap. 51 § 2 st. ABL. Till skillnad från angripligheter omfattas dessa i princip inte av någon klanderfrist. I bestämmelsen anges en rad beslut som anses utgöra nulliteter. Dessa är beslut som inte kan fattas ens med samtliga aktieägares samtycke, beslut som kan fattas med samtliga aktieägares samtycke men där erforderligt samtycke saknas och beslut som tillkommit trots väsentliga brott mot bestämmelser om kallelse till bolagsstämma. Det förtjänar att uppmärksammas att uppräkningen inte är uttömmande utan endast belyser vissa förhållanden som kan ge upphov till nullitetsverkan.144 Vidare följer av förarbetena till 1975 års ABL att skillnaden i rättsföljdshänseende mellan angripligheter och nulliteter är dels tidpunkten för när preskription inträder, dels att nullitetsfallen anses mer ingripande.145 Därtill anses nullitetsbeslut i princip vara befästa med ett ständigt verkställighetsförbud.146

Sammantaget kan följande konstateras i fråga om stämmoanvisningar som strider mot ABL. En sådan anvisning får i princip aldrig verkställas av styrelsen, vid äventyr av skadeståndsskyldighet för styrelsens ledamöter enligt 29 kap. 1 § ABL. Om överträdelsen avser en aktieägarskyddsregel torde hinder mot verkställighet emellertid inte föreligga under två förutsättningar. Så är fallet dels om samtliga aktieägare som förfördelats av anvisningen samtycker därtill, dels om klanderpreskription inträtt enligt 7 kap. 51 § 1 st. ABL. Det kan till och med anföras att styrelsen i dessa fall har en skyldighet att verkställa anvisningen.147

143 A.a. s. 203 f. 144 A.a. s. 203. 145 Prop. 1975:103, s. 417. 146 Åhman, s. 734. 147 A.a. s.

4.4.2 Anvisning i strid med bolagsordningen

Bolagsordningens föreskrifter är bindande för bolagsorganen.148 Det är därför av intresse att det är möjligt att i bolagsordningen införa inskränkningar i bolagsstämmans kompetens att fatta beslut i bolaget. Därigenom utgör bolagsordningen, för det fall sådan föreskrift förekommer, en begränsning i stämmans anvisningsrätt.149 En annan sak är att det bör vara oerhört ovanligt med sådana föreskrifter. Anledningen till detta är att det är bolagsstämman som både antar bolagsordningen och utgör det forum i vilket ändringar i densamma företas.150

Det bör enligt min mening noteras att en upphandlande kommun i ännu mindre utsträckning än en privat aktör kan antas ha något intresse av att inskränka stämmans anvisningsrätt i ett kommunalt bolags bolagsordning. Att så är fallet framstår närmast självklart vid beaktande av att en dylik inskränkning med största sannolikhet försvårar uppfyllandet av kontrollkriteriet, vilket sällan ligger i kommunens intresse. Det är mot denna bakgrund betydligt mer sannolikt att stämman i kommunala aktiebolag, genom en föreskrift i bolagsordningen tar i anspråk beslutskompetens inom ramen för styrelsens förvaltning. Så kan exempelvis ske genom att stämman i bolagsordningen meddelar föreskrifter om att styrelsen måste inhämta stämmans godkännande inför vissa typer av beslut. En sådan skyldighet är i realiteten att likställa med en stämmoanvisning.151 I fråga om kommunala bolag gäller särskilda regler om fullmäktiges skyldighet att införa föreskrifter i bolagsordningen, vilket behandlas i avsnitt 5.2 nedan. En sådan indirekt anvisningsrätt är emellertid inte heller obegränsad. En föreskrift i bolagsordningen får inte inkräkta på styrelsens exklusiva kompetens.152 Den får inte heller begränsa styrelsens handlingsfrihet så till den grad att styrelsen riskerar att i praktiken förlora sin ställning som ansvarig handhavare av förvaltningen.153 Om en sådan föreskrift intas i bolagsordningen bör registrering av bolagsordningen förvägras.154

Det kan dock inte uteslutas att en bolagsstämma i vissa fall likväl väljer att inskränka sin anvisningsrätt genom föreskrifter i bolagsordningen. Ett skäl härför kan vara att styrelsen anses bättre lämpad att handha bolagets angelägenheter. Ett annat skäl är att det 148 Prop. 1975:103, s. 382. 149 Stattin 2008, s. 209. 150 Jfr 3 kap. 4 § ABL. 151 Stattin 2008, s. 206. 152 Jfr nedan avsnitt 4.4.3. 153 Prop. 1975:103, s. 236. 154 Jfr Nial, s. 342.

