Behov av förändringar i nuvarande nationella regelsystem

6.1.1 Kasserade kylskåp och övriga kylmöbler67

Smidigare hantering av kasserade kylmöbler

Naturvårdsverket anser att 25 § i avfallsförordningen bör ändras så att kasserade kylskåp och frysar från hushållen kan transporteras till en kommunal insamlingsstation av hushållen själva. Risken för miljön och/eller människors hälsa om hushållen själva transporterar kylskåp och frysar bedöms som liten.

25 § i den nya avfallsförordningen (2001:1063) som gäller sedan den 1 januari 2002 fungerar mindre bra. Enligt avfallsförordningen är kylskåp farligt avfall och 25 § säger att allt avfall som utgörs av kylskåp och frysar skall transporteras bort genom kommunens försorg. Avfall skall förvaras skilt från annat avfall, så att det kan omhändertas särskilt. Detta betyder att kommunen har ansvaret för insamling, bortforsling och destruktion av kylskåp, frysskåp och frysboxar som finns i hushållen. När kasserade kylskåp och frysar tjänat ut och skall skrotas är det ofta praktiskt för ägaren att själv frakta bort dem till kommunens mottagningsställe. I andra fall är det lämpligare att leverantören av den nya kylutrustningen tar med sig den gamla uttjänta utrustningen tillbaka. Enligt den nya avfallsförordningen (2001:1063) är detta förbjudet. Utformningen av 25 § avfallsförord- ningen ger inte utrymme för andra än kommunen att befatta sig med denna borttransport. Den nya förordningen innebär bl.a. att den som lämnar det kasserade kylskåpet för borttransport är skyldig att kontrollera att transportören av avfallet har nödvändiga tillstånd (39 §). I realiteten innebär det att ett vitvaruföretag behöver tillstånd för borttransporten till kommunens insamlingsplats för att t.ex. kunna ta tillbaka kundens gamla kylskåp i samband med leverans av ett nytt.

67 _{Naturvårdsverkets rapport 5253. Miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt, Redovisning av regeringsupp-} drag – oktober 2002 (kapitel 4.1)

73

Illegal handel med begagnade och kasserade kyl- och frysmöbler

Naturvårdsverket anser att 6 § i förordningen (2002:187) om ämnen som bryter ned ozonskiktet bör ändras så att det blir helt förbjudet att yrkesmässigt överlåta varor innehållande CFC.

Det har kommit signaler från Rikskriminalens miljöbrottsrotel att problem finns med handeln av begagnade och kasserade kylmöbler. Ett antal vitvaruföretag, som säljer nya kyl- och frysmöbler, tar emot kasserade kylmöbler från kunden och säljer dem vidare till mindre entreprenörer som i sin tur säljer dem vidare till exportörer. Några handlare inte observerat att mottagen kylmöbel från en kund är att betraktas som farligt avfall och skall lämnas till kommunens anvisade insamlingsplats. Vissa handlare säljer kasserade

kylmöbler vidare till exportörer för att slippa stå för insamlings- och destruktionskostna- derna.

En annan sida av problemet är den svarta handeln med kasserade kylmöbler innehål- lande CFC som exporteras illegalt. I vissa fall är denna verksamhet knuten till annan brottslig verksamhet.

Någon klar bild över den svarta marknaden och den illegala exporten finns inte. En möjlig lösning, med syfte att bättre kunna kontrollera andrahandsmarknaden och den illegala exporten, skulle kunna vara att ta bort undantaget i 6 § i förordningen (2002:187) om ämnen som bryter ned ozonskiktet. I 6 § sägs att varor som innehåller CFC som köld- eller värmeöverföringsmedium inte får yrkesmässigt överlåtas eller saluhållas, om varorna har tillverkats i Sverige eller importerats till landet efter den 31 december 1994. Paragrafen bör ändras så att det blir helt förbjudet att yrkesmässigt överlåta varor innehållande CFC. I miljömålspropositionen68 anser regeringen att ozonnedbrytande ämnen som samlas in på grund av att fortsatt användning är förbjuden skall betraktas som farligt avfall. Användningen av CFC är totalförbjuden och undantaget för små enhetsag- gregat med köldmediefyllning med 900 gram eller mindre CFC upphör att gälla vid utgången av år 2004. Det är inte rimligt att det finns ett undantag för att sälja och överlåta gamla CFC- kylmöbler när användningen är förbjuden.

Andrahandvärdet är lågt för kyl- och frysskåp som tillverkats före 1992 och de ekono- miska konsekvenserna för den som avyttrar kylmöbler är försumbara.

