Bolagsstämmans anvisningsrätt och styrelsens lydnadsplikt

Som framgått i avsnitt 3.1 är svenska kommuners kontroll- och styrningsmöjligheter i förhållande till kommunala aktiebolag i princip begränsade till de styrmedel som tillkommer kommunen i egenskap av aktieägare via bolagsstämman. Det styrinstrument som är av störst intresse i sammanhanget är stämmans möjligheter att avvika från den legala funktionsfördelningen mellan bolagsorganen, vilket kan ske på två sätt. För det första genom föreskrifter i bolagsordningen, särskilt bestämmelserna om syfte och verksamhetsföremål.123 För det andra genom att lämna anvisningar till styrelsen.124 Det är det senare av dessa styrinstrument som är föremål för utredning i förevarande avsnitt.

I svensk rätt gäller i princip att styrelsen har att följa anvisningar från bolagsstämman.125 Stämmans anvisningsrätt följer av 8 kap. 41 § 2 st. ABL e contrario men kan också ses som ett utflöde av omnipotensdoktrinen. Åhman har framfört uppfattningen att redan funktionsfördelningen mellan bolagsorganen torde medföra att styrelsen har att rätta sig efter anvisningar från stämman.126 Det finns enligt min mening inte någon anledning att ifrågasätta Åhmans ställningstagande i denna del, åtminstone

122 Båvestam & Lindblad, s. 225. 123 Stattin 2007, s. 44.

124 Åhman, s. 595. 125 Prop. 1975:103, s. 236. 126 Åhman, s. 598.

inte i den mån stämman lämnar anvisningar inom ramen för sin exklusiva kompetens. Det är dock intressant att i sammanhanget framhålla att stämmans rätt att meddela anvisningar, med en korresponderande lydnadsplikt för styrelsen, i viss utsträckning även gäller förhållanden som faller inom styrelsens förvaltningskompetens.127 Det får anses mer osäkert om också anvisningar i de senare fallen kan grundas uteslutande på omnipotensdoktrinen.128 Vad som kan konstateras är dock att en anvisningsrätt föreligger enligt gällande rätt.129

Stämmans anvisningsrätt är emellertid inte utan begränsningar. I 8 kap. 41 § 2 st. ABL stadgas att styrelsen inte är skyldig att följa en anvisning om den inte gäller därför att den strider mot ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. Utöver de inskränkningar i stämmans anvisningsrätt som explicit följer av bestämmelsen anses styrelsen inte heller vara skyldig att följa anvisningar som strider mot bolagets intresse eller som innebär att funktionsfördelningen mellan bolagsorganen allvarligt åsidosätts.130

För att en stämmoanvisning ska ge upphov till en korresponderande lydnadsplikt hos styrelsen fordras att den har formen av ett bolagsstämmobeslut.131 Av detta följer således ett krav på att föremålet för anvisningen måste vara något som faller inom bolagsstämmans kompetens.132 Annorlunda uttryckt måste anvisningen gälla något som stämman kan besluta om. Att styrelsen har att efterkomma sådana anvisningar kan sannolikt primärt motiveras utifrån styrelsens aktiebolagsrättsliga skadeståndsansvar. I de fall styrelsen underlåter att efterkomma en gällande anvisning har den i regel agerat oaktsamt och kan därigenom möjligen drabbas av skadeståndsansvar enligt 29 kap. 1 § ABL.133 Å andra sidan riskerar styrelsen skadeståndsskyldighet också i de fall då den verkställer ett beslut som inte gäller därför att det strider mot någon av de regler och principer som enligt gällande rätt inskränker anvisningsrätten.134 Vid sidan av sådana skadeståndsrättsliga påtryckningsmedel kan det antas att styrelsens lydnadsplikt, åtminstone indirekt, följer av att bolagsstämman har en i princip oinskränkt rätt att avsätta styrelseledamöter enligt 8 kap. 14 § 1 st. ABL. Att en styrelseledamot riskerar att skiljas