ofta anses vara onödigt tidskrävande och kostsamt att involvera bolagsstämman i vissa typer av beslut.155 Däremot kan det aldrig bli aktuellt att genom bolagsordningen inskränka stämmans kompetens i frågor där dess medverkande är en förutsättning för ett lagenligt beslut.156 Anledningen till detta har bland annat ansetts vara att det vore oförenligt med aktieägarminoritetens intressen att frånta stämman dess legala kompetens. Stattin har i sammanhanget framfört synpunkten att ett starkare skäl bör vara att funktionsfördelningsreglerna är uppsatta inte enbart i aktieägarnas, utan även i borgenärernas och samhällets intressen.157 Det av Stattin framförda argumentet bör tillmätas stor betydelse i sammanhanget, i synnerhet då det i sådana fall är frågan om regler som inte kan åsidosättas ens med samtliga aktieägares samtycke.

4.4.3 Anvisning i strid med funktionsfördelningen mellan bolagsorganen

I avsnitt 3.2 har konstaterats att både bolagsstämman och styrelsen enligt ABL tillerkänns varsitt exklusiva kompetensområde. Bolagsorganens respektive exklusiva kompetens definieras negativt och det är inte möjligt att med bindande verkan inskränka ett annat organs exklusiva kompetens genom anvisningar. Det har vidare konstaterats att begreppet förvaltning, i fråga om styrelsens kompetens enligt 8 kap. 4 § ABL, medvetet givits en vag innebörd av lagstiftaren.158 En konsekvens av dessa förhållanden är att en överlappande restkompetens uppstår mellan stämma och styrelse i aktiebolag. Inom ramen för denna restkompetens har respektive organ viss möjlighet att ta i anspråk beslutskompetens. Det får därmed anses föga överraskande att stämmoanvisningar riskerar att åsidosätta lagens funktionsfördelningsregler allteftersom sådana anvisningar ökar i omfattning.

När det kommer till att fastställa gränsen för stämmans anvisningsrätt i förhållande till funktionsfördelningen mellan bolagsorganen utgör ett uttalande i förarbetena till 1975 års ABL en lämplig utgångspunkt. Däri stadgas att bolagsstämmans rätt att, med en korresponderande lydnadsplikt, lämna anvisningar till styrelsen inte får utövas på ett sådant sätt att styrelsen i realiteten förlorar sin ställning som ansvarig handhavare av förvaltningen.159 Det finns ingen skyldighet för styrelsen att efterkomma anvisningar som överskrider den gränsen. En annan ordning skulle enligt regeringen inte vara förenligt 155 Stattin 2008, s. 206. 156 Stattin 2008, s. 209 f. 157 A.a. s. 158 Prop. 1997/98:99, s. 76. 159 Prop. 1975:103, s. 236.

med lagens anda och mening.160 Det har i doktrinen ansetts att denna yttersta gräns för stämmans anvisningsrätt motiveras av det faktum att funktionsfördelningsreglerna är uppställda i borgenärernas och samhällets intresse.161 Uttalandet bör inte förstås så att varje anvisning från stämman riskerar att äventyra styrelsens ställning. Redan i NJA 1960 s. 698 framgår att stämman, åtminstone i enstaka fall, har rätt att lämna anvisningar till styrelsen inom det senare organets förvaltningskompetens.162

En gränsdragningsproblematik uppstår emellertid när anvisningar lämnas i sådan omfattning att styrelsens ställning som ansvarig handhavare av förvaltningen äventyras.163 Anvisningar inom ramen för styrelsens förvaltningskompetens som endast avser en viss åtgärd och som endast gäller för ett visst tillfälle kan inte gärna anses oförenliga med lagens funktionsfördelningsregler, särskilt beträffande åtgärder som inte faller inom den normala förvaltningsverksamheten.164 Att så är fallet vinner även stöd i det ovan citerade rättsfallet NJA 1960 s. 698. Däremot får antas att ett stort antal detaljerade anvisningar från stämman kan strida mot funktionsfördelningsreglerna.165 Det får närmast anses ligga i sakens natur att generella eller principiella anvisningar i större utsträckning än anvisningar i enskilda fall riskerar att åsidosätta funktionsfördelningen mellan bolagsorganen.166 I synnerhet då stämman lämnar anvisningar inom ramen för styrelsens förvaltningskompetens. Som en allmän riktlinje torde därmed anvisningar beträffande enstaka åtgärder vara tillåtna enligt funktionsfördelningsreglerna. Generella anvisningar som i realiteten medför att styrelsens förvaltningsbefogenhet förbehålls stämman bör däremot inte anses förenliga med funktionsfördelningsreglerna. Att fastställa gränsen mellan anvisningar i enstaka fall och generella anvisningar, och därmed gränsen mellan tillåtna och otillåtna anvisningar, måste enligt min mening utgöra en bedömning i det enskilda fallet.