6.1.2 Information om kommande användningsförbud för CFC

Naturvårdsverket anser att en intensiv informationskampanj bör genomföras snarast för att nå alla aktörer. Detta gäller såväl de som har mer än 900 gram köldmediefyllning, som de med mindre än 900 gram köldmediefyllning. Naturvårdsverket anser också att Kylbranschens Samarbetsstiftelse och andra organisationer i enlighet med sitt sektoransvar bör informera sina medlemmar om gällande och komman- de förbud.

Trots att det finns lagstiftning som förbjuder användningen av CFC i kyl-, frys- och klimatanläggningar med mer än 900 gram köldmediefyllning finns det anläggningar som

74

drivs vidare med CFC69. Naturvårdsverket anser att det är oroväckande att bestämmelser- na inte efterlevs. Det finns indikationer på att aggregaten finns på mängder av platser där man kan förmoda att kunskapen om lagstiftningen är låg.

Dessutom finns i storleksordningen 1 miljon användare av små CFC kylanläggningar, som finns överallt i samhället. Förbudet att använda dessa små kylanläggningar med CFC träder i kraft om ca 2,5 år, 1 januari 2005.

En lyckad avveckling av ovannämnda CFC-kylanläggningar förutsätter att en intensiv informationskampanj genomförs snarast för att nå alla aktörer. Detta gäller både de som har mer än 900 gram köldmediefyllning, som de som har mindre än 900 gram köldmedie- fyllning.

Naturvårdsverket anser också att ”kylsektorn”, alltså Kylbranschens Samarbetsstiftelse och andra organisationer i enlighet med sitt sektoransvar bör informera sina medlemmar om gällande och kommande förbud.

6.1.3 Användningsförbud av HCFC i befintliga kyl-, frys- och klimatanläggningar och värmepumpar70

Användningsförbudet för HCFC föreslås till år 2010. Det skulle innebära att EU:s påfyllnadsförbud infaller samtidigt som användningen i Sveriges upphör.

Ytterligare åtgärder bör vidtas av aktörerna för att säkerställa en minskning av läckagemängder tills anläggningarna skrotas.

En informationskampanj bör initieras för att informera om användningsförbudet i regi av tillsynsmyndighe- ter och företrädare för berörda branscher att riktas till berörda branscher och anläggningsägare. Som en del i kampanjen skall även ingå att informera om alternativa naturliga köldmedier för olika anläggningsty- per vid installation av ersättningsaggregat för det skrotade med HCFC.

Naturvårdsverket lät inför påfyllnadsförbudet för HCFC ta fram en utredning där samtliga anläggningar med HCFC redovisas. Här framkommer att det finns HCFC i ett tiotal olika anläggningstyper såsom stora klimatanläggningar (875 ton), små klimatanläggningar (220 ton), villavärmepumpar och i hyreshus (690 ton), fjärrvärmepumpar (330 ton), kylsystem inom industri och lager (615 ton), kylsystem i butiker och varuhus (115 ton), speciella kylsystem (30 ton), konstfrusna isbanor (280 ton), kylsystem på fartyg inom handelsflot- tan (10 ton), kylsystem inom försvaret (22 ton), övriga (50 ton). Den installerade mängden uppgår till ca 3 000 ton HCFC (exklusive genomförda konverteringar)

Sedan ovanstående förbud har trätt i kraft har Naturvårdsverket beviljat dispens från påfyllnadsförbudet, som trädde ikraft den 1 januari 2002, i ett 10-tal fall.

Köldmedietillverkarnas utfästelse om att ta fram alternativ till CFC och HCFC innan förbudens i kraftträdanden infriades beträffande CFC där HFC 134a på ett fullgott sätt ersätter CFC. För HCFC har frågan om alternativ däremot inte fungerat lika väl. De medier som utvecklades som ersättning är HFC-134a, 407c, 410a m.fl. som inte har kunnat installeras i HCFC-anläggningar utan relativt omfattande energiförluster.

Energieffektiviteten minskar i konverterade aggregat med uppskattningsvis mellan 10 och 30 % och medför även en ökad energiförbrukning i många fall totalt sett. Följden av detta

69 _{Naturvårdsverkets rapport 5253. Miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt, Redovisning av regeringsupp-} drag – oktober 2002 (kapitel 2.3)

70 _{Naturvårdsverkets rapport 5253. Miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt, Redovisning av regeringsupp-} drag – oktober 2002 (kapitel 6)

75

har blivit att miljövinsten blivit mindre man räknat med om även el-genereringen tas med i bilden.