127 Stattin 2008, s. 200. 128 Jfr Taxell, s. 101.

129 Jfr prop. 1975:103, s. 236. 130 Jfr Stattin 2008, s. 202.

131 Nial, s. 338 och Stattin 2008, s. 200. 132 Stattin 2008, s. 200.

133 Stattin 2007, s. 48. 134 Se nedan avsnitt 4.4.

från sitt uppdrag i de fall denne inte efterkommer en formenlig anvisning från stämman får enligt min mening anses utgöra ett effektivt incitament för styrelsen att efterkomma anvisningar. I synnerhet då styrelseuppdrag inte sällan är förenade med höga arvoden.

Stämmans anvisningsrätt har endast varit föremål för sparsam behandling i de traditionella rättskällorna. Av intresse för denna framställning är emellertid att anvisningsrätten varit föremål för HD:s prövning i NJA 1960 s. 698. Målet behandlade frågan om stämmoanvisningar till styrelsen i fråga om förmåner till verkställande direktören. Något som faller inom ramen för styrelsens kompetens, då styrelsen enligt 8 kap. 27 § 1 st. ABL tillsätter den verkställande direktören. HD återgav i målet ett av minoritetsaktieägarna åberopat rättsutlåtande av Håkan Nial. I frånvaro av egna domskäl från HD får antas att detta utlåtande legat till grund för utgången i målet. I utlåtandet framgår bland annat:

”Bolagsstämman, d.v.s. församlingen av bolagets ägare, är givetvis befogad att upptaga till behandling och fatta beslut i alla bolagets angelägenheter. […] Men likaväl som när det gäller andra avtal eller andra på styrelsen ankommande förvaltningsåtgärder, kan bolagsstämman meddela styrelsen direktiv.”135

I doktrinen har långtgående slutsatser i fråga om stämmans anvisningsrätt dragits utifrån rättsfallet.136 Det har mot bakgrund av utgången i målet påståtts att HD fastslagit att anvisningsrätten gäller i alla förvaltningsfrågor.137 Jag menar dock att dylika slutsatser måste anses vara alltför långtgående. Det har tidigare i denna framställning konstaterats att styrelsen, liksom bolagsstämman, har viss i lag angiven exklusiv förvaltningskompetens. Därtill kommer att det av 8 kap. 41 § 2 st. ABL såväl explicit som implicit följer en rad begränsningar i anvisningsrätten. I ljuset av detta kan således inte gärna enbart mot bakgrund av NJA 1960 s. 698 konstateras att stämmans rätt att lämna anvisningar inom ramen för styrelsens förvaltningskompetens är obegränsad. Om så vore fallet skulle det onekligen möjliggöra väsentliga åsidosättanden av funktionsfördelningen mellan bolagsorganen. Det skulle riskera att öppna för förfaranden där stämman lämnar anvisningar till styrelsen i en sådan omfattning att den senare i realiteten förlorar sin ställning som ansvarig handhavare av förvaltningen, något som enligt förarbetena till ABL har ansetts utgöra en absolut gräns för stämmans anvisningsrätt.138 Vad som kan

135 NJA 1960 s. 698. 136 Stattin 2008, s. 230.

137 Jfr Stattin 2008, s. 230 not 619. 138 Prop. 1975:103, s. 236.

konstateras är dock att det aktuella prejudikatet ger uttryck för den förhållandevis långtgående anvisningsrätt som, även inom ramen för styrelsens förvaltningskompetens, tillkommer bolagsstämman.

Sammantaget är stämmans anvisningsrätt inte utan begränsningar. Under vissa förutsättningar föreligger rentav ett verkställighetsförbud för styrelsen. En fullgod förståelse för en upphandlande kommuns möjligheter att genom stämman utöva kontroll över ett kommunalt bolag fordrar således även en grundläggande förståelse för anvisningsrättens gränser. Mot denna bakgrund kommer en närmare precisering av gränserna för bolagsstämmans anvisningsrätt att presenteras i det följande.139