4.4.4 Anvisning i strid med bolagets intresse

Som en allmän princip gäller att styrelsen inom ramen för handhavandet av bolagets förvaltning har att iaktta bolagets intresse. Det har tidigare konstaterats att bolagets intresse utgör en inskränkning i bolagsstämmans anvisningsrätt vid sidan av ABL,

160 A.a. s.

161 Stattin 2007, s. 46 f. och Nial, s. 236 f. 162 Jfr ovan avsnitt 4.3.

163 Stattin 2007, s. 46 f. och Åhman, s. 602 f. 164 Nial, s. 338.

165 Stattin 2008, s. 221. 166 A.a. s.

tillämplig lag om årsredovisning, bolagsordningen och funktionsfördelningsreglerna.167

En formulering i enlighet därmed återfanns i en äldre version av ABL men följer inte uttryckligen av 8 kap. 41 § 2 st. ABL.168 I ABL:s förarbeten har dock uttalats att utmönstringen av begreppet ur lagen inte varit avsett att innebära någon förändring i sak.169 Bolagets intresse ska alltjämt utgöra en inskränkning i stämmans anvisningsrätt. Stöd för en sådan uppfattning går även att finna i doktrinen. Nial har anfört att bolagets intresse även fortsättningsvis utgör en inskränkning i stämmans anvisningsrätt då styrelsen inte får verkställa en anvisning som leder till skada för bolaget.170 I den mån det i begreppet bolagets intresse intolkas ett förbud mot bolagsskadliga åtgärder har jag inget att invända mot nämnda ståndpunkt. En sådan tolkning vinner även stöd av uttalanden i ABL:s förarbeten.171 Däremot bör uppmärksammas att begreppet bolagets intresse är föremål för varierande definitioner i doktrinen.172 Det är därför av väsentlig betydelse att utreda vad som ska anses innefattas i begreppet. Först då blir det möjligt att närmare precisera gränserna för stämmans anvisningsrätt, och inom ramen för in house-undantaget, en kommuns kontroll över kommunala aktiebolag.

Den förhärskande synen i doktrinen är att bolagets intresse sammanfaller med aktieägarnas gemensamma intressen.173 Detta utgör enligt min mening något av en förenklad bild av verkligheten. Det finns nämligen anledning att göra skillnad på innebörden av att en anvisning inte får strida mot bolagets intresse beroende på den ekonomiska ställningen i bolaget i fråga. Att så är fallet sammanhänger med det skadeståndsansvar för bolagsskadliga åtgärder som följer av 29 kap. 1 § 1 st. första meningen ABL. Det finns anledning att se sådana anvisningar vars verkställande kan ge upphov till skadeståndsansvar för aktieägare och bolagsledningen som stridande mot bolagets intresse.174 I solventa och ekonomiskt solida bolag finns normalt stort spelrum för aktieägarna att lämna anvisningar till styrelsen. Under sådana omständigheter bör styrelsen endast kunna vägra verkställighet i de fall anvisningen är bolagsskadlig och

167 Se ovan avsnitt 4.2.2. 168 Prop. 1975:103, s. 382. 169 Prop. 1997/98:99, s. 227. 170 Nial, s. 335 f. 171 Prop. 1975:103, s. 382. 172 Jfr Åhman, s. 747 ff. 173 Östberg, s. 66 not. 52. 174 Stattin 2008, s. 214.

därmed kan ge upphov till skadeståndsansvar för enskilda styrelseledamöter.175 För de fall bolaget däremot är insolvent eller i annat avseende befinner sig i ekonomiskt trångmål bör aktieägarnas möjligheter att lämna bindande anvisningar till styrelsen begränsas. Det sammanhänger med att borgenärerna då i realiteten inträder i rollen som bolagets residualsubjekt. Med residualsubjekt avses den grupp bolagsintressenter som vid likvidation eller konkurs har rätt till utdelning i bolagets kvarvarande tillgångar.176 Att så är fallet beror på att det egna kapitalet då ofta är varaktigt förbrukat och borgenärerna har då rätt till betalning framför aktieägarna ur eventuella kvarvarande tillgångar.177 I de senare fallen får bolagets intresse förstås som en skyddsregel uppställd för att skydda bolagets ekonomiska ställning.178

Det faller utom ramen för denna framställnings syfte att företa en djupare analys av vad som ska innefattas i begreppet bolagets intresse. Vad som emellertid kan konstateras är att bolagets intresse i solventa aktiebolag i princip anses vara detsamma som aktieägarnas gemensamma intresse. För att detta ska vara funktionellt som inskränkning i stämmans anvisningsrätt finns anledning att formulera det som aktieägarnas gemensamma hypotetiska intresse.179

175 Eklund & Stattin, s. 178. 176 Östberg, s. 466.

177 A.a. s.

178 Eklund & Stattin, s. 178. 179 Stattin 2008, s. 214.