Erfarenheter från användarledet, t.ex. COOP –Forum, säger att anläggningar med HCFC i allmänhet fungerar väl. Samma källa uppger att av deras kylaggregat är det ca 70 % som inte läcker alls. Man har vidare en avvecklingsplan på HCFC-aggregat på 3 – 4 år. Enligt Naturvårdsverkets erfarenheter är det vanligt att andra anläggningsägare agerar enligt samma princip, man har en avvecklingsplan för samtliga HCFC-aggregat inom några års intervall från påfyllnadsförbudet. Alternativet är att ägaren låter anläggningen gå så länge som möjligt för att först då ta ställning till eventuell ersättning.

Vid de kontakter som Naturvårdsverket haft med företrädare för kylbranschen och anläggningsägare har framkommit att tidpunkten för när användningsförbudet infaller är av mindre betydelse. Aktörerna anser att HCFC-avvecklingen är mer eller mindre genomförd i och med att påfyllnadsförbudet trädde ikraft den 1 januari 2002. Alternativ

Med ett användningsförbud sätts en absolut gräns för när HCFC skall vara ute ur

teknosfären. Ett sådant beslut underlättar t.ex. för tillsynsmyndigheterna att avgöra om en anläggning är tillåten att drivas eller ej. Om utfasningen av HCFC skulle inskränkas till att avslutas med endast ett påfyllnadsförbud skulle oklarheter föreligga om vilka aggregat/anläggningar som drivs lagenligt.

CFC-avvecklingen avslutades med ett användningsförbud och med tanke på detta vore det logiskt att processen även för HCFC avslutas på samma sätt.

En utfasning utan ett definitivt slut skulle bidra till uppkomst och tillväxt av en svart marknad för HCFC.

Befintliga anläggningar har en återstående livslängd mellan 3 och 8 år. Flertalet håller sig under 5 år, för stora luftkonditioneringsanläggningar snarare 8 kvarstående år. De senare innehåller dock jämförelsevis stora mängder köldmedier, mellan 10 och 400 kg HCFC var och en. Det finns ca 33 000 st stora luftkonditioneringsanläggningar med ca 875 ton HCFC. Konverteringskostnaden per kilo HCFC är ca 1 030 kronor. Sammanta- gen kostnad för konvertering av de stora luftkonditioneringsanläggningarna skulle uppgå till 900 miljoner kronor. En förutsättning för att konvertera sådana luftkonditioneringsan- läggningar måste vara att de i så fall har en ansenlig återstående livslängd kvar. Skulle användningsförbudet bestämmas med hänsyn till att övriga aggregat har högst 5 år kvar som återstående livslängd skulle detta betyda att stora luftkonditioneringsanläggningar i genomsnitt kan användas i 3 år till, dvs. så länge de är funktionsdugliga. Att satsa 900 miljoner kronor på 3 års återstående drift av stora luftkonditioneringsanläggningar förefaller inte särskilt kostnadseffektivt.

En avveckling då kalkylerade livslängder för samtliga anläggningstyper har gått ut, år 2010, skulle innebära att de som har HCFC-anläggningar kan invänta detta datum om inte något inträffar med aggregaten innan man tar ställning till en fortsättning i form av skrotning eller konvertering. Ett användningsförbud 2010 innebär att anläggningar som ur energisynpunkt fungerar väl kan fortsätta användas tills de tjänat ut eller åtminstone har en kortare återstående livslängd.

76

6.1.4 Isoleringsmaterial i byggnader och mark71

Naturvårdsverket anser att det är viktigt att riktlinjer för kretsloppsanpassad avfallshantering vid nybygg- nad och rivningar tas fram för produktgrupper innehållande CFC och HCFC.

Ett flertal produkter med isoleringsmaterial innehållande CFC/HCFC finns inom segmentet isoleringsmaterial i byggnader och mark. Vid en rivning uppstår avfall som skall omhändertas på ett miljöriktigt sätt. Produktgrupper med CFC eller HCFC kan grupperas på följande vis:

• Isoleringsmaterial i byggnader (ca 5 800 ton CFC och ca 1000 ton HCFC): Byggsidan omfattar blockskum, plattor, sandwichmaterial m.m.

• Isolering av mark och rör i fjärrvärmesystem och industrirör (ca 3 600 ton CFC): Utgörs främst av isoleringsskivor som använts vid isolering av vissa banvallar re- spektive vägsträckor.

• Paneler till kyl- och frysrum (ca 600 ton CFC). Goda möjligheter att ta hand om CFC/HCFC. • Varmvattenberedare (ca 10 ton CFC).

• Fabriksportar (ca 10 ton CFC).

Goda möjligheter att ta hand om CFC i skummet.

Ansvaret för ett miljöriktigt omhändertagande av isoleringsmaterial i byggnader, paneler till kyl- och frysrum, isoleringsmaterial i fabriksportar och varmvattenberedare ligger på avfallsproducenten, dvs. byggnadens ägare. Omhändertagande av markisolering och olika rör i mark ligger långt fram i tiden och ansvaret för ett miljöriktigt omhänderta- gande ligger på avfallsproducenterna, i det här fallet Banverket, Vägverket, kommuner och industri. Banverket och Vägverket ingår i Byggsektorns Kretsloppsråd via Samver- kansforum för statliga byggherrar.

Markisolering och olika rör i mark har lång livslängd och det kommer att dröja ett antal decennier innan det blir aktuellt att i någon större omfattning gräva upp och byta ut dem. Även för fjärrvärmerör och industrirör ligger utskrotningen långt fram i tiden. Livsläng- den har av vissa kalkylerats till 50 år. Det förutsätts att de rör som kasseras idag hamnar hos skrotar, då rören utgör en intressant skrotråvara.

Samtliga av de redovisade produktgrupperna räknas som byggavfall. Byggavfallet klassificeras som farligt avfall och därmed finns krav på utsortering av avfallet. Nya regelverk trädde ikraft den 1 januari 2002, dels förbud mot att deponera utsorterat brännbart avfall, dels ny klassificering av farligt avfall. Det ökar kraven på hur uttjänta isoleringsskivor samt rör skall tas om hand.

I likhet med flera andra typer av farligt avfall som uppkommer inom byggsektorn kan inte utsorteringen idag anses vara tillfredsställande. Det är viktigt att byggsektorn engagerar sig djupare i hanteringen av det farliga avfallet och driver på utvecklingen.

71 _{Naturvårdsverkets rapport 5253. Miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt, Redovisning av regeringsupp-} drag – oktober 2002 (kapitel 4.2)

77

Lovvärda initiativ har tagits för att förbättra hanteringen av farligt avfall, bland annat inom byggsektorns frivilliga åtagande såsom det presenterats av Byggsektorns Kretlopps- råd i Byggsektorns Miljöprogram 2003. Delmål har där föreslagits som innebär att byggsektorn senast år 2003 har tagit fram gemensamma riktlinjer för kretsloppsanpassad avfallshantering vid nybyggnad och rivningar. Naturvårdsverket anser att det är viktigt att sådana riktlinjer tas fram för ovan nämnda produktgrupper med CFC och HCFC.

Övriga produktgrupper inom segmentet plaster för isoleringsändamål som innehåller CFC i isoleringen utgör mindre än ca 6 % av den totala upplagrade mängden CFC i isoleringsmaterial. Dessa fördelas på husvagnar (ca 400 ton CFC), arbetsvagnar, (ca 100 ton CFC), specialfordon, (ca 25 ton CFC), isoleringen i kylfordon/lastbilar, (ca 25 ton CFC).

Flertalet av produkterna finns i privat ägo såsom husvagnar och arbetsbodar och kan komma att återanvändas som sommarstugor. Om en lastbil lämnas in för skrotning så säljs lastbilsskåpen undantagsvis vidare för privat användning, exempelvis till jaktlag. En del av produkterna kommer att kasseras inom de närmsta åren, en del kommer att finnas kvar efter år 2010. Samtliga produkter blir när de kasseras klassade som farligt avfall och omfattas av bestämmelserna i Avfallsförordningen (2001:1063) samt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

6.1.5 Halon som brandsläckningsmedel

Naturvårdsverket anser att Sjöfartsverket, i sin egenskap av tillsynsmyndighet, verkar för att t.ex. Svenska Båtunionen, Svenska Båtföreningen och liknande organisationer förses med relevant informa- tion om EG:s halonförbud som träder i kraft den 1 januari 2004

Det har visat sig att det fortfarande finns ca 20 ton halon kvar på framför allt fiskebåtar. En mindre mängd halon finns också kvar i handbrandsläckare och i motorutrymmen på fritidsbåtar. Här måste de svenska båtägarna observera att enligt EG:s förordning 2037/2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet skall brandskyddssystem och brandsläckare som innehåller haloner avvecklas före den 31 december 2003 och återvinnas. Enligt förordning (2002:187) om ämnen som bryter ned ozonskiktet är Sjöfartsverket central tillsynsmyndighet över anläggningar och anordningar i fartyg. Med tillsynsansvaret följer en skyldighet att verka för att anläggningsinnehavare informeras om relevanta bestämmelser. Aktörer som kan delta i informationsspridningen är organisationer som t.ex. Svenska Båtunionen och Svenska Båtföreningen.

In document Skyddande ozonskikt (Page 73-78)